söndag 7 maj 2017

Ett viljelöst parti blir snart väljarlöst

Emellanåt är det lite ledsamt att vara kristdemokrat. I förra inlägget propagerade jag för en rak och tydlig flyktingpolitik, där staten skall ta ett minimalt ansvar och civilsamhället istället gå in med frivilliga insatser. Så att vi girigbukar kan fortsätta använda våra jobbskatteavdrag till nya platt-tv-apparater, medan medlemmarna i Allt åt Alla använder alla sina slantar åt att försörja nytillkomna asylanter.


Vad gör då mitt parti? De röstar ja till att migranter skall få gå klart gymnasieskolan innan de utvisas. Ytterligare en pull-faktor som ökar den dödliga strömmen över Medelhavet. Ytterligare en börda för den skola som går på knäna. Ytterligare ett steg åt fel håll ut i irrelevansens "under 4%"-träsk.


Skolan är idag en katastrof. Min förståndshandikappade moster, som jobbat på Samhall i hela sitt liv, kan diskutera matematik på en nivå som lämnar de flesta gymnasister på dagens naturvetarlinje oförstående. Så gick hon också i den gamla skolan, före Palmes, Mogårds och Perssons tid. Alla steg vi tar i skolpolitiken måste alltså vara i rätt riktning: bättre lärare, mer ordning och reda, mer fokus på elementa, mindre trams och bjäfs.


Men vi har ju råd? Nej, vi har inte råd! När de elever vi redan har får en halvdan utbildning och dåligt med stöd, då har vi inte råd att ta in ännu fler elever som behöver ännu mer stöd och drar ned tempot i klassen ännu mer.






Dock händer det fortfarande att vi kristdemokrater prickar rätt. När sammanbrottsregeringen röstar för att Israel inte har något med Jerusalem att göra, protesterar vi. Inte bara det. Vår man i Skåne, Tuve Skånberg, har även lagt en motion om att flytta Sveriges ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Ett djärvt drag som kanske till och med skulle leda till att vår utrikesminister blev välkommen i Israel igen?


Men vänta nu - är jag en sån där fanatisk Israelvän? Jo, det är jag nog. Det finns en del sådana i vårt parti:


Men det jag framför allt är, är en ovän till de stater som ligger runt omkring Israel. Länder där kristna kyrkor bränns ned. Länder där regimerna i statskontrollerade mediakanaler spyr ut hat.


Vad bör en svensk von oben- och distans-position gällande Jerusalem vara? Mitt förslag är att vi hanterar staden som ett barn, som slits mellan ett par oförsonliga föräldrar i en vårdnadstvist. Där gäller idag att standardmodellen är delad vårdnad. Skulle nog se intressant ut, att låta Jerusalem styras av Jordanien varannan vecka och Israel varannan. Dock gäller att försvårande av umgänge är något svensk rätt ser mycket snett på; då riskerar man förlora vårdnaden. Och där kan vi ta en snabb glutt på verkligheten:
  • Om araberna skulle få vårdnaden av Jerusalem, skulle staden snabbt bli Judenrein. Inga israeler skulle släppas över gränsen. I alla fall inte levande tillbaka.
  • Om israelerna får vårdnaden av Jerusalem, så kommer araber få bo kvar där. Förvisso inte utan krångel, förvisso inte utan vägspärrar för de som vill komma in dit från Gaza, Egypten eller annorstädes. Men skillnaden gentemot den omvända situationen är radikal.
Min slutsats: ge Israel ansvaret för Jerusalem. Några andra ansvarsfulla, kompetenta vårdare finns inte. Om nu inte Sverige vill ta ansvaret för att styra staden som tredje part. Det vore en bra skola för våra dialogpoliser - vore inte detta en ypperlig ny post för Eliasson? Jag tvivlar dock på att våra politiker önskar ta på sig ansvaret att skicka hem en bunt svenska soldater i likpåsar varje månad. Soldater skjutna av de vi skickar miljarder i bistånd till. Skjutna av terrorister vars familjer sedan avlönas med svenska biståndspengar. Det skulle bli lite väl magstarkt.


Jag misstänker att den kristdemokratiska Israel-linjen inte heller den kommer ge oss några röster i förorten. Detta har vi dock råd till. Även om det kostar. Bara vi slutar vela i övriga frågor.

måndag 1 maj 2017

Dags för KO

KO? Kristdemokratisk Offensiv. Partiet hänger på repen, och riskerar att åka ut ur riksdagen.


Sara Skyttedal har helt rätt i att partiet behöver bli tydligt i migrationspolitiken. Inte bara där, heller. I många frågor är partiet kluvet, mellan en fraktion som vill ha hårda tag, och en som vill att vi skall bli snällare. Tydligare än i meningsutbytena mellan Skyttedal och partikollegan - men knappast partivännen - Penilla Gunther blir det nog inte.


Jag tror vi får fokusera. Jag tror rätt fokus den här gången finns hos ungdomen - KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund. Sådana här slogans ger mig ståpäls:


Vet du bättre än politiker hur du ska leva ditt liv? Vi är övertygade om det. Politiker ska inte välja åt dig, politiker ska ge dig bra förutsättningar för att kunna ta tillvara på dina talanger och möjligheter.
Bryr du dig om dina medmänniskor? Vi tycker att verklig omtanke handlar om att människor hjälper varandra. Vi är trötta på att leva i ett samhälle där sossepolitiker försöker lura i oss att solidaritet är att vi betalar mer än halva vår lön i skatt. Solidariteten börjar hos dig, inte i riksdagen eller kommunhuset.
Det här klingar bra i mitt nyliberala hjärta. Staten skall vara liten och vass. Nattväktarstatens försvar, rättsväsende och polis skall fungera väl. Välfärdsstaten skall ge grundtrygghet, med möjlighet för medborgare att välja hur vi vill att barnomsorg, sjukvård och äldrevård skall utföras, och med en gemensam finansiering som inte ställer handikappade, pensionärer och allmänt oförnuftiga människor på bar backe.


Där staten retirerar, går det av oss kristdemokrater omhuldade civilsamhället in. Den som vill ha mer än grundtrygghet köper en privat försäkring. Den som vill ge en grupp de ömmar om en guldkant i livet skänker pengar eller tid till en hjälporganisation.


Men vänta nu - välgörenhet är väl fult? En återgång till fattigsverige? Nej, så funkar mycket redan idag. Se på våra barnsjukhus. Det offentliga ordnar sängplats och mediciner, sedan är det barncancerfonden och dylika organisationer som ser till att där finns gott om DVD:er, TV-spel, sjukhusclowner osv. Det offentliga ser till att man överlever, civilsamhället ser till att stötta kraften och viljan att överleva.


Vad vill då KDU?


Invandring: sluta bjuda in, börja integrera
  • Stopp för den fria invandringen via illegala vägar. Kvotsystem där vi bestämmer hur många, och vilka, som får komma in.
  • Hjälp på plats (ja, ja, vi vet var vi hörde det förslaget först...)
  • Avreglera bostadsmarknaden så att fler bostäder byggs
  • Förenkla anställanden genom lärlingsplatser och upprivet LAS
  • Björklundska medborgarskapstest
  • Omfamna västerländska värderingar och kulturarv, assimilera invandrarna så de känner sig som svenskar (herrejävlar, vi vet verkligen var vi hörde det förslaget först!)
En intressant blandning av C (avregleringar) och SD (assimilation). Men jag tror det är rätt väg att gå. Jag kan dock tänka mig att moderpartiet kan vara lite tveksam till tanken att lyftet över 4%-spärren skall gå via totalkonfrontation med LO.




Jämställdhet: lika möjligheter


KDU vill:
  • att det är du som skall bestämma, inte Kawesa. Att det är familjen som beslutar hur barnledighet, VAB-dagar och fotbolls- och ridträningar skall hanteras. Att vuxna människor är mogna att själva ta beslut.
  • slopa mycket av den ideologiska, och emellanåt plagierande, genusvetenskapen. Det tackar jag för - den påminner en gammal gubbe alldeles för mycket om den marxism-undervisning som genomsyrade alla östeuropeiska universitet, men sedan raskt försvann med de ryska gevärspiporna.
  • Bekämpa låga kvinnolöner i vården genom att öppna för mer marknad, och mer konkurrens.


Lag och ordning: ja, de vill ha lag och ordning!


  • Fokus på brottsoffren, inte vad förövarna upplevt tidigare i livet. Hårda straff för personbrott som misshandel, rån och våldtäkt.
  • Brottsförebyggande verksamhet är viktigt även för kristdemokrater. Vi vill dock inte ha fler fritidsgårdar, utan fler fungerande familjer och hemmaföräldrar (notera vår könsignorans...).
  • Hårdare, tidigare tag mot ungdomsbrottslingar. Man skall inte kunna råna ostraffat bara för att man är en fjortis.
  • Nolltolerans mot brott.
  • Kommunen skall in i polisorganisationen. Det ger lokal styrka, och lokalt ansvar som kan utmätas i nästa val.
  • Ta bort med straffrabatter och villkorlig frigivning, men förbättra samtidigt vård-delen av kriminalvården.
  • Utveckla EU-samarbetet: gemensamma register (Rom-register för brottslingar från den italienska  huvudstaden?), mer tull, utvisning av brottsliga EU-medborgare.


Skolan: frihet och kontroll
"Därmed krävs en skola med läraren som auktoritet och ordning och reda i klassrummet en ledstjärna."


Grammatiken lämnad därhän ger det citatet mig ånyo ståpäls.
"Genom en värdeorienterad skola skall värderingar och normer förmedlas och en känsla för vad som är rätt och vad som är fel skall tillskansas eleverna."
Nästa citat får genast pälsen att lägga sig. Givetvis anser jag det vara till gagn om alla Sveriges medborgare lärde sig goda kristdemokratiska värderingar. Dock har jag en stark misstanke att det de kommer få lära sig i dagens värdegrundsskola är HBTQ, radikalfeminism och socialism. Jag vill hellre kämpa för att få värderingar ut ur skolan, och kunskaper in.


En del guldkorn finnes:
  • Kommunerna ut ur skolan. Håller med, kommunerna har sällan varit särskilt engagerade och kunniga ägare. De har snarare agerat bolagsplundrare, och med hjälp av saftiga lokalhyror gjort sitt bästa att plocka ut skolpengen ur skolbudgeten. Tacka Gud för friskolorna!
  • Mer läxor vid ung ålder! Mera läsa, räkna, skriva!
  • Lärare skall ha auktoritet, och kunna ge kännbara sanktioner.
  • Betyg från första årskursen.
  • Stopp för betygsinflation.
  • Tillåt den hemundervisning som Alliansen förbjöd.
  • Även duktiga elever skall få utvecklas efter förmåga. Elevens förmåga.


EU: Ja, med förnuft


I striden mellan "somewheres" och "anywheres" hamnar jag solitt i anywhere-lägret. Jag har själv studerat utomlands i ungdomen, och har gott om släktingar i Tyskland och England. Jag ser fram emot när mina barn kan välja universitet i hela EU, med viss reservation för språksvårigheter i konstiga balkanländer och Danmark. Det skall bli spännande att välja pensioneringsland, med förvissning om att jag inte kommer behöva betala amerikanska nivåer på sjukförsäkringen.


Samtidigt ser jag gott om tokigheter i EU. Euron gick åt pipan. Den gemensamma flyktingpolitiken kan vi se oss i månen efter. Jordbrukspolitiken är åt pepparn fel. Byråkraternas maktbegär växer hela tiden.


Därför tilltalar KDUs EU-ambivalens mig.



Moderpartiet då?

Tycker inte de också som ovan? Nej, när jag läser partiets uttalanden låter det genast som om både V och F! har varit med och skrivit inläggen.


I invandringspolitiken märks det att falangerna inte är överens. Där pratas samtidigt om såväl vikten av öppenhet och asyl åt alla som om vikten av ordning och reda. Dags att bestämma sig!


I avsnittet om jämställdhet fokuseras på mäns våld, inte relationsvåld. De pratar om samhällets krav på kvinnor. Att vi idag inte har lika möjligheter. De punkterna kan Birgitta Olsson få ta över istället.


Lag och ordning ligger vi helt rätt på vad jag kan se.


I skolan säger sig partiet vilja fokusera på "kunskap, bildning och arbetsro" - men jag ser få förslag som syftar dit. Här behövs lite mer Björklundsk katederpolitik.


Såvitt jag tolkar partiets vaga EU-formuleringar är vi 100% positiva till EU. Där vill jag se en tillnyktring. Den man älskar, agar man. Den man börjar se som en kontrollfreak som är på väg att ta över ens liv spöar man skiten ur.

Summering

Jag vill rösta på KDU 2018. Synd att det inte går. Jag får nöja mig med att försöka driva opinion inom partiet för den "onda", kalla och hårda linjen, och sedan rösta på kandidater som står för den. En kådis ska inte vara sladdrig och vek, utan stolt peka rakt mot målet.

lördag 29 april 2017

Slöjeväckande

Häromdagen när jag skulle lämna grabben på skolan stötte jag på en sådan här:


En totalt heltäckande slöja, där springan i mitten var hopdragen så inte en glimt av ansiktet syntes. Värre än bilden, alltså. Inte på landsbygden i Afghanistan, utan på en bättre friskola i Lund. Lugnt lämnandes av barnen på skolan.


Folkpartisten inom mig ropade genast på förbud, medan miljöpartisten utbrast i ett rungande "Ahlan wa sahlan". Fast en rättrogen miljöpartist skulle väl halat fram fotbojan istället. Inte lätt att hänga med i svängarna.


Sen, när jag ser sådana här självstympningar, så vill jag införa obligatorisk niqab för vissa:


Det är inte lätt att vara mångkulturell idag. Som den aktuella debatten om damen som inte fick jobb på SAS när hon inte kunde jobba utan slöja visar. Vi har en del frågor att ta ställning till, frågor som visar vår inställning till viktiga principer som tolerans, jämställdhet och åsiktskorridorer. Principer som ofta klampar in på varandras områden och kräver svåra avväganden.




Ska vi ha religiösa särregler?

Nej. Som religiös fundamentalist vill jag inte ha det. Rättsväsendet skall vara som skatterna: enkla, förutsägbara och begripliga. Inte förgripliga. En religiös abortmotståndare skall styras av samma paragrafer som en homosexuell, en vit medelålders konservativ man av samma regler som en ung kolsvart genusfeminist. Vapenvägraren skall rannsakas enligt statuter som inte tar hänsyn till om samvetsnöden kommer från Jesus, Gandhi eller Sturmark.


Ska man (läs: kvinna) få ha slöja på jobbet?

Ja och nej. I min nattväktarstatliga idealvärld är detta inget problem. Arbetsgivare och arbetstagare kommer själva överens om detta. Det är fritt fram för arbetsgivare att sparka arbetstagare utan anledning. Det är fritt fram för arbetstagare att vägra lyda arbetsgivares påbud. Givetvis med följden att de blir av med jobbet. Denna idealvärld finns dock ej; i verkligheten har vi omfattande arbetslagar och A-kassor att ta hänsyn till.


Principen om arbetsgivarens rätt att styra arbetet väger tungt. Det är arbetsgivaren som tar den ekonomiska risken. Tänk tanken att en frisörsalong anställer en frisör som dyker upp i burka, och därmed får en kundkrets som består till 100% av fisförnäma konservativa tanter att gå upp i rök. Eller, omvänt, en halal-slaktare i Rosengård som får en kassörska som insisterar på att få sitta i en T-shirt med tryck från en RFSL-broschyr.


Samtidigt vill jag uppmana till tolerans och mångkultur. I Sverige är ofta åsiktskorridoren trång, samtidigt som den plötsligt ändrar riktning. Ena dagen är det jättefint med slöja, nästa dag är det förtryckets tecken.
  • Jag har inget emot en kvinnlig polis med slöja eller en manlig med turban. Det viktiga är att de klarat de hårda intagningsproven och vet hur man dompterar en ilsken mobb och hur man med batongen får ner ett par busar på marken.
  • Jag har inget emot sverigedemokratiska lärare. Det viktiga är hur bra de är på att hålla ordning, hur mycket de kan, och hur bra de är på att lära ut det de kan. Jag kan till och med stå ut med socialistiska lärare!


Ska barn få ha slöja?

Ja och nej. Som kristdemokrat är jag självfallet för familjens rätt att välja. Och alltså, eftersom omyndighet definitionsmässigt innebär att man inte har beslutanderätt, att föräldrarna väljer. Du har alltså som förälder rätt att bestämma om barnen inte ska få ha Che Guevara-tröja, om de skall täcka håret, osv.


Jag drar dock en gräns, lite oprincipiellt, vid niqab. Där anser jag en åldersgräns krävs. Kanske samma åldersgräns som vi idag sätter vid sexuellt umgänge?


Men är det inte oliberalt att förbjuda barn att ha niqab? De kanske vill själva? Jodå. Ungefär lika illiberalt som att förbjuda incest eller könsstympning. Min avvägning här, vad gäller niqab, är att risken för tvång från de vuxna är stor, och att skadan av att gå genom ungdomen med en skärm för ansiktet är tillräckligt stor att motivera förbudet. En sjal som täcker håret är däremot inte lika skadlig.




Ska slöjbärare få A-kassa?

Den som insisterar på att få jobba i burka lär stänga sig själv ute från en stor del av arbetsmarknaden; i alla fall den vita arbetsmarknaden. Vit avseende på skattemoral, inte hudfärg. Kan man då anses stå till arbetsmarknadens förfogande, vilket brukar vara ett krav för att få ersättning?


Här borde vi använda oss av försäkringsbranschens gängse verktyg. Trafikförsäkring får alla teckna, men ger du dig ut på en racingbana kommer du önska att du läst det finstilta i avtalet innan. Så varför inte differentiera premier och/eller utbetalningar på A-kassorna lite mer?


Låt mig sedan argumentera emot mig själv. Att människor som tar på sig en slöja, en liten hakkorsbindel eller går med i SD får svårt att få ett jobb beror främst på att andra människor är fördomsfulla emot dem. Skall man då få lida för att andra är förstockade? Det känns inte helt självklart att den lärare som tar ett förtroendeuppdrag i SD, och därmed gör sig fullständigt oanställbar, därmed skall förlora A-kassan.


Vill jag att slöjan ska "ta plats" i Sverige?

Synen av en niqab i min egen comfort zone var lite av en chock. Vanliga hederliga hucklen har jag inget emot, jag förbjuder hellre svastikor eller Che Guevara-tröjor. Jag är gammal nog att ha suttit i kyrkbänkar med gamla damer med sjal. Men vid den heltäckande, ansiktsdöljande klädseln går en gräns. Detta vill jag inte ha i Sverige.


Totalförbud, alltså? Nej. Det finns massor som en gammal konservativ stöt som jag inte vill ha i Sverige: kritiska vithetsstudier, särlagar för minoriteter, lössläppt sexualitet, hiphop, melodifestivalen, dokusåpor, "progressiv" uppfostran och utbildning. Jag vill dock inte förbjuda skiten. Jag vill argumentera emot den.


Det vi bör göra, istället för att förbjuda invandrande araber att bära heltäckande mundering, är att sluta upp med att använda våra skattemedel till att hålla välkomstgalor för och sedan försörja tiotusentals varje år. Om några enstaka råkar hitta till Sverige, och tar med sig seder som för oss ser väldigt udda ut, så är ingen större skada skedd. Det är när de kommer i stora skaror, såpass stora skaror att de sedan kan börja agera moralpoliser för de som kommit till Sverige för att slippa just dessa seder, som det blir problem.


Ett problem vi kan åtgärda vid källan.


Lite avslutande trams

Till de som anser att slöjan intet har att göra i Sverige ger jag följande lilla historielektion. Förvisso är damen klädd enligt italienskt mode, så lite osvenskt är det, men något Eurabia är det inte som förutspås.




Sen läste jag en kul artikel där Eli Göndör jämför kvinnor i slöja med kvinnor i högklackade skor. En intressant jämförelse. Vad fan - jämför jag påtvingade slöjor med kvinnors fria val!? Den aspekt jag ser som intressant i jämförelsen är hur "patriarkatet" ofta drivs av kvinnor. Som Göndör påpekar finns det i Sverige flickor som tar på sig slöja för att vara som mamma, precis som det finns flickor som tar på sig höga klackar. Helt frivilligt, utan elaka patriarker i bakgrunden. Barnen imiterar de vuxna. Sen kan man ju invända att rapporterna om män som kallat kvinnor som inte har högklackat för horor eller försökt våldta dem på våra asylboenden är rätt få.


Jag tror att det främst är kvinnorna själva som driver trenden att kvinnor skall vicka fram som fyllbultar i höga klackar och skada fötterna, för att därmed framhäva byst och rumpa.




Vi karlar, vi vill ha tillbaka artonhundratalsmodet:



söndag 23 april 2017

Mitt liv som folkpartist

Nej, jag är inte folkpartist. Men jag känner mig lite som så. Lite sådär socialliberalt kluven. Här har jag ägnat åren åt att lägga det ena mer tokradikala migrationsförslaget efter det andra, och så verkar det som om jag nu blir omsprungen av - Miljöpartiet!


Åsiktskorridoren i Sverige börjar likna en promenad med min Golden Retriever. Tvära kast mellan cykelvägens kanter, ett ivrigt sniffande under några sekunder på någon onämnbar brun hög, och sedan raskt vidare till andra sidan, varpå den som hänger i kopplets andra ända förväntas hänga med.


Efter att en lastbil med tillhörande passagerare förirrat sig på avvägar har plötsligt våra tyckare och politiker börjat klämma fram en massa skarpa förslag. Med undantag av magister Fridolin misstänker jag att de flesta förslagen är samma gamla förslag som de alltid har, men nu med nya skäl. De vill helt enkelt få igenom sina vanliga käpphästar, med terrorn som undanflykt.


När Sverige drabbas av utmaningar, hamnar lösningsförslagen ofta i någon av nedanstående kategorier:
  • "Cargo cult". En åtgärd som inte har något som helst med problemet att göra, så som homeopatisk medicinering eller försöken att åtgärda skolproblem med genusteori.
  • "Piss i Missisippi". En åtgärd som förvisso pekar i rätt riktning, men är löjligt otillräcklig. Som att åtgärda bostadsbristen med någon miljon i subventioner.
  • "Släcka med bensin". Att lösa bostadsbristen med mer socialism och centralplanering. Att låta Sveriges Unga Muslimer sköta integrationen. Att låta Mona Sahlin hantera offentliga medel.
  • "Tillsätta en utredning". Läs: begrava frågan till efter nästa val. Eller nästnästa. Allt i hopp om att omvärlden löser problemet medan vi står med huvudena i sanden. Så som vi länge hoppades att EU eller Khadaffi skulle stänga gränserna söderöver så vi själva slapp smutsa ned våra känsliga samveten.
  • "Önskekonserten". Känner man bara tillräckligt starkt för något, och upprepar "det måste gå" tillräckligt många gånger, så kommer det fixa sig av sig självt. Vanlig metod för politiker som vet att något måste göras, men att alla vettiga åtgärder kommer förkastas av väljarna. Har liksom kommunismen ännu inte funkat i verkligheten, men anses ändå som en fin och vacker tanke.
  • "Rasistjävel". Känner man att det är riktigt jobbigt att åtgärda ett problem går det alltid att skjuta budbäraren.


Vad har vi då fått för nya eller nygamla påhitt? Här kommer en lista, där det lämnas som övning till läsaren att känna igen kategorierna ovan.


Flödet in i och ut ur landet

Mängder med hårdare tag lanseras nu.


Ingen människa är illegal. Inte kvar i Sverige, i alla fall. Ut med packet! Alla verkar nu vara överens om att de som inte har laglig rätt att vistas i Sverige inte heller skall göra det. Däremot är det väldigt tunt med förslag på hur det ska gå till. Hittills har det inte hjälpt att be snällt.


Fotboja. Jag är imponerad av elasticiteten i Fridolins nacke. Han skulle nog kunna titta på Wimbledon-tennis i en månad utan att få ont. Både MP och mitt eget KD lanserar nu elektroniska fotbojor. Det känns dock som en symbolåtgärd som träffar fel. De som tänker gå under jorden plockar helt enkelt bort bojan och går under jorden. Möjligen kan det tänkas att någon som tvekar över hur de skall handla inte tar det drastiska steget att, efter att illegalt smugglat sig över halva jordklotet, trotsa en av den svenska statsmakten ditsatt boja. Eller inte. Mest lär det dock drabba de snälla och laglydiga som tänkt återvända, men får gå med en skavande fotboja fram tills att flyget lyfter.


Internering. SDs gossen Ruda har sedan länge föreslagit internering av alla asylsökande - alltså från den dagen man anländer i Sverige till dess att man antingen får tummen upp eller sitter på flyget hem. Ja, jag håller faktiskt med Kent Ekeroth. Enligt SvD saknar åtta av tio asylsökande ID.Det är rimligt, med tanke på landets och landets medborgares säkerhet, att människor som vi inte vet vilka de är, inte får röra sig fritt. Ett acceptabelt pris att betala för den som flytt en säker död. Samtidigt får vi arbeta på att rejält sänka handläggningstiderna. Bostadsstandarden på dessa förvar - om vi kan nyttja Grand Hotel eller flyktingläger av Jordanienstandard - ja, det lär bero på de där förkättrade volymerna.


REVA. S vill låta poliser undersöka arbetsplatser. SD vill ha mer kontroller inne i landet. Som liberalkonservativ är jag känslig för att ge staten för mycket makt, men det här kan jag acceptera. Kan vi skicka in "health inspectors" till våra krogar, med makt att bomma igen dem, så kan vi också skicka in King vid gränspolisen för att hitta slavkontrakt och illegala migranter.


Ingen amnesti. Idag kan man gömma sig i fyra år och ansöka på nytt, det vill M ta bort. Känns ohyggligt självklart, så borde det alltid ha varit. Det ska inte löna sig att missköta sig och bryta mot lagen.


Fler poliser vill C och L ha. Jag misstänker att det är en avledande manöver - de poliserna kommer alltid ges något annat att prioritera.


Avskaffa asylrätten, ta kvotflyktingar istället. Förvisso är asylrätten, som den ser ut idag, ett problem. Den säger att den som är stark och samvetsoöm nog att muta och bryta mot lagar för att ta sig in i Sverige (japp, det är olagligt att ta sig in här utan tillstånd) får hjälp, medan de andra får försmäkta i de flyktingläger vi inte längre har råd att sponsra eftersom vi lagt alla pengarna på unga män från Mellanöstern. Samtidigt vill jag inte helt ta bort asylrätten. Vi minns väl de kristna som stod vid Turkiets gräns och ville bli insläppta, med IS i ryggen? Vi vill väl hjälpa vårt finska broderfolk när den slemme ryssen anfaller? På något sätt får vi formulera en princip som garanterar lokal hjälp, samtidigt som asylshopping tvärsöver jordklotet förhindras.
Jag är också lite orolig över kvotflyktingvurmen. Efter att vi öppnat för kvotflyktingar och stängt för de andra: hur många minuter tror ni det tar för smugglarna att fatta det och istället muta de FN-tjänstemän som sköter uttaget av kvotflyktingar? Eller tillhör ni månne den där Pierre Schori-falangen som tror att FN är en omutlig välgörenhetsorganisation?




Integrationen här i Sverige

Avskaffa religiösa friskolor. Men för helvete. Våra katolska friskolor funkar idag bättre än snittskolan. Ville vi komma åt skolor som sjuder av ovetenskaplig genusvetenskap, subjektiv värdegrund, våldtäkter av minderåriga och annat osunt så är det de kommunala skolorna som skall förbjudas först. DDR-skolan verkar ha lyckats, mina liberala polare är nu allihopa en bunt socialister utan att de ens fattar det.


Bussning av skolbarn. En iskall vind från min barndom drar fram. En vind från den tid då kommunalpampen bestämde var dina och mina barn skulle gå i skola. Nej tack.


Avskaffa skolvalet. Se ovan.


Alla måste dela svenska värdegrunden. Jovars, det känns som ett rätt effektivt sätt att begränsa flyktinginvandringen. De länder folk flyr ifrån är just sådana länder där alla måste dela värdegrunden - annars. Men måste vi verkligen göra Sverige lika dåligt som Mellanöstern för att slippa invaderas av Mellanöstern? I mitt Sverige tolererar vi i alla fall olika.






Terrorismen

Registrera lastbilar, inte islamister. Påminner lite om tröjor som cirkulerade bland oss ungmoderater en gång i tiden: "registrera kommunister, inte vapen". Och analogt med det vill jag att det är islamisterna, nazisterna, de autonoma osv som vi registrerar. Inte gatstenar och lastbilar.


Det är nazismen som är problemet.


Förbjud extremism. Som yttrandefrihetsfundamentalist har jag hittills varit emot att förbjuda extremistiska organisationer och medlemsskap däri, men det här kan bli kul. En guldgruva för oss politiska satiriker. Tänk tanken att organisationer som inte delar vår värdegrund, medlemskap däri, och finansiering därav, är förbjudet. Först inför skranket borde då svenska staten bli - vi har ju finansierat mördarna i Hamas. Vänsterpartiet, som skickar pengar till "befrielserörelser", lär också få åka in i finkan. De sossar och miljöpartister som hänger med terrorister i Ship to Gaza-rörelsen lär få något värre än fotboja att oroa sig för. Halleluja!










Vad gör vi, då? Det finns inte en patentåtgärd. "There is no silver bullet", som vi programmerare brukar hävda. Däremot finns flera små åar som så småningom skulle kunna bli en rejäl bäck:


  • Stopp för asyl i Sverige. Detta eftersom vi inte har den politik och byråkrati på plats som behövs för att hantera ett stort inflöde. När ambulanser kan åka in i utanförskapsområden utan poliseskort, när organiserad brottslighet är under kontroll, när svenska pass inte säljer bättre än senaste Läckberg-thrillern, när skola, bostadsmarknad och jobbmarknad fungerar - då kan vi fundera på att släppa på kranen.
  • Kulturförvandling i polisen. Det måste bli viktigare att fånga in busar än att inte kalla dem "apadjävlar". Politiskt tillsatta dialogchefer måste bytas ut, på fler nivåer än längst upp.
  • Kulturförvandling i domstolarna. Straffskalorna måste användas.
  • Hårdare lagar, mer proaktivt stiftade. Det tog åratal att göra IS-charter olagligt.
  • Inget ID, inget insläpp. Det som funkar på Systemet skall även funka vid gränsen. Har du inget ID, så skall chansen att få gå fri i Sverige vara noll.
  • Internering innan beslut. Beslut om asyl skall fattas raskt, och under tiden sitter du inlåst. I säkerhet. Ensamkommande kvinnor skall inte riskera bli terroriserade av islamister.
  • Avvisade åker hem. Kan du inte avvisas; se Internering.
  • Rasprofilering! Reva-kontroller görs inte på SD:s årsmöte, utan på ställen där man kan förvänta sig att hitta illegala migranter. Lika självklart för mig att vi motorcyklister kan fastna i trafikkontroller när Hells Angels är på flykt, lika självklart känns det att polisen fokuserar på att kontrollera branscher och utseenden som är typiska för illegala migranter.
  • Anmälningsplikt! Självfallet skall alla samhällets grenar, såväl polis, skola som socialkontor, ha plikt att vid misstänkt lagbrott anmäla detta.
  • Inga pengar till brott. Staten skall kontrollera utbetalningar så att inte kriminella sätter i system att mjölka systemen för assistans, coacher osv. Så att de som faktiskt behöver pengarna får dem istället. Att ge skola eller bidrag till illegala migranter faller givetvis under denna punkt.
Under tiden vi inför punkterna ovan jobbar vi även med att få till en EU-gemensam asylpolitik. Liksom vi jobbar inom FN-systemet för världsfreden. Med ungefär samma hopp om framgång.




Så, kort summerat: jag vill ha in färre islamister i landet; volymer är på riktigt, och det finns ett svar på frågan "hur många konservativa gubbar med skägg (förutom mig...) tål landet?". Dock vill jag att de vi faktiskt släpper in, eller har släppt in, har samma rättigheter att yttra sig som alla andra. Även när deras åsikter inte är enligt värdegrunden.

lördag 15 april 2017

Vem vann?

I alla dessa eländes melodifestivalsrundor brukar frågan dyka upp: var det rätt låt som vann? Eftersom det just nu, tack och lov, är dödsäsong för falsksjungande fjantar så spekulerar hela landet istället över terrorismen. Vann terrorismen när en galen, ondsint Uzbek felparkerade i Åhlenshuset? Konsensus verkar vara att det var Sverige och Stockholmarna som vann, eftersom vi inte låtit knäcka oss av mördarens ränker och anslag.


Fel. Terroristerna vann. Terroristerna vann redan för flera år sedan. De vann, inte för att de var bättre, utan för att vi envisades med självmål efter självmål. Med våra egna journalister som de mest envisa bollsparkarna.


Sådana här bilder har ni väl sett i tidningarna? Och nickat gillande? Jo, visst är det upprörande att regimen i Eritrea sätter människor i finkan utan rättegång, bara för att de använder sig av vad som borde vara en självklar yttrandefrihet.


Vad vi inte sett i tidningarna är några "Je sui Lars Vilks"-bilder. Vilks är förvisso inte inspärrad av staten, utan tvärtom skyddad av svenska staten. Staten håller med SÄPO-skydd och flyttar runt Vilks på diverse anonyma platser runtom i landet. Efter att ha ritat en Muhammed-bild är han eftersökt av galna islamister, av samma snitt som den där som körde ihjäl folk i Stockholm häromdagen. Han har begått samma brott som de som blev ihjälkörda: han har inte rättat in sig i ledet och lytt de som inte gillar olika. Vilks försmäktar förvisso inte i en fängelsehåla, men han kan definitivt inte gå på stadens gator som en vanlig man. Med eller utan trenchcoat. Han är idag inte en fri man.


Hur är då svenska medias reaktion? Nej, inga "free Vilks"-upprop. Snarare tvärtom, vill de att Vilks skall hålla käften och inte häda. Han får skylla sig själv. Med andra ord: terroristerna har rätt, enligt svensk press. Vi skall böja oss för intoleransen.




Svenska tidningar har sedan flera år varit kliniskt fria från Muhammedbilder. Varför det? Enkelt. De är rädda för terroristerna. De vet, med Jyllandsposten som exempel, att den dag de publicerar en Muhammedbild blir de måltavlor. De måste skaffa larmbågar och kpist-beväpnade vakter i entrén. De får skaffa hemliga adresser och SÄPO-skydd, liksom den bespottade Vilks.


Det är OK att vara rädd. Det skulle jag också vara. Men erkänn då läget, kära journalister. Er förmåga att vara en garant för demokratin och det öppna samhället ligger nu på samma nivå som Kissie.


Terroristerna leder matchen.


Med kpisten och bomben som hot har de kuvat oss från att visa detta:


Det är dags för Sverige att komma in i matchen. Det är dags för Fantomens lag att gälla i stadsdjungeln: "En kvinna skall kunna gå på en stig i mörkret med fullt av juveler om halsen", eller hur det nu var. Och vi skall kunna publicera harmlösa satirteckningar utan att darra av rädsla för att få halsarna avskurna, IS style.


Då är vi på den vinnande sidan. Inte förr.

lördag 8 april 2017

F! har väl rätt?





Jag har en Golden Retriever. Som så många andra av den rasen har han avlats för att få en snövit päls:




Beowulf







Här är hundrackarn emot den vita snön - helt plötsligt är han gulbrun. Och alla kommentarer om att det beror på att jag inte badar honom ofta nog bemöts med ett nafs i skinkan.




Beowulf in the snow




Vad försöker jag komma till? Jo, madam Kawesas uttalanden häromdagen om vitheten. Att den Iranier som är kritvit i Iran blir mörkhyad vid passage genom Arlandas grindar. Hon har en liten poäng. I Iran är Iraniern top dog, och kan från sin position längst upp på gödselstacken fritt se ned på araber och negrer. Ja, vete tusan om de stolta ariska iranierna inte även ser ner på oss nordbor som varandes barbarer, som sprang omkring i djurhudar och jagade mammutar medan iraniernas civilisation blomstrade. I Sverige är det vi svenskar som styr, och iraniern som är pizzabagare. För visst är det väl uppenbart att mannen nedan är chanslös i Sverige?




Men inget konservativt inlägg kan väl sluta i att F! har rätt? Nej, lugn. Kawesa går vilse. Hon har hakat upp sig på den vita färgen.


Antagligen beror detta på att det kursmaterial hon läser på Södertörn kommer direkt från USAmerika. I USA finns en etablerad konfliktlinje mellan svarta och vita, lika etablerad som den episka striden mellan Darth Vader och rebellerna på barnens dagis. Allting där handlar om slavhandel, rasism och kolonialism. Eftersom svenska universitet ofta använder kursböcker, kurser och diskurser från USA, så blir resultatet därefter. Riktigt komiskt blir det när unga töser efter en introkurs i "gender and African studies" på Södertörn begår tidningsartiklar och skriver om den vite mannens börda, Sveriges skuld för den transatlantiska slavtrafiken och hur afroamerikaner är diskriminerade i Sverige.


De har fastnat i en teoretisk förklaringsmodell och använder den överallt. I manualen står att den vite mannen är skurken. Det innebär, med logik värdig en femåring, att varhelst man hittar en skurk, så måste denne ju då vara en vit man. (Alla hästar har fyra ben. Alltså är det där kreaturet med fyra ben som står och råmar i hagen en häst.) Jag misstänker att de i en analys av folkmordet i Rwanda raskt skulle hitta skäl att kalla den ena sidan vit. Antagligen anser de även att japaners vita hud är anledningen till att de förtryckt kineser och koreaner.


Det här påminner lite om marxisterna, som alltid applicerade sin standardmodell, klasskonflikten, på allting. Vilket kanske inte är så konstigt om man ser till hur många övervintrade marxister som häckar på våra universitet. Samma vargar, nya fällar. Och fällor.


Så, för att summera: våra akademiker behöver lyfta huvudena ut ur sina postmoderna kontexter och besöka verkligheten. Samt, efter observation av denna verklighet, leta efter de teorier som bäst förklarar verkligheten. Inte leta efter den verklighet som bäst passar deras a priori fastställda, av Marx eller Gud givna, teori.






Min analys av verkligheten:


Makt korrumperar. Den som har makt kommer tämligen snart använda den för att förtrycka andra, oavsett initial goda avsikter. Det är därför demokratier som USA satsar hårt på maktdelning. Det är därför det vore skönt med lite starkare motpoler mot politikermakten i Sverige.


I Sverige är det normalt vita som har makt, av den enkla anledningen att så gott som alla varit vita. I Afrika norr om Sahara har araberna makten, söderom har de som är allt annat än vita makten, och i Sahara regerar kamelerna. Grupperna vid makten växlar, och deras hudfärg likaså.


Jo, nog finns diskriminering i Sverige. Här skriver forskaren Joakim Ruist om det. Jag har dock en naggande misstanke, helt ouppbackad av statistik eftersom jag är en alldeles för lat jäkel för att leta upp den, att det blir svårt att hitta länder där utbölingar diskrimineras mindre än här. Vilket förvisso inte hindrar att det är välkommet att minska diskrimineringen. Närhelst F! vill arbeta emot diskriminering står jag gärna bredvid och applåderar. Den dag de har kontakt med verkligheten.

fredag 7 april 2017

Kådisarna står upp för Sverige

En sån här eländes dag, när någon satans mördare slagit till i Stockholm, vill jag i rent trots ägna åt trams istället för att diskutera situationens allvar. Förvisso lyckades vi Kristdemokrater i precis rätt tid slå till med att vi vill ha en himla massa nya poliser, vilket ju är helt rätt då polisen smälter utav bara den om man får tro våra vänner i miljöpartiet. Men det är inte det jag vill prata om. Jag vill prata om vår nya logga:


K

D



Varje rebuslösare med självaktning vet ju hur det skall utläsas:


D under K:et. Dunderkåt.


Det verkar som de sista sexualmoralisterna har lämnat KD nu. Förutom jag. Tur att jag har humor, och att den är stabilt rotad under bältet.


Låt oss nu hoppas att det här ger lika bra press som Liberalernas nya logga: