söndag 25 september 2016

Den skeva åsiktskorridoren


Har ni hängt med i Bokmässe-gate? Först fick en högertidning ställa ut, sen fick de inte eftersom känsliga människor hörde av sig och ville ha ett säkert rum, sedan fick de eftersom det fanns kontrakt skrivna. Principer hölls och bröts om vartannat i en härlig kalabalik.

Sen fick någon från tidningen medverka i public service. Andreas Ekström, medarbetare på Sydsvenskans kultursida, skriver om högertidningens medverkan i Aktuellt, samtidigt med Henrik Arnstadt. Han verkar inte road (Ekström, alltså), även om han ägnar huvuddelen av sin artikel åt att prata om problemet med ansvariga utgivare.

Låt oss lämna Ekström ett ögonblick, och fundera över vad folk verkat upprörda över. Jag ser två huvud-"utmaningar" utkristallisera sig:
  1. Public service har tillhandahållit en plattform åt nazister. Genom att tala med Vávra Suk, istället för att tala om honom, har han getts möjlighet att nå ut med sina idéer till en större publik än vad som hade varit fallet om han hade fått hållas i ett hörn med sin tidning.
  2. Public service har låtit Suk föra fram sitt budskap oemotsagt. Genom att ha inga eller lama följdfrågor, och genom att låta Arnstadt vara det enda motståndet, gavs nazismen walkover i svensk TV.

Åter till Ekström. Jag förstår att Ekström blir lite upprörd när man läser punkterna ovan. Jag förstår att han begår en artikel. Men Ekström - vad tycker du då om din egen kultursida häromdagen? Fyra helsidor ägnades åt två vänsterextremister. Vad jag ser, så upprepas precis samma historia som med den där högertidningen:
  1. Sydsvenskans kultursida har tillhandahållit en plattform för kommunister. Människor som hyllar den ideologi som orsakat miljoner människors död.
  2. Sydsvenskan låter kommunisterna framföra sitt budskap oemotsagt. Reportern är så servil, devot och sykofantisk att det känns som att läsa ett "hemma hos kungafamiljen"-reportage i Hänt i Veckan. Eller som om tidningen Okej skickat ut en knappt tonårig tjej att intervjua det senaste pojkbandet. När kommunisterna klagar över den hemska kapitalismen, så gör inte hovreportern en ansats att fråga vilka lyckade planekonomier kommunisterna kan peka på.
Så, Ekström: varför rasar du inte emot din egen tidning?


Vad tycker jag, då?

Jag tycker det är bra att låta den alla pratar om få komma till tals. Därför är det journalisternas förbannade plikt att låta högertidningen komma till tals i bokmässediskussionen. Liksom vi bör intervjua massor av imamer när vi pratar radikalisering, eller låta Allt åt Alla föra fram sitt budskap i vänsterkravallernas tider. Ibland lyckas en oskyldig fria sig, ibland ges de tillräckligt med rep för att hänga sig själva.


Jag tycker det är bra att ge udda åsikter en plats. Visst vill vi väl att perspektiv som förs fram av Sanandaji, Birro eller Gür får plats i media? Då får vi kanske stå ut med lite Arnstadt och Pascalidou också. Så visst är det okej att ge kommunister en plattform. Vad jag dock har väldigt svårt att förstå är kultursidornas vurm för att låta författare och poeter uttala sig om statsvetenskap och försvarspolitik, ämnen de kan noll och intet om. Alla frågor avhandlas inte alltid bäst av ens eget lokala mingelsällskap.


Jag gillar reportrar med lite sälta, som klarar av att höra en okväden visa och ställa följdfrågor. Reportrar som är förberedda - som de reportrar som frågar ut Mona Sahlin om hennes livvaktsaffärer, och direkt efter första förnekandet halar fram bevis på papper.  Reportrar som, givet oändligt med tid och tålamod, skulle kunna få ur Anna Kinberg-Batra något annat än inspelade talpunkter från PR-byrån.

Den journalist som bjuder in en högertidning som anklagas för att vara nazistisk bör vara förberedd på att sagda högertidning förnekar att de är nazister. Journalisten har då att antingen plocka fram mängder med bevis på de nazistiska åsikterna, eller raskt be om ursäkt och backa. Fårskallarna på SVT borde omplaceras till blankettförrådet.

Den journalist som intervjuar en kommunist bör vara påläst på kommunismens offer historiskt, och ofriheten i dagens Kuba och Venezuela. Journalisten bör pressa kommunisten på vad alternativet till kapitalismen är, och inte nöja sig med ett vagt "något annat". Som parallell kan jag ju hävda att på grund av luftföroreningar bör vi alla genast sluta andas. Men ger jag inget bättre alternativ, tar jag död på oss allihop. Samma sak med kapitalismen. Den har gett västvärlden en välfärd för massorna som är unik. Driften att kunna göra vinst - och behålla den! - har gett ett rationaliseringstryck som inga andra modeller. Samtidigt är det inte roligt att Bert Karlsson tjänar mer pengar än Krösus Sork. Men alla andra alternativ som prövats har varit katastrofalt mycket värre.


Som nyligen avlidne Kjell Abrahamsson hävdar jag att det är en självklarhet för var empatisk och/eller logiskt tänkande människa att vara antikommunist.

fredag 16 september 2016

Låt Anders vara annorstädes


Hurra!

Äntligen kom nyheten att Migrationsverkets chef, Anders med hela befolkningen, fått ett nytt jobb. På Röda Korset, den plats som Veronica Palm inte lyckades fylla.

När asylaktivisten Anders nu försvinner, så hoppas jag innerligt att posten ersätts med någon med hårdföra nypor. Löfven borde ju spinna vidare på den goodwill som utnämningen av Anna Ekström till utbildningsdepartementet gett.
  • Någon som kan införa ålderskontroller omedelbart, med den lilla twisten att alla asylsökande som hamnat i målbrottet automatiskt anses som vuxna tills en undersökning bevisat motsatsen.

  • Någon som kan ändra migrationsverkets öknamn från "blunda och bevilja" till ett föredöme för andra statliga verk, ett verk där opolitiska tjänstemän följer och implementerar de lagar som riksdagen stiftar.

  • Någon som kan ta i med hårdhandskarna med upphandlingar av baracker från Bert och gänget, och få ned priserna till rimliga nivåer. Kanske även introducera rejäla läger som passar till det inflöde och den budget vi har.
Det skulle dock inte förvåna om Åsa Romson blir vår nya migrationsverkschef. Eller Veronica Palm.


Hos Röda Korset passar nog vår asylaktivist bättre; de behöver en ledare som gillar att synas. Själv kommer jag givetvis inte skänka en spänn till Röda Korset så länge Anders är chef - som om jag skulle kommit på tanken att göra det sedan Westerberg berikade sig på de insamlade pengarna.

Dessvärre spelar det ingen större roll om du och jag slutar ge pengar till Röda Korset. De finansieras idag huvudsakligen via statens kassa. Vi kan alltså inte välja att sluta ge våra pengar dit. Det enda vi kan göra är att rösta på ett parti som lovar sluta slänga statens pengar över föreningslivet. Undrar just om det finns något sådant parti?

onsdag 14 september 2016

Likriktarna

Det är få som är så intoleranta som de toleranta. Det är få som är så glada över att styra andra individers livsval som de som vill frigöra individen från kollektivets och familjens ok. Den religiösa iver med vilken vissa ateister försöker få de troende att överge sin tro överträffar de flesta prelaters.

Vad pratar jag om? Ja, ta till exempel den gamla inhemska frågan om "individualisering" av föräldraförsäkringen. Vi familjevurmare i KD anser att familjen, mamma och pappa, är den naturliga enhet inom vilken vem som tar ut vilka månader av barnledigheten bör diskuteras och beslutas. Vrider ni om armen på oss riktigt hårt kan vi nog även acceptera att det är mamma och mamma, eller pappa och pappa, som bestämmer, men polygamin är vi än så länge, tills RFSL har satt ned foten, hårdnackat emot. Socialister och socialliberaler anser däremot att det är bättre att staten bestämmer att det skall delas lika.

Får likriktarna hållas, så lär Sverige återigen hamna i den konformitetens tröstlösa träsk vi befann oss i under efterkrigstiden. Så här, ungefär:


Kampen mellan mångkulturen och likriktarna accelererar nu i och med invandringen. Varför detta? Jo, titta på det här gamla diagrammet över värderingar:

Sverige ligger toklångt uppe till höger. Bara att integrera en stackars dansk blir en kulturkrock, och idag rekryterar vi nya invånare från länderna nere till vänster. Tacka fan för att vi inte alla längre beter oss på samma sätt, klär oss på samma sätt eller tycker samma saker är viktiga här i livet.

Låt oss titta närmare på några aktuella tvistefrågor.

Skolorna

Liberalerna har redan drivit igenom ett förbud mot hemskolning, vilket fått en del familjer att emigrera till Åland.

Liberalerna vill nu stoppa alla religiösa skolor. Smart. Att möta svenska judars oro över tilltagande invandrad antisemitism genom att stänga de judiska skolorna är verkligen ett snilledrag. Men visst, inte kan vi väl ha skolor där barn kallas hora och fitta, barn filmas på toaletten,  och studieresultaten är katastrofalt dåliga? Nej, det kan vi inte. Men eftersom det är i de icke-religiösa skolorna sådant sker, och knappast på lilla katolska St Thomas i en idyllisk parkmiljö i Lunds utkanter, så kanske vi borde börja med att åtgärda de värsta katastroferna först, istället för att föra en politik som för tankarna till att förbjuda flygplan att sprida Chemtrails i syfte att åtgärda Östersjöns övergödning.

Men vänta nu. Visst kan vi väl inte låta skolorna lära ut en massa trams om tomtar och troll? Att låta skolans undervisning baseras på beprövad vetenskap är väl rimligt? Jodå. Så låt oss börja där, och ge oss på de kommunala skolornas stollerier:

  • Mina barn kommer hem från skolan som hjärntvättade miljöpartister. Jag får jobba hårt med att pränta in vetenskap och källkritik i dem.
  • Skolan har i uppdrag att motverka könsroller. WTF!? Skolan skall lära barnen läsa, räkna och skriva; värderingar kan vi föräldrar ta hand om. Liksom staten i övrigt behöver skolan fokusera på den kärnverksamhet den så illa försummat.
  • Ovetenskaplig genus"vetenskap" genomsyrar skolan. Efter att muren föll skrattades marxistisk "vetenskap" ut ur akademia, varpå de där verksamma verkar ha gömt sig på genusinstitutionerna istället. Dags att lägga upp ett nytt flatskratt!
  • Mina barn lär sig att nationalismen är djävulen, och Jimmie Åkesson dess profet. Att "refugees welcome" är fint, och stängda gränser är fult - i alla fall fram tills att S+MP stängde gränsen. Självfallet lär sig även barnen att Trump är en djävul, och Clinton en ängel. En sekulär skola som så tydligt trycker in politiska värderingar i barnen skall nog inte oroa sig för att barnen i den religiösa skolan blir utsatta för morgonbön.
  • Självfallet lär sig barnen de senaste rönen kring rasism. Jag blev lite chockad häromdagen. Yngste grabben har nyligen börjat läsa spanska i skolan. Vid läggdags plockade jag fram ett av hans svarta marsvin ur buren, och räckte fram det med orden "un cobayo negro". "Men pappa, det är ju rasistiskt!", utbrast gossen skrämt. Varpå jag fick ha ett lugnande samtal om rasism med honom. Lite förberedd bör han vara inför besök hos farföräldrarna, som fortfarande använder ordet neger med total självklarhet som en neutral benämning på människor med tämligen mörk hudfärg. Senast i somras talade farmor uppskattande om den sjuksköterske-neger som kunde tala med henne på flytande franska när hon var inlagd på sjukhus. Kulturkrockar, jajamen.
  • Barnen lär sig att man absolut inte får ha fördomar om några grupper. Ja, förutom sverigedemokrater och feta amerikaner, förstås. Fast de är ju dumma.
  • När jag var ung hyllade skolböckerna Stalin. Jag vet inte om det fortfarande är lika tokigt, men Maos folkmord brukar inte gås igenom särskilt noga. Men med kinesiska liv är det väl inte så noga.
  • I sexualundervisningen får ofta RFSU komma in och föreläsa - utan lärares närvaro - om hur bra det är att leva ut sin sexualitet, så ofta som möjligt och med så många som möjligt och gärna samkönat. Jag misstänker ni fattar hur religiösa föräldrar, eller bara aningens konservativa föräldrar, reagerar på det.
Så visst, låt oss kräva vetenskaplighet i skolan. Men låt då kraven vara lika för alla skolor.


Men - inte tusan kan vi väl ha religiösa huvudmän för skolan i ett sekulärt samhälle? Tyvärr, pojkar och flickor, samhället är inte sekulärt. Staten är sekulär. I Sverige låter vi inte staten sköta alla delar av samhället. Barns uppfostran är i första hand familjens ansvar. Ett långtgående ansvar, som staten i det längsta bör dra sig för att ta över. Föräldrar har rätt att fostra sina barn till sossar, liberaler, sportfånar, pingstvänner, ja till och med nazister. Statens uppdrag är att, via skolan, lära barnen grunderna i läsa/räkna/skriva. Problemet är att staten allt mer genom dagis, fritids och intensiv värdegrundsundervisning alltmer verkar ta över fostrandet. Då kommer följdfrågan: vilken fostran? Svaret idag verkar vara att alla, i enhetsskolan, skall bli någon mix på sossar/socialliberaler/miljöpartister.

Mitt förslag är att skolan återgår till sitt kärnuppdrag, och lär barnen grunderna, på vetenskaplig grund. Jajamen, det innebär att biologin inte lär ut att jorden är sex tusen år gammal. Någon gräns får vi väl ha? Övrig tid - fritids, dagis osv - får föräldrarna prägla samvaron. Fritt fram för socialistiska kooperativ att starta en skola som sjunger kibbutzens och kollektivboendets lov. Fritt fram för näringslivet att starta skolor som fostrar barnen till entreprenörer och girigbukar. Fritt fram för religiösa föreningar att starta skolor som lär barnen rabbla verser från heliga texter som inte är värdegrundscertifierade.

Men, men, men - inte tusan kan vi väl låta föräldrar indoktrinera barn i villfarelser? Gäller inte frihet från religion, tills dess barnen är myndiga? Nix. Som några skrev om på DN, så är det utanför extrema Sverige rätt självklart att det är föräldrarna, inte staten, som fostrar barnen. Som europakonventionen skriver:

"In the exercise of any functions which it assumes in relation to education and to teaching, the State shall respect the right of parents to ensure such education and teaching in conformity with their own religious and philosophical convictions."

Alltså: det är föräldrarna som fostrar barnen. Vi väljer att staten skall tillhandahålla en allmän skola för att det är praktiskt, men det är fortfarande föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelser som skall styra.

Att staten skall ideologiskt styra föräldrarnas barn till att bli goda samhällsmedborgare är en totalitär idé, värdig DDR eller Kina. Inte Sverige.


Sista funderingen om skolan: nog fattar vi väl allihop att det inte är religiösa friskolor Björklund egentligen är ute efter. Det han vill åt är några muslimska skolor, men så specifik vågar han inte vara. Fegt, tycker jag. I stället för att svamla om att "religion är ett farligt gift, som omger hela Visby stift", så får Björklund ange exakt vad han vill ingripa emot. Är det fel med könsuppdelad undervisning? Ok, lägg då fram ett förslag om att förbjuda det - i alla skolor. Är det fel att föräldrar styr barnens klädsel och sätter på dem obekväma och lekovänliga plagg? Visst, lägg fram ett förslag att förbjuda det, som även förbjuder lekovänliga prinsessklänningar och höga klackar. Är det fel om skolor lär ut att judar är svin som skall buntas ihop och slås ihjäl? Jag misstänker vi redan har lagstiftning för det, ifall det förekommit.

Övrigt

Jo, det finns mycket annat som likriktarna vill tvinga på oss. Föräldraförsäkring, kvotering av styrelseplatser, hur man skakar hand, flickskolor, baddräkter, och så vidare. Det blev så långt och knökigt om skolan att jag skippar det denna gång. Bara ett par avslutande funderingar.

Är jag en kulturrelativist, en sån där som tycker att alla kulturer är lika bra och lika mycket värda? Nej, bort det! Läs till exempel gammelmoderaten Hökmarks lista på fula regimer och kulturer världen över. Inte för ett ögonblick hävdar jag att det som sker i dessa länder är önskvärt att införa i Sverige. När jag hör argumentet "Saudiarabien tillåter inte kyrkor, så varför ska vi tillåta moskéer?", så är min reaktion: nej, Sverige är inte Saudiarabien och skall banne mig inte bli det heller. Jag gillar lättklädda kvinnor, kvinnor bakom ratten, kvinnor i näringslivet. Jag avskyr halshuggningar av apostater. Jag avskyr tölpar som omringar kvinnor och sliter kläderna av dem.

Däremot ser jag ingen anledning att förbjuda hemmafruar, homosexualitet, de som inte aktivt hyllar homosexualitet, gruppsex, kyskhet till giftermålet, tungomålstalande, hyllande av profeten eller karikatyrer av densamma. Eller för staten att via någon värdegrund utmatad i skolan och i de pengar staten ger föreningar visa vilka av dessa företeelser som, för att uttrycka sig statsmannamäsigt, inte är okej.

Det jag vill, är att vuxna människor får fortsätta göra (vad andra ser som) hårresande dåliga val. Att föräldrar får bestämma över sina barns uppfostran. Inte staten.

tisdag 6 september 2016

Stackars Stockholmare


Jag inser att det måste kännas väldigt surt att bo i systemkollapsens Stockholm. En stad där biltrafiken står still morgon och kväll, och pendlingstiderna till jobbet kan bli betungande.

Själv minns jag med avsky hur det kunde bli några hundra meters kö på vägen in till Malmös inre ringväg - något som raskt byggdes bort med en yttre ringväg som fortsätter hela vägen till Köpenhamn. Än idag kan jag drabbas av att det står flera bilar före mig in i rondellen vid infarten till norra Lund.

Ännu en påminnelse om hur bra vi har det i Skåne får jag när jag läser om att Malmö konsthögskola eventuellt skall flytta till Lund. Elever och lärare rasar, nästan lika mycket som när en bunte läkare skall flyttas från Lunds till Malmös universitetssjukhus, och lokaltidningarna fylldes med artiklar där patientsäkerheten var hotad för att läkarna därmed inte kunde cykla till jobbet från villan i Professorsstaden.

Inte nog med att konstnärerna skall behöva åka till Lund, 20 km bort och förbundet med landets första motorväg samt massor med bussar och tåg, de skall även hamna i utkanterna av Lund. På Kemicentrum, mitt i sydsveriges högteknologiska nav, där tekniska högskolan, Sony, Ericsson och Axis finns. Där European Spallation Source bygger upp en fantastisk miljö för forskare från hela världen. En utkant som, tack vare att Lund är en liten stad, ligger ca 5 minuter från centrum med buss längs stadens största pendelstråk.

För stockholmarna vore det ett pendelläge att stilla bedja om. Vi är nog lite bortskämda, vi på Sveriges framsida.

lördag 27 augusti 2016

Det är fart på skoldebatten

Många ledarsidor har aktiverat sig i skolfrågor. GP har skrivit en hel del om PISA. Idag ger sig Mats Skogkär på Sydsvenskan in i leken: Kräv din rätt. Det är din skolplikt.

Skogkär noterar att staten och dess myndigheter har definierat en mängd rättigheter som eleven i teorin skall ha, men väldigt få skyldigheter. Om eleven är lat, är det skolans ansvar att få fart på eleven.
"Ett synsätt som lägger ansvar på eleverna står inte bara i strid med skollagen, det leder heller inte till förbättrade resultat i den svenska skolan, mästrade avdelningschefen.
Med tanke på hur svenska elever rasat i kunskapsmätningar som Pisa de senaste åren, hade kanske en något större ödmjukhet varit på sin plats."
 Skogkär är inte glad. Nog sjutton borde väl elever, så som det var förr i tiden, ha lite eget ansvar?

Jag anser att det är bra att ansvaret hamnar på skolan. Dagens låt-gå-skola släpper alltför lätt den late, omotiverade, överintelligenta och därmed uttråkade, eller sjuka eleven vind för våg. Klarar de inte undervisningen? Ingen ko på isen, vi ger dem ett E och släpper vidare dem till nästa stadium. Till sist sitter ungarna på universitetet och kan inte formulera en enkel mening i skrift. Istället vill jag att skolan skall vara ansvarig för att tydliga krav ställs på eleverna (och här möts visst jag och Skogkär). Skolan skall även ansvara för att möjlighet att lära sig finns - där brister många svenska skolor idag. Liksom du idag kan stämma den högskola som tar betalt för en undermålig utbildning, skall du kunna stämma skiten ur den grundskola som ger en undermålig utbildning för dina skattepengar.

Skogkär pekar också på den stora skillnaden mellan de vackra planer staten skissar upp, och de rättigheter som ges i skollagen, gentemot vad som gäller i verkligheten på enskilda skolor. Där håller jag helt med honom. Skollagen säger att varje elev skall ges möjlighet att utvecklas efter sin förmåga, och undervisas på ett sätt som passar den eleven. I verkligheten har vi en enhetsskola där alla, oavsett intelligens och motivation, sitter i samma klassrum. Lärare får inte säga till elever, och har minimalt stöd av rektor. "Utvecklas efter sin förmåga" översätts normalt till "får han bara E så är allt bra".

Låt mig ta en personlig anekdot: min yngste son fungerar, efter hjärntumör och behandling för densamma, som klassens kanariefågel. När det är stökigt i klassrummet drabbas alla barn, blir tröttare och får svårare att lära sig - men det är min grabb som somnar efter första lektionen och får vara hemma en dag därefter. En situation som den lokala skolan inte orkade åtgärda genom att få det tystare i klassrummet, utan istället tänkte åtgärda med att hålla honom borta från undervisningen eftersom han var så pass långt före sina kamrater att han skulle få godkänt utan att närvara.
"Men så blir det kanske när de som så generöst delar ut rättigheter – riksdag och regering – lämnar åt andra – kommunerna – att uppfylla löftena. Också ett skäl att förstatliga skolan så att ansvaret för utförandet hamnar där kraven ställs."
Som ni ser av citatet ovan vill Skogkär att staten skall ta över igen. Staten ska få äta sin egen hundmat, drabbas av sina egna beslut. Jag förstår varför, men jag tror inte att det som första åtgärd kommer hjälpa. Staten är idag en del av problemet. Läroplaner och betygssystem bestäms av staten. Statligt anställda pedagogikforskare på våra statliga lärarhögskolor indoktrinerar våra lärarstudenter med felaktig information.

Det vi behöver först, är disciplin. Lite av dessa män:


 Eller varför inte en kvinna, så vi karlar får något att fästa ögonen på också?

Oavsett vilket, så är det disciplin vi behöver först och främst. Låt mig befästa det med en anekdot från grabbens nya skola. Det är en sån där internationell skola, med undervisning på engelska. Där råder hård disciplin. Det är tyst när läraren talar, och mobilförbud hela dagen är en självklarhet. Vad tror ni händer om någon kallar en klasskompis för hora?

Just det, snabbtransport till rektorn. Och rektorn vill inte barnen träffa mer än en gång.

Hur kan skolan vara så disciplinerad? Jag tror flera faktorer samverkar. Eftersom det är en internationell skola är de flesta lärarna utlänningar, oförstörda av svensk lärarhögskola, flum och snällism, vana vid sitt hemlands skolmiljö. Detsamma gäller eleverna. Men vänta nu, invänder ni - det är ju i de invandrartäta förorterna som vi har mest problem med kaotiska skolmiljöer? Jodå. Enligt samma princip som när svenska ungdomar kommer utomlands på charterresa och fullständigt super ned sig i första mötet med tillgänglig alkohol. Invandrarungdomar är vana vid fasta regler hemifrån, och kommer fortsätta hålla sig till det när de möts av en tydlig förväntan att det är fast disciplin som råder. När de däremot möts av den svenska luddiga snällheten, där det är kränkande att säga till, går de bananas. Bara för att de kan.

I den disciplinerade miljön klarar grabben det som inte gick i svensk skola: att hänga med i undervisningen hela dagen, och därefter göra sina läxor. Inga kollapser på dagens första lektion. Det behövdes inga kuratorer, hjälplärare eller centralstimulerande droger. Allt som behövdes var att läraren förväntar sig att klassen håller käften när läraren talar.


Så visst, förstatliga gärna skolan igen. Men innan dess, se till att staten klarar av de åtaganden den har idag. Att skapa en skolforskning som bygger på vetenskap istället för postmodernt trams. Att skapa en vass lärarutbildning som skickar ut ämneskompetenta auktoriteter till skolorna. Att se till att kontrollinstanserna har tummen i ögat på både kommunala och fria skolor.

torsdag 25 augusti 2016

Ned med de obilliga!

Det finns de som påstår att man kan lära sig allt om mänskliga relationer, statsvetenskap och kvantfysik genom att läsa och begrunda Shakespeares dramer. Trams, säger jag. Och finkulturellt snobberi. Själv lär jag mig allt i Fantomen och Lucky Luke.

Ja, dagens lärdom kommer från Lucky Luke. I ett album, som jag tyvärr inte har i min samling och därför får ta från mitt något luddiga minne, kämpar Luke och några skurkar om makten över en stad. Inte med sexskjutarna, det hade varit lite för enkelt, utan i en valkampanj. En av skurkarna, som kan sin Goebbels, kommer på parollen "ned med de obilliga". Ingen i staden vet vad en obillig är, men ordet fastnar och används i alla sammanhang när någon motståndare skall nedsablas. Det får samma kraft som "Jehova". Vad kan stackars Luke sätta emot, när han anklagas för att vara en obillig obilling som obilligar?

Ursprungliga inspirationen till dagens epistel kommer från Paulina Neudings artikel i Dagens Samhälle. Där går hon igenom hur en gammal dam som arbetade som volontär på Röda Korset för ett par (!) år sedan på band sade att hon tyckte att det vore bättre att vi hjälpte invandrare på plats istället för att ta hit dem. Röda Korset var givetvis snabba med att uttrycka sin avsky och markera en tydlig vallgrav - mellan de goda vi å ena sidan, och de onda dem som skiljer på vi och dem å andra sidan. Som Andreas Ericsson är inne på så var även tidningars ledarsidor med på att offentligt skambelägga denna privatperson:
Idag är de åsikter den gamla damen hade redan implementerad regeringspolitik - socialdemokraternas och miljöpartiets regeringspolitik. Inte några löst uttalade åsikter, alltså, utan Svea rikes lag. Vad säger då de idag, som då uttalade bannbullorna? På Twitter såg jag hur Jens Runnberg, redaktör på Dalarnas Tidning, åter hänvisar till exakt samma svar som de gav 2014:
Det är så anmärkningsvärt att jag citerar det:
'Kvinnan uttrycker sig konsekvent om "oss", "vi", "egna" i motsats till ungdomar från andra länder. Den hon har framför sig betecknar hon som en i gruppen er. Dagens politik menar hon lett till en tappad generation. Hon säger explicit att samhället borde fungera så att svenska ungdomar ska ha förtur till stöd. En sådan hållning är främlingsfientlig, vilket ledarredaktionen skrev. Det är precis på Röda korset jag förväntar mig sådana åsikter ska avvisas. Kvinnan är fri att tycka vad hon vill och Röda korset ska bedöma om åsikterna stämmer med organisationens värdegrund. Jag delar Röda korsets bedömning i detta fall.'
Att svenska medborgare på något vis bör ha fördelar gentemot icke svenska medborgare, eller gentemot asylsökande, betraktar Runnberg alltså som solklart exempel på främlingsfientlighet. Jag säger som Neuding: var ser vi Runnberg rasa emot Löfvens och Fridolins främlingsfrihet?

Vad tusan skall man säga? Antingen har Runnberg ingen som helst kunskap om ordets makt, att pennan är mäktigare än svärdet, vilket borde göra hans arbete som journalist komplicerat. Eller så är han mycket medveten i sin strävan efter en väldigt svartvit uppdelning i goda och onda.

För vad är "främlingsfientlig"? Jo, det är en etikett som vi klistrar på de politiska motståndare vi vill sparka ut ur debatten. De vi inte vill behöva besvära oss med att ta debatten med, eftersom de inte är rumsrena. Sverigedemokrater, eller värre. Enligt Runnbergs definition är alla som inte ställer upp på Centerpartiets partiprogram främlingsfientliga. Ja, alla som har lås på sin ytterdörr är väl också främlingsfientliga, eller varför inte alla som inte har ersatt sin ytterdörr med en "strangers welcome"-skylt. Det verkar som om alla vi som inte är naiva in absurdum skall vara stolta över att vi är främlingsfientliga.

Det här är en taktik som "antirastisterna" slipat till fulländning. Leta upp ett gäng etiketter som folk i gemen tycker riktigt illa om, och se sedan till att vränga till betydelsen på dessa etiketter så att de passar de du inte orkar argumentera emot. Se gärna även till att vränga till betydelsen så att etiketten inte träffar dina vänner (här inser man lätt varför antirasisterna är så förbannade på Torbjörn Jerlerup - han tar etiketterna på bokstavligt allvar och applicerar dem på precis alla, även vänsterns polare). Vips så behöver man inte anstränga sig att argumentera längre, och det blir lätt att skapa lynchstämning och få folk utestängda från arbetsmarknaden.


Vad är då så hemskt med dessa etiketter? Jo, de fungerar som en debattens atombomb, som ödelägger klimatet i åratal varhelst de släpps.
  • De skadar människor av kött och blod. Riktiga, levande människor. Den gamla tanten som skämdes ut i media blev utsparkad från Röda Korset (ge aldrig dem ett korvöre, någonstans, någonsin!) och dog inte långt efteråt.
  • De gör en öppen debatt, demokratins blodomlopp, svårhanterlig. Att umgås på bloggar, Twitter eller till och med i verkliga livet är idag som en session MS Röj. Närsomhelst kan man gå på en mina och bli utskickad till närmsta spetälskekoloni.
Så den här skiten måste bort. Så småningom kommer jag försöka gå igenom dessa etiketter - rasist, islamofob, homofob, nyliberal, kontrarevolutionär eller vad nu folk använder för att få stopp på debatten och andra debattörer. Men just nu är jag mest trött på eländet. Även vi i högern är känslostyrda emellanåt.

söndag 21 augusti 2016

Skoldags!

Skolorna ringer in för en ny termin, och eleverna går dit med längtan, oro eller dödsångest. Men sjutton vete om inte lärarna är de mest oroliga.
 
Det är inte lätt att vara lärare i Sverige idag. Utbildningen är så usel att man kan mindre när man går ut än när man kommer in. Från rektor har man noll stöd att ta i med hårdhandskarna emot de elever som bråkar, eller se till att de kommer bort från klassrummet så de andra eleverna kan få lära sig saker i fred. Sen kommer vi föräldrar och är besvärliga och tjatar om att barnen inte ska behöva ha hörselskydd på sig, eller inte behöva vara ligisternas slagpåsar.
 
Själv har jag det oanständigt bra inför nästa vecka. Ena pojken går på ett gymnasium fullt med motiverade elever och lärare som älskar och behärskar sitt ämne. Andra pojken går på en skola med små klasser och hård disciplin. Det är ledsamt att man ska känna sig så priviligierad bara för att ens barn längtar till skolstarten.
 
Enda orosmolnet är att jag själv skall börja studera. Jag har i ett svagt ögonblick skrivit in mig på en universitetskurs i Kymriska ihop med frun. Det känns mest som en kurs i Kryptiska - att lära sig glosor i medelåldern är ungefär som att försöka tala ens Golden Retriever till rätta. Det bara rinner av.  Språket verkar bestå av en oändlig rad w, ll och ch. Jag får viss förståelse för de som kommer till Sverige i vuxen ålder och skall lära sig ett obegripligt språk som de helt saknar referenser till. Efnadwy!
 
 
Vad skall vi göra åt skolan? Fridolin, mannen som på hundra dagar har fixat skolan, kom idag med sin lysande namnmagiska lösning: vi byter namn på höstlovet till läslovet. Jag tror det är bäst jag inte vidare recenserar denna kraftsamling, då det lär kunna få mig bannlyst från Internet.
 
Idag hade Johan Westerholm på ledarsidorna.se ett av sina bättre inlägg, om vad han skulle göra för att få landet på rätt köl om han fick möjlighet. Några av hans punkter rör skolan:
  • Väck med hemspråksundervisning. På så vis frigörs desperat behövda lärarresurser.
  • Avpolitisering av statliga verk. Slänger vi ut marxisterna och flummarna och tar in redigt folk i skolforskning och diverse skoldepartement är mycket vunnet. Då får vi drivkraft istället för drivankare.
Men vi får gå längre än så för att rädda skolan. Vi får inspireras av dessa gossar:


Just det: back to basics. De här gossarna visade att det inte behövs fler än tre ackord. Att en låt inte behöver vara längre än tre minuter. Att man inte ens behöver kunna sjunga en ren ton.

Låt oss ha samma anslag i skolan. När fungerade skolan senast? Nej, inte hvergang. Fram till enhetsskolans genomförande under 60- och 70-talet. Sedan dess har det gått utför. Vi behöver, som Inger Enkvist hävdar, gå tillbaks till det ursprungliga.

Bara ett litet problem. Den gamla skolan var uppdelad i en elitskola för de få, och en basskola för de många. Vi har inte resurserna att låta alla förberedas för vår kunskapsintensiva nutid i realskolan.

Enkelt löst. Den kunskapsintensiva samtiden är en myt. Vi har inte en brist på utbildade arbetssökande, vi har en gigantisk överutbildning. Låt mig exemplifiera med mitt eget yrke, programmerarens. Hundratals civilingenjörer utbildas från högskolorna, varav de flesta blir kodslavar på storföretagen. Med arbetsuppgifter som en självlärd datorintresserad 15-åring med lätthet kan sköta. Det hade varit bättre om vi utexaminerade en tiondel så många ingenjörer, så att vi fick en spetsutbildad elit. Alltså:

Dra ned på utbildningsvolymen

Stäng alla pysselsättningsutbildningar. Det behövs inte en tvåårig universitetslinje för hamburgarvändare. Bachelor i "Tourism Management" - du driva med mig aprilo? Stäng alla universitetsinstitutioner som bygger på marxistisk eller postmodern grund, av samma skäl som vi stängt alkemiavdelningarna.

Men - om det nu är som jag säger, att vi är våldsamt överutbildade redan, varför efterfrågar då arbetsgivare välutbildade medarbetare? Enkelt, av samma anledning som förortskidsen bränner bilar: för att de får, för att de kan, för att det inte kostar dem något. Sverige har en extremt hoppressad lönestruktur. Om du skall anställa en programmerare, får in en ansökan från en självlärd 18-åring och en ansökan från en teknologie doktor i datateknik - vem väljer du? Eftersom lönekostnaden inte skiljer nämnvärt, så lär alla välja doktorn, vilket gör att det blir en hiskelig brist på doktorer i datateknik. För att ta en liknelse: ponera att jag går ner till det lokala bilförsäljarområdet för att fixa en ny bil, och upptäcker att Ferrarin bara är sisådär dubbelt så dyr som Kian. Tror tusan att det raskt kommer bli en väldig brist på Ferraribilar, och en mängd Kior som är osäljbara.

Ser ni vartåt det lutar? Genom att ha ett saftigt lönespann ser vi till att de begränsade resurserna, de välutbildade, används klokare och räcker längre. Vi ser också till att de outbildade blir anställningsbara. Genom att sänka svenskens utbildningsnivå gör vi våra outbildade invandrare mer lättanställda. Fint va, vänstern!?

Liten summering:
  • Alla går, som idag, 9-årig grundskola. De där skoltrötta som gjorde högstadiet till ett helvete för alla, inklusive dem själva, kan få börja med praktik redan i högstadiet. Sverige behöver praktiska yrkesmän och -kvinnor! Givetvis har vi nivåuppdelning på varje skola, men även mellan skolor. Kommuner skall kunna få ordna elitskolor för de driftiga och slöskolor för de som inte vill satsa. Till exempel kan Malmö lägga en elitskola mitt i Rosengård, så att medelklassföräldrarna slåss om att få bussa sina barn dit - och rör upp himmel och jord varje gång det brinner en bil eller säljs en påse knark i grannskapet.
  • Gymnasiet är definitivt inte för alla. Även här finns nivåuppdelning, med elitklasser för framtida forskarämnen. Jag vet, det finns idag, men det skall finnas även i glesbygden, inte bara på våra universitetsorter. Alla skall med, efter förmåga, även de som är födda i Åmål.
  • Högskola/universitet är definitivt för de få. Många utbildningar som akademiserats bör återförvisas till yrkesskolenivå. Det är ingen skam att ha en yrkesutbildning. Det är däremot lite skämsigt att gå en flumteoretisk utbildning som inte lär en yrket, eller som är onödigt lång eftersom den innehåller onödigt snömos. På de utbildningar som är kvar satsas på kvalitet, inte kvantitet. Ersättningssystemen görs om så att lärare inte frestas att släppa igenom undermåliga studenter. Högre utbildning används inte längre som en arbetslöshetsbuffert.

Starta om utbildningsväsendet

Westerholm är också inne på Finland i sitt inlägg: att vi skall samplanera försvaret med Finland och lägga oss på samma miljökravsnivå som Finland. Utmärkt. I skolpolitiken vill jag dock gå ett steg längre. Vi skall outsourca skolledningen. Ansvaret för svenska skolan överlämnas under tjugo år till den östra rikshalvan, som får fria händer att implementera den finska skolans överlägsna metodik i Sverige. Enda undantaget är att de inte får gå över till finska som undervisningsspråk. Vi börjar med att lägga ned alla verk och departement i Sverige, och låter finnarna återuppbygga dem. Eftersom finnarna saknar gamla lojalitetsband och kompisar att ryggdunka, så lär tillsättningarna ske på meritokratiska grunder. Vi byter givetvis omedelbart till den finska läroplanen. Uppföljning av kvalitet och avpolitisering görs av finska revisorer och censorer.