torsdag 22 juni 2017

A nice cup of tea


Jag gillar deckare. Framför allt gamla klassiska brittiska: Collins, Chesterton, Bentley, Christie osv. Något som förenar dem med dagens TV-mys i Midsomer är att oavsett vilka gruvliga yxmord som skett i familjen så räcker det med en liten nätt kopp te för att man skall må bra igen.


Jag gillar även att citera Orwell. Döm om min glädje när jag stöter på hans instruktioner för hur man brygger en kopp te. Något som gör mig uppbragd är att läsa att det efter kriget var te-ransonering. Hur i hela friden klarade sig britterna igenom det? En extraranson Marmite, måhända? Nåväl, här är tebryggning enligt George:
  1. Använd alltid te från Indien eller Ceylon (Sri Lanka, idag). Inget från Kina, det kan man inte ha mjölk i.
  2. Gör måttliga mängder, dvs i tekanna. Inga urnor eller kastruller. Tekannan skall vara av porslin eller lergods.
  3. Tekannan skall värmas i förväg. På spisen (inte så lätt på dagens induktionsspisar...) hellre än genom att fyllas med varmvatten.
  4. Te skall vara starkt - snåla inte med bladen. Om te är ransonerat, gör det hellre starkt och sällan än svagt och ofta.
  5. Tebladen ska rakt ner i kannan. Inga filter eller silar. Så får man ut mest ur bladen. Att svälja blad är bara nyttigt.
  6.  När vattnet kokar, bär tekannan till kastrullen, inte tvärtom. Vattnet skall koka medan det hälls upp; bäst resultat nås när kastrullen hålls över spisens gaslåga medan man häller.
  7. "Shaken, not stirred". Japp, Orwell föredrar att skaka tekannan så allt blandas. Röra runt kan man göra i nödfall. Undrar hur ofta han skvimpar ut hälften?
  8. Ha en bra temugg: cylindrisk och tjock, så den goa värmen bibehålls.
  9. Skumma av grädden från mjölken innan du använder mjölken till te. Bra att veta för er som köper icke-homogeniserad "gammeldags" mjölk.
  10. Häll i te före mjölk, inte tvärtom. En fråga som i England diskuterats lika intensivt som ifall det är bäst att hälla syran i vattnet eller tvärtom.
  11. Inget socker. Te med socker smakar bara sockervatten.


Jag kan inte säga att jag håller med George om allt ovan. Jag får hoppas Storebror inte ser mig när jag brygger mitt Kina-te i sil, utan mjölk. Och utan en tanke på ransonering.

måndag 19 juni 2017

Den politiska senapsgasen


Senapsgasen var inte odelat populär i första världskrigets skyttegravar. Förvisso hade den fördelar: en illaluktande brakare ivägsläppt i lä kunde medföra att den lede fi nedkämpades utan att man själv behövde sticka huvudet upp i kulspruteelden eller sticka bajonetten i någon Fritz eller Horst. Castle Wolfenstein är inte lika kul i verkligheten. Å andra sidan kunde vinden vända, varpå man själv låg och hostade upp lungorna. Medan de som beordrat attacken satt och pimplade en kall och torr sherry borta på staben.






Jag misstänker att vi håller på och öppnar en och annan surströmmingsburk åt oss själva, utan att tänka på att det är i det egna vardagsrummet vi sprider dofterna. Surströmming kan, vid rätt tillfälle och i rätt sällskap, vara riktigt trevligt, även för en skåning. Men ibland luktar den bara gammal spya.








Ta Morgan Johansson. Nu vill han att EU tvingar motsträviga polacker och ungrare att ta emot asylsökande. Inser han vilken port han då öppnar? EU sade nyss att de ville få Sverige att införa Euro. Då får även den här gamle EU-entusiasten säga att nog får vara nog - då går vi ur. Jag vill inte ta ansvar för grekernas köpfester; det vore lika klokt som om Spara och Slösa öppnade gemensamt bankkonto och delade på jobbet: Spara sätter in, Slösa tar ut.






Morgan har för övrigt glömt fråga de asylsökande. Tänk tanken att du är en iranier med afghanskt ursprung, som smugglat in dig i EU, med Sverige som tänkt slutmål. Du får reda på att du skall föras till ett läger i Ungern för vidare utredning. Du vet att lägret är spartanskt, till och med jämfört med en överfull Bert Karlsson-barack, och att ungrarna normalt ger avslag medan svenska migrationsverket glatt godtar den standardvals du repeterat in. Vad göra? Givetvis sätter du dig på första bästa tåg till Sverige. Till och med en tillvaro som illegalt svartarbetshjon i Sverige är bättre än att sparkas ut ur Ungern. Lägg därtill fri skolgång för barnen, och fri vård för hela familjen. Och ett regeringsparti som driver på för amnesti. Jag misstänker att få kommer att stanna i Ungern.














Nu när islamisterna implementerar "Religion of piece" här och var i Europa, samtidigt som andra tokar ger sig på moskébesökare, börjar ropen skalla. Inte om daghem åt alla, utan om enkelrum på Kumla för varje extremist. Som surkonservativ gubbe blir det då min plikt att bromsa, att påpeka att risken finns att dessa blanka vapen kan riktas mot oss själva.




Staten är inte alltid god, lärde vi ungmoderater oss på sjuttiotalet. Vad vi inte anade var att statens ämbetsverk skulle fyllas av identitetspolitiskt och postmodernt förvirrade galningar. Svenska Institutet. Våra museer. Alice Bah-Kuhnke. Om vi ger staten makten att spärra in och/eller tysta alla extremister - vem tror ni kommer sitta och bestämma vem som är extremist? Värdegrundsdemokratin är en yngling med ADHD och taskig impulskontroll. Ge den inte en laddad revolver.




Jag kan se framför mig hur Maria Sveland och Mattias Gardell får peka ut feminismkritiker som extremister. Jag kan se hur RFSL får peka ut de som inte genast hänger med på det senaste bokstavstillägget i HBTQWERTY som extremister. Jag kan se hur Ulf Bjereld i Broderskaparna (och sossarnas VU) får peka ut alla som inte älskar muslimska brödraskapet som extremister. Och så vidare. Vi konservativa kommer sitta löst.






Men finns det inget att göra, då? Skall vi i den liberala frihetens namn släppa in islamister hur som helst, och låta dem göra vad tusan de vill - för våra skattepengar? Nej då. Det finns skarpa förslag att lägga, förslag som med bättre precision drabbar de vi vill skall drabbas, samtidigt som risken att de vänds emot vanliga hederliga svenskar och invandrare (jajamän, det finns massor med konservativa, bakåtsträvande invandrare här i landet!) minimeras. Men det är ämnet för en annan dag. Idag vill jag bara som en gammaltestamentlig profet ställa mig upp i folkhavet, riva mig i skägget och varna för den breda vägen.

lördag 17 juni 2017

Ett tips till polisen

Peter Santesson skriver bra idag om Svenska Institutets blocklista. Där finns inte mycket att tillägga, även jag är förbryllad över att medierna har skrivit så lite om att en myndighet åsiktsregistrerat medborgare på ytterst lösa boliner. Häromåret när en annan myndighet registrerade familjemedlemmar till brottsbelastade romer, i syfte att komma åt klanbaserad brottslighet, blev det ett jävla liv.


Men är det inte väldigt fult att registrera kända brottslingars oskyldiga familjemedlemmar? Nej, jag tycker inte det. Mycket av vår nya brottslighet begås av klaner. Klaner som planerar brott tillsammans, klaner som skyddar andra klanmedlemmar, klaner som emellanåt pucklar på andra klaner. Skall man ha en chans att bekämpa detta måste man ha kännedom om vilka klanerna är, och vem som tillhör vilken klan. Vilket kräver att man för register. Det är inte lika lätt som en gång i USA, där det var uppenbart vilka respektive klaner busarna Marinetti, O'Rourke och Feng-Shui tillhörde.


Men även om det inte (enligt mig...) är fult att registrera oskyldiga, så är det olagligt. Och med tanke på hur snabbt regeringarna har agerat för att stävja IS-monsters sydliga värstingresor, ska vi kallt räkna med att det nog tar några decennier till innan politikerna utropar den magiska trollformeln "Vi har varit naiva" och genomför adekvat lagstiftning. Något måste göras dessförinnan.


Där ger mig Santesson en idé.




Det är dags för polisen att öppna ett twitterkonto, @SverigeSnuten (SS). Till detta konto kan sedan en blocklista fogas. På listan står en massa fejkkonton, skapade av polisen, som listar alla klaner och klanmedlemmar som polisen vill hålla koll på. Eftersom myndigheter och press verkar vara överens om att blocklistor är ofarliga är det bara att ge järnet.


Men om pressen får nys om att poliser sitter på tjänstedatorerna och lägger till folk i dessa register, då? Ingen fara. Polisen utser helt enkelt en privatperson till kurator var vecka, som via "anonyma" tips får reda på vilka som skall läggas till. För att nå samma ideologiska bredd som Sweden-kontot föreslår jag att kuratorskapet får alternera mellan redaktionerna på Nya Tider och Nordfront, med Chang Frick på Nyheter Idag insprängd emellanåt som borgerligt alibi.


Men - det här registret är ju publikt. Varnar vi inte bovarna då? Jovisst! Vilket har samma effekt som en blågul piketbil på torget, eller ett par patrullerande uniformsklädda biffar med kpist. Det sänder ett tydligt budskap: Farbror Blå ser dig. Och ställer du till med bråk, så kommer Farbror Blå på besök. Vi vet var du bor.


Eftersom blåljuspersonalens kommunikationssystem Rakel verkar vara en katastrof, kan @SverigeSnuten även användas för att få ut viktiga meddelanden till de av våra blå hjältar som kombinerar en kopp sumpig kokkaffe med en social uppdatering på något av landets internetfik. Hashtaggen #apajävel blir då en signal att raskt dra ner till "orten" med dragna batonger. Och så vidare.


Det här blir bra.

lördag 27 maj 2017

Vem tar vem?

Nu när moderaterna dyker neråt i väljartappets algbruna gyttjepöl med samma frenesi och enkelspårighet som min hundrackare dyker ned med nosen i en tikrumpa vädrar de politiska analytikerna morgonluft. Nog är det väl dags för en mittenregering!? Det vill säga det gamla vanliga, sossarna sitter på kuskbocken och styr mot socialismens Nirvana, medan C och/eller L puttar på där bak och gnäller om att det inte går fort nog.


Det dessa analytiker totalt missat är att de politiska partierna svängt lite sedan 70-talet. Centern är på inget vis centerinriktade. De är det mest "nyliberala" partiet, med en näringslivspolitik som är totalt motvänd sossarnas folkhemsdröm. Det lär inte bli lätt att få samsyn om LAS, A-kassa eller arbetsförmedlingens framtid.


Även Björklund skulle få det svårt. Hans parti är socialliberalt. Det betyder att där finns en halva socialister, och en halva liberaler. Risken är att han klyver sitt parti lika effektivt som Kinberg-Batra klyvt sitt om han går över till "the dark side". Ena halvan skulle likt en Carl Tham älska tanken på att visa att man är mer renläriga socialister än sossarna, medan andra halvan skulle förse sig med vitlök, vigvatten och silverkulor. Partiet är redan så litet att en klyvning kan göra att de framöver får ligga i diket och trängas med F!, MP och MED. Jodå, och kanske också med KD - vi gör en rätt blek figur för närvarande. Jag hoppas på lite mer Skyttedal i politiken framöver.


Låt mig därför lansera min egen mittenkandidat 2018:




Japp. Jimmie Åkesson. Mannen, myten, knätofsen.


Åkesson ligger stabilt placerad i politikens mittfåra. Nej, inte i invandringspolitiken. I invandringspolitiken är det Åkesson som ger oss visst hopp om att av SÄPO utpekade terrorister inte släpps vind för våg i Sverige. I invandringspolitiken är det Åkesson som kommer driva på för att de familjeåterföreningar som vi i KD vill ha kommer att ske i hemlandet. I övriga frågor sitter däremot SD med ett ben på var sida om staketet, för att därmed kunna locka missnöjda väljare både från S och M. De värnar om folkhemmet, och om friheten att få välja privata alternativ. Gråsossar, kanske man får kalla dem?


Risken finns förstås att Åkessons grabbar (och en och annan tös) kommer visa sig fullt så inkompetenta som en snabb titt på en del av deras kommunala företrädare kan få en att misstänka. Att de, likt sossen Urban Ahlin, bildligt talat kommer ägna fyra år åt att stå utanför en dörr med brallorna nere vid knäna och ropa "Knulla! Knulla för fan!" utan att bli insläppta av övriga politiker och en politiserad tjänstemannakår som hellre släpper in ett gäng marockanska gatugrabbar i rummet. Jag börjar dock känna att övriga partiernas handlingskraft föga överskrider den där halvrasistiska, debila white trash-mannen som allmänt anses utgöra SDs kärntrupp. (Ärligt talat: om det är så SD ser ut, hur lockande är det då att rösta på de som genom ett idogt motkampanjande sett till att SD nu är näst största parti!?)


Mitt förslag är, i vart fall: bilda en SD-regering! Låt denna regering söka stöd ömsom hos vänstern för höjda bidrag och A-kassor, ömsom hos högern för vinst, och därmed alternativ och egenmakt, i välfärden. Låt denna regering söka stöd hos båda sidor för ett starkt försvar, en upprätthållen gräns, strängare straff och hårdare batonger.


Justitieminister Björn Söder. Bara tanken får en politisk satirist att få ståpäls. Nästan lika kul som om Beatrice Ask hade haft posten.




Är du inte klok? De är ju nazister!
Utanför Arnstadt-sfären bör vi nog vara lite försiktiga med epiteten. Visa mig gärna var SD föreslår att vi skall utrota alla muslimer och göra lampskärmar av deras hudar. Visa mig var Kent Ekeroth sitter och myser med Grå Vargarna. Visa mig förslagen om att vi bör annektera Norge och Danmark för att få lite livsrum (det där sista var dock lite lockande, olja och Gammeldansk skulle sitta fint). De är förvisso varken miljöpartister, genusvetare eller kommunister. Det kan jag leva med. Sen är jag realpolitiker. Idag är invandring kombinerat med ett fredsskadat, identitetspolitiskt anfäktat låt gå-samhälle vårt primära problem. Om F! drog åt rätt håll i den frågan skulle jag till och med kunna lansera den manshatande folkmordsapologeten Gudrun Schyman, eller den rasistiska plagiatören Kawesa.


Men - de är ju jättehöger, så långt åt höger man kan komma innan avgrunden?
Nej. SD är inte konsekvent höger. De är emot EU och NATO, typiska vänsterattityder. I arbetsmarknadspolitiken kan man se hur de vill locka väljare ur båda läger:  "när det är ekonomiskt ansvarsfull bör skatten sänkas för vanligt folk" låter som mumma för oss konservativa, medan "I Sverige ska svenska regler gälla" lockar LO-knegare.


Men tänk på vilka stolliga förslag SD kommer klubba igenom!
Det roliga med en minoritetsregering är att den måste ha majoriteten med sig. Därmed beläggs SD med fotboja.
Sen kan vi ju fundera på hur vi har det idag. Kulturministern är bindgalen; hon håller på att slänga fina museisamlingar i närmsta container för att istället låta museerna fokusera på normkritik och postkolonialism. Gabriel Wikström är så förbudsglad och moralistisk att man kunde tro att det lyckats smyga in en folkpartist i regeringen. Radarparet Ygeman och Eliasson förbigår vi i välsignad tystnad.
Sveriges regering har, strax före Manchesterdådet, lyckats öppna gränsen så att vem som helst nu kan vandra in utan någon kontroll.


Någon rädsla för att dårarna kommer ta över dårhuset behöver vi inte ha. Det har redan hänt.


SD kan man väl inte lita på?
Förvisso är det inte osannolikt (japp, ett "British understatement") att en regering med SD i kommer kantas av nya saftiga järnrörsskandaler, "nasseuniform på drängkalas"-avslöjanden och allmän politisk tafflighet. Även om bunkergänget i mitten verkar vara drivna politiker, så kommer ett SD i 20%-storlek kräva inkallande av begåvningsreserverna och mer därtill för att fylla platserna (tips: om du vill bli riksdagsman, skriv ditt eget namn på en SD-valsedel i år). Det kommer bli lika roligt som när Miljöpartiets koftor och näbbstövlar marscherade in i riksdagen för första gången.
Tänk dock ett ögonblick på alternativen. Skall vi lita på den allians som först stadgade Decemberöverenskommelsen, för att några månader senare avblåsa den? Skall vi lita på de sossar som alltid behandlar väljarna som röstboskap? Jag är rädd för att SD inte är sämre samarbetspartner än några andra riksdagspartier. Och det, mina vänner, är inte menat som en hyllning till SD.


Nog fattar du väl att detta kommer gå åt h-e?
Jodå. Eftersom våra politiker har övergivit de stora liberala, konservativa och socialistiska tänkarna för att istället jaga likes från Pascalidou, Arnstadt och Sveland. Eftersom bara tanken på en mittenregering skulle få riksdagsmajoriteten att hala fram vuvuzelorna. Jag tvivlar på att SD kommer få en chans att förstöra landet. De kommer vi andra att göra helt på egen hand.

söndag 7 maj 2017

Ett viljelöst parti blir snart väljarlöst

Emellanåt är det lite ledsamt att vara kristdemokrat. I förra inlägget propagerade jag för en rak och tydlig flyktingpolitik, där staten skall ta ett minimalt ansvar och civilsamhället istället gå in med frivilliga insatser. Så att vi girigbukar kan fortsätta använda våra jobbskatteavdrag till nya platt-tv-apparater, medan medlemmarna i Allt åt Alla använder alla sina slantar åt att försörja nytillkomna asylanter.


Vad gör då mitt parti? De röstar ja till att migranter skall få gå klart gymnasieskolan innan de utvisas. Ytterligare en pull-faktor som ökar den dödliga strömmen över Medelhavet. Ytterligare en börda för den skola som går på knäna. Ytterligare ett steg åt fel håll ut i irrelevansens "under 4%"-träsk.


Skolan är idag en katastrof. Min förståndshandikappade moster, som jobbat på Samhall i hela sitt liv, kan diskutera matematik på en nivå som lämnar de flesta gymnasister på dagens naturvetarlinje oförstående. Så gick hon också i den gamla skolan, före Palmes, Mogårds och Perssons tid. Alla steg vi tar i skolpolitiken måste alltså vara i rätt riktning: bättre lärare, mer ordning och reda, mer fokus på elementa, mindre trams och bjäfs.


Men vi har ju råd? Nej, vi har inte råd! När de elever vi redan har får en halvdan utbildning och dåligt med stöd, då har vi inte råd att ta in ännu fler elever som behöver ännu mer stöd och drar ned tempot i klassen ännu mer.






Dock händer det fortfarande att vi kristdemokrater prickar rätt. När sammanbrottsregeringen röstar för att Israel inte har något med Jerusalem att göra, protesterar vi. Inte bara det. Vår man i Skåne, Tuve Skånberg, har även lagt en motion om att flytta Sveriges ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Ett djärvt drag som kanske till och med skulle leda till att vår utrikesminister blev välkommen i Israel igen?


Men vänta nu - är jag en sån där fanatisk Israelvän? Jo, det är jag nog. Det finns en del sådana i vårt parti:


Men det jag framför allt är, är en ovän till de stater som ligger runt omkring Israel. Länder där kristna kyrkor bränns ned. Länder där regimerna i statskontrollerade mediakanaler spyr ut hat.


Vad bör en svensk von oben- och distans-position gällande Jerusalem vara? Mitt förslag är att vi hanterar staden som ett barn, som slits mellan ett par oförsonliga föräldrar i en vårdnadstvist. Där gäller idag att standardmodellen är delad vårdnad. Skulle nog se intressant ut, att låta Jerusalem styras av Jordanien varannan vecka och Israel varannan. Dock gäller att försvårande av umgänge är något svensk rätt ser mycket snett på; då riskerar man förlora vårdnaden. Och där kan vi ta en snabb glutt på verkligheten:
  • Om araberna skulle få vårdnaden av Jerusalem, skulle staden snabbt bli Judenrein. Inga israeler skulle släppas över gränsen. I alla fall inte levande tillbaka.
  • Om israelerna får vårdnaden av Jerusalem, så kommer araber få bo kvar där. Förvisso inte utan krångel, förvisso inte utan vägspärrar för de som vill komma in dit från Gaza, Egypten eller annorstädes. Men skillnaden gentemot den omvända situationen är radikal.
Min slutsats: ge Israel ansvaret för Jerusalem. Några andra ansvarsfulla, kompetenta vårdare finns inte. Om nu inte Sverige vill ta ansvaret för att styra staden som tredje part. Det vore en bra skola för våra dialogpoliser - vore inte detta en ypperlig ny post för Eliasson? Jag tvivlar dock på att våra politiker önskar ta på sig ansvaret att skicka hem en bunt svenska soldater i likpåsar varje månad. Soldater skjutna av de vi skickar miljarder i bistånd till. Skjutna av terrorister vars familjer sedan avlönas med svenska biståndspengar. Det skulle bli lite väl magstarkt.


Jag misstänker att den kristdemokratiska Israel-linjen inte heller den kommer ge oss några röster i förorten. Detta har vi dock råd till. Även om det kostar. Bara vi slutar vela i övriga frågor.

måndag 1 maj 2017

Dags för KO

KO? Kristdemokratisk Offensiv. Partiet hänger på repen, och riskerar att åka ut ur riksdagen.


Sara Skyttedal har helt rätt i att partiet behöver bli tydligt i migrationspolitiken. Inte bara där, heller. I många frågor är partiet kluvet, mellan en fraktion som vill ha hårda tag, och en som vill att vi skall bli snällare. Tydligare än i meningsutbytena mellan Skyttedal och partikollegan - men knappast partivännen - Penilla Gunther blir det nog inte.


Jag tror vi får fokusera. Jag tror rätt fokus den här gången finns hos ungdomen - KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund. Sådana här slogans ger mig ståpäls:


Vet du bättre än politiker hur du ska leva ditt liv? Vi är övertygade om det. Politiker ska inte välja åt dig, politiker ska ge dig bra förutsättningar för att kunna ta tillvara på dina talanger och möjligheter.
Bryr du dig om dina medmänniskor? Vi tycker att verklig omtanke handlar om att människor hjälper varandra. Vi är trötta på att leva i ett samhälle där sossepolitiker försöker lura i oss att solidaritet är att vi betalar mer än halva vår lön i skatt. Solidariteten börjar hos dig, inte i riksdagen eller kommunhuset.
Det här klingar bra i mitt nyliberala hjärta. Staten skall vara liten och vass. Nattväktarstatens försvar, rättsväsende och polis skall fungera väl. Välfärdsstaten skall ge grundtrygghet, med möjlighet för medborgare att välja hur vi vill att barnomsorg, sjukvård och äldrevård skall utföras, och med en gemensam finansiering som inte ställer handikappade, pensionärer och allmänt oförnuftiga människor på bar backe.


Där staten retirerar, går det av oss kristdemokrater omhuldade civilsamhället in. Den som vill ha mer än grundtrygghet köper en privat försäkring. Den som vill ge en grupp de ömmar om en guldkant i livet skänker pengar eller tid till en hjälporganisation.


Men vänta nu - välgörenhet är väl fult? En återgång till fattigsverige? Nej, så funkar mycket redan idag. Se på våra barnsjukhus. Det offentliga ordnar sängplats och mediciner, sedan är det barncancerfonden och dylika organisationer som ser till att där finns gott om DVD:er, TV-spel, sjukhusclowner osv. Det offentliga ser till att man överlever, civilsamhället ser till att stötta kraften och viljan att överleva.


Vad vill då KDU?


Invandring: sluta bjuda in, börja integrera
  • Stopp för den fria invandringen via illegala vägar. Kvotsystem där vi bestämmer hur många, och vilka, som får komma in.
  • Hjälp på plats (ja, ja, vi vet var vi hörde det förslaget först...)
  • Avreglera bostadsmarknaden så att fler bostäder byggs
  • Förenkla anställanden genom lärlingsplatser och upprivet LAS
  • Björklundska medborgarskapstest
  • Omfamna västerländska värderingar och kulturarv, assimilera invandrarna så de känner sig som svenskar (herrejävlar, vi vet verkligen var vi hörde det förslaget först!)
En intressant blandning av C (avregleringar) och SD (assimilation). Men jag tror det är rätt väg att gå. Jag kan dock tänka mig att moderpartiet kan vara lite tveksam till tanken att lyftet över 4%-spärren skall gå via totalkonfrontation med LO.




Jämställdhet: lika möjligheter


KDU vill:
  • att det är du som skall bestämma, inte Kawesa. Att det är familjen som beslutar hur barnledighet, VAB-dagar och fotbolls- och ridträningar skall hanteras. Att vuxna människor är mogna att själva ta beslut.
  • slopa mycket av den ideologiska, och emellanåt plagierande, genusvetenskapen. Det tackar jag för - den påminner en gammal gubbe alldeles för mycket om den marxism-undervisning som genomsyrade alla östeuropeiska universitet, men sedan raskt försvann med de ryska gevärspiporna.
  • Bekämpa låga kvinnolöner i vården genom att öppna för mer marknad, och mer konkurrens.


Lag och ordning: ja, de vill ha lag och ordning!


  • Fokus på brottsoffren, inte vad förövarna upplevt tidigare i livet. Hårda straff för personbrott som misshandel, rån och våldtäkt.
  • Brottsförebyggande verksamhet är viktigt även för kristdemokrater. Vi vill dock inte ha fler fritidsgårdar, utan fler fungerande familjer och hemmaföräldrar (notera vår könsignorans...).
  • Hårdare, tidigare tag mot ungdomsbrottslingar. Man skall inte kunna råna ostraffat bara för att man är en fjortis.
  • Nolltolerans mot brott.
  • Kommunen skall in i polisorganisationen. Det ger lokal styrka, och lokalt ansvar som kan utmätas i nästa val.
  • Ta bort med straffrabatter och villkorlig frigivning, men förbättra samtidigt vård-delen av kriminalvården.
  • Utveckla EU-samarbetet: gemensamma register (Rom-register för brottslingar från den italienska  huvudstaden?), mer tull, utvisning av brottsliga EU-medborgare.


Skolan: frihet och kontroll
"Därmed krävs en skola med läraren som auktoritet och ordning och reda i klassrummet en ledstjärna."


Grammatiken lämnad därhän ger det citatet mig ånyo ståpäls.
"Genom en värdeorienterad skola skall värderingar och normer förmedlas och en känsla för vad som är rätt och vad som är fel skall tillskansas eleverna."
Nästa citat får genast pälsen att lägga sig. Givetvis anser jag det vara till gagn om alla Sveriges medborgare lärde sig goda kristdemokratiska värderingar. Dock har jag en stark misstanke att det de kommer få lära sig i dagens värdegrundsskola är HBTQ, radikalfeminism och socialism. Jag vill hellre kämpa för att få värderingar ut ur skolan, och kunskaper in.


En del guldkorn finnes:
  • Kommunerna ut ur skolan. Håller med, kommunerna har sällan varit särskilt engagerade och kunniga ägare. De har snarare agerat bolagsplundrare, och med hjälp av saftiga lokalhyror gjort sitt bästa att plocka ut skolpengen ur skolbudgeten. Tacka Gud för friskolorna!
  • Mer läxor vid ung ålder! Mera läsa, räkna, skriva!
  • Lärare skall ha auktoritet, och kunna ge kännbara sanktioner.
  • Betyg från första årskursen.
  • Stopp för betygsinflation.
  • Tillåt den hemundervisning som Alliansen förbjöd.
  • Även duktiga elever skall få utvecklas efter förmåga. Elevens förmåga.


EU: Ja, med förnuft


I striden mellan "somewheres" och "anywheres" hamnar jag solitt i anywhere-lägret. Jag har själv studerat utomlands i ungdomen, och har gott om släktingar i Tyskland och England. Jag ser fram emot när mina barn kan välja universitet i hela EU, med viss reservation för språksvårigheter i konstiga balkanländer och Danmark. Det skall bli spännande att välja pensioneringsland, med förvissning om att jag inte kommer behöva betala amerikanska nivåer på sjukförsäkringen.


Samtidigt ser jag gott om tokigheter i EU. Euron gick åt pipan. Den gemensamma flyktingpolitiken kan vi se oss i månen efter. Jordbrukspolitiken är åt pepparn fel. Byråkraternas maktbegär växer hela tiden.


Därför tilltalar KDUs EU-ambivalens mig.



Moderpartiet då?

Tycker inte de också som ovan? Nej, när jag läser partiets uttalanden låter det genast som om både V och F! har varit med och skrivit inläggen.


I invandringspolitiken märks det att falangerna inte är överens. Där pratas samtidigt om såväl vikten av öppenhet och asyl åt alla som om vikten av ordning och reda. Dags att bestämma sig!


I avsnittet om jämställdhet fokuseras på mäns våld, inte relationsvåld. De pratar om samhällets krav på kvinnor. Att vi idag inte har lika möjligheter. De punkterna kan Birgitta Olsson få ta över istället.


Lag och ordning ligger vi helt rätt på vad jag kan se.


I skolan säger sig partiet vilja fokusera på "kunskap, bildning och arbetsro" - men jag ser få förslag som syftar dit. Här behövs lite mer Björklundsk katederpolitik.


Såvitt jag tolkar partiets vaga EU-formuleringar är vi 100% positiva till EU. Där vill jag se en tillnyktring. Den man älskar, agar man. Den man börjar se som en kontrollfreak som är på väg att ta över ens liv spöar man skiten ur.

Summering

Jag vill rösta på KDU 2018. Synd att det inte går. Jag får nöja mig med att försöka driva opinion inom partiet för den "onda", kalla och hårda linjen, och sedan rösta på kandidater som står för den. En kådis ska inte vara sladdrig och vek, utan stolt peka rakt mot målet.

lördag 29 april 2017

Slöjeväckande

Häromdagen när jag skulle lämna grabben på skolan stötte jag på en sådan här:


En totalt heltäckande slöja, där springan i mitten var hopdragen så inte en glimt av ansiktet syntes. Värre än bilden, alltså. Inte på landsbygden i Afghanistan, utan på en bättre friskola i Lund. Lugnt lämnandes av barnen på skolan.


Folkpartisten inom mig ropade genast på förbud, medan miljöpartisten utbrast i ett rungande "Ahlan wa sahlan". Fast en rättrogen miljöpartist skulle väl halat fram fotbojan istället. Inte lätt att hänga med i svängarna.


Sen, när jag ser sådana här självstympningar, så vill jag införa obligatorisk niqab för vissa:


Det är inte lätt att vara mångkulturell idag. Som den aktuella debatten om damen som inte fick jobb på SAS när hon inte kunde jobba utan slöja visar. Vi har en del frågor att ta ställning till, frågor som visar vår inställning till viktiga principer som tolerans, jämställdhet och åsiktskorridorer. Principer som ofta klampar in på varandras områden och kräver svåra avväganden.




Ska vi ha religiösa särregler?

Nej. Som religiös fundamentalist vill jag inte ha det. Rättsväsendet skall vara som skatterna: enkla, förutsägbara och begripliga. Inte förgripliga. En religiös abortmotståndare skall styras av samma paragrafer som en homosexuell, en vit medelålders konservativ man av samma regler som en ung kolsvart genusfeminist. Vapenvägraren skall rannsakas enligt statuter som inte tar hänsyn till om samvetsnöden kommer från Jesus, Gandhi eller Sturmark.


Ska man (läs: kvinna) få ha slöja på jobbet?

Ja och nej. I min nattväktarstatliga idealvärld är detta inget problem. Arbetsgivare och arbetstagare kommer själva överens om detta. Det är fritt fram för arbetsgivare att sparka arbetstagare utan anledning. Det är fritt fram för arbetstagare att vägra lyda arbetsgivares påbud. Givetvis med följden att de blir av med jobbet. Denna idealvärld finns dock ej; i verkligheten har vi omfattande arbetslagar och A-kassor att ta hänsyn till.


Principen om arbetsgivarens rätt att styra arbetet väger tungt. Det är arbetsgivaren som tar den ekonomiska risken. Tänk tanken att en frisörsalong anställer en frisör som dyker upp i burka, och därmed får en kundkrets som består till 100% av fisförnäma konservativa tanter att gå upp i rök. Eller, omvänt, en halal-slaktare i Rosengård som får en kassörska som insisterar på att få sitta i en T-shirt med tryck från en RFSL-broschyr.


Samtidigt vill jag uppmana till tolerans och mångkultur. I Sverige är ofta åsiktskorridoren trång, samtidigt som den plötsligt ändrar riktning. Ena dagen är det jättefint med slöja, nästa dag är det förtryckets tecken.
  • Jag har inget emot en kvinnlig polis med slöja eller en manlig med turban. Det viktiga är att de klarat de hårda intagningsproven och vet hur man dompterar en ilsken mobb och hur man med batongen får ner ett par busar på marken.
  • Jag har inget emot sverigedemokratiska lärare. Det viktiga är hur bra de är på att hålla ordning, hur mycket de kan, och hur bra de är på att lära ut det de kan. Jag kan till och med stå ut med socialistiska lärare!


Ska barn få ha slöja?

Ja och nej. Som kristdemokrat är jag självfallet för familjens rätt att välja. Och alltså, eftersom omyndighet definitionsmässigt innebär att man inte har beslutanderätt, att föräldrarna väljer. Du har alltså som förälder rätt att bestämma om barnen inte ska få ha Che Guevara-tröja, om de skall täcka håret, osv.


Jag drar dock en gräns, lite oprincipiellt, vid niqab. Där anser jag en åldersgräns krävs. Kanske samma åldersgräns som vi idag sätter vid sexuellt umgänge?


Men är det inte oliberalt att förbjuda barn att ha niqab? De kanske vill själva? Jodå. Ungefär lika illiberalt som att förbjuda incest eller könsstympning. Min avvägning här, vad gäller niqab, är att risken för tvång från de vuxna är stor, och att skadan av att gå genom ungdomen med en skärm för ansiktet är tillräckligt stor att motivera förbudet. En sjal som täcker håret är däremot inte lika skadlig.




Ska slöjbärare få A-kassa?

Den som insisterar på att få jobba i burka lär stänga sig själv ute från en stor del av arbetsmarknaden; i alla fall den vita arbetsmarknaden. Vit avseende på skattemoral, inte hudfärg. Kan man då anses stå till arbetsmarknadens förfogande, vilket brukar vara ett krav för att få ersättning?


Här borde vi använda oss av försäkringsbranschens gängse verktyg. Trafikförsäkring får alla teckna, men ger du dig ut på en racingbana kommer du önska att du läst det finstilta i avtalet innan. Så varför inte differentiera premier och/eller utbetalningar på A-kassorna lite mer?


Låt mig sedan argumentera emot mig själv. Att människor som tar på sig en slöja, en liten hakkorsbindel eller går med i SD får svårt att få ett jobb beror främst på att andra människor är fördomsfulla emot dem. Skall man då få lida för att andra är förstockade? Det känns inte helt självklart att den lärare som tar ett förtroendeuppdrag i SD, och därmed gör sig fullständigt oanställbar, därmed skall förlora A-kassan.


Vill jag att slöjan ska "ta plats" i Sverige?

Synen av en niqab i min egen comfort zone var lite av en chock. Vanliga hederliga hucklen har jag inget emot, jag förbjuder hellre svastikor eller Che Guevara-tröjor. Jag är gammal nog att ha suttit i kyrkbänkar med gamla damer med sjal. Men vid den heltäckande, ansiktsdöljande klädseln går en gräns. Detta vill jag inte ha i Sverige.


Totalförbud, alltså? Nej. Det finns massor som en gammal konservativ stöt som jag inte vill ha i Sverige: kritiska vithetsstudier, särlagar för minoriteter, lössläppt sexualitet, hiphop, melodifestivalen, dokusåpor, "progressiv" uppfostran och utbildning. Jag vill dock inte förbjuda skiten. Jag vill argumentera emot den.


Det vi bör göra, istället för att förbjuda invandrande araber att bära heltäckande mundering, är att sluta upp med att använda våra skattemedel till att hålla välkomstgalor för och sedan försörja tiotusentals varje år. Om några enstaka råkar hitta till Sverige, och tar med sig seder som för oss ser väldigt udda ut, så är ingen större skada skedd. Det är när de kommer i stora skaror, såpass stora skaror att de sedan kan börja agera moralpoliser för de som kommit till Sverige för att slippa just dessa seder, som det blir problem.


Ett problem vi kan åtgärda vid källan.


Lite avslutande trams

Till de som anser att slöjan intet har att göra i Sverige ger jag följande lilla historielektion. Förvisso är damen klädd enligt italienskt mode, så lite osvenskt är det, men något Eurabia är det inte som förutspås.




Sen läste jag en kul artikel där Eli Göndör jämför kvinnor i slöja med kvinnor i högklackade skor. En intressant jämförelse. Vad fan - jämför jag påtvingade slöjor med kvinnors fria val!? Den aspekt jag ser som intressant i jämförelsen är hur "patriarkatet" ofta drivs av kvinnor. Som Göndör påpekar finns det i Sverige flickor som tar på sig slöja för att vara som mamma, precis som det finns flickor som tar på sig höga klackar. Helt frivilligt, utan elaka patriarker i bakgrunden. Barnen imiterar de vuxna. Sen kan man ju invända att rapporterna om män som kallat kvinnor som inte har högklackat för horor eller försökt våldta dem på våra asylboenden är rätt få.


Jag tror att det främst är kvinnorna själva som driver trenden att kvinnor skall vicka fram som fyllbultar i höga klackar och skada fötterna, för att därmed framhäva byst och rumpa.




Vi karlar, vi vill ha tillbaka artonhundratalsmodet: