lördag 20 januari 2018

Send in the marines

Det händer mycket nu. Pascalidou framträder på stödgala mot hedersvåld, och Löfven kan tänka sig att sätta in militär i förorten. Härnäst kommer väl Åkesson ut som islamist.

Kommentarerna till Löfvens uttalande har väl varit ungefär lika blandade som till Trumps uttalande om "shithole countries". Vissa motståndare har idiotförklarat Löfven, samtidigt som vissa anhängare raskt påstått att han inte alls sa så. Precis som för Trump. Jag tycker faktiskt Löfven var riktigt vettig här. Precis som Trump - hundratusentals migranter som tar sig över Medelhavet i ranka skorvar visar väldigt tydligt vad de tycker om sina hemländer.

Om jag förstått Löfvens kritiker rätt så är det vansinne att sätta in militär mot civilbefolkning; det är något som endast poliser har kompetens till. Vilket får mig att förtvivla något, med tanke på polisens framgång hittills. Jag tvingas även till eftertanke. Emellanåt har jag här fått påpeka att vi borgerliga får bita i det sura äpplet och erkänna att Jimmie Åkesson haft rätt. Nu är det dags att sätta tänderna i en än osmakligare och ruttnare frukt:

Gudrun Schyman har fått rätt!

Japp. Ni minns väl hur hon sade att det är samma strukturer här som där, hos oss svenskar och hos talibanerna i Afghanistan. Ni minns väl hur vi hånade henne? Det visar sig att hon haft rätt hela tiden.

Tänk er följande, helt hypotetiska, beskrivning:
Svensk ordningsmakt har problem. Inte utmaningar, problem. Vi har blivit skickade till en plats där lokalbefolkningen talar konstiga språk vi inte förstår. Vår uppgift är att dels nedkämpa de beväpnade banditgäng som stryker omkring och gör livet surt för civilbefolkningen med automatvapen och handgranater, dels att se till att civilbefolkningens manfolk inte förtrycker sina kvinnor, tvingar dem ha slöja till exempel. Patriarkala strukturer är uppenbara överallt; på caféerna sitter bara män, medan kvinnorna står vid spisen eller förskrämt smyger förbi husknutarna. Lokalbefolkningen litar inte på oss och vill inte tala med oss. För det mesta håller sig den svenska ordningsstyrkan inne på logementet, de få gånger den vågar sig ut kör bilarna i kolonn för att inte bli överfallna av stenkastare eller värre.

Så till utslagsfrågan: beskrev jag ovan Kabul eller Rosengård, den svenska militära insatsen i Afghanistan, eller polisens vardag i Sverige? Som sagt, Gudrun har rätt: samma talibaner både här och där. Förvisso var det nog inte så hon menade, men låt oss vara lite generösa nu.

Mig synes att en fredsbevarande insats emot radikala araber är just precis vad svensk försvarsmakt blivit tränad till sedan östblocket rasade. Just precis vad de har fått träna i praktiken, på plats. Så varför skulle inte svensk trupp kunna göra jobbet i Kronogården och Vivalla? Säger vi alltså att insatsen i Afghanistan var helt värdelös och meningslös?


Att släppa loss försvarsmakten i förorten ger oss också möjligheten att äntligen sudda ut en av Afghanistan-rundornas skamfläckar. Ni minns väl tolkarna? I Afghanistan anställde försvaret tolkar för att kunna prata med lokalbefolkningen. När vi sedan drog oss ur landet, lämnades tolkarna kvar åt talibanerna. Samtidigt som vi välkomnade hundratusen barnlajvare från Iran, förvägrade vi några tiotal människor som stått riket till tjänst att få komma till tryggheten. Det går nu att ändra på.

Återigen kommer försvaret behöva tolkar. Det är bara att låta de som ännu är i livet arbetskraftsinvandra!




söndag 14 januari 2018

Slem och skola

En liten lägesbild

Sydsvenskan har uppmärksammat att det går vilt till i Malmös skolor. Inget nytt i sig, här är en artikel från ett år sedan om hur 6-åringar (!) blir sexuellt trakasserade. Det var nog för 10-15 år sedan som jag läste en artikel av en författare som var chockad när hon hoppat in som vikarierande lärare i Malmö och drabbats av de friska normbrytare som härjade där. Och intet har gjorts sedan dess. Mantrat från min ungdom på 70-talet ligger fast: det är synd om mobbarna, de har det svårt hemma; duktiga elever skall vara extralärare åt de mindre duktiga, straff hjälper ingen. Det enda som hänt är att det tydligen är många, många fler som har det svårt hemma nu.

Erik Skogstad, en hoppets röst i skoldebatten, skriver om detta i Expressen. Hans recept är att stänga av och polisanmäla eleverna. Första halvan, avstängningen, håller jag helt med om. Vad gäller polisanmälan är jag mindre optimistisk, i ett läge där vår poliskår lägger våldtäkter av barn på hög på grund av överbelastning lär nog eleverna ifråga ha hunnit lämna skolåldern innan anmälan behandlas.

Även Ann Heberlein tar upp skolsituationen. Heberlein förtjänar en rejäl skopa beröm, för att tidigare ha offentliggjort att en skolgosse av oklar härkomst och ålder fick gå kvar på en skola efter att ha begått en våldtäkt - vilket därmed tvingade den våldtagna flickan att gå hemma. En inte helt okontroversiell artikel att skriva i ett samhällsklimat där förövaren ses som offret. I artikeln om dagens skolsituation fångar även Heberlein den totala journalistiska inkompetensen hos Sydsvenskans medarbetare. Inga detaljer ges till läsaren som kan förklara varför läget är som det är. Är det överklass-slynglar som relegerats från Lundsberg som beter sig så här? Har medelklass-barnen tittat på för mycket Expedition Robinson? Inga som helst följdfrågor ställs till de som intervjuas. Inga skötsamma barn intervjuas om vilket helvete de har - till skillnad från lärarna är de ju så illa tvingade att gå till klassen; uteblir de kommer, i alla fall i teorin, ett par stadiga konstaplar förbi hemmet och hämtar dem.

Där Heberlein brister är i åtgärdspaketet. Hon föreslår att eleverna skall få betyg i uppträdande. Snälla nån. I vilken utsträckning kommer de elever som idag kommer och går som de har lust till och fullständigt skiter i om de får betyg överhuvudtaget att oroa sig för ett taskigt ordningsbetyg? Ordningsbetyg kan dessutom vara låga av många anledningar, där en inte ovanlig sådan är att man inte hade samma åsikt som läraren om genusteori, Sverigedemokrater eller realsocialismens förträfflighet.

Jag hoppas innerligt att Moderaternas kommande skolpolitik har mer löd i dojan än så här.


Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse skriver om hur hårda ord banar väg för våld. Här får jag lite #metoo-känsla. Känslan av hur högt och lågt blandas i en enda röra. I #metoo buntas vanlig hederlig raggning ihop med solklara övergrepp, och justisen mäts ut utan rättegång. Något som fått både Catherine Deneuve i Frankrike och Margaret Atwood i Kanada att protestera. Här gör Leijnse något liknande. Hon för fram tesen att en stor orsak till de stökiga eleverna är deras föräldrar. Om föräldrarna talar illa om skolan, vad får då deras barn för attityd? Om föräldrarna talar illa om kvinnor och kvinnors rätt att ta plats och vara auktoriteter, vad får då deras barn för attityd till den svenska, tämligen kvinnodominerade skolan? Föräldrar som ringer och hotar att spöa upp rektor, vad för sorts förebilder är de? Jag håller med Leijnse om tesen: sådana föräldrar är inte en del av lösningen.

Dock blandar Leijnse ihop äpplen och päron. Hon blir också upprörd över föräldrar som hotar med att gå till Skolinspektionen, hotar med att byta skola och därmed beröva skolan barnets skolpeng. Men för helvete. Skolinspektionen finns till för att inspektera skolor och påpeka missförhållanden. Skolpengen finns till just för att vi föräldrar skall ha "fuck off"-kapital och inte vara beroende av kommunalpampars och skolbyråkraters nycker. När vårt barn for illa, på dagis och på mellanstadiet, så inte tusan nöjde vi oss med att hota med anmälning och flytt. Nej, vi anmälde till alla instanser vi bara kunde hitta, och när det inte gav resultat fort nog så flyttade vi på gossen. Vilket är vår rätt. Och plikt.

Att okynnesanmäla en rektor eller lärare för att de inte följer alla mina nycker är däremot fel. Men tack och lov har inte skolinspektionen samma tendens som Facebook och Twitter att stänga av folk automatiskt efter en anmälan. Därför borde skolpersonal, om de vet med sig att de har lagen och rätten på sin sida, kunna ta sådana anmälningar med en klackspark.

Kan man förresten lita på att våra myndigheter håller tummen i ögat på problemskolor? Det verkar inte så. Se ett citat från den här artikeln om skolinspektioner i Malmö 2016:
De fyra skolor som inte fått anmärkningar på något alls, är Rosengårdsskolan, Nydalaskolan, Örtagårdsskolan och Kryddgårdsskolan.
– Elever kan uppfatta att det är stökigt på lektionerna, men vi kan se att skolan jobbar med det på ett jättebra sätt och inte kan göra så mycket mer än man gör för tillfället. Då skriver vi inget föreläggande, säger Anna Sandell.
Fullkomligt vansinnigt. När jag är ute och äter på restaurang, så är jag intresserad av att inte bli matförgiftad. Jag förutsätter att hälsoinspektören har en absolut ribba för vad som är acceptabelt, och inte låter "Basil the rat" springa omkring fritt i köket med ursäkten att Manuel nog gör vad han kan för att fånga råttan. "Stök" skall åtgärdas. Om skolan inte är kapabel att åtgärda stöket, skall skolan stängas.

Problemens orsaker

Nu borde det vara dags för mig att lista mina förslag på åtgärder, tuffa och verksamma åtgärder. Men för att hitta rätt åtgärder måste vi först hitta orsakerna till problemen.

  • Invandring. Vi har idag en rejäl mängd "barn" som bara låtsats vara barn, utan att någon vågat kontrollera det, som gått ihop med riktiga barn. Vi har barn med måttlig tidigare skolgång och mycket måttliga grepp om svenska språket, som skall in i vanliga klasser. Vi har barn med kaotiska och trångbodda hemförhållanden, förhållanden som vi byggde bort för femtio år sedan men som vi nu fått igen. Vi har på kort tid fått in så många barn, att skolan har rena kapacitetsproblem.
  • Normlösa. En liten ort i Östergötland, men också en bra beteckning på de som styr i skolvärlden. Tystnadsnormen, ordningsnormen, inlärningsnormen - allt sådant är fult och förtryckande. Detta är grundproblemet - invandringen är bara en extra börda på ett sjunkande skepp.

Lösningar

Vad gör vi då åt allt detta? Låt mig sätta mig i en Dan Eliassonsk sits och tänka på de stackars förövarna. De kastas in i svenska skolklasser utan några som helst förutsättningar att klara skolgången. Den som inget fattar av lektionen kommer snabbt hitta på något annat att göra istället. Det skall vi försöka förebygga.

Men låt oss hoppa tillbaka ett snäpp först. På kort sikt skall vi försäkra oss om att vi som bryr oss om våra barns skolgång har kvar "fuck off"-kapitalet. Att vi har den lagliga rätten att byta till en annan skola. Samt möjligheten. Där brister det ofta; de få skolor som satsar på ordning-och-reda har gigantiska köer. Hemskolning lyckades "liberalerna" förbjuda. Återstår då den närodlade, småskaliga varianten: att via ett föräldrakooperativ starta egna skolor. Skolor som förvisso är tvungna att på papperet följa svensk läroplan och värdegrund, men som kan fokusera på ordning, katederundervisning och nivågruppering. En skola där vi självfallet välkomnar skötsamma invandrarbarn som hemifrån lärt sig respekt för äldre (och gnuggar händerna över den extra skolpengstilldelningen). En skola där vi glatt anställer icke behöriga lärare med ämneskunskaper. Samt anställer ett par resoluta herrar och/eller damer som tar hand om de elever som faller utanför mallen:


På längre sikt skall vi skapa en skola där vi inte är tvungna att slåss för en plats i livbåtarna. Här är några tankar:
  • Inga sparvar i tranedansen. För att en elev skall få sätta foten i svensk skola krävs känd identitet, hälsoundersökning, full vaccinering. Oavsett om du kommer från Sudan, Florida eller Klockrike. Borde för övrigt vara kvar för att bli insläppt i landet överhuvudtaget. 25-åriga IS-terrorister göre sig icke besvär.
  • Fågel, fisk eller mittemellan. De som anländer till Sverige skall få rätt nivå på utbildningen. För att komma in i en svensk klass skall krävas tillräckligt med svenskkunskaper för att kunna följa utbildningen, och tillräckliga ämneskunskaper. Innan dess får de gå i speciella förberedelseskolor. Precis som svenska ungdomar med drömmar om att komma in på Musikhögskolan får gå på folkhögskolor tills de klarat av inträdesproven.
  • Svenska eller ej? Här är jag lite osäker. Jodå, de som fått PUT skall läras svenska, ingen pardon. Men den som fått ett tillfälligt uppehållstillstånd och skall tillbaks till hemlandet när situationen där stabiliserats? Å ena sidan borde de vara bäst betjänta av utbildning i hemlandets språk och seder, å andra sidan tenderar situationerna i "shithole countries" att stabiliseras i just att läget är skit, varpå vistelsen här blir på obestämd tid.
Hur vi skall fixa svenska skolan i allmänhet, invandringsfrågan obeaktad, har jag pratat om så mycket tidigare att jag ska låta bli att upprepa det här.


Är då ingenting bra i skolan?  Jodå. Jag upplever att vanliga svenska skolor är betydligt bättre på att stävja våld och mobbning än de var i min ungdom. Kanske för att hela attityden i det fredliga svenska samhället under den tiden varit att våld och mobbning är mindre och mindre acceptabelt. Kanske för att vi så hårt betonat att vi skall vara snälla emot varandra. Vilket gör oss helt oförberedda när vi nu får en ny generation elever som är vana vid våld som konfliktlösande metod, och ger blanka f-n i vad lärarna säger.

Det är dags för Herkules att börja rensa i stallet.

lördag 13 januari 2018

Post är pest

I dagens text söker jag mig ända ner "down under", till Australien, för inspiration, och hittar en text om några av dagens akademiska favoritteorier: postmodernism, postkolonialism, poststrukturalism. Tesen är enkel: Allt som har "post-" som prefix är skit och pseudovetenskap. Vilket för oss i norr bäst bevisas genom Postnord. Några spridda slutsatser:

  • Nej, imperialism är inget unikt för den kapitalistiska västvärlden. Det med svärdet expansionistiska Islam är ett bra motexempel, liksom romarriket, mongolerna, kineserna, japanerna och så vidare. Tvärtom är det något som är inherent i statens funktion; närhelst en stat kan invadera och underkuva sina grannstater så gör den det. Så har det i alla fall varit tills dess att vi i väst, liksom Bamse, kom på att den som är stark även skall vara snäll.
  • Nej, imperialism har inget med rasism att göra. Vi underkuvade inte andra stater för att deras invånare hade annan hudfärg, utan för att vi kunde. Rasismen var en ursäkt, en efterrationalisering, inte en orsak. Eller menar ni att alla stater i Europa som genom århundradena sett andra staters arméer vandra in har varit befolkade av mörkhyade? Hur passar Sovjets invasion av Finland in i mönstret?
  • Nej, det är inte imperialismens fel att vissa länder idag är "shithole countries". Länder som inte varit koloniserade uppvisar samma mönster som sina grannländer. Problem som länderna led av innan kolonisationen lider de av nu också. Det var knappast britterna som införde kastväsendet i Indien. Och, liksom befrielserörelserna i det antika judiska riket, så bör de fråga sig "vad har västvärlden någonsin gjort för oss?". Järnvägar, hälsovård, kristen mission och annat trevligt.
  • Nej, västvärlden blev inte rik av imperialismen. Där spänner postkolonialisterna vagnen före hästen. Västvärlden kunde invadera andra länder på grund av att västvärlden var rik, välorganiserad och därmed kunde vara rejält militärt överlägsen.

För övrigt anser jag att även vetenskap som har "critical", "science" eller "studies" i namnet  bör betraktas med viss sund skepsis tills skäl till motsatsen utretts.

onsdag 10 januari 2018

Ännu ett anspråkslöst inlägg i befolkningsfrågan

Svensson jobbar ihjäl sig hemma och på jobbet, kommunerna är på gång att få slut på både pengar och personal till välfärden, och våra outbildade nykomna invandrare matchar inte mot vår utbildningskrävande arbetsmarknad. Vad göra?

Dags för ett Alexanderhugg.

Första steget är att frigöra lite personal och pengar. Ta en titt på kostnaden för förskola. Sisådär 140 kSEK per barn och år. Lägg ned den offentliga förskolan, och dela ut pengarna till föräldrarna. Eller ännu hellre, sänk skatten med motsvarande summa.

En följd av detta är att ett antal familjer kommer bestämma sig för att själva ta hand om sina barn, vilket innebär att de arbetar mindre och betalar mindre i skatt. För att kompensera för detta drar vi in alla bidrag till icke-medborgare. Helt plötsligt sitter nu massor av familjer i våra förorter utan försörjning. Manegen är krattad.

Ni har väl sett i amerikanska filmer hur medelklassen där fixar sin barnomsorg? En svart eller latino-nanny som åker in varje dag från sitt mindre bemedlade bostadsområde. Det funkar inte rakt av i Sverige; de jungfrukammare husen hade för hundra år sedan är för länge sedan bortrenoverade och kollektivtrafiken till de fina områdena är rätt halvdan.

Vad som kommer att hända är att svensk medelklass och underklass ser möjligheten till en bra handel: återkomsten av dagmamman. Varje morgon skjutsar medelklassföräldrarna, de som vill fortsätta jobba, sina barn till en familj i ett av våra utmaningsområden. För denna tjänst lägger de en delmängd av de ca 10 kSEK de nu har över per månad. Där tas barnen om hand av en somalisk eller syrisk moder, en moder för vilken det är en självklarhet att stanna hemma och ta hand om barn.

Men - inte kan väl en analfabetisk somaliska ersätta en högskoleutbildad dagisfröken, förlåt, förskolelärare? Jodå. Att mata och byta blöjor på små barn har mödrar klarat i alla tider, utan högskoleutbildning. Och är det något somaliska mödrar verkligen vet något om, så är det väl att ta hand om barn?

Ur denna skytteltrafik kommer en del trevliga följdeffekter:

  • Svensk medelklass, som på det stora hela hittills mest mött invandringen genom att gå på Özz Nujens shower och köpa en falafel för ett par tior i centrala Malmö, kommer exponeras för våra förorter. De kommer se knarklangare stå och sälja ostört på gårdarna där deras barn leker. De ser målvaktsbilar och dyra sportbilar köra hur som helst på gatorna intill där deras barn leker. De läser om skottlossning strax intill den adress där de lämnar sina barn på morgonen. Ett samfällt skri kommer väckas i Rama, och vår oduglige rikspolischef blir ambassadör  i Långtbortistan. Synliga poliser syns plötsligt överallt och börjar störa de kriminella.
  • Förorten får ett stort inflöde av svenska barn som talar svenska. Därmed kommer våra invandrares svenskkunskaper sakta men säkert öka. Om det istället blir så att våra svenska barn kommer hem och pratar som om de var statister i en gangstarapvideo, lär föräldrarnas reaktion bli rapp.
  • Den fysiska segregationen lär minska. Våra stressade heltidsarbetande föräldrar kommer inte i längden acceptera att kuska över halva stan för hämtning och lämning. Rika och fattiga kommer bo närmare inpå varandra.
  • Eftersom invandrarna är ärkekonservativa överlag så bibringas våra små telningar lite av de konservativa värderingar de idag inte får i värdegrundsförskolan. Jag misstänker att fittpyssel, genus och transaktivism inte står på de somaliska dagmammornas dagordning.
Nackdelarna, då?
  • Risken finns att företagsamma individer i förorten kidnappar små medelklassbarn och tvingar dem till giftermål. Frågan är dock om de lyckas få reda på vilka som är ingenjörsämnen redan i den åldern.
  • Vi vår hitta på något sätt att skydda våra gosse- och flickebarn från könsstympning.
  • Nej, ni ser hur löjliga idéer jag måste hitta på för att hitta några nackdelar...


Det blir bra, det här!

söndag 7 januari 2018

Den sekulära statens fiender


Det varnas här och var för att religiösa krafter håller på att tränga in i politiken och sprida sitt gift.

Jag tror jag sagt tidigare, att det sekulära samhället är den bästa vän vi religiösa extremister har. Det är i det sekulära, demokratiska, öppna samhället som jag, Sven Wollter och Rashid Musa kan leva i fred och säkerhet. I det sekulära samhället är ingen religion kung, och vi kan alla häda varandras heligheter utan att bli ett huvud kortare. De sekulära lagarna tillåter oss att hävda att Marx hade fel i det mesta, doppa crucifix i urin, eller sätta rumpan på en Koran och släppa en fjärt. De tillåter oss också att starta arbetarstyrda företag, anordna Jesus-marscher och att buga emot Mecka. Gott så. Nu ska vi bara också avhålla oss från att på egen bekostnad importera hundratusentals människor från kulturer som tycker det är normalt att spontant lyncha den som ryktas ha felbehandlat en Koran, och sätta dem tillsammans i ett ghetto och plocka bort närpolisen därifrån. Vem vet, blir de tillräckligt många kanske de börjar ge sig på våra konstnärer.

Det finns de som börjar oroa sig för det religiösa samhällets återkomst. På ledarsidorna.se skriver Ann Heberlein om detta: "Världens mest sekulariserade land?"
"I ett sekulariserat land – som Sverige – vilar samhället på den världsliga lagen, inte på någon gudomlig sådan. Religionen påverkar därför inte ickereligiösa områden, som lagstiftning, undervisning i skolan, sjukvården. Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara."
Början håller jag helt med om. Landet skall med sekulär lag byggas, lag som inte refererar till Gamla Testamentets regelsamlingar eller Koranens Sharia som överdomare.

Slutet tycker jag är helt på tok. Skall bara argument som majoriteten av befolkningen står bakom vara giltiga? Har hon hört talas om minoritetsregeringar? Miljöpartiet, för guds skull?

I mitten, där är jag inte riktigt säker på om jag och Heberlein är oense eller om vi bara uttrycker oss olika. Som jag tolkar henne så står hon för vad jag kallar "cosplay-kristendom". En gång i veckan går vi in och lajvar kristendom i en föreningslokal, och resten av tiden ute i samhället är vi som andra. Nej, så funkar inte vi människor. Skall vi även begära av liberaler eller kommunister att de skall lämna sina övertygelser i garderoben när de ger sig ut i samhällsdebatten? För en Star Trek-fan kanske det funkar så, de vet att det inte är någon större mening att argumentera för att Sverige borde öka på försvarsbudgeten för att mota det Romulanska hotet. (Här är det kanske dock dags att träda lite försiktigt, då jag själv suttit länge och väl och övat in Mr Spocks hälsning, och vi även lärt våra barn lite Klingonska.)

Min åsikt är:
Oavsett varifrån vi människor hämtar våra moraliska grundteser - Bibeln, Koranen, Buddha, Marx eller Judith Butler - så kommer det ha åverkan på våra åsikter. Givetvis måste dessa åsikter ha inverkan på de politiska frågor vi driver. Så är det för mig naturligt att både kristna och muhammedaner politiskt betonar utrymmet för familjen och den personliga välgörenhetsinsatsen (zakat är en av Islams fem pelare),  medan socialister ser sådant som en styggelse. Den kristna etiska grundpelaren att allt mänskligt liv har lika berättigande (ja, Gud älskar även Hitler och Mao) spelar roll i frågor som abort, dödshjälp och utsållning av handikappade, zigenare, judar och andra oönskade element.
Dock tänker jag inte driva att alla som säger "Jehova" skall drabbas av statliga straff. Tänk hur tokigt det skulle bli om den sekulära majoriteten gjorde så, och började straffa de som sa "negerboll"?

Måhända är det detta Heberlein menar, bara med andra ord.


Bäst formuleras det här av Sverigedemokraten Taapani Juntanen i ett gästspel på iotakt.se.
"Både det sekulära och det liberala är en del av vårt kristna kulturarv. Hela vår demokrati och vårt politiska system vilar på kristen grund."

De som oroar mig mest är inte de religiösa, utan de sekulära. De som idag mer än de religiösa är övertygade om sin egen godhet och förträfflighet: folkpartisterna.

Karin Pihl skriver i Expressen om hur liberaler försöker sno åt sig demokratibegreppet. Tyskarna är på gång att skriva nya lagar som skall olagliggöra fejknyheter - gissa vem som kommer bestämma vad som är fejk och vad som är sant? Även franske presidenten vill "skydda det demokratiska livet från dessa falska nyheter".

Jag kan se framför mig hur en expertpanel bestående av Massoud Khamali, Ulf Bjereld, Mattias Gardell, Gudrun Schyman och Alexandra Pascalidou går igenom Facebookinlägg och kontaktar webhotell för avstängning av hemsidor, hjälpta av "#jaghärjarhär" och Researchgruppen. Sånt där som justitieministrar fick kicken för förr i tiden skall nu bli ett sätt att skydda demokratin.

Med sådana vänner, behöver demokratin inga fiender.

fredag 5 januari 2018

Vem ska få välja vad?

Jag nås av nyheten att Sylteskolan i Trollhättan skall rivas och byggas upp på nytt. En skola jag är gammal nog att ha sett byggas en gång i ungdomen. En skola jag själv promenerade iväg till för syslöjdslektioner på mellanstadiet. En skola där min mor undervisat i decennier. Varför berättar jag då detta? Jo, nu slås det upp i riksmedia att där skall anläggas extra omklädningsrum. (Att stadsdelens bibliotek, där jag också tillbringat många timmar då de hade stadens största utbud av Science Fiction-romaner, skall förläggas till skolan kan säkert ge upphov till många spännande utmaningar av tysthetsnormen. Det är lite livligare där nu än när jag var ung och den nybyggda stadsdelen fylldes av finnar som fått jobb på SAAB.)

Varför blir det ett sådant hallå för detta, då? När det offentliga anpassar sig efter kundönskemål brukar protesterna komma från flera håll. Här kommer min högst personliga, icke-balanserade uppdelning:

  1. Kollektivisterna. Gamla maoister vet att det finns ett egenvärde i att likrikta massan, att få alla att bära samma fula kostym och rabbla samma ramsor. Jag är faktiskt förvånad över att inte vänstern driver krav på skoluniform - både i och utanför skolan. Det verkar på mig som om kollektivisterna insisterar på att alla skall pressas igenom samma mall för att de känner en stor personlig glädje i att pressa sina medmänniskor genom så trånga mallar som möjligt.
    Varje förändring som gör det möjligt för människor att bete sig på olika sätt kommer bekämpas av dessa.
  2. Muslimhatarna. Jodå, det finns människor här i landet som avskyr både religionen Islam och dess utövare. Människor som längtar efter att tvinga muselmanerna att äta fläskkött, visa pattarna, ta sig en jävel, dela 50/50 på föräldraledigheten och så vidare. Liksom det finns människor som hatar kristendomen och dess utövare, ja alla religioner helt enkelt.
    Varje förändring som gör det möjligt för muslimer att bete sig som muslimer kommer bekämpas av dessa.
  3. De praktiska. Hittade ingen riktigt bra benämning på den här gruppen. Den består av människor som förvisso erkänner vikten av att människor får göra egna val, men att staten inte kan vara alla goda gåvors givare och alla infalls bifallare. Att privata köns-okodade omklädningsrum, halal i matsalen och privatlärare till alla inte är rätt sak att prioritera när staten inte klarar upprätthålla nattväktarstaten och vår skolundervisning är i fritt fall.

Jag, då? Vad vill jag? Jag får erkänna att jag hamnar i ståndpunkten "valfrihet, men...". 

Häng med några decennier bakåt i tiden. Sossarna hade fortfarande tjing på makten vid varje val, den offentliga sektorn hade hunnit växa till den ofantliga sektorn, men valboskapen var ändå inte riktigt nöjd. Det knorrade i leden. Till och med sossarna insåg då, att om man skall plocka alla pengar ifrån folket för att sedan sköta angelägenheterna kollektivt, så duger det inte att göra det enligt Henry Fords eller Konsums princip: "what we give you is what you get". Människor vill kunna välja själva. Välja ålderdomshem, välja dagis, välja skola. (En så hädisk tanke som att människor skulle få välja att vårda sina barn själva har dock ännu inte slagit rot). Lika lite som vi är nöjda med en sorts kläder, en sorts smör, en sorts ost i butikerna är vi nöjda med att staten först tar våra pengar och sedan bestämmer hur de ska spenderas när vi i nåder får dem tillbaka. Ja, alla vi förutom Lina Thomsgård, alltså. Det är detta - att en gigantomanisk stat kräver viss flexibilitet för att kunna behålla sin legitimitet hos medelklassen - som gör att det offentliga anpassar sig till folks önskemål, inte  underkastelse under de invaderande muslimska horderna. Så långt anser jag alltså att det är bra att staten är lyhörd för hur medborgarna vill ha sina pengar spenderade.

Sen kommer vi till det där "men". Principer rasar raskt samman vid kontakten med verkligheten. Egentligen är det snarare så att principer, det är något man kan formulera genom att först konfrontera sig med en mängd fall från verkligheten. Om man där hittar ett mönster i sina val, då har man hittat en princip. Om man inte hittar något mönster alls, så kan man väl i alla fall hitta en ansökningsblankett till Miljöpartiet. Så låt oss titta på några kända fall:

  • Separatistiska omklädningsrum? Nej. Vare sig orsaken är en överdos transaktivism, kulturell blyghet med bakgrund i Mellanöstern eller rädslan att visa sina manboobs. Våra kommuner har så akuta problem med pengar och resurser att detta får hamna långt ned på listan på angelägna åtgärder. Vi får byta om tillsammans som vi alltid gjort. Om femtio år, när alla kurvor pekar åt rätt håll igen, kan vi ta upp frågan igen. I och för sig, om damerna vill byta om med oss herrar så kan jag gott tänka mig att i konservativ besparingsiver halvera antalet omklädningsrum.
    Va, lämnar du därmed mobbade skoleveler i sticket? Nej. Här ser jag en marknad för de där "enkla jobben" som alla talar om. Vi har sisådär 270 kommuner, med ett antal skolor och badhus i varje. Varför inte placera ut två syrier i varje omklädningsrum, beväpnade med var sin blöt vriden handduk att snärta i röven på den som bär sig illa åt eller glömmer tvåla in sig innan badet? Till denna uppgift krävs ingen utbildning. Lönen kan bestå av kost och logi på skolan, så får vi nattvakter på köpet. Ett utmärkt instegsjobb, med vidare steg, efter vidareutbildning, till den antagligen framöver kraftigt expanderande väktarbranschen. Win-win! (Om det blir brist på syrier av lämpligt kön till de kvinnliga omklädningsrummen, så har jag hört ryktas att det går utmärkt att självidentifiera sig nuförtiden.)
  • Täckt sjukvårdspersonal? Nja. Här måste hygienkraven vara vägledande. I viss utsträckning säger dessa att man skall vara täckt; långt hår får inte falla ned i patienten under pågående operation. Skall det då vara tillåtet för en arbetsgivare att kräva att en tandläkare har bara armar? Ja, om vetenskapen så säger. Om engångsarmar ger lika gott skydd som bara armar, tycker jag tandläkaren ska få använda dessa - däremot är det inte självklart att det är arbetsgivaren som skall betala dem. Så fort engångsarmarna ökar risken för patienten så är det stopp. Detsamma skulle gälla om infektionsrisk skulle upptäckas vad gäller våra pursvenska flickor och pojkars piercningar av diverse kroppsdelar.
  • Sikhiska knivar? Nej. Egentligen är jag ju Bohman-moderat vad gäller moraknivar. Helst skulle jag vilja att det var kriminella som - med drakoniska straff vid brott mot lagen - var förbjudna att bära kniv, medan alla vi andra kunde fixa licenser för dolda skjutvapen. Men så ser det inte ut i Sverige, och då får Sikherna stå ut med det. Dock kan de få bära kniven till/från veckans bönestund, på samma vis som scouter får bära kniv till veckans lägereldning.
  • Sikhiska turbaner istället för MC-hjälm? Nej. Hjälmlagen gäller alla, även Hells Angels med mjällbesvär. Dock är det inget som hindrar påhittiga sikher att kontakta Hövding för att utveckla en uppblåsbar hjälm som kan svepas in i en turban.
  • Samvetsfrihet i vården? Ja. Jag anser att mänskligt liv, och avslutandet av detta, har en särställning. Oavsett om den samvetsömme har läst Bibeln eller någon sekulär filosof. Oavsett om det gäller ofödda barn, nyfödda barn eller dementa gamlingar. Herrejösses, jag kanske håller på att bli Sverigedemokrat?
  • Halal i skolmatsalen? Nej. Klart vi skall erbjuda alla våra invånare möjligheten att glädjas åt fläsklägg med rotmos, grishals, syltade grisfötter och annat som vi så ofta och gärna äter. Samtidigt är det klart att vi skall erbjuda våra nyanlända mat de kan äta. Skolköken idag har massor av saker att ta hänsyn till: olika typer av vegetarianer, gluten, laktos, nötter, citrus, osv. Skolköken måste ges möjlighet att begränsa permutationerna något. Ett sätt är då att de som inte kan äta grisamaden får ta av det vegetariska istället, så är det fixat. För att dra in den vegetariska maten till våra små telningar vill vi väl inte?
  • Religiösa friskolor? Ja. Är det något som skall förbjudas idag så är det kommunala skolor, inte våra katolska och judiska friskolor som fungerar bättre än de kommunala. Men - indoktrineringen då? Jo, indoktrineringen av goda DDR-medborgare som sker i den kommunala skolan är fruktansvärd. Det är skönt att de religiösa andningshålen finns. Men - de muslimska skolorna då? Ah, skönt att du äntligen kom till pudelns kärna. Jo, det verkar finnas några skolor (inte nödvändigtvis registrerade som religiösas skolor) som drivs av muslimska organisationer ungefär lika sansade som Nordiska MotståndsRörelsen. De kan vi fundera på att stänga. För övriga muslimska skolor skulle jag, innan jag drar i nödbromsen, vilja få mer information. Litar du månne på media lika lite som jag? Satsar skolan på ordning och reda? Lär de barnen att läsa, räkna och skriva, och att inte ropa "fitta" åt vuxna auktoriteter på skolan? I så fall kommer de återigen efter de kommunala skolorna i nedstängnings-kön. I valet mellan att sätta mina barn i en kommunal kaoz-skola och en muslimsk kadaverdisciplin-skola skulle jag välja den senare, även om det innebar att barnen lärde sig några suror utantill.  
  • Subventionerad omskärelse? Nej. Totalförbud. Rör inte min kompis! I ett land där man inte får ge barnen en uppfostrande dask på rumpan, hur kan detta vara en fråga?

Sådärja. Blev det någon röd tråd? Jag är inte helt säker på att jag lyckades, men här är vad jag skulle velat få ut av övningen:

Ja, det är bra om människor får göra individuella val och följa sina övertygelser. Men det kostar. Ibland kostar det pengar, ibland måste människor och lokaler avsättas - ibland i mängder som inte finns i verkligheten. Vi måste ställa grupp mot grupp, det där fula ni vet. Allt åt alla är bara görbart i fantasin, eller en begränsad tid.

Så den fina principen blir att där inte finns någon princip, bara krafter som drar åt olika håll och vars tyngdpunkt vi får försöka reda ut i varje fall för sig.

Staten har idag en ovana att ställa upp fina principer, att i lag lova mängder med fina rättigheter, som sedan stackars kommunanställda utan någon som helst finansiering får försöka reda ut. Ofta genom att i tysthet plocka bort rättigheterna för de som har svårast att klaga, de svagaste och mest skyddsvärda. De fina lagböckerna visar sig endast vara bra till att riva av ett blad och torka sig med.

Min princip får bli att det är dags att införa ett finansieringskrav för riksdagen. För varje ny rättighet som instiftas, skall även pengarna till detta skakas fram.

Principen kan lämpligen börja tillämpas på utplaceringen av flyktingar i våra kommuner.

torsdag 4 januari 2018

En blick in i Svenska Kyrkan

Ja, jag är fortfarande medlem. Det är väl bra om det finns några religiösa kvar i sekten. Jo, förvisso finns det många religiösa bland de som tar tjänst i kyrkan idag, men de flesta verkar hylla Marx snarare än Jesus.

Den senaste lustigheten är hur kyrkan i Västerås hade genusseminarier, och därefter kom på idén att sätta in följande annons:
Välkommen Jesus!
På juldagen, 25 December,
föddes Jesus,
ett efterlängtat barn.
Hen föddes när de lyckliga
föräldrarna Maria och Josef
var på resande fot.

Efter lite diskussioner med familjen är vi överens om att det nog hade varit bättre om västeråsarna ägnat sig åt teologiska seminarier istället. Låt oss göra en liten analys av texten.
  • Efterlängtat barn? Josef har aldrig framställts som jublande glad över att få bli fosterförälder; dock kanske inte fäder räknas i genusteoretiska analyser? Maria säger mest "ske med mig efter din vilja", på ett inte särskilt feministiskt undergivet sätt. Men visst, judarna som folk längtade hett efter en Messias. Vi får väl vara välvilliga och anta att det är detta som åsyftas.
  • Hen. Hen!? Förvisso finns det fog för feminist-teologiska analyser av de sedvanliga gudsbilderna. Gud porträtteras normalt som Fadern. Gud är den som skapat oss. Jodå, vi män gör en väldigt tung insats nio månader före ett barn blir till, men nog har väl kvinnor en del i födandet, närandet och fostrandet av ett barn? Så att tänka på Gud som Modern är inte alls fel. Vad den Helige Ande gäller, så faller den helt utanför alla moderna bilder av kuk- och fittbärare, rasifierade eller kränkta vita män. Det jag tänker på när jag hör om lärjungar som uppfyllda av "The Holy Spirit" börjar tala i tungor är en flaska norsk Akvavit. Att Jesus var en judisk man med snopp är dock Västeråsarna rätt unika i sitt tvivel på.
  • De lyckliga föräldrarna? Återigen vete sjutton om Josef var så lycklig över det hela. Och hur glad skulle du själv vara om den ockuperande ryska statsbyråkratin just tvingat dig att resa till fots till Åmål för att folkbokföra dig? Men nu kanske jag är lite väl gnällig?
Till och med husbondens röst Kyrkans Tidning, eller Torsdagsdepressionen som Dag Sandahl plägar kalla den, är kritisk på ledarsidan:
Men när kyrkan ”provtänker” i media, i sina egna annonser, så vittnar det om en grund förståelse för hur både media och kyrka fungerar. En fråga inställer sig: Om kyrkans egna kommunikatörer varken förstår media eller kyrka – vad ska vi då med dem till?
En rak fråga, med ett enkelt svar: sparka ut månglarna ur templet! Det vill säga, ut med centralbyråkraterna och socialisterna ur kyrkan.