fredag 31 december 2010

Ständigt denne Vilks

I kölvattnet på våra svenska pyroteknik-entusiaster kommer återigen de som tycker att Lars Vilks borde ha vett att inte provocera, till exempel här.

Bloggägaren undrar: VAD vill Lars Vilks säga med sin "konst" .. mer än att hamna i det mediala strålkastarljuset?

Min stilla undran är: Har du funderat på att gå till källan, dvs Vilks själv? Jag har läst lite på hans blogg, och där lärt följande:

* Ja, Vilks är en provokatör, det erkänner han glatt själv. Men: dagens konst består i stor utsträckning av provokatörer. Om vi plockar bort dessa, återstår snart bara hötorgsmålarna. (OK, själv är jag en sån där outbildad tölp som gillar skepp i solnedgången, badande dalkullor och annat figurativt skräp, men där håller ju inte konstvärlden med mig).
* Nej, Vilks har inte avsett att provocera muslimer. Han har haft siktet inställt på det svenska konstetablissemanget. Lite kort tolkar jag honom så här: Idag är provokation en väsentlig del av konsten. Dock är det bara vissa provokationer som är 'tillåtna': sådana riktade mot konservativt borgerskap, nyliberaler, George Bush, påven. Dvs provokationer som inte provocerat en enda människa de senaste 50 åren. Vilks såg därmed till att göra en provokation - rondellhunden - som garanterat skulle få etablissemanget att gå i taket. Och det lyckades han med.

Samtidigt har han råkat såra och provocera muslimer. Antagligen var han inte helt omedveten om att detta skulle ske, heller, även om mordbrand och k-pistar kanske inte ingick i förhoppningarna. Är då detta fel?

Här finns en tydlig parallell: Elisabeth Olsson-Wallins (O-W) Ecce Homo-bilder.

Varken Vilks eller O-Ws bilder är särskilt konstnärligt högstående. Den ena ritar streckgubbar, den andra tar foton som estetiskt påminner om Jehovas Vittnen-broschyrer. Detta är samtidigt totalt irrelevant. Konstverket är inte bilderna, utan provokationen och reaktionerna på dem. Och där har bägge lyckats väl...

I bägge fallen har det diskuterats livligt om verken inte är onödigt provocerande. Jag tror inte O-W hade som avsikt att provocera troende kristna, men en del blev ändå rätt ledsna av att se bilder av Jesu könsorgan. Så man kan ha en lång diskussion om ifall det goda syftet med provokationen var värd alla ledsna människor eller ej.

Men, sen kommer det "roliga": både O-W och Vilks blev mordhotade. Alltså: någon vill släcka ett liv pga en bild. Då känns det väldigt ointressant att sitta och diskutera ifall en bild har bra konstnärlig kvalitet eller ej.Då känns det betydligt viktigare att diskutera ifall det är rätt att mörda människor för att man inte håller med dem eller ej.

Min poäng - har jag en? Ja. Visst, man kan tycka att det väsentliga i sammanhanget är att Vilks ska ge tusan i att provocera. Men då får man i konsekvensens namn också be Olsson-Wallin och de som kritiserar påvens kondompolitik att hålla käften. Nån kan ju bli ledsen.

Tycka terrorist trist

"Idag meddelar Skansen att det traditionella nyårsfyrverkeriet tillhandahålls, helt gratis, av fyra glada amatörer från Luton. Kvinnor och barn ombedes ställa sig så nära som möjligt för en bra upplevelse."

Ingenting är så allvarligt att man inte kan skämta om det. Har faktiskt svårt att säga något allvarligt angående våra svenska terrorister.

Föreningen Svenska Ungkarlar har utnämnt Årets Svärmor: Helena Benaouda.
Motivering: Ärligt, grabbar, ni vet hur det är när ni blir bjudna till flickans föräldrar! Pappa kollar om man har fast jobb och ärliga avsikter, och mamma hittar fel med allt man gör och allt man är. Ingen är god nog åt mammas lilla docka! Helena däremot: hennes svärson hade arresterats två gånger tidigare (och har nu fastnat i nätet ännu en gång) i lite smått islamistiskt sällskap. Ändå står hon rakt upp i en debatt, får frågan om hon någonsin stött på någon extremism,och säger klart och rakryggat: Nej. Jag lovar, om min svärmor hade fått reda på att jag fått en p-böter, hade hon ropat ut att jag var den nästa Clark Olofsson.
Så heder åt denna kvinna, som så orubbligt litar på sin svärson.

Nej, nu får det räcka med dumheter.

En del debattörer anser att terrordåden kommer drabba vanliga muslimer i Sverige, muslimer som inte skulle komma på tanken att spränga ihjäl någon, eller ens ge dem en hederlig svensk smäll på käften som man gjorde i gamla pilsnerfilmer förr i tiden för att göra folk av odågorna. Där har de nog tyvärr rätt. Undertecknad är lite av en halal-hippie, som gärna åker bussen genom Rosengård för att glädjas över lite udda kläder, konstiga dialekter och annorlunda hudfärger. Men, tänk oss några terrordåd till. Vad händer då nästa gång jag sitter med mina barn på bussen och en mörkhyad person med nervös blick och bylsiga kläder stiger på bussen? Hoppar jag av vid första tillfälle? Och om jag reagerar så, hur många kommer då plocka fram basebollträn ur garderoben?

Så om man verkligen vill göra det extra jävligt att vara muslim i Sverige, så är det nog en bra idé att spränga sig i luften. Hmmm... kan nån tipsa Sverigedemokraterna? Och äntligen får jag via dessa slumplösa associationer återigen tillfälle att avsluta med en Monty Python-video:



Gott nytt år!

onsdag 29 december 2010

Dags att slå sina påsar ihop?

Efter de små borgerliga partiernas usla valresultat har det ofta diskuterats ifall inte småttingarna borde slås ihop, så alliansen inte tappar bort några röster på fel sida av 4%-spärren.

Mitt förslag är att de istället byter namn. Titta bara på de namn de har idag: folkpartiet - vad sjutton säger det? Att bara de som är folk bör rösta på dem? Centerpartiet är lite felbenämnt när de nu täcker upp högerflygeln åt det nya arbetarepartiet. Och kristdemokraterna, de verkar ju göra sitt bästa för att göra sig av med kristna partimedlemmar.

Låt istället kristdemokraterna fokusera sig på sin huvudfråga - förmynderiet. Nej till alkohol, nej till allt roligt. Det där med verklighetens folk verkar ju inte ha gett ett verkligt förslag än. Då kan de kalla sig förmyndarpartiet (fp).

Centerpartiet har gått ut hårt med en företagsvänlig linje, så de får väl kalla sig företagarpartiet (fp).

Folkpartiet då? Ja, eftersom ingen vet vad en folkpartist vill, så kan de få fortsätta heta folkpartiet (fp). Passande diffust.

Sen när alla tre partierna har samma förkortning, så blir det lätt att sätta upp alla partiernas kandidater på en varvad lista. Därmed får vi samma resultat som vid ett sammangående, men fortfarande möjlighet till profilering.

Dessutom blir det lättare att genomföra partibyten för etablerade politiker. Till exempel kan Birgitta Ohlsson gå från folkpartiet (fp) till förmyndarpartiet (fp), och där fortsätta lägga sig i hur min familj fördelar sysslorna internt.

måndag 27 december 2010

Oh brother, where art thou?

Minns ni Sverigedemokraternas populistiska kollaps för några månader sedan? När de samtidigt försökte locka till sig gay-röster med ena handen, och med den andra handen värvade invandrarröster genom att lova att SD skulle stoppa homo-snusket? Sådant rövknullande ignorerande av kärnväljarna betalar sig sällan - om man nu inte kallar sig 'det nya arbetarepartiet' förstås, det verkar ännu inte ha sjunkit in i slott och herresäten.

För att ta till en rolig liknelse så vore det lite som om Kristdemokraterna hade börjat tala vitt och brett om verklighetens folk och om att vara gränsvakt mot maktkåta politiker, för att sedan få publik panik så fort någon andas ordet 'gårdsförsäljning'. Oj då. Vänta lite. Det var ju precis vad som hände... (kan även rekommendera Johan Hedins skrifter i den här frågan)

OK, en bättre liknelse då. Tänk om demokratins och vänsterns skinande hopp i Latinamerika, Hugo Chavez, hade kommit på tanken att förbjuda utländska donationer till hjälporganisationer. Hursa? Har han gjort det!? Tusan också, där försvann den liknelsen.

Vad skall jag då ta till? Nej, dags att ge upp det här och komma till den egentliga anledningen till dagens inlägg:

Broderskaparna är en religiös (tidigare kristen, men nu lite mer allmänt hållen) avdelning inom Socialdemokratin. Som sanna demokrater är de givetvis för jämlikhet och frihet från diskriminering pga ras, kön, klass och sexuell läggning. Ja, förutom när man vänder sig till muslimer, då den där sista biten om sexuell läggning tagits bort. Lite SD-varning på detta. Vilka vänder man sig egentligen till - HBT-vännerna, eller de som vill stena bögarna? Jag ser två möjliga tolkningar, ingendera särskilt hedrande för broderskaparna:

  • Vi broderskapare ger f-n i bögarna. De är populära i media för tillfället, därför får de våra läppars bekännelse. Men så fort mediatrycket försvinner, så kommer vi slänga ut bögarna och plocka in Pastor Green, snabbare än du hinner säga 'butler i T-banan'.
  • Vi broderskapare tycker araber är ena korkade människor. Så korkade att de inte kan läsa och jämföra två texter. SD har nog rätt i att det bara är somaliska analfabeter som kommer in i Sverige nuförtiden. Men så länge de har en röst är de välkomna i S-lägret.

söndag 5 december 2010

Även en blind DO...

... kan hitta några korn.

Normalt är jag inte särskilt till mig över DO:s bravader. Men nu senast håller jag faktiskt med. DO har fastslagit att det kan vara OK att ha en papperspåse (eller slöja) på huvudet i klassrummet. För detta får hon givetvis mängder med kritik (men även en del stöd); inte skall vi väl ge de religiösa fotfäste i Sverige? Nog för att vi är toleranta, men om någon försöker vara annorlunda på ett för ögonblicket ej godkänt sätt, visst måste det förbjudas?

Carina Hägg argumenterar för att eftersom en del kvinnor slåss för att slippa slöjan, så skall den förbjudas. Tänkvärt. Sen kan vi fortsätta med att förbjuda piercing, eftersom många ungdomar av grupptryck pressas att slå hål på sina kroppsdelar. Eller går det inte an, eftersom det kan drabba dig själv och inte bara några svartmuskiga araber i förorten?

Själv har jag svårt att förstå denna längtan efter att bestämma över andra, vuxna människor. Vi har idag kommit så långt att staten inte längre lägger sig i ifall Fredrik vill kalla sig Ursula och gå klädd i klänning. Vill vi då verkligen att staten skall bestämma att ingen skall få sitta med en papperspåse över huvudet i klassrummet?

Om du fortfarande känner att du inte kan acceptera religiösas anspråk på att få ha sina egenheter i det offentliga rummet, försök då att anlägga ett lite annorlunda perspektiv. Tänk dig att religion är en psykisk sjukdom. Vill du verkligen att den som är sjuk eller handikappad inte skall få ta del av utbildningar? Skall du säga till den rullstolsbundne som vill in i en föreläsningssal: "hörrudu, här i Sverige har vi trappor in i salarna. Antingen slänger du rullstolen eller så stannar du hemma."? Nej, givetvis inte. Så låt då även de religiösa ha sina handikapp ifred.

Men, kan man då invända: religion är väl inte att jämföra med fysiska handikapp? Det är ju bara att strunta i de religiösa påbuden. Nja, så enkelt är det inte. Tänk bara på alla martyrer som stenats, bränts på bål och slitits i småbitar genom åren. Det kan vara lika svårt att driva ut en religiös övertygelse som att växa på en ny arm.

Liberalen i garderoben, del II: Valtersson

Min bild av miljöpartister har varit den av de gamla klassiska ovårdade skäggen iklädda dåligt passande yllekoftor (hmmm... det innebär ju att de ser ut ungefär som jag...), som röker brass i plenisalen, önskar att de levde stenåldersliv i de svenska fjällen, och hoppas att EU är en ond dröm de snart vaknar upp ifrån.

Döm om min häpnad när Mikaela Valtersson klämmer in en artikel på Newsmill: Mänsklig rättighet att invandra till vilket land man vill. Liberalt så det stänker. Oavsett vad man nu tycker om mänskliga rättigheter, så har hon en klockren poäng: det är rätt att människor får flytta på sig om de vill. Och om jag har rätt att bosätta mig i Afrika, så har afrikanen samma rätt att komma hit.

Genast fylls kommentarsfältet av påpekanden om hur stolligt detta är: inte kan vi ta emot alla fattiga, Sverige kommer bli överfullt. Nej, det blir nog inte lätt att ta emot alla fattiga - om det nu är de fattiga som kommer ha råd med biljetten till fjärran Sverige. Men, handen på hjärtat: om man inte kan tillåta en miljöpartist att vara lite utopisk, naiv och icke-realpolitisk - vem kan man då tillåta det?

Liberalen i garderoben, del I: Mona

Nu efter valet och avgången har Mona Sahlin kommit ut som moderat. Helt plötsligt är det bra med låga skatter, arbete istället för bidrag och distans till kommunister. Eller var det verkligen Mona? Det skulle inte förvåna mig om det var Federleys alter ego som iklädd en Mona-mask från Buttericks drog upp den framtida socialdemokratiska politiken medan Mona låg bunden och munkavlad bakom estraden.

Nej, allvarligt talat. Nu kan jag förstå varför Mona gjorde en så blek figur i valrörelsen. Att vilja föra en bred mittenpolitik ihop med miljöpartiet, men tvingas driva vänster-missnöjespolitik ihop med ett parti vars ledamöter står och heilar under Hitlerporträtt (förlåt, knyter näven under Leninporträtt skall det ju vara...) kan inte vara lätt. Att vilja driva mittenpolitik men istället förväntas att argumentera för att stänga amerikanska baser i bl. a. Sydkorea, ja inte konstigt att man inte får så mycket vettigt ur sig.

Så visst är väl Mona värd en andra chans? Nja, inte att driva partiet dit hon vill, det verkar hon inte klara. Politik är inte bara att vilja, utan även att lyckas åstadkomma.

Men varför inte ett par språkrör, enligt känd modell? Mona kan då fokusera på att hitta på smarta utspel, och charma media och marginalväljare. Parallellt kan de hitta en elak buffel av Göran Persson-dimensioner som kan ta den interna diskussionen, och vid behov sätta sig på tredskande revolutionsromantiker och fackföreningspampar.

lördag 27 november 2010

Gubbradio?

En insändare i Sydsvenskan önskar en radiokanal för mogna människor. En utmärkt idé, tycker jag. Skribenten är visserligen i villfarelsen att detta innebär mer Glenn Miller i radion, men jag vet vad vi gubbar vill ha: Ramones, Sham 69, Pink Floyd, Cream, Eddie Meduza, Sex Pistols, Clash. Låt följande tre ackord välkomna gammal bra musik åter i radion:

tisdag 23 november 2010

Hem till gården

Har jag berättat om min uppväxt i det gråtrista folkhemmet, där krogarna antingen serverade oxfilé black & white eller plankstek, dryckesvalet bestod av en stor stark eller husets röda, alla skulle gå i samma skola, ingen skulle köpa dricka (men alla söp till till helgen), ingen såg på TV men alla visste vad som hänt i Dallas, och socialdemokraterna hade haft regeringsmakten sedan medeltiden? Jaså, ni är trötta på tjatet. Då är det väl skönt att vissa sprickor syns i det socialistiska molntäcket.

Nu verkar alliansen öppna för att gårdar skall kunna sälja alkohol, samt att det skall bli lättare att köpa drycker till maten. Hör och häpna:
  • Butikerna skall, utöver egenproducerade drycker, kunna sälja öl, vin & sprit från även utländska leverantörer
  • En sushi-bar skall kunna servera sake till maten
Blir då inte resultatet totalt fyllehaveri, och till gårdsbutiker förklädda outlets där gigantiska lastpallar med kosken och tinto reas ut till berusningsträngtande kunder? Nja. Systembolaget kör för närvarande en reklamkampanj på TV där man visar på faran av ett avreglerat monopol; där vinstintresserade butiker gör storinköp av populära varor. Men bolaget då, brukar de inte själva skryta med att de är en av Europas (världens?) största inköpare, och därmed får storköpsrabatter? Det borde ju just innebära storinköp...

Jag ser det mer troligt att det blir som i min lilla by. Där är tillräckligt många människor intresserade av att hellre ta en bit svindyr mörk choklad då och då, än att vräka i sig ett kilo färgat matfett till helgen. Därför kan byn bära en liten chokladbutik, som säljer importerade, goda och dyra delikatesser från hela världen. En gårdsbutik, med sin måttliga storlek och omsättning, skulle ju t. ex. kunna få för sig att importera sånt här - vilket knappast är aktuellt för en butikskedja i Systembolagets storlek.

Till sist kan jag inte låta bli att gnälla lite över Kristdemokraterna. Kan de aldrig bestämma sig? Skall de ställa sig in hos oss i verklighetens folk, eller skall de stryka de småländska godtemplarna medhårs? Som de vacklar lär de stöta bägge grupperna ifrån sig. Snälla KD, bestäm er för en modern, frihetlig alkoholpolitik idag!

söndag 14 november 2010

Mona in memoriam

Efter att ha ätit på sin sista chokladbit ett tag, har nu Mona kastat in handduken.

Vad skall man då säga om det, som högerspöke? Skall man fira, dricka gravöl eller bara rycka på axlarna?

Att jubla och räkna ut socialdemokratin är förhastat, minst sagt. De har krypit ned mot 30%, samtidigt som moderaterna krupit upp mot 30%. Om trenden vänder kommer gapet snabbt bli stort. Och en knäckt socialdemokrati är samtidigt det sista ett högerspöke vill ha. Regeringen Reinfeldt verkar ju nu efter valet satsa på att hålla bollen på egen planhalva och passa målvakten vid behov - dvs inga nya reformer. Trist, för en annan som vill ha liberala systemskiften som fri invandring, fri etablering av friskolor (även med brutal religiös eller politisk inriktning), frihet från övervakning osv.

Vad skall vi då ha för ny S-profil? En högersosse, en sån som Östros hoppade ut ur skåpet och bekände sig som häromdan, blir rätt trist. Då slåss S och M om samma politik i mitten. En vänstermupp kan i och för sig ha det bra med sig att vänsterpartiet kommunisterna raderas ut från riksdagen, men om S för en 5%-politik blir de inga seriösa utmanare. Och seriösa utmanare bör vi ha.

Varför det? Jo, Reinfeldt är inte särskilt pressad för närvarande. Han sitter och suger på ramarna, nöjd med att ha makten, men verkar inte veta vad han skall med den till.

Min önskesosse är en ideolog. Någon som kan berätta för mig varför till och med jag borde rösta på sossarna. Någon som kan berätta för verklighetens folk hur valfrihet i vården, kadaverdisciplin i skolorna och en effektiv och övervakad poliskår passar ihop med den socialdemokratiska drömmen. Någon som kan visa hur invandringen hjälper till att bygga Sverige, och hur problemförorterna byggs bort, och därmed vinner tillbaks vänsterväljarna från SD. Någon som lägger upp en bostadspolitik som förenar avsaknad av segregation med att människor tillåts äga sina egna bostäder.

För då blir även högern tvungen att börja fundera på sin ideologi, och formulera ett lockande alternativ till den socialdemokratiska modell de administrerar idag. Visst, Reinfeldt, du har övertygat folket om att du är en lika god socialdemokrat som de till vänster. Visa oss nu vad för moderat du är!

torsdag 4 november 2010

Mona om dig själv

Nu har Mona satt sig i klistret igen.

Häromveckan avslöjades det att en moderat riksdagskvinna, nuförtiden partisekreterare, har åkt på en konferens med biljetten betald av ett oljebolag. Givetvis kritiserades det skarpt av Mona Sahlin. Varpå medierna avslöjar att Mona själv blivit bjuden på tennistävlingar veckan innan.

En sak man kan lära sig av att titta på tennis är uppenbarligen att även om man har ett upplagt smashläge så tenderar bollen att komma tillbaks till den egna planhalvan.

Som vanligt sägs det bäst av bloggens egen hovpoet:




lördag 16 oktober 2010

Toleransens nya ansikte

Häromdagen sågs följande citat av moderaten Göran Lindblad i Sydsvenskan:

"... bland dem Göran Lindblad (M) som kallar beslutet ett utslag av ”skenhelig sionism”:
– Judarna och hela den sionistiska maffian vann. De religiösa galningarna hade lyckats mobilisera."

Reportern, som såg en guldspade hägra, kontaktade moderaternas partikansli, som omedelbart reagerade med att utesluta Lindblad. Dagen efter meddelade han pressen att han nu var hemma i sitt nya parti, Svenskarnas Parti, före detta Nationalsocialistisk Front.

Nej, detta har förstås inte hänt. Det Lindblad egentligen sade var:
"...bland dem Göran Lindblad (M) som kallar beslutet ett utslag av ”skenhelig papism”:
Italienarna och hela den fundamentalistiska maffian vann. De religiösa galningarna hade lyckats mobilisera."

... och katoliker är ju helt OK att ha förutfattade, inskränkta åsikter om. Eller?

Det som stör mig med debatten i frågan, där många verkar tycka att Sveriges lagar totalt rasar samman om några katoliker i vården får rätt att avstå från vad de ser som barnamord, är hur vi bara tycker om olika sålänge alla är lika. Måste verkligen alla omfatta exakt samma värdegrund eller åsiktsgemenskap för att inte drabbas av yrkesförbud?
Kan en sverigedemokrat vara lärare, ungdomsledare eller fackligt ansluten? Om inte, vad återstår då av vårt öppna, fria samhälle?
Kan en afrikansk, kristen barnmorska som kommer hit som flykting få arbeta i den svenska vården? Eller skall vi säga till henne att hon snällt får gå och städa som andra invandrare? Vad har vi då vunnit, förutom att ha fått pressa vår åsikt ned i halsen på någon annan?

Själv arbetade jag som konsult inom försvarsindustrin en gång i tiden. En kollega ville inte jobba med vapen. Det var helt OK med chefen - inom försvarsindustrin! Det fanns andra arbetsuppgifter, så varför göra sig av med en värdefull medarbetare? Med lite god vilja går det mesta att lösa. Samma sak borde kunna gälla för katoliker i vården, muslimer på grisfarmer, eller vänsterpartistiska riksdagsledamöter som inte tål se en Sverigedemokrat i samma korridor.

Landet kastas inte in i anarki för att en och annan människa tillåts bete sig lite annorlunda!

Jag gillar olika - till och med när jag inte riktigt kan förmå mig att gilla de olika. Gör du?

fredag 15 oktober 2010

ÅsaNisse-marxisterna

Rädda människor som stänger in sig med likasinnade och vänder taggarna utåt mot de som är olika förknippar vi väl mest med sverigedemokrater, Vellingebor och andra som är lätta att hata eftersom de inte är som vi.

Nu har dock ÅsaNisse-marxisterna på Smålands Nation i Lund slagit till igen. Pavlina Ekdahl var modig som bosatte sig på nationen. Som tack blev hon mobbad - klotter och klisterlappar på dörren, tillmälen i förbifarten. Nej, hon är inte sverigedemokrat, jude eller något annat som skulle kunna dra ned vänsterns rättmätiga vrede över henne. Hon är folkpartist...

Nationens ledning har tack och lov försökt leta upp bössen, men utan resultat. Nu flyttar Pavlina.

Det nationens ledning inte fattar är att problemet är inbyggt i nationens stadgar, som kräver att den som skall bo där är med i en socialistisk förening. Då är det inte konstigt att grupptänkande radikaler fattar eld när en folkpartist dyker upp mitt i tranedansen. Vänstern är snabb att fatta det tokiga i när andra, såsom rika Vellingebor, herrklubbar eller amerikaner, stänger in sig med likasinnade i 'gated communities'. Men att detta att mångfald berikar även skulle gälla vänstern själv - näää.

Jag tycker det är dags för liberala ungdomsförbundet att tillsammans med Aftonbladet fixa några "vi gillar olika"-demonstrationer utanför Smålands. Själv kommer jag stå där med plakatet "Fram för integration - öppna Smålands Nation".

torsdag 7 oktober 2010

Huka er grabbar, nu laddar hon om!

Visserligen är det inte helt ovanligt med politik från predikstolen, men när hördes senast en nyliberal högerröst framifrån kyrkorummet? Här är vad Sydsvenskan hävdar att biskop Eva Brunne sade häromdagen, med riksdagens ledamöter närvarande:

"Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du inte ska ha samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund - att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld - det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor."

Detta är ett knä rakt i skrevet på den 70-talsvänster som ansåg att demokrati nog var bra för västerlänningar, men att afrikaner och asiater nog hade det bättre med socialistiska diktaturer. Som gödde dessa diktatorer med biståndspengar, så de kunde klamra sig fast och plåga sina medborgare lite till. Som inte ansåg att de baltiska staterna hade rätt till frihet. Som än idag håller igång vänskapsföreningar med Kuba, ja till och med Nordkorea!

Nog kan jag tänka mig att många i salen blev röda både i hjärtat och ansiktet av skam, när de tänkte på hur de brukade förneka andra länders medborgare demokratins och frihetens välsignelser.

Att sådant sägs i den svenska kyrka som alltid har ett vått finger uppe i luften för att inte riskera att säga något inopportunt, gör mig dessutom varmt förvissad om att nu blåser det högervindar!

Det enda jag inte fattar är varför Sverigedemokraterna tågade ut. Visst, de är folkhemskramande vänsternostalgiker, men inte sjutton kan man väl anklaga ett 20 år gammalt parti för vad som hände på 70-talet? Men, vem vet, kanske Jimmie hade bråttom till någon dragspelsmässa?

söndag 26 september 2010

Vad bör alliansen göra nu?

Jag har fått lite signaler från alliansen om att reformerna nu är gjorda, skatten sänkt, sjukförsäkringen reformerad, och att det nu mest gäller att sitta still i båten, invänta nästa högkonjunktur och hösta in väljarnas beundrande bifall.

Det känns lite väl enkelt. Nu när det trista i politiken, ekonomin, är på plats, så är det dags att plocka fram de ideologiska pamfletterna. Med pengar i kassavalvet och väljarna i ryggen borde det finnas mod och möjlighet att ge sig in på några systemskiften:

Justitiedepartementet är i behov av nya kvastar. Några som ser till att vi får poliser som faktiskt haffar folk, och lagar och domstolar som ser till att bovarna stannar i finkan. Detta samtidigt som politiken gör en skarp högersväng bort från FRA, tillbaks till klassisk högerspökespolitik som värnar om den lilla människan snarare än om staten. Och där tror jag inte Tant Gredelin är kvinnan som kommer göra detta möjligt. Nu när Camilla Lindberg inte längre har någon riksdagsplats, så borde det här vara en lämplig utmaning.

Bostadspolitiken - där borde alliansen kunna sopa mattan med oppositionen. Fler alternativ, mindre stadsstöd, krafttag mot kartellande byggbolag. Vem är först med bra förslag på hur vi bygger lägenheter vanligt folk och ungdomar har råd med? Här står ett öppet mål och bara väntar på att någon skall lobba bort en boll i rätt riktning. Samtidigt vill jag också se förslag på hur vi undviker att vi bygger in oss i etniskt rena enklaver. Till sist: var inte rädda för att sno förslag från andra. Här är lite saxat ur F!s program: flera personer skall kunna dela på kontraktet för en lägenhet, flexibel lägenhetssammansättning, blanda jobb boende och service i samma område, utred och se över hyresregleringen.

På biståndssidan har Gunilla Carlsson varit i farten och kritiserat sitt eget fögderi. Hittills med måttligt resultat, men viljan är god. Hon kan behöva några torpeder vid sin sida - kanske Segerfeldt vore intresserad?

Skolpolitiken - låt Björklund springa runt med batongen ett tag och röra om i grytan. Skaffa oss en lärarutbildning värd namnet, så inte läraren är den med sämst ämneskunskaper i klassrummet. Antingen förstatliga eller kontrollera de kommunala skolorna, så de inte fungerar som budgetbalansering i dåliga tider. Se till att få rättvisande betyg.

Familjepolitiken - där är det dags för klassisk moderat frihetspolitik. Du skall välja, inte Fredrik. Låt Hägglund ge järnet med vårdnadsbidrag, hemskolning, okvoterad försäkring och allt annat som ger socialbyråkraterna blodstörtning.

Sverigedemokraterna, ständigt dessa sverigedemokrater

Ibland säger en bild mer än tusen ord. Och veckans Berglin i SvD säger betydligt bättre än mina ord vad jag tänker om SD.

fredag 24 september 2010

Inte lätt att vara svensk nuförtiden

En gång i tiden var vi svenskar världsbäst. Ja, i alla fall i att lite nedlåtande se på andra länder och tala om för dem hur slipstenen egentligen skall dras. Det blir svårt framöver.

Efter att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, hur kan vi kritisera dansken för hans främlingsfientlighet?

Efter sjabblet i Arvika och hattandet fram och tillbaks med utjämningsmandat, hur kan vi småle åt amerikanens föråldrade valsystem?

Som sagt, inte lätt att vara svensk...

onsdag 22 september 2010

Jag vill ha en egen Mona

...och av någon anledning får rubriken mig att tänka på Ted Gärdestad:



Vad var det nu jag tänkte säga? Jo, Mona Sahlin går ju mot en något osäker arbetsmarknad. Samtidigt kommer RUT att vara kvar, vilket dopar mina finansiella muskler till svällande Schwarzenegger-dimensioner.

Så vad säger du, Mona? Vill du bli min butler?

Krafttag mot diskrimineringen

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har nu agerat för att inte Sverigedemokraterna skall förfördelas i riksdagen. Hädanefter skall alla motioner avidentifieras, så att man inte vet vem som lägger förslaget. Därmed kan det bedömas på sina egna grunder, utan sneglingar mot vem som lagt fram det.

Detta skall ske genom att alla riksdagsledamöter tvingas ikläda sig burka i plenisalen. För att inte rösten skall avslöja om det är Bodströmsamhället eller Askonsdagen som lurar om hörnet i en motion, så får talarna även andas in lite helium innan de lägger fram sina motioner.

Några kritiker hävdar dock att detta bara gör saken etter värre, eftersom de sverigedemokratiska ledamöterna näppeligen vill synas i det för dem föga behagliga plagget. Till det kan man dock invända att det ju just är synas som de inte kommer göra.

tisdag 21 september 2010

Vem är främlingsfientlig, egentligen?

I dagarna demonstreras det mot en grupp människor, som ser och beter sig annorlunda ut. Det talas även om att de skall frysas ut, så att vi slipper ha med dem att göra.

Är det Sverigedemokraterna som är ute och mobbar muslimer? Nej, det är vi andra goda demokrater som gör vårt bästa för att behandla SD som vi anser att de behandlar andra. När vi reflexmässigt stöter allt SD är, säger eller gör ifrån oss - är vi då inte precis lika xenofoba som det SD vi tycker så bra om att tycka illa om?

Inför riksdagen talas det om hur SD bäst skall manövreras ut. Jag tror det bästa är att sätta strålkastarljuset på dem. I ljuset spricker trollen, eller fördomarna. I Landskrona har SD-stödet sjunkit kraftigt. Där har de behandlats som vilka andra politiker som helst: fått vara med och debattera, och därmed fått mothugg. Fått tröska sig igenom det tunga politikerjobbet med att läsa igenom tjänstemannautredningar och lägga egna förslag. Och kommer det ett bra SD-förslag, så behandlas det inte som luft.

Ett bra föredöme här är Jesus. Den tidens godaste av de goda, fariséerna, hade han inte mycket tid över för. Istället beblandade han sig med tjuvar, rövare och landsförrädare, till omgivningens förskräckelse. Vill du omvända en rasist? Börja med att gå fram och prata vänligt med honom!

måndag 20 september 2010

Vad vill Socialdemokraterna?

Nattens valresultat är här, och Socialdemokraterna har en del att tänka på. Vi med hjärtat till höger, skall vi nu hoppas och glädjas åt att S är på väg ut ur maktens centrum för alltid? Nja. Enpartistaten blir inte mer behaglig för att det är blått styre, så ett livkraftigt S som kan ge alliansen en match och tvinga dem att efterfråga våra röster är inte fel. Monopol är dåligt även på den politiska marknaden.

Hur får vi då S ut ur snickerboa, så att de presenterar en egen politik istället för att sitta och klaga på hur de elaka borgarna raserar välfärden?
  • Mona kan gärna få sitta kvar, hon har säkert en och annan vettig idé. Däremot behöver hon kompletteras med några biffiga och ilskna hangarounds som kan ta fajten med facket och vänsterflygeln.
  • Ut med kommunisterna vänsterpartiet. De agerar bara drivankare. 
  •  Triangulera piratpartiet. OK, PP fick inte så många röster, men de har många högröstade sympatisörer på nätet och de ungas öra. Och varje steg bort från Bodströmssamhället är ett steg i rätt riktning.
  • Hitta på något sätt att kombinera socialdemokraternas klassiska industripolitik med miljöpartiets miljöpolitik. Här finns nog något valvinnande, jag kommer bara inte på vad.
  • Neutralisera Sverigedemokraterna. Inte genom att 'ta debatten', dvs tala om för dem vilka nassesvin de är, utan genom att lösa de frågor som de får röster av: stenkastning i Rosengård, kriminalitet, arbetslöshet. Försvinner SD, så kommer rösterna tillbaks till S.
  • Ge oss frihet och trygghet på samma gång. SSU talade en gång om egenmakt, det är värt en renässans.
Eller så kan de göra det lätt för sig och plocka in Erik Laakso som partistrateg...

fredag 17 september 2010

Hägglund är uppe i varv

"Varför inte öppna upp för människor att välja själva?" - citat ur dagens valdebatt.

Det är bara att göra vågen. Mycket glädjande att en ledande politiker, på köpet en som är på god väg att vara med att vinna ett val, kan säga sådant.

Mera arbetarskydd i riksdagen, tack

En gång i tiden, när jag som ung man sommarjobbade på fabrik, så stod där en spännande sak i ett hörn: nödduschen. En platta med avlopp i, och en stor stril med massor med tryck ovanför. Precis intill fanns en kedja man kunde rycka i när man just lyckats locka upp en sommarjobbande kollega på plattan - men kanske den främst var tänkt till när man hade blivit översköljd av nån rödgrön röra.

Nödduschen saknar jag i riksdagen. Där behövs den verkligen. Tänk dig själv reklamfilmen: En riksdagsman kommer på en idé som kommer beskära din och min frihet, och rusar iväg mot plenisalen för att lägga ett skarpt förslag. Plötsligt kommer ett par bastanta Securitas-vakter och rycker in honom i nödduschen för en kall avrivning. Sen hör man speakerrösten: "Frihet - när människan själv får välja".

Nödduschen är inte bara ett skydd mot överhettade politikerhjärnor, den är en garant för vår frihet!

måndag 13 september 2010

Vad vill kristdemokraterna?

Kristdemokraterna blir jag inte klok på.

Först drämmer Göran Hägglund in ett serve-ess i DN, där han propagerar för att staten skall lämna medborgarna ifred från pekpinnar. Jättebra! Jag börjar genast leta efter en anmälningsblankett till KD.

Sen kommer Tuve Skånberg, fd riksdagsman (KD), och berättar i Sydsvenskan om hur KD lyckats hindra verklighetens folk från att köpa sin egen alkohol.

Och jag som trodde det var folkpartister som var kluvna...

lördag 11 september 2010

Mera egoism i invandringen, tack

Boris Benulic har en poäng på Newsmill.Invandrare ses som några som skall skyddas, förvaltas, ges bidrag, men absolut inte släppas in på den riktiga arbetsmarknaden på lika villkor.

Varför är det så? Min teori är att det finns ett uppdämt behov av att visa sig god hos den svenska medelklassen. I och med fattigdomens utrotande i Sverige så kan vi inte längre slänga en femöring åt en tiggare och sedan gå hem strålande av godhet för att hugga in på julskinka och presenter. Vad gör vi då? Jo, varför inte plocka in några fattiga utifrån som vi kan pyssla om! Genom att ständigt påminna dem om att de är invandrade, även in i 2:a eller 3:e generationen, och att de är beroende av att vi kastar till dem bidrag, så kan vi sola oss i strålglansen från deras tacksamhet.

Den här inställningen att vi som är positiva till invandring är så goda så, står mig i halsen. Jag misstänker, för att åter anknyta till Boris inlägg, att detsamma gäller en och annan invandrare.

Och därmed har argumentationens slingriga stig äntligen mynnat i ämnet för dagens predikan: Jag tycker det är dags att bli mer egoistisk. Finns det skäl att ha invandring till Sverige, som inte har med bilder på svältande afrikanska barn i SVTs insamlingsgalor att göra? Kan jag vilja ha invandring för min snöda vinnings skull, för att det ger mig lyxigare bil och större platt-TV? (Och nej, jag kandiderar inte till jobbet som ekonomichef på Röda Korset). Här är några idéer:

  • Pension. Oavsett vad vänstern säger, så är min pension inte uppskjuten lön.Om jag skall slippa tigga ihop till en kattmatsburk som gamling, så gäller det att det finns folk som arbetar ihop min pension under det år jag tar ut den. Ju fler, desto bättre.
  • Mat. När jag växte upp fick man vara glad om det fanns en kineskrog i stan. Nu har jag hela Malmös rika matutbud att välja på. Hur tror du Malmös restaurangflora hade sett ut utan en rejäl invandring av högst osvenska människor? 30 Domus-restauranger?
  • Människor. När jag var ung ville jag ut och se världen. Nu kan jag sätta mig på bussen från Malmö city ut mot Jägersro, via Rosengård, och njuta av att världen har kommit till mig.
  • Miljön.  Istället för att alla skall åka flyg till Thailand, kan vi låta Thailand komma till oss. Efter att den globala uppvärmningen slagit till, är det kanske skönast så också.
  • Industrin. Herbert Felix, Mazetti, Cloetta... listan är inte helt kort över människor med osvenska namn som startat företag i Sverige. Företag som än idag ger jobb i Sverige.
  • Exportindustrin. Visserligen är de flesta svenskar övertygade om att halvdan affärsengelska funkar överallt, men det är inte fel att ha anställda som talar flytande arabiska, koreanska, spanska, osv. Särskilt om de dessutom talar svenska...
  • Rashygien. Ett laddat ord. Jag är svensk, vit och stolt däröver. Återigen en laddad fras. Men inavel är inte bra. Med lite nya gener blir den svenska stammen ännu bättre.
  • Multikultur. En sjuka i det svenska samhället är att politiker, även med de bästa avsikter, vill bestämma över din och min vardag. Birgitta Ohlsson vill bestämma hur jag tar ut föräldraledigheten. Kristdemokraterna har i alla fall förr i tiden velat bestämma var jag köper min alkohol. Ju fler udda kulturer som kommer in i samhället, desto mindre är chansen att politikerna fokuserar på mina egenheter.

fredag 10 september 2010

Ohly, Ohly, gamle vän

Nu är han i farten igen. Via hälsosamme ekonomisten ser jag att Ohly nu kan tänka sig att stå på samma sida av skolgården som SD. Och jag som trodde alla var överens om att 'di brune' skulle mobbas ut.

Blir det rödgrön röra med brunsås ovanpå efter valet?

Lika barn leka bäst

När nu Thomas Bodström gjort en insats för de rödgröna genom att dra från landet, är det dags att granska vänsterns nästa vallokomotiv på alliansens segertåg: Lars Ohly.

Så här lät det när han intervjuades i Sydsvenskan häromdagen:

"– Svenska åkerier hyr in horder med chaufförer från polska bemanningsföretag. För nittio spänn i timmen! berättade Gert Svensson, ordförande i Transport avdelning 12.
– Som jag ser det är det en konspiration. Regeringen vill dumpa lönerna för oss alla.
Lars Ohly nickade.
– Snacka om att dumpa löner, sade han. Sverige behöver en regering som tar fajten för löntagarna."

Alltså: vi skall skydda svenskarna från de tärande utlänningarna. Om man hade bytt ut de inblandade mot burkabärande muslimer gentemot pensionärer, istället för utländska och svenska arbetare, hur hade det sett ut då? Det verkar som de bruna och de röda möts därute på ytterkanten, i sin iver att hålla främlingar ute från landet.
En god sak dock: det verkar som om Lasse inte är kommunist längre. Solidariteten med arbetare i alla länder har i alla fall försvunnit. Eller gäller den bara om arbetarna ger f-n i att komma och störa oss i Sverige?

söndag 5 september 2010

What have the romans ever done for us?

Denna för fortsättningen helt irrelevanta länk, fick mig att tänka tillbaks på en pärla ur filmhistorien: Monty Pythons sketch om romarna från Life of Brian:


Monty Python när de är som bäst; ett asgarv som sakta går över i "men vänta nu, så där är det ju idag...".

Och med detta byter vi ämne, till vardagsrasismen. Ni vet, den där där man kan slänga ur sig lite slentrianmässiga fördömanden av andra grupper och kallt räkna med medhåll. Den är utrotningshotad nuförtiden. Ingen skulle komma på tanken att häva ur sig att negrer klättrar i trän, araber är jobbskygga, judar giriga, somalier obildbara eller zigenare genetiskt predestinerade att stjäla och tigga. OK, den där sista kanske vi inte helt blivit av med. Men en grupp kan man ännu garanterat säga vad som helst om och få glada instämmanden i fikarummet: amerikaner.

För visst är väl alla republikanska presidenter fula och korkade? Och alla amerikaner feta, fula och korkade (vilket bevisas av att de envisas med att välja republikanska presidenter)? Och nog startades väl krigen i Korea, Vietnam, Irak och Afghanistan för att de krigshetsande jänkarna ville ha olja till sina V8:or?

Samtidigt bor vi svenskar i ett av världens mest amerikaniserade länder. Och därmed är jag tillbaks där jag började, med ett samtal jag råkade lyssna av på Revolutionär Antiimperialistisk Ungdoms (eller vad vänsteryttrarna nu kallar sitt ungdomsförbund nuförtiden) senaste medlemsmöte:

- Välkomna till dagen för firandet av USA-imperialismens slutliga och kommande sammanbrott. Kamrater! Vad har amerikanerna någonsin gjort för oss?
(tystnad, tills en svartklädd ung man med bockskägg tvekande räcker upp handen och säger:)
- eeh, jo, alltså, jeans...
- Visst, det är klart, jeans har vi ju alla, men förutom det - vad har amerikanerna någonsin gjort för oss?
(nästa svartklädda unga man med bockskägg):
-  typ transistorn, va
(ordföranden, nu lite irriterad):
- OK, förutom jeans och transistorn - vad har amerikanerna någonsin gjort för oss?
- amerikanaren, utbrister en svartklädd man i flottigt, bakåtslickat hår
- VAFFAAAN, har vi fått in en raggare här? Ut med den j-veln!
(panik och slagsmål utbryter en stund, tills utbölingen avyttrats från lokalen. Ordföranden tar upp tråden igen)
- Såja, åter till ordningen. Bröder och systrar: förutom jeans, transistorer och bensinslukande vrålåk, vad har amerikanerna någonsin gjort för oss?
(nu börjar publiken bli varm i kläderna):
- iPodden!
- Protestsångare! Bob Dylan, Woodie Guthrie, Tom Lehrer, ...
- Rock'n'roll!
- Protestmarscher!
- Fri kärlek!
- Droger! LSD, ecstacy, osv...
- Datorer!
- Internet!
(ordföranden börjar nu bli högröd i ansiktet):
- Kamrater! OK,ok, ok. Förutom jeans, transistorer, iPod, musik, protestmarscher, fri kärlek, droger, datorer och internet - kan vi nu enas om vad amerikanerna gjort för oss: Fett intet!
(ordförande slår klubban i bordet)
- Och därmed kan vi övergå till nästa punkt på dagordningen: en solidaritetsskrivelse med de frihetsälskande regimerna i Kuba och Nordkorea, som fått utstå så mycket spott och spe i den borgerliga kapitalistpressen på senare tid...

lördag 4 september 2010

Att ta seden dit man kommer

Nu har även Sydsvenskan tagit upp fallet med de muslimer i Strömsund som tvingar sina kvinnliga klasskompisar att sitta längst bak, ha slöja och hålla tyst när männen pratar.

Först blev jag upprörd. J-a muslimer som kommer här och tar med sig medeltidsfasoner utifrån. Bete er som svenskar, för tusan. Hade du ställt mig i en lineup bredvid Jimmie Åkesson, hade det varit svårt att se vem som var vem. Jag ville ha åtgärder. Lagstiftning! Utvisning! Spöa de j-vlarna!
Som tur var varade det bara några tiondels sekunder. Sen tänkte jag till. Ett citat ur Heidi Avellans artikel fastnade i huvudet:

"Normerna gäller alla – också religiösa fanatiker.
Här finns inget förhandlingsutrymme."

Alltså: ta seden dit du kommer. Råkar du ha andra seder, så är det bara att göra dig av med dem. Låter väl bra, inte vill vi väl bli av med våra gamla hederliga svenska seder? Eller börjar "vi" alltför tydligt inkludera SD när jag nämner frasen "gamla hederliga svenska seder"? Det börjar lukta brunt, Avellan!

En vanlig metod att avslöja SDs islamofobi är att byta ut "muslimer" mot "judar". Låt oss göra något liknande, gå tillbaks 20 år i tiden, och säga till RFSL: "Normerna gäller alla - också sexuella fanatiker. Här finns inget förhandlingsutrymme. Ni bögar får bli hetero som alla vi andra." 

Är jag inte klok? Står jag faktiskt och försvarar att muslimska gubbar förtrycker sina kvinnor? Nej, inte om kvinnorna inte vill bli förtryckta. Vad vuxna människor i samförstånd går med på, har jag däremot sällan särskilt mycket att invända mot.

Så här ser mitt Sverige ut: det skall vara helt tillåtet att vara hur radikal, religiös eller stockkonservativ som helst. Det skall till och med vara tillåtet att vara emot värdegrunder som jämställdhet mellan könen och alla människors lika värde.Om en man och en kvinna båda anser att det är mannen som är familjens överhuvud och bör ta alla beslut, så får de leva på det viset för mig.
Det är först när tvång kommer in i bilden som det är dags att säga stopp. Det är inte OK att tvinga en kvinna att bära slöja eller sitta längst bak i klassen. Samtidigt vore det lika fel av en lärare att tvinga kvinnan att ta av slöjan och sätta sig mitt ibland karlarna, om hon inte vill det. Jag vill lika lite tvinga en muslim att göra saker som de av kulturella skäl känner sig väldigt obekväma med, som jag själv skulle vilja bli tvingad att äta hund eller utsättas för franska kindpussar om jag kom utomlands. Där har feminismen 100% rätt: min kropp är min, och ett nej är ett nej.

Hur skall då skolan i Strömsund hantera det aktuella fallet? Det borde väl inte vara så svårt. Den som tvingar på någon sin vilja skall fås att sluta med det. Om muslim A tvingar på muslim B en slöja, så kan det hanteras på samma sätt som om ateist A tvingar till sig lite hångel med ateist B på toaletten. Om bägge muslimerna är överens om att muslim B skall ha slöja, så bör det hanteras med samma ointresse som om ateisterna A och B båda är med på att hångla på toaletten.

Vid konflikter har väl dagens skola ett batteri med skarpa åtgärder att ta till:
  • Säga "nej Pelle, så får du inte göra"
  • Skicka Pelle till rektorn
  • Koppla in Pelles föräldrar
OK, skolan kanske inte har så många kraftfulla åtgärder att ta till. Men det är inte ett muslimproblem, det är ett problem för skolan i allmänhet. Och där får vi hoppas att Björklund får vifta med batongen i fyra år till.

fredag 3 september 2010

Vad gäller valet?

Som jag sagt tidigare tycker jag att ungdomspolitiken är något av det viktigaste i valet. Vad vill då våra politiker? En snabb koll i valplattformarna avslöjar:

V: Fler jobb via statliga satsningar på offentlig sektor och arbetstidsförkortning. Fler bostäder via offentliga subventioner. Kommunala bostadsförmedlingar.
mp: Miljösatsningar, småföretag och arbetstidsförkortning, bort med deltidsjobb och vikariat. Aktiv bostadspolitik (jag antar det innebär statliga pengar...) och kommunal bostadsförmedling.
S: Mer utbildning och praktik. Ungdomslyft för långtidsarbetslösa. Slopad arbetsgivaravgift för arbetslösa unga. Bidrag till kommuner för att anställa unga. Statligt stöd för nya hyresrätter.
M: Göra det lönsamt att arbeta, lärlingsplatser, yrkesutbildning, halverad arbetsgivaravgift för unga. Bättre konkurrens och enklare regler inom bostadssektorn. Fungerande bruksvärdessystem (vad det nu innebär - dags att skrika "marknadshyra"?).
Fp: Hjälpa småföretag med enklare regler och lägre skatt. Lärlingar, sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar och ungdomslyft för långtidsarbetslösa.
C: Ändra LAS, jobbpeng till arbetssökande och konkurrensutsatt arbetsförmedling, RIT, lärlingar, sänkt moms, företagarlån.Färre regleringar på bostadsmarknaden, nya regler för hyressättning (ej marknadshyror, dock oklart vad).
KD: Lärlingsplatser, längre provanställningstid, introduktionslöner, fler platser på komvux och folkhögskolor. Stimulera andrahandsuthyrning, bosparprogram, ge högskolorna rätt att bygga studentbostäder.
F!: Arbetstidsförkortning. Kommunal bostadsförmedling, nya hyresrättsformer, kooperativa bosparkassor, flerboende, prioriterade upplåtelseformer till ungdomar, flexibel behovsgenererad lägenhetssammansättning, hyresregleringen ses över.
SD: Jag lyckades tyvärr inte hitta något om jobb och bostäder här. Lyckas du bättre?


Mycket detaljer, men vad säger de egentligen? Är inte alla partier till förväxling likadana? Nja. Jag ser en skiljelinje, som luktar ideologi:
  • Vänstern tycker att problemet med dagens ungdom är att politikerna inte ägnat sig tillräckligt åt dem. Mer riktade insatser och stödpengar behövs.
  • Högern tycker att problemet med dagens ungdom är att politikerna ägnat sig för mycket åt dem - dvs åt att lägga hinder ivägen för dem. Om hindren tas bort, så fixar undomarna det själva.
  • SD är inte ens på banan. Om vi inte pratar politik för unga muslimer, förstås.
Sen fick jag ett par riktiga överraskningar också:
  • F! är dagens dark horse! Där fullkomligt dräller ju av spännande förslag, som ger även en gammal konservativ stöt som mig ståpäls. Flerboende - att tre ungdomar kan sänka hyreskostnaden genom att dela en stor lägenhet, det är ju alldeles utmärkt liberal politik. Staten sätter spelreglerna som gör det möjligt, och håller sig sedan ur vägen. När alliansen vunnit valet får de sätta sig och läsa F!s program och börja fundera på hur förslagen kan realiseras.
  • Jag får allvarliga funderingar på att lägga min röst på centerpartiet. Det hade jag aldrig trott, som var kärnkraftsvänlig och blålila på Fälldin-tiden. För att inte tala om Olof Johansson...

torsdag 2 september 2010

Patent

Visst skall det finnas patent. Hör bara på följande, ledsamma historia.

För några år sedan fick jag idén att det vore bra att inför fula valkampanjer samla en "hall of shame" med motståndarnas allra mest virriga anhängare. Idén kom osökt upp igen när smutskastningskampanjen drog igång på allvar. När jag sedan hittade till liberalkonservativt, där några av de vassare knivarna i borgarskapets låda samlas, så tänkte jag göra slag i saken och föreslå att de även samlar några av de mindre smickrande vänsterbloggarna.

Bara för att inse att nån annan hade snott min idé. Tänk om jag hade haft patent och fått 5 öre för varje inlägg där.

Sverigedemokraterna...

... hann Eddie Meduza aldrig skriva en låt om, så vi får nöja oss med detta:


Allvarligt talat, kanske dags att hantera SD lite mer seriöst än i förra inlägget.

Vad kan man säga om SD och deras politik? En vanlig attityd verkar vara att börja inlägget med "Guuud vad jag hatar SD och allt de rasistsvinen säger". Känns lite för likt åsiktsförtrycket på skolgården, där alla ängsligt såg till att inte ha en avvikande åsikt eller musiksmak. Dessutom, om jag måste förkasta SD för att där finns en del övervintrade nationalsocialistiska element, då måste jag göra samma sak med det vänsterparti där brytningen med Kuba, Che och Stalin inte verkar vara total hos alla medlemmar. Och några av mina bästa vänner är vänsterpartister, om klyschan ursäktas. Så låt oss titta lite på politiken.

Den där valfilmen där de ställer grupp mot grupp - varför gör de så? Och är de därmed väsensskiljt onda jämfört med de som ställer rika mot fattiga, svenska arbetare mot utländska arbetare, vuxna med jobb mot ungdomar utan jobb, osv? Det är inte lätt för mig att säga, jag är inte tankeläsare och vet inte vad SD-ledningen har i garderoben: står de i uniform och heilar mot en Hitlerposter, eller bär de en dröm om det uniforma sossegrå folkhemmet där alla var lika, tyckte samma, och hade lika trista jobb?

Det jag kan säga något om är det de säger utåt. Att ställa en grupp mot en annan och dra slutsatsen att om en grupp får det bättre, så får den andra det sämre, det är gammal god vänsterargumentation. Tag t. ex. det elaka högerspöket Bo Lundgren. När han ville sänka skatterna med 100 miljarder, och sa att dynamiska effekter skulle göra att ekonomin gick så mycket bättre att även låginkomsttagarna skulle få det bättre, då häcklade vänstern honom. Ger man åt de rika, så tar man från de fattiga. Och nej, därmed säger jag inte att vänstern är nedsmetade med brun rasistgegga - jag säger bara att det är rätt naturligt och vanligt att ställa grupp mot grupp.

Så, till sist: mitt bemötande av SDs reklamfilm är inte att "ni är ena usla rasister". Jag vill istället påpeka för SD att ni har glömt de dynamiska effekterna. Genom att ta in invandrare till Sverige så får vi in arbetskraft. Arbetskraft som lär behövas för att försörja mig när jag går i pension om några decennier - vi blonda ursvenskar förökar oss inte tillräckligt fort själva. (Här borde jag skriva något klokt om alliansens arbetslinje, det är snart val.) Vi får in nya, friska gener - det argumentet borde väl bita även på den mest inbitne rasbiolog?

Genom att tillåta invandring hit öppnar vi även för möjligheten att jag får möjlighet att utvandra från Sverige den dan Ohly tar över...

Fritt Skåne...

... fick jag en folder om i brevlådan idag. Men tyvärr rörde det sig inte om drycken Skåne, utan om landskapet Skåne. Annars hade jag kunnat tänka mig att spara på de röstsedlar för Skånepartiet som låg inuti.
Ett tema gick igen i hela foldern: ISLAM. Ja, det skrevs genomgående med stora bokstäver. Och inte som något man gjorde reklam för. Nej, islam skulle rökas ut.
Men: jag tror Skånepartisterna har missat en sak. Skånepartiet består (ursäkta fördomarna, gubbs) av gamla bakåtsträvande gubbar av alla åldrar och kön som längtar tillbaks till det goda 60-talet, när alla var bleka på vintern och rödbrända på sommaren, bruket hade jobb till alla, HBT-rörelsen höll käften eller fick på käften, och det svåraste valet var om man skulle handla på ICA eller Konsum. Ja, det hette Konsum på den tiden, inte Coop Forum, Coop Nära, Coop Konsum - tusan också, inte ens på Konsum kan man slippa att välja butik nuförtiden.
Där borde väl muslimerna vara konservative gubbens allra bäste vän!? Den muslim man ser i Skånepartiets folder är en man som bestämmer i familjen, håller barnen i tukt och förmaning, går i kyrkan, och har frun hemma. Precis som det var på 60-talet, eller hur? Sen vill ju även muslimen ha ett Sverige fritt från Skåne (akvaviten, dvs).

Det här har ju till och med SD fattat!

söndag 29 augusti 2010

Yttrandefriheten, finns den?

Jag blev upprörd redan när Lars Vilks mordhotades och mordbrandsförsöktes för att ha ritat ett par teckningar. Men det här är ju sju resor värre! Här är det inte några enstaka galningar som är i farten, här är det statens våldsmakt som används för att tysta några tecknare.

OK, teckningen är inte särskilt smakfull. Men när var måttet på en satirtecknings kvalitet att den var snäll, oförarglig och inte stötte sig med någon?

Nu är det dags att vara exakt lika tydlig som angående Vilks. Debatten gäller inte huruvida teckningen är bra eller inte. Debatten gäller huruvida man skall få framföra sådant majoriteten inte tycker om. Och där kan jag bara hitta en vettig ståndpunkt: när staten tar sig rätten att bestämma vilka åsikter som får framföras, då har vi tagit ett steg mot diktaturen.

Lugnande är förstås att detta hände i Holland, inte i Sverige. För i Sverige skulle vi aldrig komma på att stämma någon för deras åsikters skull, eller hur? Nja. Tänk om någon på bilden hade varit ett halvnaket barn...

Bodström goes to Hollywood

Nej, jag kan inte släppa Thomas - han är för rolig.

Nu när han följt i Karl-Oskars fotspår och utvandrat till USA, så misstänker jag att där finns en filmkarriär på gång. Och sen blir det (lukrativ) reklamfilm. Tänk till exempel den här, för Apoteket:

Thomas sitter hemma i soffan och mumsar vita piller, sköljer ner dem med lite grogg, och blir glad i hatten. Sen ringer P3 Nyheter på och vill göra drogtest. Thomas går glatt med på det, och inga tunga droger hittas. Sen zoomar kameran ut, medan Thomas och reportrarna sitter och skrattar runt kaffebordet, och annonsören bryter in:
"Apotekets Placebo - när du får oväntat besök"

lördag 28 augusti 2010

Bodström gör en insats för valsegern

Thomas Bodström har nu beslutat sig för att fly landet. Men är det verkligen hans upprördhet över den allt mer integritetskränkande regeringen, som kräver inte bara rättskrivningsprov utan även drogprov av skoleleverna, som fått honom att lyfta?

Nej, jag tror det är hans solidaritet med Rörelsen. Minns att socialdemokraterna hade rätt bra opinionssiffror för ett år sedan, och sedan började inflygningen mot riksdagens oppositionsflygel strax efter att Mona presenterade politiken och började synas i media? Bodström har helt enkelt dragit den naturliga slutsatsen att ju mindre han syns och hörs, desto bättre går det för vänstern.

Och med tanke på att medias strålkastare då hamnar på Tant Gredelin, så har han nog rätt.

Sverigedemokraterna på villospår

Nu har SD kommit med en valfilm. Genast ser TV4 till att skapa max med publicitet, genom att vägra visa den.


Många kommentatorer hävdar att filmen ger en stereotyp och felaktig bild av en utsatt folkgrupp. Helt rätt! Filmen visar upp pensionärer som hjälplösa våp som springer så fort de ser en burka. Kära sverigedemokrater, så här ser en pensionär ut.

fredag 27 augusti 2010

Kopp på dig, Bodström

Häromdagen lyckades Thomas Bodström skapa rubriker, när han ångrade sig på upploppet och landade pladask i vattengraven, till mångas skadeglada utrop. Men jag tror de flesta har fått det här helt om bakfoten. Bodström var inte rädd att visa upp droger i provet - tvärtom!

Nu när Monas ungdomliga utstrålning börjar bytas mot statskvinnans kavajer, så behöver vänstern ett affischnamn som kan attrahera ungdomen. Vem bättre än socialdemokratins bad boy, en man som tillochmed sagt sig provat hasch en gång i tiden? Eftersom vi äldre anser att alla ungdomar är knarkare, fildelare eller ännu värre, så tror vi de kan attraheras av en (förmodat) partysnortande Bodström.

Vad Bodström nu insåg, när han förberedde sig för att fylla den bittra kalken och hörde sköterskan läsa upp ena partydrogen efter den andra som testet hittade, var att han var ju ren. Och om ungdomarna fick reda på det, så skulle hans street cred rinna ned i toaletten tillsammans med det förödande provmaterialet. Kanske någon tillochmed skulle googla fram att han sitter i kyrkofullmäktige hemmavid!? Då blir han lika spännande och alternativ som Göran Hägglund.

Här finns även en lärdom för alla de skötsamma nördar som går i de skolor som skall införa "frivilliga" drogtester. Se till att vägra kissekoppen så publikt det bara går. Lägg dig och skrik på golvet, spring ut genom dörren utan att öppna den först. Då kommer alla tro att du är en häftig knarkare!

Till sist: inget gott som inte har något mera gott med sig. Nu har vi fått in ett nytt ord i ordlistan.

onsdag 25 augusti 2010

Och vilka skall vi mer vara solidariska med?

Det här blir nog lite förvirrat...

Efter att i förra inlägget pekat på grandet i vänsterns öga, kan det nu vara dags att granska bjälken i mitt egna. Även högern har nuförtiden en tendens att värna om den egna gruppen, och stänga ute de fattiga.

Återigen är det dags att byta namn på deltagarna i dokusåpan. Den här gången är det inte tullar mot afrikanska bönder, utan hinder för våra egna ungdomar. Moderaterna gillar LAS. Och LAS delar upp arbetsmarknaden i de som är innanför muren, och de som är utanför. Och ungdomar som letar sitt första jobb är sällan innanför. Dock finns ljuspunkter; alla i Alliansen älskar inte LAS.

Spelar det här någon roll, då? Ungar får väl alltid jobb till sist om det är nåe ruter i dem? Mja. Visserligen är jag själv gammal nog att jag på min tid kunde få ett studentrum bara genom att ringa och fråga, till det rimliga priset av 7000 SEK (per år!). Och när jag skulle studera utomlands, så hade universitetet gott om rum vikta för utlandsstudenter. Men ändå så var det himla nervöst innan kontraktet var fixat. Och när jag ögnar igenom tidningarna nuförtiden: i Lund irrar de nyankomna utlandsstudenterna kring som svärmande bin på stan och letar buskar att sova i. Förstahandskontrakt på lägenhet i stan - glöm det. Och om några mandatperioder skall mina egna barn sparkas ut ur boet...

Alla skall med, sa sossarna en gång. Låter bra. Så vad skall vi göra för att ungdomarna skall komma med och kunna skaffa sig bostad och arbete? Min ideologiska utgångspunkt är att staten överlag skall hålla sig ur vägen, och bara göra kraftfulla punktinsatser på de punkter där staten och ingen annan kan agera. Men vad innebär det i praktiken?

Arbetslinjen borde på sikt vara bra även för ungdomar, oavsett LAS. Om utrymmet innanför muren blir större, får det plats fler innanför. Men det lär ta ett tag, så vad gör vi under tiden?
Bort med LAS känns som en bra början. Men samtidigt vill jag som vanlig knegare gärna ha kvar lite anställningstrygghet; jag vill inte att chefen skall kunna sparka ut mig bara för att hon inte gillar mitt ovårdade skägg. Å andra sidan har min fackförening förhandlat bort LAS alla gånger det varit neddragningar på jobbet, så vad är egentligen LAS värt i praktiken? Jag är kluven.

Lärlingsplatser och låga ingångslöner känns också bra i magen. Men om lönerna blir låga, går de då att leva på? Om grabben skall ha svensk bostadsstandard, platt-tv, ipod, iphone, vass speldator och allt annat man bara måste ha, då räcker inte en låg lön långt. Och om vi radikalt sänker bostadskostnaderna genom att sänka standarden, får vi då inte tillbaka gamla tidens slumområden? Återigen är jag kluven.


Jag är kort sagt så kluven att jag snart får bli medlem i folkpartiet.

Nej, detta reder jag inte ut. Jag får gå runt och titta på lite partiprogram och se vilka lösningar som föreslås. Kanhända börjar jag med min favorit, Gudrun. Hos henne har man iallafall aldrig tråkigt.

måndag 23 augusti 2010

Vem är solidarisk, egentligen?

Är du höger, och trött på att inte våga komma ut? Trött på att alla på festen koketterar med hur vänster och solidariska de är, medan du själv sitter och längtar efter en dejt med Maud Olofsson?

Då kan du gå in till Fredrik Segerfeldt. Hos honom råder omvända världen. Vänstern är ogin och osolidarisk, och endast den blålila högern värnar om den fattige.

Hur får han till det, utan hjälp av centralstimulantia? Låt mig försöka med en liknelse. Antag att du levde som plantageägare för några hundra år sedan. Du skaffar ett gäng slavar från Afrika, som du sedan låser in i ett skjul. Naturligtvis får de lite svårt att skaffa mat och kläder. I din välvilja ser du då till att 1% av plantagets intäkter går till att skaffa lite brödkanter och höftskynken åt slavarna.

Är du då en god människa? Naturligtvis inte - du är ju slavägare! Är det viktiga för oss som ömmar för slavarna om 0.8% eller 1% av intäkterna går till mat? Naturligtvis inte - det är ju slaveriet som är grundproblemet!

Åter då till nutiden. Vänstern gör sitt bästa för att stänga ute utlänningar, så de inte kan tjäna pengar här eller handla med oss. Om en afrikansk bonde vill sälja i Sverige, blir han hårt och effektivt strafftullad i alla EUs gränsöppningar. Om en indisk ingenjör vill jobba i Sverige, så skall facket kunna säga nej. Och sen skickar vi lite smulor från vårt bord och känner oss så solidariska. Som Marie Antoinette nog skulle sagt idag: "Kan de inte sälja grödorna? Låt dem äta biståndspengar!"

Högern, däremot, vill släppa invandringen fri. Högern vill släppa handeln fri. Högern vill att den afrikanske bonden på sikt skall kunna försörja sig själv. Konkurrerar han ut den svenske bonden så är det den svenske bonden som skall skärpa sig, inte tullarna som skall höjas.

Så, käre vän, framöver, brist ut i ett glatt "It's Right to care!".

lördag 14 augusti 2010

Rör inte burkandet!

Nyheten når mig att folkpartiet vill göra det enklare att införa burkaförbud. Detta är oerhört! Hur skall vi sidvagnsentusiaster kunna tävla framöver, om inte burkslaven kan burka längre? Förslaget är korkat, och slår hårt mot gamla goda svenska motorsportstraditioner.

Vad säger du? Inte burkande, utan plagget burka? Nä, nu skämtar du! Ingen kan väl vara korkad att de vill förbjuda klädesplagg?

Gudrun tar priset!

Eftersom detta lär bli en illblå, konservativ och allmänt bakåtsträvande blog kan det vara läge att börja i andra ändan: med en hyllning till Gudrun Schyman.

Denna blog tilldelar härmed Gudrun Schyman den virtuella (och fiktiva) Unsgaard-pokalen. Den delas ut till den politiker som under året bäst lyckas skapa positiv publicitet kring alliansens arbetslinje.

Motivering: För ett tag sedan blev det känt att Gudrun har anlitat (vit!) städhjälp, och därmed använt sig av RUT-avdraget. För detta har hon sedan fått en hel del kritik högerifrån, bland annat här. Vi anser däremot att Gudrun handlat oförvitligt. Hade det varit så att man kunnat hitta några citat där Gudrun uttalar sig föraktfullt mot städning av privathem, så hade hon kunnat anklagas för dubbelmoral när det gäller själva städjobbet - dock ej gällande RUT-avdraget. Men: Gudrun har tidigare uttalat sig mycket positivt om städning:'"Pigjobb" tycker jag är ett dåligt uttryck. Det är ett hederligt och viktigt arbete och det ska självklart finnas ...' Ett uttalande som klart och tydligt uttalar sitt stöd för alliansens arbetslinje, där inget arbete är så fult att det är att föredra att gå på bidrag istället.

Prissumma: Nja, ett gott arbete är sin egen belöning. Priset består i den publicitet gärningen orsakar. Och, som Gudrun själv säkert skulle säga, all publicitet är bra publicitet. Och gav vi henne några pengar skulle hon säkert bränna dem på något onödigt. Det skulle vi, i alla fall.

Kritik mot utnämningen, och bemötande därav: Men vänta nu, för att få Unsgaard-pokalen måste man väl ha blandat in lite utländska städerskor, fekalier och trapphus? Jo, det är ju meriterande, men vi vet inte riktigt hur det ligger till. Städerskornas nationalitet hade inga tidningar rapporterat om. De skånska måsarna är rätt aggressiva störtbombare, så kanske det fanns lite organiska avlagringar att skrapa bort från fönstrena (fönsterputs ingick enligt rapporterna i städningen). Visserligen är skånegårdarna oftast envånings, men nån vindstrappa bör hon väl ha.

Till sist vill vi välkomna en av FP:s mest publikdragande politiker till den stundande valrörelsen. Va? Inte FP? F!? Oj då. Ja, då passar vi istället på att välkomna hela F! till alliansens varma famn, och arbetet med att sälja in arbetslinjen. Ett samgående mellan Centerns kvinnoförbund och F! skulle kunna stärka en för tillfället svag gren i alliansträdet.