söndag 13 mars 2011

The usual suspect

Enligt tesen att ju allvarligare något är, desto viktigare är det att kunna skämta om det, så kommer här scoopet som media försökt dölja: den verkliga orsaken till förödelsen i Japan.

lördag 12 mars 2011

Skall jag vaka över min broder?

Pålitligt konservative Erixon har idag ett inlägg om statslösa palestinier i Danmark och i Israels grannländer. I Danmark, om vars invandringspolitik (eller snarare utvandringspolitik, med tanke på hur många danskar det bor i de små skånska samhällena kring Öresundsbron) man kan tycka mycket, så har en minister fått gå efter att hon lagvidrigt inte gett statslösa palestinier födda i Danmark danskt medborgarskap. Något som ju känns rätt självklart att de skall få; visst skall man bli medborgare där man är född.
Men så samtidigt, i Libanon och Jordanien, så sitter ättlingarna till de som flydde från Israel en gång under förra årtusendet i flyktingläger och får inte bli medborgare i det land de fötts i.

Här finns underlag för en frejdig indignationsartikel, där jag med fast hand rackar ner på hur korkade och elaka folk är söderöver. Men det är alltid lätt att göra när man sitter säker på andra sidan jorden (och ifall du förundras över mina geografikunskaper så gick jag i den nya kravlösa skolan på 70-talet. Jag vet allt om hur man skriver plakat till en USA ut ur Vietnam-demonstration, men vet inte var landet ligger eller varför det vore bättre att släppa lös ett gäng galna kommunister i Vietnam).

Så jag tänkte börja i andra änden: vad kan vi i Sverige göra för att de som suttit i flyktingläger i decennier äntligen skall kunna få en plats att sätta bo på?

  • Att flytta alla till Israel är knappast görligt - då upphör Israel att existera. Eller i alla fall de flesta judar som finns där.
  • Att låta dem bli medborgare i Libanon och Jordanien är inte heller så lätt. Det är många människor som skall integreras, ges jobb, bostad och Volvo (eller vad man nu kör där nere). Och vilket land vill integrera några miljoner palestinier som sedan födseln lärt sig hata och slåss? Uppenbarligen inte Libanon och Jordanien i alla fall, annars hade det varit gjort för länge sedan.
Återstår för oss att ta oss an dem. Sverige är rikt, och glest befolkat. Visst kan vi ta emot en halvmiljon, så länge vi inte placerar allihop i Malmö? Det borde finnas gott om människor i de libanesiska tältlägren som ser en lägenhet i Korpilombolo som ett steg uppåt. Och sedan får andra rika länder följa exemplet.

Därefter kan vi tala om för Libanon och Jordanien hur de skall lösa problemet.

onsdag 2 mars 2011

Välkommen in i värmen, vänstern

Ibland blir man glad. Jag har gnällt mycket i mina dar över vänsterns diktaturkramande, där politiska fångar i Kuba liksom inte haft samma dignitet som politiska fångar i Chile. Där Palme och Schori kan le glatt i kapp med Castro, medan det vore helt otänkbart med en svensk politiker som kramar om Pinochet.

Men nu vankas andra bullar. När diktatorerna i rask takt utesluts från socialistinternationalen och andra höga platser, så är vänstern klar och entydig. Diktatorerna skall bort. På s-info dräller det av inlägg som kritiserar diktaturens kreatur. Obama och Bildt får kritik för att de inte är tydliga, och för att de inte gör något.

Jag skulle kunna komma med magsura tillbakablickar på årtiondens diktaturkramande, men väljer istället att glädjas. Nu står vänster och höger enade: demokrati är det som gäller. Inga ursäkter om att demokrati är västerländsk imperialism i nya kläder finnes - folkets vilja i fria val skall avgöra.

Sen förväntar jag mig också lite av vänstern framöver:
  • En omvärdering av Ronald Reagan, tack. Mannen som rustade ihjäl 'the evil empire', och gav ett par hundra miljoner ryssar möjlighet till fria val. Att de sen väljer Putin är inte Ronnie Rayguns fel.
  • En omvärdering av George W Bush, tack. Mannen som inte bara pratar om att diktatorer är fula och elaka, utan till och med skickar soldater för att slänga ut diktatorn. Vänstern ber Bildt att agera - George agerade.
  • Starkt avstånd till diktaturälskare som Chavez, Ortega och Castro. De stödjer för närvarande Khadaffi, och bör därför vara oändligt mer klandervärda än Bildt.
  • Lite skarpa förslag. Att be Bildt uttala sig i bekymrade ordalag i en diplomatisk not är inte så kraftfullt. Vilka åtgärder bör tas? Soldater under FN-flagg? Soldater under NATO-flagg? Bistånd (internetuppkopplingar, mat, vatten, granatgevär) till demokratins förkämpar i diktaturerna? Kraftfulla uttalanden i FN?
  • Demokrati som mål i kontakter med andra länder. Där har alliansen sedan länge målet att inte hålla socialistdiktaturer under armarna med biståndspengar; vi välkomnar vänstern stöd till detta.