Nu pågår för fullt debatten om ifall muslimer som vill döda homosexuella skall få statsbidrag eller ej.
Min inskränkta åsikt? Om staten envisas med att håva in skatter och sedan dela ut dem igen, så får staten allt se till att kasta utsädet både på åkern och hälleberget. Bland annat därför att vi lite till mans och kvinns har olika syn på vad som är hälleberget.
Ett liknande exempel är presstödet. Där får både SvD och någon nazisttidning presstöd. Och det tycker jag är OK, trots att jag absolut inte vill se nazismen rycka framåt. Skall åsiktsfrihet råda, så skall staten inte först klå av oss alla våra pengar, och sedan dela ut pengarna bara till de som delar den nu rådande värdegrunden.
Mitt förslag till lösning på det moraliska dilemmat är att staten helt sonika slutar dela ut föreningsbidrag, och sänker skatten med motsvarande summa. Sedan kan svenska folket stödja vilka organisationer de har lust till. Därmed slipper även de politiska ungdomsförbunden ljuga ihop låtsasmedlemmar.
Känns detta alldeles för radikalt för ett land där vi vant oss vid att staten är alla goda gåvors givare? Då har jag ett kompromissförslag: ge varje vuxen svensk medborgare en årlig föreningscheck som sedan kan skickas till valfri förening. Därmed finansierar staten fortfarande föreningarna, och partierna kan köpa röster genom att lova höjda summor, men de moraliska frågorna angående vad som skall få stöd distribueras till var enskild medborgare. Egenmakt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar