Häromdagen visade Carin Jämtin, sossen som ogillar städerskor med RUT men gillar butlers i tunnelbanan, upp en dold talang. Hon verkar vara en skolad matematiker!
Bakgrunden till det hela är att Jämtin lyckades jämföra Dawit Isaak med Annika Östberg. Vilket fick högerbloggare att gå i taket. Jämföra en polismörderska med en demokratins förkämpe!?
Men, det enda Jämtin gjort är ju att säga att det tog 23 år att få den onda Östberg fri, och att det då borde gå snabbare att få den snälle Isaak fri. Tämligen okontroversiellt. Ungefär som att säga att Juholt nog skulle vara en bättre regent än Stalin. Eller att Jimmie Åkesson är mindre nazistisk än Goebbels. Helt sant, men samtidigt tämligen intetsägande.
Och det är här det matematiska kommer in. En gång i tiden när jag läste matematik så var det ofta viktigt att visa att en funktion med ovanligt krångligt utseende asymptotiskt (på ren svenska: så lång tid som det tar vänsterpartiet att sänka en skatt...) gick mot noll. Det åstadkom man genom att plocka fram en känd funktion, som man visste gick mot noll, och visa att den krångliga funktionen både var större än noll och mindre än den kända funktionen. Då blev den instängd i ett hörn, ungefär som Mona mellan V och MP, och kunde inte komma undan sitt öde.
Så visst kan jag hålla med Jämtin om att Isaak skall släppas fri före Östberg. Men jag kan gå längre än så. Isaak borde aldrig spärrats in. Östberg, däremot, vete sjutton om hon borde släppts ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar