Det kan inte vara lätt att vara ideologiskt sinnad socialdemokrat idag. De senaste turerna påminner mig om de där gamla äventyrsfilmerna där ett fartyg åkte in i Bermudastriangeln och kompassen plötsligt bara snurrade runt, runt och man inte visste var man befann sig eller vart man skulle åka.
Först kom Juholt, och tog ut kursen vänsterut. Nej till det privata, nej till medborgarens valfrihet, nej till vinster, ja till mer skatter. Sen kom Löfven och sade just ingenting, förutom att det där med vinster, valfrihet och skattesänkningar kan vi väl inte förbjuda. Sen beslutar S i Malmö just att förbjuda vinster. Och till sist hoppar Ylva Johansson fram och föreslår resultatlön inom arbetsförmedling, samtidigt som Paggan talar sig varm för RUT och jobbskatteavdrag. Just de där hemskheterna som man under Juholt lärt sig var ett satans påfund av den kalla, hårda alliansen.
Det är härligt att vara höger nu. Vi går framlänges in i framtiden, och vänstern backar. När vi hittar på en reform, så tvingas sossarna acceptera den. Tappar vi valet 2014 så kommer sossarna anstränga livet ur sig för att visa att de minsann är goda borgare, kan fixa statsfinanserna, och inte är ute efter att skatta folk från hus, hem och platt-TV. Sen fyra år senare är vi på plats igen för att dra systemskiftet ett steg till åt höger.
Var det så här det kändes att vara sosse på 70-talet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar