Migro-rapporten om integration refereras i artikeln, något som gör författaren, Segerfeldt, lite upprörd. Han anser att rapporten tas till intäkt för att invandrade akademikers taxiarbete är grundat på svensk rasism. Själv förstår jag inte alls hans slutsats - var i artikeln står att det är pga rasism som invandrare inte får jobb? Artikeln är faktiskt totalt ren på vare sig ansatser som slutsatser gällande orsaken till läget.
Varför får inte invandrade ingenjörer jobb som ingenjörer, då? Segerfeldt har en förklaring:
"Det kan vara så att en oljeingenjör med en trettio år gammal utbildning från Irak, som inte behärskar svenska eller engelska, inte har den kompetens som krävs för att få ett svenskt ingenjörsjobb. I alla fall inte till den lön som krävs enligt kollektivavtalen."Nja. Han är något på spåret, men når inte ända fram. Jag är själv ingenjör, och har därmed viss insikt i ingenjörers arbetsmarknad. Vi har faktiskt fri lönesättning! Det är jag och chefen som tillsammans avgör min lön, inte några avtal. Visst, lokala ingenjörsfackklubben kan ha lite synpunkter vid de årliga förhandlingarna, men vid en anställning så är lönesättningen helt fri. Om ett företag ville anställa Irakiska oljeingenjörer för 5000 SEK/månad, så skulle facket inte göra ett skit. Ingenjörsfacket är inte Byggnads. Vi har aldrig strejkat under mitt yrkesliv.
Så varför anställer inte företagen utländska ingenjörer då? Det enkla svaret är att det gör de visst. På min förra arbetsplats hade jag en polsk chef, och kollegor från Makedonien och Indien.
Men varför får inte irakiska ingenjörer jobb, då? Det talas vitt och brett om ingenjörsbrist, varför får de inga jobb? Mitt enkla svar där är att det finns ingen ingenjörsbrist. Denna brist ser man när man i enkäter frågar företagen om de tycker det bör utbildas fler ingenjörer. Eftersom utbildning är gratis för företagen, och de flesta företagsledare någon gång hört talas om lagen om tillgång och efterfrågan, så svarar de givetvis "hjälp, vi har akut brist, utbilda genast tusentals fler ingenjörer". Om staten kom och frågade mig ifall det behövdes stora statliga insatser för att skapa billig, högkvalitativ maltwhisky, nog tusan hade jag svarat med ett rungande "Ja!"?
Finns då inget som kan göras, för att de irakiska taxiförarna skall kunna jobba som ingenjörer igen? Jodå:
- I Sverige gäller Jante-lagen. Speciellt starkt gäller den när utbildningar skall värderas. Den som försökt byta mellan svenska tekniska högskolor, och sett hur det som varit värt ett halvårs studier i Stockholm inte varit värt ett piss i Göteborg, inser att irakiska högskoleutbildningar antagligen inte värderas särskilt högt. Här kan svenska staten göra en insats för att rätt värdera de utbildningar invandrare har, samt skapa utbildningsvägar för komplettering som inte innebär att man får börja om från början i dagis. Om detta lyckas borde det även öka incitamentet för asylsökande att faktiskt hala fram korrekta identitetshandlingar; för utan papper på sin utbildning lär man inte komma långt i formalias förlovade hemland.
- Privatisera arbetsförmedlingen. Och effektivisera den statliga. Mina erfarenheter av AF är usla - någon som har några bra erfarenheter? Som det står i artikeln, så tar AF ofta den enkla vägen. Varför anstränga sig med att leta ingenjörsjobb på Volvo eller SKF åt Ali, när pizzeriorna skriker efter degknådare?
Till sist: har någon undersökt hur många av de icke invandrade taxiförarna som har högskoleexamen? Svaret kan bli överraskande. Den enda taxichaufför jag känner är pursvensk och har högskoleexamen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar