tisdag 25 februari 2014

En rasists bekännelser

Efter att ha läst ett inlägg hos Schmenus så inser jag att jag är en fullblodsrasist. Va? Jag som gillar olika, och är för fri invandring? Jag som välkomnar såväl islamister som kommunister i den svenska gemenskapen? Jag som glatt umgås med vita, gula och röda på jobbet?

Jo, det verkar så. På Wikipedia står det tydligen att rasism inte bara är att tycka illa om andra raser, utan även i överförd mening, baserat på kultur, kön eller härstamning. Som Schmenus säger emot slutet av inlägget:
"Så, rasism handlar inte bara om ras längre, det är större, det är mer förgrenat än att bara handla om vilken genuppsättning vi har, det handlar också om kultur och religion. En ovilja och avståndstagande för andra kulturer än den vi själva är vana vid. En tanke om att det ska vara likriktat och inte mångfacetterat. Ett synsätt där det inte går att ha en bredd i samhället utan där det ska vara homogent och så likriktat som möjligt."
Och här åker jag dit. Jag tar ju starkt avstånd emot den saudiarabiska kulturen: att kvinnor inte får köra bil, att kvinnor inte får göra en j-a massa andra saker, att morallagsbrott straffas med amputation eller avrättning, osv. Jag är starkt emot hedersbrott. Jag anser att den västerländska demokratin, upplysningen och vetenskapen är otroligt överlägsen vad Amazonas kulturfolk har lyckats åstadkomma. Jag tycker både kristendom och islam är mer högstående än pastafari. Samt att Jesus är en bättre väg till Gud än Muhammed. RASISTJÄVEL!

Att jag sedan finner fel i den svenska kulturens rustning, och önskar att vi vore lite mer utländskt toleranta för avvikande åsikter, hade lite mer konservativa värderingar, var lite mer nationalistiska osv, det hjälper mig inte. Att ta avstånd från kulturer är ju alltid fel, så tar jag avstånd från bägge kulturerna så är det dubbelfel. RASISTJÄVEL!

Samtidigt får vi inse att den pensel som här målas med mer liknar hur den käre Gaston målar ett rum: genom att sätta in en färgpyts och en bomb och kvickt som katten stänga dörren utifrån.

  • Alla ni med hjärtat till vänster: upp med en hand alla som någon gång sagt något slappt och fördomsfullt om feta, lata, korkade amerikaner. RASISTJÄVLAR!
  • Alla ni som vill ha ett homogent och likriktat samhälle, i så hög grad att ni är beredda att lagstifta om delad föräldraförsäkring? RASISTJÄVLAR!
  • Alla ni som blir upprörda när en företagsledare inte vill kalla sig feminist, eller när staten ger bidrag till nazister? RASISTJÄVLAR!

Kommen så här långt börjar jag fundera. Om nu alla är rasister, eller inga, vilka skall vi då vara på vår vakt inför och protestera emot, och vilka skall vi strunta i? Här kommer jag in på mitt gamla vanliga spår: att kampen står emellan oss som vill ha ett öppet, demokratiskt samhälle och de som vill jävlas med andra.

Vad är egentligen skillnaden på de som vill hålla rumänska romer utanför Sverige för att de tros ha undermåligt genetiskt material, och de som vill hålla rumänska romer utanför Sverige för att de tar svenska jobb som är förbehållna fackanslutna svenskar? Det ena är rasism, det andra är det inte. Men det drabbar romerna lik förbannat.

Vad är skillnaden på den som vill gasa ihjäl judiska bankirer för att de inte är arier, och på den som vill hänga judiska bankirer från lyktstolparna för att de representerar kapitalismen? Ingen, enligt mig. Bara det ena är rasism, men juden blir lika död i bägge fallen.

Så min slutsats är: jag skiter i om du är rasist. Det jag bryr mig om är ifall du vill inskränka min eller andra människors frihet, om du vill med våld tvinga oss på dina tankar, om du vill mala ned oss till damm och dansa på våra gravar. Gör du inte det, så kan du så gärna få tycka illa om vita medelålders män.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar