tisdag 29 december 2015

Cykloperna

Jag är lite rädd för dem. Cykloperna. De som endast ser ett perspektiv, och raskt klassar de som ser ett annat perspektiv som onda människor. De som får en religiös extremist som jag att se riktigt liberal ut, ja närmast folkpartistiskt kluven.

Jag ser dem i bostadspolitiken, där de antingen kräver fri hyressättning idag utan en tanke på hur illa bostadsmarknaden skulle fungera efter decennier av planhushållning, eller kräver ett subventionerat byggande utan en tanke på vem som skulle gödas av dessa subventioner eller vem som skulle betala dem.

Jag ser dem i arbetsmarknadspolitiken, där de kräver låglönemarknad utan en tanke på att det är arbetsmarknadens parter som sätter lönerna, eller hur låga lönerna faktiskt skulle behöva vara för att det skulle hjälpa.

Jag ser dem i invandringspolitiken, där de kräver fri invandring utan en tanke på att välfärdsstaten då havererar, vilket skulle drabba de som är beroende av välfärden; de skulle då få det som de migranter som flyr till Sverige.

Dagens cyklop är Per Svensson. Han skriver om de murar som stänger in oss.

Vad hetsar jag då upp mig över?

För det första är det murarna. Svensson har lite otur när han radar upp de murar han ondgör sig över.
  • Hadrianus mur. En försvarsmur, för att skydda sig från anfall av barbarer norrifrån. Anser Svensson att försvar är omoraliskt?
  • Kinesiska muren. Även detta en försvarsmur, för att skydda sig från anfall av barbarer norrifrån. Anser Svensson att försvar är omoraliskt?
  • Medeltida stadsmurar. Återigen, dessa var till för försvar, för att inte bli plundrad av invaderande horder. Anser Svensson att försvar är omoraliskt?
  • Berlinmuren. Och här börjar jag koka invärtes, och mitt lugna resonerande sinne byts emot en ilsken terriers gläfsande utbrott.
Berlinmuren. Inte nog med det, Svensson tar även upp den östtyska tågstationen Friedrichstrasse, i en moralisk jämförelse med de ID-kontroller, och stängselbyggen som görs för att möjliggöra dessa kontroller, som nu är på gång på Kastrup.

För helvete, Svensson. Liksom du är jag gammal nog att vara med på den tiden "Deutsche Demokratische Republik" hade en lång mur, bemannad med vakter som sköt flyende östtyskar i ryggen när de försökte ta sig över till friheten i väst. Jag satt som ung man ett par decimeter över vattenytan på floden Spree i en liten bräcklig kanot; såg polisbåtarna, undervattenshindren och kulsprutetornen på nära håll. En ypperlig vaccination emot diktaturkramandets lockelser på 70-talet. Att inte bara jämföra, utan faktiskt jämställa, DDR-muren med svensk passkontroll, är en förolämpning. Om man inte är cyklop.


Världen är full av murar. Äganderätten, att jag har rätt till det som är mitt, innebär samtidigt att andra inte har rätt att bara komma och ta det som är mitt. Så som världen och människorna är beskaffade innebär det ofta att andra människor måste hindras från att ta det som är mitt. Till exempel genom murar. En mur är alltså inte i sig ondskefull och illegitim.
  • Banker har ofta murar. De pengar som finns i banken skyddas av starka kassavalv, just eftersom det inte skall gå att fritt ta för sig av pengarna.
  • Jag har häck runt tomten, låsta fönster och dörrar. Just eftersom en öststatare som traktar efter mina ägodelar inte skall kunna knycka dem. Om jag inte låste, skulle mitt försäkringsbolag ha ett och annat att säga mig.
  • Många företag har stängsel och passagekontroller för att förhindra spionage och stölder. Här kan det vara värt att notera att det är en tydlig moralisk skillnad på ett staket som håller tjuvar ute, och ett staket som håller de anställda inne. Det senare hade polisen nog haft en del synpunkter på; slaveriet är sedan länge avskaffat. I Sverige, i alla fall.
  • När en ondskefull galning gick in på en skola i Trollhättan och mördade oskyldiga, så var det helt plötsligt många från oväntat håll som ville ha murar: det skulle inte vara möjligt för vem som helst att ta sig in på en skola. Just där tycker jag de har fel; det är bra om samhället är så tryggt att skolorna kan vara öppna, de däringa amerikanska skolorna med säkerhetsvakter och metalldetektorer vid ingångarna vill jag inte ha i Sverige. Bättre att sätta upp en mur runt Sverige som gör att samhället kan förbli tryggt istället. Samt jobba vidare med polis och domstolar.

Sen går Svensson vidare till att beskriva situationen vid gränsen till den spanska enklaven Ceuta i Marocko. En förvisso hjärtskärande situation, där migranter från hela Afrika gör förtvivlade försök att komma över eller vid sidan av de höga murarna, och emellanåt dör i försöken.

Här är det dock dags att komplettera patos med förnuft. Låt oss även lyssna på vad en man med inte bra två ögon, utan antagligen även ett par i nacken också, säger. Westerholm har varit i Marocko, och beskriver situationen där. Den låglönemarknad som efterfrågas av de som driver fri invandring finns redan där - det är den låglönemarknaden migranterna flyr ifrån! Socialbidrag finns inte, har du ont om pengar så är det bara att välja mellan att putsa skor för en spottstyver - och ha köpkraft för mat och bostad därefter - eller att sitta och säga "hej hej" (eller vad det nu heter på marockanska) utanför den lokala matbutiken. Tacka sjutton för att drivkraften att ta sig över muren och få jobb till europeiska löner är stor.


Varför envisas jag nu med att skälla Svensson för cyklop? Jo, därför att han tydligt i sin artikel driver tesen att murarna skall ned. Vilket innebär fri invandring - finns inte murarna kommer drivkraften innebära att migrationen väller in med full kraft. Man kanske till och med skulle våga kalla det massinvandring? Så långt allt väl - det är alla förunnat att förespråka fri invandring.

Vad Svensson däremot inte med en stavelse går in på är konsekvenserna av det han förespråkar. Hur skall vi hantera en situation där hela världen får komma till Sverige? Vad kommer hända med socialtjänsten, arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, statens intäkts- och utgiftsbalans?


Låt oss öppna Svenssons andra öga. Låt oss riva alla murar, och öppna alla kanaler rätt in i Sverige. Var hamnar vi? Vilka åtgärder får vi ta till istället?
  1. Vi kan införa det marockanska låglönesamhället. Visst, du får komma in, men du får inga pengar. Vill du äta, får du putsa skor. Jag tror inte på denna väg. Vi svenskar vill hellre putsa skorna själva, eller köpa nya skor när de gamla är smutsiga. Vi vill hellre ha dammsugarrobotar än pigor. Marockanska ungdomar kommer, liksom idag, bli hänvisade till att stjäla eller suga av gubbar i parken. De kommer bara bli fler.
  2. Vi kan ge alla svensk utbildning och välfärd. Visst, men hur många lärare har vi att tillgå? Och hur mycket välfärd blir det per person när skattebetalarna inte blir fler?
Nej, jag ser inte hur Svenssons väg leder till något attraktivt. Men kanske Svensson själv någon gång skulle kunna ägna ett par ord i en artikel till att skissa hur vi hanterar en fri invandring?


Även om vi håller murarna uppe, så finns det en del vi kan göra om vi vill värna om afrikanska migranter hellre än att meja ned dem från kulsprutetorn på Öresundsbron:
  1. Arbetskraftsinvandring, där den som har jobberbjudande i Sverige är välkommen in. Jomenvisst, så är det ju idag, även om LO gör sitt bästa för att stänga den dörren. Jag vill bara komplettera det erbjudandet med inspektioner och kontroller som förhindrar fejkkontrakt och sweatshops.
  2. Gästarbetare. Det är ett system som funnits länge söderöver, och som vi moraliska svenskar sällan försuttit en chans att utpeka som omoraliskt och utnyttjande. Marockaner skulle kunna komma hit och jobba som bärplockare och alltiallon till skitlöner, inlogerade i lokaler som får de trängsta asylboendena att verka luxuösa. När de jobbat ett tag, skickas de hem. Blir de sjuka, åker de hem och belastar sjukvården i Marocko.
    Tuffa villkor, men antagligen bättre betalt än att gå hemma i Marocko och putsa skor. En vinst för bägge parter. Men är svensken beredd att få klyftorna uppvisade på hemmaplan?
  3. Bistånd. Nej, för tusan. Bistånd är enbart bra för de som tillverkar lyxbilar, och de diktatorer och mutkolvar som beställer bilarna för våra skattepengar. Lite katastrofbistånd för tältläger i Jordanien kan vi behålla, men resten läggs förslagsvis på att piffa upp Sveriges försvar.
Men jag är som sagt rätt nyfiken på vad Svensson själv har för förslag.

söndag 27 december 2015

Död åt asylrätten?

Av och till i debatten möts vi som inte förespråkar fri invandring av motargumentet "men du vill väl inte avskaffa asylrätten?", med förhoppningen att vi då omedelbart skamsna skall slå till reträtt. För hur kan man vilja hindra människor från att söka asyl?

Joakim Ruist skriver här om avskaffande av asylrätt. Han har en del intressanta poänger. Dagens asylsystem fungerar, i Europa, som ett moment 22:
  1. Alla har rätt att söka asyl varsomhelst i Europa. Förutsatt att de befinner sig i landet.
  2. Alla Europas stater (ja, numera även Sverige) letar desperat efter åtgärder för att hindra människor från att kunna ta sig hit för att kunna utnyttja rättigheterna i punkt 1.
Det är alltså det långtgående moraliska åtagandet i punkt 1 ovan som orsakar de pinsamma offentliga skämsstunder där våra politiker försöker hävda att det är med omtanke om de asylsökande, och för att säkra rätten till asyl, som de stänger till gränserna och gör det svårare att söka asyl. Så att bara de rika, de som struntar i lagarna, och de som är starka ska kunna får asyl. Sådana tillställningar är mer illamåendeskapande än en maratonsittning med alla Göta Kanal-filmerna.


Jag vill ha en ny asylrätt. En asylrätt som bygger på principer:
  1. Den skall bygga på en öppen analys av de moraliska frågorna, istället för rena lögner. Jag skall rakryggat kunna stå upp för den. Nej, det behöver inte betyda allt åt alla. Jämför till exempel med abortfrågan. Å ena sidan kvinnans rätt till sin kropp, å andra sidan barnamord - varpå vi landar i kompromissen med fri abort fram till en viss vecka. På samma sätt ska asylrätten balansera rätten för människor att fly för sina liv, och rätten för svenskarna att disponera sitt territorium och sina skattepengar.
  2. Den skall fungera i praktiken, när det går åt helvete. Dagens asylrätt låter vacker från talarstolarna i FN, men i praktiken trampas den i smutsen så fort kriget kommer. Att bjuda in hela stan till föräldrafritt, och sedan raskt låsa dörren när lägenheten är full och gästerna börjat riva tapeterna, är måhända förlåtligt en naiv tonåring - inte en regering.

Vilka är då vägarna framåt?

Fri invandring skulle ge en radikal omvandling av Sverige. Enligt termodynamikens andra huvudsats kommer Sverige så småningom bli som de fattiga stater i Afrika och Asien vars invånare flyttar till Sverige. Jag misstänker att det politiska stödet för en sådan politik, utanför Centerpartiets partistyrelse, är obefintligt.

Nollinvandring då? Även där är stödet måttligt; jag tror det går utöver vad till och med SD driver idag, då de vill te emot en del kvotflyktingar.

Så, vi hamnar i någon slags kompromiss. Hur bör en sådan se ut?

Ruist hävdar att vi, i god demokratisk ordning, bör komma fram till en för oss önskvärd volym. Det låter bra - för oss. Då kan vi i lugn och ro fundera över hur integration skall gå till, och vilken volym denna integration kan stödja. Moderaterna och vi kristdemokrater lär vilja villkora en hög volym till en låglönemarknad och lägre bidrag; S lär vilja ställa massiva fortbildningsinsatser som villkor.


Men flyktingarna då? De ekonomiska migranterna lämnar jag därhän idag, jag tycker det är fullt rimligt att vi begränsar deras migration till vad vi har ork och lust med. Men de som flyr för sina liv då? Låt oss för ett ögonblick fundera på resultatet om Europas nya, begränsade asylrätt får fäste i världen. Låt oss till exempel fundera på vad som händer om länder som Turkiet, Libanon och Jordanien anammar samma regler - det där närområdet i vilket vi vill att hjälpen skall ske.

Ni minns väl tidningsreportagen från när barbarerna i IS drev kristna flyktingar framför sig, upp i bergen och ut på slätterna, och de (flyktingarna) stod till gränsen till Turkiet, fångade mellan en galen hord och en byråkrati som inte öppnade gränsen? I ett sådant skarpt läge känns en förutbestämd volym orimlig. Alltså bör en rimlig, realistisk asylrätt innehålla någon form av nödlägesparagraf: den som har bajonetter i ryggen skall inte hindras. Jag tror inte ens tvillingarna Ekeroth vill se kristna assyrier slaktade vid gränsen medan turkarna står på andra sidan och tittar på.

Ytterligare ett problem, ur flyktingarnas synpunkt, är det jag läser på Facebook: att vår sympati raskt avtar med avståndet. Tiggare utanför ICA-butiken är hjärtskärande; tiggare utanför en port i Tchad bryr sig ingen svensk om. Viljan till en generös invandringspolitik är alltså starkt beroende av att flyktingarna finns på vår tröskel.


Har problemen vid turkiska gränsen något med oss att göra? Är det inte bara att vända bort blicken? Nej, då är vi tillbaka till att en seriös asylrätt skall funka även när det går åt helvete. Tänk tanken att Ryssland invaderar Finland. En asylrätt värd namnet skall i första hand tydligt peka på att Sveriges gräns skall stå öppen för var finne. Detta helt oavsett om de talar ett obegripligt språk, dricker sig redlöst berusade på vodka och tar till kniv vid minsta provokation. Till rikets östhalva har vi gamla  och förpliktigande band.

När finnarna väl tagits emot, vilket lär tänja såväl gymnastiksalar, tältläger och privata hem till bristningsgränsen, tar nästa fas vid. Vad säger den nya asylrätten om den långsiktiga integrationen av finnarna? Skall alla finnar få del av den svenska välfärden? Skall finnar omfördelas inom EU, eller resten av världen, i något slags kvotsystem?


Mitt förslag till asylrätt är:
  • Asyl har man rätt att söka i "närområdet". Man har skyldighet att klargöra sin identitet; missar man den skyldigheten lär man få räkna med att bli tillbakaskickad.
  • Landet som tar emot asylanter har skyldighet att uppehålla asylantens liv, tills dess att asylanten kan återvända. Vilket innebär mat och tältrum. Utbildning kan erbjudas efter förmåga.
  • Om asylanterna inte kan återvända, då, som ifall Ryssland annekterar Finland? Någon form av integration i asyllandet, eller kvoterad omflyttning, blir då aktuellt. Där har jag inget bra svar som funkar både för Sverige och Jordanien.
  • Någon form av flyktingstöd via FN lär behövas; det är svårt för "närområdet" att ensamt stödja stora flyktingströmmar. Det har vi tack och lov redan, i UNHCR. När Finland faller hoppas jag de är på plats på våra öppna, fria vidder och slår upp läger fort som tusan.

Förslaget är inte på långa vägar komplett. Jag har på intet vis löst hur EU solidariskt skall hålla sina gränser eller fördela flyktingar mellan länder. Jag har också varit lite vag om "närområdet". Vad är närområdet?
  • Stater med landgräns emot krisområdet? Visst, det är ett närområde.
  • Stater med havsgräns emot krisområdet? Jo, det kan också vara närområde. Jag anser till exempel att EU är närområde till norra Afrika. Däremot känns det lite mer tveksamt att Sydamerika skall vara närområde till västra Afrika.
  • Stater med flygtrafik med krisområdet? Det kan diskuteras. Jag misstänker att det för många finnar är mer naturligt att ta planet till New York än att sätta sig på en eka över Bottenhavet. Samtidigt kan konsekvenserna, när alla söker sig till samma destination, bli olustiga för mottagaren - varpå vi hamnar i den gamla soppan med stängda gränser.
Vad vi har, med detta förslag, är en grund att diskutera ifrån. Att diskutera vad våra moraliska utgångspunkter är, vad våra resurser är, och vilka praktiska vägar vi har att jämka de två. Det är hög tid att börja prata om det.


När vi väl har allt detta på plats, kan vi sluta med ID-kontrollerna på Öresundsbron? Nej, tyvärr. Jag är väldigt ledsen att vi nu ska få kontroller och krångla till pendeltrafiken över sundet. Det är ett elände för sydvästskåne - jag bor själv så pass nära att jag ser bron med egna ögon om jag står och kisar ifrån taknocken, och gråter lite smått över att det blir krångligare att tura till Tivoli med familjen - men alternativet är ett större elände för Sverige som helhet. Även om vi får precis den asylvolym vi önskar, så återstår den illegala invandringen. Vi vill inte bli västvärldens semesterdestination för trötta IS-krigare. Vi vill inte ha in kriminella. Vi vill inte ha in svartjobbare. Vi måste, helt enkelt, ha koll på vår gräns. Och sköter inte EUs randstater detta, så får vi sköta det själva. Tyvärr.

torsdag 24 december 2015

Jul, jul

Det är visst tradition att man skall skriva ett juligt inlägg denna dagen. Nu är jag inte särskilt road av traditioner, men här kommer i alla fall en stämningsfull julvisa:



God Jul!

Det gör gott när fördomar spricker

Jag har gnällt en del på senaste tiden över den stolliga identitetsvänstern. Hur de ständigt hittar nya ord som man inte får säga för att det kränker någon, i hopp om att ett namnbyte får verkligheten att försvinna. Hur studenter vid mitt gamla universitet vill tysta inbjudna talare.

Sen, när jag fullständigt förtvivlat över dagens vänster, så hittar jag detta: http://eustonmanifesto.org/the-euston-manifesto/. Ett vänster-manifest som tydligt står upp för demokrati och mänskliga rättigheter, och emot diktatur och förtryck. Oavsett hur väl det går förtryckaren i identitets-bingo. Ett vänster-manifest som tydligt står upp för Israels rätt att existera. Ett vänster-manifest som slår ner på den slappa antiamerikanismen. Ett vänster-manifest som går på tvärs med Olof Palmes gamla doktrin om att förtryck är (socialist-)staters inre angelägenhet. Ett manifest som tydligt framhåller kommunismens förtryck som en förbrytelse, och delar av vänsterns förringande och medlöperi för detta som en förolämpning.

Jag är själv en blålila konservativ, men känner mig frestad att lägga till mig själv längst ned på papperet, på listan av undertecknare.


Men det där var britterna. Sverige, då? Är vi övertagna av F! och Grön Ungdom? Nej då, klokvänstern finns även här. Läs till exempel Arbetaren. Även Flamman är läsvärd, även när man inte håller med. (Dock kan man här fundera lite över det där med den skuld över tidigare försyndelser som så ofta kommer upp i samband med riksdagspartiet-som-inte-får-nämnas. Flamman var tidigare partiorgan för AKP, ett på alla sätt vidrigt parti som glatt stött massmord i socialismens namn. Men vi fokuserar väl på åsikten, inte avsändaren?). Till och med Lenin-vurmaren Lindeborg börjar tröttna på att den nya revolutionen äter sina barn.

Det jag hoppas på är att vi alla börjar tröttna på de som skriker högst och kastar sand i sandlådan. Att Miljöpartiets nya identitetspolitiskt färgade kulturmanifest nu verkar bli ett 3%-partis program är glädjande (och ja, jag vet att mitt parti ligger på ännu lägre nivåer än MP idag...). Att åsiktskorridoren har breddats så pass att den som säger ett ord om icke fri invandring inte längre hamnar i samma bås som Hitler är positivt.

Då jag sitter nära Danmark, får jag till avslutning gräva lite i barndomens alkoholförhärligande reklamkampanjer, och fråga:

När smakar fri opinionsbildning och fakatabaserad argumentation bäst?


söndag 13 december 2015

Dags för fri invandring?

Jag har funderat lite på de två polerna i invandringsdebatten.

I ena ringhörnan sitter vi välfärdsstatskramare och hävdar att fri invandring inte går att kombinera med en välfärdsstat som ger generösa bidrag till de som inte är anställningsbara. I andra ringhörnan sitter de som säger att det inte är invandringen som är problemet, utan den usla integrationen. Om bara integrationen funkade, så kunde vi glatt ta emot hur många som helst - landet är på det stora hela öde och tomt.

Jag börjar undra om inte de andra har rätt. Om alla som trädde över landets gränser tämligen omgående omfattade svenska värderingar vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter, arbetsgivarna slogs om deras tjänster, tomma skolsalar med välutbildade lärare stod och väntade,  och våra privatvärdar längtade efter fler hyresgäster att stoppa in i sina outhyrda höghus - ja då hade en invandring av tidigare ej skådade proportioner inte varit något som helst problem. Inte ens en utmaning. Snarare en tillgång.

Så jo, de har rätt. Fixar vi bara integrationen, så är de volymer som kommer över Öresundsbron inte längre något problem. Vi är överens!


Problemet är bara att vi inte har fixat integrationen. Tvärtom har vi Europas i särklass uslaste integration: en överreglerad dysfunktionell bostads-"marknad" som inte klarar av att bygga nytt, en arbetsmarknad med höga trösklar och ingen plats för outbildade, överfulla skolor som raskt dalar i PISA-undersökningarna, en polis som börjar lämna över rättskipningen till gängen i utanförskapsområdena.

Återigen gäller det som vi just kom överens med den fria invandringens vänner om: fixar vi bara integrationen, så kan invandringen vara fri. Eller omvänt: tills vi fixat integrationen, så får vi vänta med invandringen. En enkel logisk slutsats.

Att fixa integrationen tar lång tid. Bostads- och arbetsmarknad är bundna av lagar, avtal och traditioner som tar decennier att fixa till. Skolan tar generationer att vända; vi måste pensionera alla Pastor Jansson-typer och få in en generation av Caligula-lärare. Och skolledare av morbror Antons kaliber.

Under tiden vi fixar integrationen så gäller den politik som SD, M (och KD?) står bakom: inte en jävel över bron. Den politiken kommer inte att bli vacker. Vi har sett i Melilla och vid tunneln vid Calais hur det går till:

När desperata människor vill in i ett land så stoppas de inte av att ett par dialogpoliser vänligt ber dem vända om. Det krävs kanske inte de kulsprutetorn som en SD-tok föreslog, men rejäla mängder taggtråd, betong och batong lär krävas. Rakt framför TV-kamerorna här hemma. Även om färdriktningen är klar, så kommer det av många krävas en verklighetsanpassning av Romsonska mått när bilderna når den egna TV-apparaten.


Så, är vi överens?

Första steget i arbetet för bättre integration blir förslagsvis att peka ut vilka metoder som skall användas, och vad de beräknas åstadkomma.
  • Vänstern vill satsa på utbildning. Ok. Ange gärna hur många lärare som ska fram, var de ska tas ifrån, vem som ska utbilda lärarna, och hur snabbt det sedan ska gå att utbilda de som inte talar svenska och inte har fullgjort 9-årig grundskola. Visa hur fler fritidsgårdar kommer få julefriden att sänka sig över Rosengård. Floskler som "vi har målet att få ned introduktionstiden till 2 år" undanbedes.
  • Högern vill satsa på lägre löner och förmåner. Ok. Ange gärna hur låga löner, och hur låga förmåner. Skall en sjuk invandrare lämnas utan sjukvård att dö på gatan? Om inte, vem betalar för sjukvården, och vad kostar det medelklassen? Var ska vi få alla de poliser ifrån som krävs för att hålla ordningen i hela landet? När invandrare idag inte får jobb trots att staten går in och betalar lejonparten av lönen - hur låga löner talar vi om? När Morgan Johansson angriper centern för att invandrare ska jobba för en tia i timmen och bo i en källare, tycker jag faktiskt att han i Bah-Kuhnksk tradition ställer en väldigt viktig fråga. Är det sådana villkor vi pratar om? 
Jag misstänker att integrationsarbetet kommer köra fast i leran redan här; att vi inte kan enas om hur integrationen bör gå till. Med gränsen stängd tills vidare. Om nu inte danskarna räddar vårt skinn genom att i sin tur införa gränskontroller. Eller om turkarna, med Löfvens goda minne, ser till att halvt spöa ihjäl varje flykting som vågar närma sig EUs gräns. Tänk vad fint om vi kunde återfå vår moraliska svansföring.

lördag 12 december 2015

Neo är död. Länge leve Axess!

Som prenumerant på den insomnade, borgerliga tidskriften Neo fick jag som avskedspresent en prenumeration på tidskriften Axess istället. En trevlig bekantskap, med massor av intresseväckande artiklar:
  • Magnus Norell sågar Mona Sahlins arbete med (mot?) våldsbejakande extremism under fotknölarna: "Det vänligaste man kan säga om dokumentet är att det förhoppningsvis inte kommer att göra någon större skada." Han tar upp hur Sahlin i sin rädsla att inte stöta sig med några inflytelse- eller väljarrika grupper så till den milda grad tunnar ut sig att det inte blir ens en spik kvar i soppan.
  • Josefin Holmström pucklar på Miljöpartiet efter noter: "Lättkränktheten är direkt kulturfientlig. Det har alltid varit konstens roll att provocera och väcka anstöt."
  • Erik Helmerson backar och kör över Miljöpartiet en gång till: "Kulturen blir alltmer ett bonsaiträd för politiker med nypiga fingrar och ideologiskt skärpta saxblad. Snipp snipp, en felaktig formulering här, en skev genusfördelning där, här var det fel hudfärgsnyanser, här var det kanske lite väl heteronomrativt. Snipp snipp."
  • Sen träder miljöpartisten (!) Josefin Utas fram och skriver om hur våra makthavare gått över från att lyssna till att informera; hur ytan börjar bli viktigare än innehållet.
En härlig blandning, alltså. Allt sammanvävt med en massa artiklar om kultur: målare, författare och andra konstiga människor och deras konstiga verk. Saker jag får läsa om när jag får lite tid över. Saker jag gärna hade velat läsa på dagstidningarnas kultursidor, i stället för de identitetspolitiska litanior som trycks för att informera oss undersåtar.

Sån tur att jag tagit ordentligt med ledigt i jul - då får jag tid att läsa ordentligt.

söndag 29 november 2015

Diktaturens kreatur


Förspel 

Nu inför advent är det dags att sitta stilla hemma i fåtöljen och läsa.

Jag läser om Lars Vilks, en konstnär som är flykting i sitt eget land. Reportern, Niklas Orrenius, verkar ha gjort ett bra jobb.

En helt absurd situation. En svensk konstnär har ritat en bild, och hotas därmed till döden av andra svenskar och tvingas leva under polisskydd. I Sverige. Idag, inte på medeltiden. Andra konstnärer, i vanliga fall provokationens avantgarde, vågar inte bjuda in Lars av rädsla att bli bombade eller perforerade av kulor. Som Lars så träffande beskriver hur rondellhunden kom till: en utställning ville ha ett provokativt verk av Vilks, och förväntade sig den vanliga nidbilden av George Bush, vilket givetvis är bekräftande snarare än provocerande. Istället fick de en rondellhund, och kunde inte acceptera en provokativ provokation.

Alla ni diktaturens kreatur som tycker Lars borde haft vett att hålla käften, att det är oansvarigt att provocera människor, bör betänka att det nog sitter en och annan Trollhättan-wannabee och irriterar sig på det ni säger. Så om ni tror på vad ni själva säger, bör ni hålla käften för all framtid.


Jag läser vidare. På ålderns höst har jag blivit ebok-frälst. Efter att ha skaffat en tysk läsplatta, letar jag även efter lite tyska texter och hittar Erich Kästner. Förutom den härliga förväxlingskomedin "Drei Männer in Schnee" (som även filmats i Sverige, ifall ni inte orkar plöja igenom tyska texter) har han även skrivit mer seriösa texter. Idag har jag fastnat för "Über das Verbrennen von Büchern" (om bokbränneri). Eftersom mitt intryck av tyskar förr i tiden mest formats av flitigt läsande av Biggles-böcker, lär jag mig mycket. De är tydligen inte alla som von Stahlhein.

I boken berättar Kästner om hur han själv närvarar i Berlin, när själve Goebbels står framför bokbålet 10 maj 1933 och eldar massorna att elda böcker. Döm om hans förvåning och sorg när han ser att det inte är korkade, plattnackade idioter som står och lassar upp offer till kunskapsförnekarnas Gud, utan universitetsstudenterna, landets kommande elit. Om det att de intellektuella var drivande bakom nationalsocialismens kunskapshat, skriver han:
"Es war Mord und Selbstmord in einem. Das geistige Deutschland brachte sich und den deutschen Geist um, ..."
"Man hatte sich an sich selber verraten. Der neue Judas hatte etwas Unmögliches zuwege gebracht: Er hatte, vor den Augen der Menge und der ausgesandten Häscher, sich selbst geküsst."
Alltså: Judas hade här förrått sig själv.


Är det dags att anropa Godwin? Försöker jag leda diskussionen till att alla som inte tycker som jag är Hitler? Låt oss fortsätta lyssna på Kästner. Han betonar att det inte är något unikt med nazismens bokbränneri. I alla tider har böcker bränts, och åsikter undertryckts:
"Man hat nicht nur gegen die Autoren, sondern Auch gegen ihre Bücher gewütet, indem man besondere Kommissare berauftragte, die Geisterzeugnisse der bedeutendsten Köpfe auf offnem Markte zu verbrennen. Natürlich meinte man in diesem Feuer die Stimme des Volkes, die Freiheit und das Gewissen töten zu können. Man hatte ja obendrein die grossen Philosophen ausgewiesen und alle echte Kunst und Wissenschaft ins Exil getrieben, damin nirgends mehr etwas Edles und Ehrliches anklagend auftrete ... Während in fünfzehn Jahren ... gerade die geistig Lebendigsten durch das Wüten des Führers umkamen, sind nun wir wenigen ... nicht nur die Überlebenden von anderen, sondern Auch von uns selber, Weil ja mitten aus unserem Leben so viele Jahre gestohlen wurden, in denen wir aus jungen zu alten Männern geworden sind, ... indessen wir zur Stummheit verurteilt waven."
Nej, det var inte Kästners klagan över nazisterna, utan Tacitus klagan över den romerse kejsaren Domitianus. Kästner nämner även andra bokbrännare och åsiktsförtryckare genom tiderna, låt mig lägga till Pinochet och Pol Pot.

Till saken

Varför denna långa utläggning om det som sedan länge är passerat? Jo, som Kästner också säger:
"Was hülfe es, wenn sie nur der Errinerung an arge Zeiten diente, nicht aber der Erinnenung an unser eignes Verhalten?" 

 Alltså: poängen med att blicka bakåt är att kunna blicka framåt.

Vilka är då de som idag är Goebbels och Domitianus arvtagare? Vilka är de som vill tysta det fria ordet?

En kandidat hittar jag i de som i dagarna protesterar här i Lund. Jajamän, SD är i stan, med sin sedvanliga svans av autonoma protest-tanter. En protestmarsch emot SDs åsikter kan jag förstå; även om deras flyktingpolitik nu är allmänborgerlig så har de många andra åsiktspaket det går att diskutera. Men syftet verkade vara "SD ut ur Lund", dvs att SDs röst skall tystas. Vilket torde vara definitionen på "antidemokratisk". Fascistisk ligger också nära till att ta till.

Några som passar på pricken att vara moderna ersättare till historiens huliganer är våra universitetspolitiskt färgade studenter. I USA och Storbritannien har de spårat ur fullständigt; de kräver att debattörer som har av de rättrogna ej önskade åsikter, eller som pratar i fel identitetspolitiskt sammanhang, skall drabbas av "no platform", dvs tystas. Eftersom trender västerifrån tenderar vältra över oss med några års fördröjning, är väl snart tsunamin här.

Bokbrännare, då? Det närmaste vi har är Behrang Miri, mannen som ville förvisa Tintin i Kongo från biblioteket. När det begav sig sade hans försvarare att det hela var en storm i ett vattenglas; att han bara avsett flytta böckerna från en avdelning till en annan. Hans medverkan i MPs välbekanta kulturprogram gör mig dock säker: med Behrang vid facklorna lär bålen flamma höga.

Alla de i vänstern och borgerligheten som fryste ut Marcus Birro när han vågade kritisera Islam: skäms! Eller sträck stolt på er, dra på er uniform och svarta stövlar, och stäm upp i fosterländsk sång och hedra de som gått före er. Marcus, förresten. Vet ni att han fått en tillflykt hos gamle gråsossen Widar Andersson på Folkbladet? Läsvärt, i vart fall.

Även de av mina borgerliga kamrater som nu vill slå ned på islamismen, och utrota den från landet, får jag ge en känga. Den som tystar åsikter, oavsett om åsikten är av mig djupt avskydd, står bokbrännarna nära. I ett liberalt land skall det vara tillåtet att vara hur oliberal som helst - till och med att vara värdekonservativ.

Slutklämmen

Vad säger vi då om dessa människor som vill tysta oss? "Det är inte okej", hade nog vår statsminister med sin känsla för retorikens höjder uttryckt det. "Diktaturens kreatur", kanske Palme hade klämt ur sig. Om han inte var upptagen med att hetsa upp sig över ett privat dagis.

Nej, våra svenska talare får ursäkta, jag avslutar med Kästner:
"Meine Damen und Herren, ich habe Gefährlicheres erlebt, Tödlicheres - aber Gemeineres nicht!"

tisdag 24 november 2015

De principlösa

Så har nu regeringen slagit till med ett nytt migrationsutspel. Löfven och Romson, den senare med gråten i halsen enligt de som såg presskonferensen, berättar om hur de nu skall införa en politik som ligger på EUs miniminivå. Borta är de tider då danskarna var rasister - nu är det Sverige som är klassens Emil Ruda. Jag kan tänka mig stämningen när sossarna framöver träffar de europeiska statschefer man tidigare offentligt dömt ut som rasister och egoistiska svin. Svinhugg tenderar gå igen.

Gottvädersprinciper, principer som man bara håller på tills det ögonblick de prövas, är värdelösa. Lika värdelösa som de som stoltserar med dem. Vad är det för poäng med att vara vegetarian mellan måltiderna, eller att vara pacifist ända tills dess man blir anfallen? Miljöpartiets principer i invandringsfrågan har nu prövats och befunnits vara av papp. Tidigare var den som talade om tak och volymer en ondsint rasist - det gäller ju människor på flykt, då får det inte finnas några tak. Men så fort alla de man bjudit in till festen började anlända, så stänger MP porten. En sådan ynkedom.

Jag förväntar mig nu att alla MP-medlemmar omedelbart går ur den organisation de själva måste anse vara genomrasistisk och ondskefull.


Löfven verkar angripa problemen på flera fronter:

För det första efterfrågan: pull-faktorerna. Det skall inte längre vara attraktivt att komma till Sverige. TUT, svårare med familjeåterförening. Åldersbestämning av barn.

För det andra tillgång: gränshinder. Tidigare har ID-krav införts på färjor, nu skall det även gälla Öresundsbron.

De häringa åtgärderna hade varit mer effektiva om de tillgripits tidigare.

Flera pull-faktorer kvarstår. Alla de invandrare som redan idag bor i Sverige och kan ta emot släktingar och klanmedlemmar är en kraftig pull-faktor. De försvinner inte. Generösa bidrag och gratis utbildning för barnen är inte heller fel.

Gränshindrena vill jag se innan jag tror på dem. Tidigare försöket, att meddelst stickprov slussa människor till Migrationsverket, var verkningslöst. Vem som ville kunde bara avvika innan registreringen. Att det står ett par dialogpoliser på perrongen och pekar med hela handen lär inte ge någon verkan. Skall människor hindras komma till Sverige så är det de lösningar som tagits fram i Ungern, i Melilla eller i Calais som gäller:

Japp. Taggtråd och hundpatruller. Är du beredd till det, Löfven? Om inte, så kommer du måhända till rätta med vilka som beviljas asyl. Däremot inte med den illegala invandringen.


Sen har Löfven ett hinder till att forcera: motståndet från de yrkeskårer som ska genomdriva beslutet.

Läkarna vägrar genomföra kontrollerna. Vore jag Löfven skulle jag då helt raskt outsourca kontrollerna utomlands. Eftersom jag är för samvetsfrihet, vill jag inte tvinga alla svenska läkare att utföra handleds- och tandröntgen. Finns ingen anledning, så länge vi kan ge turkiska läkare samma uppdrag till en lägre penning. Visst, blir dyrt att flyga ned den asylsökande till Turkiet, men när han då ändå är där nere så kan han ju stanna i ett läger där tills besked i ärendet meddelas. Jag tror dygnskostnaden för förvaring är lägre i Turkiet.

Migrationsverkets tjänstemän, kommer de lyda? Risken finns att Anders fortsätter vara Anders, och gör som han själv vill. Våra poliser, kommer de orka hålla gränsen? Våra tullare, kommer de fortsätta släppa igenom bilar fulla med smugglare?

Det kommer krävas både tydliga besked och en öppen plånbok för att Löfvens senaste utspel ska bli mer än ännu ett slag i luften.

söndag 22 november 2015

Om det där med ansvar och befogenheter


Det finns ett systemfel i svensk politik. Som min politiska idol en gång sade:



Sen sa hon i och för sig även detta:



Så kanske vi skall ta hennes visdomsord med en gnutta salt. Men hon har en poäng, Maggie. Väldigt många svenska politiker och opinionsbildare har öppnat sina hjärtan på vid gavel, men skickat räkningen till andras plånböcker. Eller hoppats på att det aldrig skall bli någon räkning.

Jajamen, jag pratar invandringspolitik. Det var lätt och enkelt att propagera för vidöppna gränser och rasiststämpla den som vågade nämna Volymer, i ett läge där vi kunde lita på Khadaffi och Orban att hålla gränsen åt oss, på sådant avstånd att inga Reva-kritiska vänstertwittrare kunde komma på tanken att skapa några hashtaggar. Nu när Europas gräns går vid Öresundsbron är det värre, och helt plötsligt har åsiktskorridoren gjort en sådan helomvändning att man nu närmast blir idiotförklarad om man påstår att vi kan ta emot ännu fler än idag.

Läget har ändrats, minst sagt. Gänget bakom Allt åt alla stod i ett par dagar och välkomnade flyktingar vid Malmö central, sen gav de upp och insåg att det inte är så lätt att leverera allt åt alla om det är man själv som skall stå för jobbet. Migrationsverket har nu gett upp, och tycker att Malmö kommun ska ge husrum åt de som Migrationsverket inte längre klarar av att ta emot. Kommun efter kommun säger att det är fullt.



Vad göra? Jo, vi skall införa det som vi ingenjörer kallar dogfooding. Som de lite mindre fina i kanten uttrycker det: Eat your own shit. Eller, för att anknyta till den där leken som Bert alltid försöker leka med flickorna: den som har privilegiet att definiera sanningen, bör också få stå för konsekvenserna.


Vem ansvarar för gränsen, vem som kommer däröver och vem som får stanna utanför? Jo, staten. Alltså är det staten som äger problemet och ska ta konsekvenserna av eventuella problem.

Staten skall ansvara för gränskontroll. Inte stickprov som idag, vilket visat sig vara fullständigt verkningslöst, utan total kontroll. Den som har rätt att resa in släpps igenom. För övriga får staten välja:
  1. Införa de koncentrationsläger som vi i KD föreslagit. Alla asylsökande och illegala tas dit, och släpps inte ut. Taggtråd och beväpnade vakter ser till att oönskade utsläpp inte sker. Sedan släpps man inte ut i svenska samhället förrän asylansökan bifallits. Vid avslag, eller om man inte söker asyl, så är det nästa båt ut ur landet som gäller. Förslagsvis med slutdestination i anslutning till ett flyktingläger i Jordanien eller Afghanistan.
  2. Avvisa direkt vid gränsen, enligt den modell som först SD föreslog och Moderaterna sedan kopierade (av någon konstig anledning utan att berätta var man plockade den ifrån).
Om staten väljer modell 1, så är det staten som ansvarar för flyktingarna och deras uppehälle. Japp, jag föreslår faktiskt att vi ett tag frångår ett par rätt så liberala, marknadstillvända reformer:
  • Privata asylboenden. Nej, tyvärr, det lägger kostnader för skola och vård på kommunerna. Asylboenden skall drivas av staten, och vara små stater i staten: utbildning och vård sker på (de stora) boendena, med personal som ditförskaffas av staten. Kommunerna skall inte drabbas.
  • Eget boende (EBO). Att flyktingar har kunnat hysa in sig hos någon släkting har gjort läget svårt för de stora mottagningskommunerna, t. ex. Malmö och Södertälje. Den trångboddhet som blivit resultatet är inte heller någon succé för de asylsökande själva.
Om nu staten inte klarar av att fixa boende till en oanad mängd människor? Det är statens problem. Om staten inte klarar av att lösa det, har staten alltid motmedlet "stänga gränsen" att ta till. Eller så kan man ju förstås be andra EU-länder att hjälpa till. Danskarna är nog väldigt pigga på det...


När en asylsökande fått asyl, så är inte statens ansvar slut. Kommunerna har självstyre. Det är statens uppgift att göra de asylsökande så pass attraktiva att kommunerna vill ta emot dem. I ett läge där lagar, skatter och regler gör det svårt att få outbildade analfabeter anställningsbara, så är det statens uppgift att antingen ändra på dessa regler, själv anställa analfabeterna, eller se till att de inte kommer in i landet. Ansvaret skall inte lastas över på kommunerna. Syriska läkare, däremot, misstänker jag att glesbygdskommunerna kommer bjuda över varandra för att få tilldelade sig. Eller de två ingenjörerna.

En idé jag har är att utöka det 2-åriga ansvar staten idag har för invandrares försörjning till att räcka livet ut - eller i alla fall till den dag då en invandrare har haft ett "jobb man kan leva på" i ett par år. Därmed kan kommunerna förses med garanterade intäktskällor.


Det var hårda ord det här, och många beska förslag. Jag misstänker dock att det inte kommer gå många veckor innan det av allmänna opinionen ses som hopplöst förlegade, idealistiska vänsterflummerier.


Under tiden står Löfven på landsvägen, stelfrusen i strålkastarskenet, och ser en bil närma sig i hög fart. Alliansen står på vägrenen, ropar lite tafatta förslag, men gör inte ett skvatt för att få bort Löfven. Om det ändå funnits en Margaret Thatcher i dagens svenska politik.



lördag 14 november 2015

Allons-y!

Så brukade denna figur ropa när han skulle ge sig ut på galenskaper:

Men nu är det inte David Tennant som är i ropet, utan Frankrike. Ett gäng terrorister har mejat ner över hundra människor i Paris.

Jag hade tänkt inleda med en tyst minut, men varför det när det finns så mycket fin fransk kultur att njuta av istället:



Spelat i Paris, av kompositören själv. Vackert.


Så till saken. Idag tycker jag man skall läsa Westerholm, som skriver både om Sveriges svaga roll i den europeiska terrorismbekämpningen, och om hur nu Frankrike kommer slå tillbaka.


När den värsta sorgen lagt sig, är det dags att leta syndabockar och föreslå åtgärder. Fransmännen lämnar jag åt sitt, de verkar vara i full fart att vidta åtgärder, gränsen är stängd och undantagstillstånd utlyst.


Syndabockarna, då?
  • Är det islams och/eller muslimernas fel? Nej, där håller jag med gamle bunkermoderaten Gunnar Hökmark: vi skall inte lasta de som flyr från terrorn för terrorn.
  • Är det islamisternas fel då, de där som vill ha Sharia och sånt? Nej, det är stor skillnad mellan att vilja ha Sharia och att vilja döda civila.
  • Men ge dig. De som manar till heligt krig emot Väst, då? Ok, där kan jag börja nicka lite jakande. Att uppmana till mord är moraliskt fel, olagligt och straffbart. Så fram med batongerna.
  • Den onda högern då, som skapat de klyftor som gör att de stackars araberna tar till vapen i desperation? Nej, jag tror inte att det är Per Gudmundson eller Ivar Arpi som är roten till detta onda heller. Den som tar till vapen har ett val.
Så de syndabockar jag vill peka ut är gärningsmännen.



Vad skall vi göra framöver? Låt mig släppa fram några statsmän.
"Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet. Men aldri naivitet". Jens Stoltenberg.

Öppenheten 

Åsikter skall inte tystas. Vårt samhälle skall förbli ett öppet samhälle, där åsikter och människor med olika åsikter kan frimodigt träffas och utbyta tankar. Med tanke på rådande åsiktskorridor är det tvärtom viktigt att verka för mer öppenhet. De som idag kämpar för att statsbidrag skall dras in från islamistiska organisationer har bara till hälften rätt. Staten skall vara åsiktsneutral. Antingen skall alla statsbidrag dras in, så att folk får använda sina egna pengar till sina egna hobbies (mitt förslag!), eller så ska alla, även kommunister, nazister och islamister, få pengar.


Naiviteten

Men invandringen då? Inte sjutton kan vi väl undvika att diskutera migrationspolitik just idag? Lugn, lugn, nu kommer det.

Har ni märkt att Stefan Löfven bet en hund häromdagen? Ja, han agerade, vilket får ses som rätt bakvänt beteende för honom. Han införde gränskontroller. Ett bra första steg på vägen: ett land ska ha koll på sina gränser. Flera tiotal (!!!) migranter har fått vända.

Räcker det? Knappast. Förvisso är det bra att de som vill söka asyl raskt bussas ut till Migrationsverkets kontor, men det räcker inte. Vad hindrar den någorlunda smarte migranten från att glatt säga "asyl, asyl" till polisen, för att sedan vända och gå när bussen kommit fram till Jägersro, med släktingarna i Rosengård en 5-minuters promenad bort? Jag misstänker att nätet fortfarande är rätt grovmaskigt.

Vi kan inte fortsätta låta Sverige vara IS turistparadis. Det vore ett svek emot Frankrike.

  • Ett minimum är att göra som min partiledare, Ebba, föreslagit. Alla som kommer över gränsen slussas raskt till inhägnade tältläger. De som inte har ID eller kommer från säkra länder skickas tillbaka nästa dag. Resten får stanna i lägren tills deras asylskäl utretts; vid avslag bussas man ut från Sverige. Om detta kombineras med riktade satsningar på inre kontroll (rasprofilerad REVA, alltså), och omedelbar utbussning av alla illegala invandrare som hittas, så kan vi återfå kontrollen.
  • Självfallet skall statliga förmåner för illegala invandrare, såsom skolgång och sjukvård, slopas. Sjukvård och skolor skall ha anmälningsplikt. Polisen skall aktivt söka illegala invandrare där sådana kan misstänkas finnas.
  • De förslag om att försvåra familjeåterförening som dykt upp tror jag inte på. Vi Kristdemokrater älskar familjen. Det skall vara svårt att komma in i Sverige - men har man väl gjort det, ska man kunna ta hit maka/make och barn. Oavsett om de kan försörjas eller ej.
  • ID-kontroll och ålderskontroll, jomenvisst. Vi kan inte släppa in människor som inte vill legitimera sig - de kan vara IS.
  • Även moderaternas "vända i dörren"-princip kan diskuteras. Vi har idag en total brist på integration. Låt oss börja i den ändan - få till en integration värd namnet. När den är på plats, så kan vi börja ta in invandrare igen utan att dessa, som idag, lastas av i IS-sympatisörsalstrande ghetton.

Kriget

Dags för fler citat:



"Notre pays ne doit pas céder. Notre pays ne doit pas reculer." (Vårt land får inte ge upp. Vårt land får inte retirera.) Nicolas Sarkozy.

Nu är det läge för Stefan Löfven att handla igen. Läge att ge ännu en pungspark till det miljöparti som tydligen ännu representeras av Åsa Romson, hur länge det nu varar.

Sverige drar benen efter sig i kampen emot terrorismen. Så får det inte vara längre. Jag förväntar mig att vår regering, samtidigt som de skoningslöst jagar våldets vänner inne i landet, även i ord och handling visar sin solidaritet med Frankrike.
  • Dags att rusta upp försvaret. Efter lite ökenövningar kring de gotländska sanddynerna kan de skickas ned söderöver för att i aktiv strid hjälpa kurderna att spöa skiten ur IS. Kanske kan vi bilda "föreningen IS ovänner" som skänker lite av julhandelspengarna till anskaffning av materiel till våra blågula gossar?
  • Dags även att samarbeta med underrättelsearbete, med Europa och med afrikanska länder som ogillar IS.
Det här kommer bli dyrt. Poliser som skall hålla gränsen. Poliser som ska se till att våra utanförskapsområden förblir under svensk lagstiftning. Militär som ska bekämpa IS. Men tar vi inte denna försäkring, så har vi sett i Paris vad som kan bli konsekvensen.

måndag 9 november 2015

Det går fort nu.

Den snabba ökningen av flyktingströmmen har lett till att många raskt svängt 180 grader och gjort ett lappkast i åsiktskorridoren. Från att det var ondsint och nazistiskt att ens försöka diskutera volymer, till att Sverige står inför systemkollapsens rand.

Sist ut nu är Moderaterna, som från Reinfeldts öppna hjärtan och oändliga fält nu landat i att gränsen skall stängas. Inte bara skall gränsen övervakas och alla som överträder den få lämna fram ID-handlingar, den som kommer in via ett Schengen-land och försöker söka asyl motas omedelbart tillbaks med vändande tåg eller färja.

Minns ni vilka som hade presskonferens för att presentera den idén för några veckor sedan? Just det. SD. Det som då var ondsint rasistpolitik är idag högsta visdom.

Som Erik Helmerson säger i DN, så är det rimligt att politiker ändrar sig när verkligheten ändrar sig. Men det vore önskvärt att så skulle ske med framförhållning. Gärna före man ser muren resa sig framför sig. Absolut inte månader efter att man kört in i den.


Jag förväntar mig av våra politiker att de skall kunna styra i annat än vackert väder. När en svag bris fyller seglen, solen skiner och autopiloten är på, behöver inte kapten vara på bryggan. Det är när stormen viner och isbergen ligger ivägen för stäven som kapten behövs. Och då vill jag inte inse att kapten börjar fundera på om det inte hade varit en bra idé att skaffa livbåtar och länspumpar.

Den som sätter upp ett absolut moraliskt imperativ att alla flyktingar måste tas emot, samtidigt som man inte funderar på hur man skall hantera en radikal ökning av volymerna, bör inte bli politiker utan predikant.

Låt mig ta en sedeslärande historia: våra pensioner. En gång i tiden drev sossarna igenom ATP - en konstruktion som funkade utmärkt när alla hade jobb och ekonomin pekade stadigt uppåt. Sen när ekonomin började hicka, upptäcktes raskt att ATP inte långsiktigt fungerade. Enda sättet att leverera pensionspengar i näven på pensionärerna är genom att de som jobbar sätter av pengar. Att med darr på stämman hävda "det är en mänsklig rättighet att få en fet pension" eller "arbetaren förtjänar sin pension" hjälper inte. Man kan inte leverera mer pengar än ekonomin genererar.

Tack och lov hade vi på den tiden kloka politiker, som satte sig samman och klurade ut nya pensioner. Pensioner med en broms, som slår till när ekonomin går dåligt. Vilket gör att de pensioner som utlovats faktiskt kan levereras.


Har vi då kloka politiker idag? Tyvärr ser det mörkt ut, vår regering ägnar sin tid åt att hålla presskonferenser där de säger att det är kört, samtidigt som de själva inte gör något. En regering värd namnet hade agerat. Idag. Nej, förresten, för länge sedan. Tänk, kära flyktingvänner, hur många flyktingar vi hade kunnat fortsätta ta emot om vi inte hade lovat bort alla platserna till vem som helst som knackade på.


Kan Moderaternas nya förslag funka, då? Jag kan tänka mig en del invändningar:
  • Ni skickar krigsflyktingar tillbaka i döden. Nej, vi skickar dem till Danmark. Ernst-Hugo överdriver faktiskt lite.


  • Gränsen går inte att hålla. Finns visst fog för den åsikten. Det var länge sedan vi hade passkontroller mot danska gränsen. Över Öresundsbron går ett tåg var 20:e minut, och jag misstänker att stationerna inte är gjorda för att kunna slussa ut passagerarna genom en passkontroll. Sundspendlarna lär drabbas hårt. Men vill vi, så kan vi. Utan gräns är vi inte längre en nation. Om vi kan skaka fram anställda till Migrationsverket för att möta behoven, så kan vi även skaffa gränsvakter för att möta behoven.
  • Vi bryter mot diverse fördrag. Jodå, men det gör alla andra också, och svenska politiker har i första hand ansvar för Sverige. Låt oss vara lite härligt osvenska och sydländska ett tag. Löfvens nuvarande strategi, att på sina bara knän be EU om hjälp att ta emot de som vi lockat till oss, har mest mötts med generade fniss från andra länder. Att stänga gränsen, och därmed tvinga andra länder att ta flyktingarna (och kanske även dämpa pull-effekten och därmed även totala antalet migranter), lär ha bättre effekt.

Vad skall Moderaterna göra nu då? De har ju trots allt inte gjort mer än Morgan Johansson, det vill säga hållit en presskonferens. Av det blir inga barn gjorda. Dags att sätta hårt mot hårt. Ett par förslag:
  1. Knacka på hos Löfven och föreslå ett omedelbart (innan veckans slut) offentliggjort samarbete om migrationspolitiken. Inga jämrans utredningar, inga desperata vädjanden vare sig till EU-länder eller migranter. Gammal hederlig resultatpolitik: gränsen stängs nu.
  2. Sparka ut Löfven. Misstroendevotum omgående. Kastar vi inte ut Sverige i kaos då? Nej, kaos är vad vi har nu. Men inget av blocken kan ju bilda en majoritetsregering? Jodå. Alliansen + SD är en klar majoritet. Eftersom M nu anammat SDs invandringspolitik ser jag inget som hindrar en majoritetsregering med M:s ekonomiska politik, SD:s invandringspolitik, FP:s skolpolitik och KD:s familjepolitik. Jo, ett problem återstår. Att få med Centern på den nya politiken. Kanske de kan lockas med en utredning om polyamori, på samma sätt som Löfven tämjde Sjöstedt?
I vart fall vill jag se Moderaterna sätta handling bakom orden. Och jag vill se min partiledare, Ebba, med på banan. Och så vill jag även se en och annan av mina partikamrater be Sara Skyttedal om ursäkt.

lördag 7 november 2015

Om det öppna samtalet

Sydsvenskans Heidi Avellan skriver idag om hur vi bör prata med varandra. Väldigt klokt. Jag är själv oroad över hur SD-arna sitter på Avpixlat och klagar på invandring, medan de intersektionella stänger in sig i säkra rum och klagar på rasisterna. Och enda stället de möts är över barrikaderna. När man istället kunde försöka att lyssna på de som har en annan åsikt, och argumentera emot dem.

Samtidigt håller jag inte med om allt Avellan säger. Hon tar upp hur människor överger media för "alternativmedia", eller även "hatsajter". Som jag tolkar henne så står traditionell media för en allsidig nyhetsförmedling, medan alternativa media har väldigt snäva perspektiv: typiskt att de ägnar all sin tid åt att skälla på mörkhyade.

Förvisso är nog våra svenska tidningar för det mesta lite mindre ensidiga än Avpixlat. Men allsidiga?


Antag att vi lägger ut alla våra åsikter på en gungbräda. Vänsterextrema åsikter på ena sidan, högerextrema på andra sidan, och mitten - ja, i mitten. Det jag ser att svensk press har gjort är att kapa bort en rejäl bit av den konservativa högerdelen av brädan. Vilket gör att de acceptabla områdena i åsiktskorridoren blir lite skeva, och gungbrädan väger över åt vänster. Detta samtidigt som mittfältet är väl representerat, Avellans socialliberalism-feminism lär göra att hon känner sig som fisken i vattnet - hon reflekterar inte över att vattnet finns där överhuvudtaget. De som har konservativa åsikter däremot - den nyanlände assyriern som anser att abort är mord, eller islamisten som anser att kvinnans plats är i köket - lär ligga på land och kippa efter luft.

Är jag tokigt ute? Tänk tanken att det på SvDs kultursidor satt skribenter som hyllade Marinetti eller Pinochet, på samma sätt som Åsa Lindeborg hyllar Lenin på Aftonbladet. Otänkbart? Visst.

Jag har ingen grundlig undersökning om journalisters partisympatier eller vinklar när de skriver att delge Avellan, men här kommer några personliga anekdoter som borde göra henne lite orolig:

  1. Jag upplever själv att journalisternas vinklingar är tydliga. Och på svenskt vis även så att alla vinklar på samma sätt, samtidigt. Ordnung muss sein! Om jag enbart hade följt DNs och Sydsvenskans nyhetssidor, hur pass väl förberedd hade jag då varit inför det politiska läge vi har idag? Efter att ha läst halleluja-rapporter som den om Sandviken, hur skulle jag nu kunna förstå varför vår regering använder ondskefull signalpolitik för att få de flyktingar vi så väl behöver att vända om? Om jag inte läst Tinos sågning av densamma, förstås. Utan alternativa bloggar och tidskrifter hade jag varit betydligt mindre klok idag.
  2. Häromdagen samlades vi några på jobbet och diskuterade. Snackade skit, med andra ord. Eftersom vi i dagarna hade läst om avhysningen av romer från Sorgenfri, och även sett polisuppbådet från kontorets fönster, så kom samtalet in på invandring och EU-migranter. Döm om min häpnad när de andra börjar prata om hur media mörkar sanningen, och hur de läser alternativmedia för att få reda på vad som verkligen händer. Tinos namn nämndes också. Och jag som trodde att jag var ensam i mina förvillelser.
    Det som borde göra Avellan lite orolig är att det här inte hände bland ett gäng arbetslösa män på landsbygden, utan på ett IT-företag i Lund. Ett IT-företag där de anställda är globaliseringens vinnare; vi har flera utländska medarbetare, omtyckta och högt värderade medarbetare, och umgås flitigt med kollegor i Indien och Kina. Om vi börjar tappa tron på media, hur är då läget i byggfuttarna ute i landet?
  3. Jag tittar vidare i Sydsvenskan. Ser en artikel om ensamkommande flyktingar. 15-åring? Döm själva. Tidningen har även en artikel som går igenom de dära ålderstesterna, där det hävdas att felmarginalen är flera år. jag misstänker att flera av "grabbarna" hade fastnat i det filtret. När journalister så fullständigt stänger av sin kritiska tankeförmåga och struntar i att nysta i konstigheter - är det konstigt att vi saknar förtroende för dem?
  4. På tidningens lundasidor hittar jag en artikel där man presenterar nyheten att ett hotell hyrt ut rum till ett politiskt parti. Typisk "hund bet brevbärare"-nyhet, men nu var ju partiet SD. Och då är plötsligt den journalistiska vinkeln att man skall serva minoriteter - inte vägra hyra bilar till romer, inte vägra baka bröllopstårtor till homosexuella - förbytt i sin spegelbild. Journalistens frågor: "Varför hyr ni ut till Sverigedemokraterna?" "Finns det några rättsliga möjligheter att slippa jobba för att det är just Sverigedemokraterna?". Som om det självklara skulle vara att man borde inte hyra ut till ett av våra riksdagspartier. När en mer rimlig vinkel borde varit att leta upp nättrollen som protesterat och ställt frågor till dem som "Är inte alla människor lika mycket värda, även SD:are?", "Vilka övriga partier vill du hindra hyra hotellrum?".

torsdag 5 november 2015

Till anfall emot det feministiska självförsvaret

Jag läser på Sofia Arkeståls blogg om hur en skola erbjuder flickorna att gå på en kurs i feministiskt självförsvar. En kurs som anordnas av Feministiskt Självförsvar Göteborg. (Lugn, kära jämställdhetsivrare, gossarna skall visst erbjudas något liknande senare. Ska bli kul att höra om hur de lär sig att vrida om bröstvårtorna på påhängsna tanter på krogen.) Sofia redogör för hur en del föräldrar går i taket. I kommentarsfältet hoppar någon från FSG in och kommenterar - utmärkt, det är så det ska gå till i bloggarna. Hatet lyser även med sin frånvaro i kommentarsfältet.

Låt mig börja positivt. Jag tycker det är bra att skolelever får lära sig om självförsvar, självförtroende och hur man beter sig tydligt i lägen där samspelet människor emellan kan bli dimmigt av känslor och/eller alkohol. När skolan klarat av att lära eleverna läsa, skriva och räkna bättre än andra PISA-länder, så kan det vara en intressant uppgift att ta sig an. Först då. Men det här var tydligen en frivillig kvällsaktivitet, som förvisso tar tid från läxläsningen men väl ändå kan vara acceptabel.


Sen är det dags att gnälla. När jag läser vad FSG-representanten skriver om hur de utgår från "Slagen Dam", Roks och feministisk teori så blir jag lite orolig för vilken mansbild de kommer förmedla. Känns ungefär lika balanserat som att låta Kent Ekeroth föreläsa om invandrares våld mot svenskar. Om klassens pojkar hade fått vara med i salen kanske de hade kunnat protestera vilt om där förekom öppet manshat, men här har klassen könssegregerats.

Vrid och vänd på det en liten stund. Könssegregering. Normalt är vi i svenska skolan väldigt måna om att pojkar och flickor ska undervisas gemensamt, i matematik, svenska och hemkunskap. Men just när vi börjar prata om samspelet mellan män och kvinnor - då skall de säras åt!? Det låter helt vansinnigt. Hur mycket bättre hade inte en diskussion om hur män och kvinnor beter sig, och hur vi missförstår varandra, blivit om både pojkar och flickor hade fått inleda en dialog under vuxen ledning?


Sen är jag lite oroad över att denna kurs i självförsvar kan lämna flickorna sämre rustade än innan. Varför? Låt mig utgå från ett citat från FSG-representanten:
"Vi i Feministiskt självförsvar Göteborg är helt övertygade om att alla pojkar, killar och män är fullt kapabla att ta ansvar för sina egna handlingar. Det är när man ber flickor, tjejer och kvinnor att ex vara försiktiga när de rör sig ut, tänka på vad de ha på sig osv som man då hävdar något annat."
Man skall alltså inte få begränsa flickor från den fulla rörelsefrihet de har i det idealsamhälle där ingen kan tänkas vilja en något ont. Inte ens i Bamsetidningen har de väl en så naiv bild av verkligheten? Jag har två invändningar emot detta.

För det första: FSG begränsar ju själva kvinnorna. Om kvinnor skall lära sig självförsvar, så är ju det en icke försumlig ansträngning (man behöver banne mig öva för att kunna slåss effektivt) som gör att kvinnorna inte längre får tid till andra viktiga aktiviteter, som Candy Crush, Paradise Hotel eller att läsa till läkare.


För det andra: vi lever inte i en idealvärld. Den som tror det kan få ett obehagligt uppvaknande.

Återigen går jag till mina egna erfarenheter.

Jag växte upp i en tämligen idyllisk villaförort i Trollhättan. Det hindrade mig inte från att tidigt märka vilka människor och vilka miljöer man skulle undvika för att inte råka i trångmål. Åkte jag in med motorcykel på raggarnas lördagsträff utanför Folkets Park så fick jag räkna med gruff, oavsett hur många gamla bekanta jag hade bland raggarna - där fanns alltid något brushuvud som hade tagit en öl för mycket.

Japp, jag kör motorcykel. Det är en rätt oskyddad upplevelse. Om en söndagsbilist får för sig att göra en vänstersväng över vägen finns risk för kollision. Bilisten får en buckla på bilen, och jag blir köttfärs. Därför tjatar både körlärare, min MC-organisation och min gamla mamma om att det är mitt ansvar att hålla mig vid liv: att köra defensivt, att aktivt läsa av omgivningen och anpassa fart och placering så att jag inte råkar illa ut. Ifall jag misslyckas med denna första försvarslinje, så är det även bra om jag tränat lite "motorcyklistiskt självförsvar": broms- och svängteknik. Ifall även denna metod inte är tillräcklig, så ser jag även till att vara bepansrad från topp till tå: förstärkta MC-stövlar, ryggskena, heltäckande skinnställ, hjälm, handskar. Skinnställ på sommaren är jäkligt begränsande, men det är bättre än att glida längs asfalten och känna huden smälta bort.


För att återvända till det feministiska självförsvaret, så finns det ett gäng försvarstekniker att ta till för att undvika trubbel:
  1. Förutse problem. Gör riskbedömningar, och undvik att ge dig in i situationer du inte vill hamna i. Jag gör till exempel ofta så när jag vill köra järnet på en smal 70-väg att jag först i lugn takt kör igenom vägavsnittet, för att sedan vända om och vrida rullen i botten. På så vis kan jag upptäcka att en bonde använt traktorn till att lägga ut halva åkern på asfalten utan att flyga ut i skogen och krossa skallen emot ett träd.
  2. Dra därifrån. Bästa försvaret är ett par snabba ben.
  3. Dämpa konflikten. Något jag sett poliser jobba mycket med (nej, ACAB stämmer inte) - när ett jobbigt fyllo gör sitt bästa att provocera börjar inte polisen mucka emot, utan lugnar ner fyllot.
  4. Ta och avsluta konflikten. Går det inte att undvika den där jobbiga typen som trängt upp en i ett hörn i baren, så OK, börja slåss. Men då gäller det att vara beredd att fortsätta och avsluta fajten. När du slår någon, finns risk att de slår tillbaks. Och då gäller det att vara starkast eller tillhöra det största gänget. Eller så får man raskt övergå till punkt 2 ovan.
På FSGs hemsida har de förvisso en beskrivning av hur de lär ut ett antal olika tekniker, från att använda en bestämd röst till att slåss. Det kan hända att jag är onödigt kritisk gentemot dem, det är inte lätt att ur den korta beskrivningen utläsa exakt vad de lär ut.

Det som oroar mig mest är att de verkar helt förkasta punkt 1 ovan, den mest effektiva metoden, och inte heller tar upp punkt 2. Deras fokus verkar vara att tjejerna ska bli tuffa och inte ta någon skit. I ett läge där det finns otrevliga typer ute på stan som vill en illa, så vill FSG att kvinnorna skall vara konfrontativa och inte backa. De skall få karlslokarna att lomma av genom att ta till våld.

Jag är rädd att tjejerna kommer få falskt självförtroende och ge sig in i situationer de inte klarar sig ur. Ungefär som de bilförare som med alla moderna ABS-bromsar och sladdstabiliseringssystem ger sig ut i väder de egentligen inte behärskar, och landar i diket i halkan. Den dag tjejerna råkar i konflikt med en drogad gangsta-typ så lär inte en en-timmas instruktion i hur man knuffar någon i bröstet leda till annat än att gangstern blir förbannad och ger dem några saftiga knytnävsslag.


Eller har jag missat något? Blir man sån här efter en självförsvarskurs?

onsdag 4 november 2015

Tomt var det här

Ja, den riksbekanta tomten i Sorgenfri verkar ha tömts till slut. På människor i alla fall, avfallet lär kommunen få jobba några dagar med. Förhoppningsvis blir de klara innan det är dags för tomten att komma ned genom skorstenen.

Jag blev lite förskräckt igår morse, när jag kom till jobbet i norra Lund och parkeringen var full med blågulvita piketbilar. Efter att raskt ha rusat upp på kontoret för att radera spåren av mina hackingattacker, så insåg jag att det berodde på att hundratals poliser från hela landet kommenderats ned till Skåne, och därför sovit över på hotellet intill. Varpå man kallt kunde räkna med att aktionen var nära förestående; polischeferna lär knappast betala hotellrum och traktamente till sina uniformerade konstaplar i onödan.

Egentligen kunde jag avsluta inlägget med att konstatera att det banne mig var på tiden att polisen upprätthöll äganderätten. Lite pinsamt bara att man skulle behöva ta till miljöskäl som svepskäl. Äganderätten är fundamental i en stabil, fredlig demokrati. Om inte den kan upprätthållas får vi antingen byta ut alla vindflöjlar till polischefer, strama åt lagen, eller bäggedera.

Men låt oss titta på problemet utmaningen från ett annat håll. Jag gillar normbrytare. Som gammal konservativ stöt kan jag inte göra annat, så onormal som jag och mina åsikter är. Ja till kärnfamiljen, nej till abort, HBTQ och trans är trams, Gud är större, Halleluja - kan det bli värre? Ofta är de svenska lösningarna något väl mycket centraliserade och fyrkantiga. Är det, till exempel, en utmaning att en del kvinnor känner sig fängslade i hemmafrurollen, och vill jobba? Den svenska lösningen blir att alla fruar skall jobba, oavsett om de vill eller ej, när en naturlig lösning hade varit att erbjuda båda varianterna. Men då skulle ju någon kunna välja fel.

Låt oss även applicera detta på resande. Normen i Sverige idag är att du är fast boende och har jobb (eller bidrag...). De resande däremot bor där de för tillfället parkerar husvagnen, och jobbar när de måste. Kan de ges en plats i Sverige? Jo, det har jag tagit upp tidigare: En nostalgisk tillbakablick.


Någon verkar ha gett romerna en rätt udda syn på hur det funkar i Sverige. De tror uppenbarligen att Sverige är landet där stekta sparvar flyger in i munnen bara man sitter ned och gapar. Nej förresten, någon annan skall nog göra själva gapandet också. Gapvänstern, till exempel. För att citera en av de romer som nu sitter utanför Stadshuset i Malmö (Sydsvenskan, endast hittat det i onsdagens papperstidning):
"Vi tänker stanna här tills de ordnar en annan plats för oss."
Vuxna människor tror alltså att det är Malmös uppgift att fixa bostad åt hitresta utlänningar. Nej, tyvärr. Det är ditt ansvar att antingen hala upp de pengar som krävs för vandrarhem eller hotell, eller åka hem igen. Eller hitta en svensk sugar daddy...


Mycket av ansvaret för att romerna fått denna skeva bild av Sverige hamnar inte på dem själva, utan på de från Sverige som slagit blå dunster i ögonen på dem:
  • Polisledningen, som låtsats som om det regnat och bara låtit dem bo kvar. Varpå ryktet gått hemma i Rumänien och fler kommit.
  • Alla de svenskar som i förment stöd av den goda saken uppmuntrat romer att vildcampa i staden, och förlett dem att tro att man får ockupera mark hur som helst i Sverige.
Jag vill nu se dessa agera för att gottgöra sina försummelser:
  • Polisiär nolltolerans emot illegala bosättningar, oförsäkrade/obesiktigade fordon, osv. Att lugnt och stilla sitta och tigga vid ICA-entréen är fullt acceptabelt. Att vildcampa kan vara det - så länge man följer allemansrätten: inte skräpar ned, gräver ned sin latrin, flyttar till ny mark varje natt.
  • Ni som anser att alla har rätt till bostad i Sverige: se till att fixa det! Med era egna pengar. Hala upp plånböckerna, köp en bit mark någonstans, och kontraktera något entreprenadbolag att tillhandahålla vatten och bajamajor. "Put your money where your mouth is"! Om alla landets kulturjournalister ger en tusenlapp var i månaden borde problemet vara fixat.

fredag 30 oktober 2015

Åter till Trollhättan

I år använde jag lite av höstlovet till att besöka mina gamla föräldrar i Trollhättan. Mycket är förändrat: nya rondeller och fartgupp på vägarna, nya motionsstigar i skogen, nya beslöjade ansikten på gatorna. Mycket är samtidigt detsamma: oron för arbetsmarknaden, samma gamla ansikten i hemkvarteren.

De rasistiska vansinnesmorden på skolan i Kronogården, som börjat försvinna från rikstidningarnas förstasida, fyllde fortfarande flera uppslag i lokaltidningen. På TV kunde jag följa hur en mängd Trollhättebor följde hjälten Lavin Eskandar till hans sista vila. Och idag begravs ett annat offer, Ahmed Hassan.

Som konservativ nationalist och Sverigevän är jag glad och stolt över att Lavin var svensk. Lika lite stolt som jag är över att även hans mördare var det.


Våldet sprids även utanför Trollhättan. Folk som motsätter sig dagens nivåer på invandring tar lagen i egna händer och bränner ned flyktingboenden. Inte bara tomma lokaler som planeras bli flyktingboende, utan även lokaler där det ligger människor och sover.

Låt mig nu vara tydlig, som vår statsminister brukar säga.

Den som tänder på en lokal gör sig skyldig till mer flagranta brott emot äganderätten som de rumänska tiggare som ockuperar ödetomter i Malmö. Jag hoppas innerligen att polisen visar mer intresse av att följa lagen än vad de gjort hittills, och inte behöver vänta på ett par års utredning innan de fattar om de får ingripa emot påtändarna eller ej.

Den som tänder på en lokal med människor i är skyldig till mordbrand. Ett fegt och farligt nidingsdåd. Osvenskt, rentutav. Jag hoppas de får känna lagens långa arm på sina axlar omgående.

Är ni inte övertygade? Måhända Jimmie Åkesson kan få er att förstå. Jag tror jag och Jimmie, i denna fråga, är helt överens. Land skall med lag byggas. Svea Rikes lag, inte djungelns lag.


Är någonsin våld acceptabelt? Det finns grupper i landet som verkar tycka att de har rätt att ta till våld, i någon slags variant av nödvärnsrätten:
  • "Landsförrädare", utropar extremhögern när de bränner ned flyktingförläggningar. Eftersom landet och svenskheten är hotat, och vi snart riskerar ha negerkuk i var blond kvinna, så måste nationen resa sig emot invasionen.
  • "Antifascism är självförsvar", utropar extremvänstern när de hotar och pucklar på de med andra politiska åsikter än de själva, från nazister till liberaler. Eftersom högern ondsint använder det demokratiska systemet till att sätta fattiga människor på bar backe, så är förstås våld rättmätigt.
  • "Allahu Akhbar", utropar islamisterna när de försöker bränna upp eller skjuta Lars Vilks. Givetvis är det rätt och heligt att avdagataga de som hädar profeten.

Nej, det ovan är inte acceptabelt. Polisen har våldsmonopolet. Gillar man inte den förda politiken, så är det bara att organisera sig och agitera för en ändring av lagarna.

Dock: när polisen retirerar från sitt våldsmonopol, så kommer något annat att uppfylla detta vakuum. När jag var i Trollhättan i veckan så hörde jag en del mummel, i den välmående villaförorten, om att det var "dags att skaffa vapen". Liknande signaler har jag för mig Westerholm hört ifrån Bergslagen tidigare. Jag misstänker att en del av de i Kronogården i Trollhättan som förlorat familjemedlemmar eller vänner till ett svärdsviftande svin också börjar fundera i de banorna. Oavsett om jag gillar det eller inte, så kommer polisens frånvaro fyllas av någon annans närvaro.

Finns någon situation när "hederlig svensk" har moralisk rätt att åsidosätta polisens våldsmonopol, och själv ta till våld? Förutom nödvärnsrätten, alltså? En nyckelmening här anser jag vara just "polisens våldsmonopol". När ingen polis finns, så måste "hederlig svensk" organisera sig i medborgargarden och gå runt med bränbollsträ, eller till och med pistol. För om inte "hederlig svensk" gör det, så kan vi vara så säkra på att brottslingarna kommer göra det.
  • Flyktingboendena brinner. Är det medborgare som ska gå patrull utanför och spöa upp misstänkta element, eller väktare och polis som ska sköta bevakning och haffande?
  • Privata tomter ockuperas. Är det Hells Angels som skall anlitas för att spöa upp och vräka ockupanterna, eller polisen som snabbt och effektivt skall avhysa?
  • Judehatare från Mellanöstern gör sitt bästa för att se till att Malmö töms på judar. Skall judiska församlingen ta in några hårdföra element från Mossad för att rensa i Malmös förorter, eller skall polisen ta hand om det?

Jag är rädd för medborgarjustis, det blir lätt lynchjustis. Ungefär som i alla de västernfilmer jag älskar. Ja, jag älskar filmer med Randolph Scott, John Wayne och Clint Eastwood - men jag vill inte leva i dem. Polisen måste upp på banan igen. Dags att hänvisa till ett specifikt inlägg från Westerholm: det brinner i knutarna.


Det är dags för polisen att göra en stor "reclaim"-aktion. Att ta tillbaka gatorna, att ta tillbaka våldsmonopolet. Mina modesta förslag är:
  1. En rejäl utrensning av cheferna. Alltför många har satts dit för att de är genusmedvetna och HBTQ-certifierade och låter bli att störa sina chefer med ovidkommande rapporter från verkligheten. Ut med dem, och in med starka nypor som saknar medieträning men har konkret polisiär erfarenhet. Obligatorisk utslagsfråga på anställningsintervjun: "Hur ställer du dig till att faktiskt tillämpa svensk lag?"
  2. Mer pengar till fler poliser. När vi återbefolkat landsbygden med flyktingar, så måste den även återbefolkas med poliser.
  3. Synlig polisnärvaro i förorten. Det ska inte finnas några "no go"-zoner. Kvarterspoliser skall konstant vara placerade i Seved, Rosengård, Kronogården osv. Om situationen blir polisen övermäktig: sätt in militär. Utlys lokalt undantagstillstånd om det behövs. De kriminella ska inte få vinna över de laglydiga medborgarna i dessa områden.
  4. Krav på flyktingboendenas ägare. För en fattig glesbygdskommun är det på ett sätt en vinstlott att få ett nytt flyktingboende. Det är brist på människor i utflyttningens hemtrakter. Det som saknas är pengar och service. Låt oss därför kräva av den som öppnar ett boende att de även skall fixa markservice. Öppnar du ett hem för 100 flyktingar, så skall du även se till att till trakten utifrån rekrytera ett par poliser, läkare, sköterskor och socialarbetare. Tills du lyckats rekrytera dessa: nix flyktingboende. Det gör boendena till riktiga vinstlotter, som ingen vill bränna ned.
Kostar detta pengar? Jodå. Det kostar att ha en generös flyktingpolitik  vidöppna, okontrollerade gränser. Men det kommer kosta oändligt mycket mer att inte upprätthålla polisens våldsmonopol. Anarki och kaos, istället för Löfvens utlovade ordning och reda, är dyrt.

söndag 25 oktober 2015

Några tankar om Trollhättan

Intro

Jag växte upp i Trollhättan.

Nej, inte Kronogården. På andra sidan stan, nära det idylliska slussområdet (där bortanför de nyuppförda vita rikemanshöghusen gick jag en gång i tiden och pryade på Nohab Diesel):

Åkersvass


Aj då, där missade jag visst slussarna. Så här såg de ut förr i tiden:

Old, disused locks by Gamle Dal

Och längst ned den stilla flytande älven:

The river


Men nog med bilder på hur vi rikemanssöner levde i Trollhättan. Så här såg det ut i Kronogården:

 
Helt vanliga miljonprogramshus, alltså. Väl underhållna, vad jag minns.
 
I min ungdom var jag ofta i Kronogården. På den tiden hade vi inte uppfunnit begreppet "No Go-zoner". Jag var inte mer rädd för att råka ut för ligister i höghusområdena än jag var att råka ut för dem i de egna villakvarteren (jodå, det fanns böss där också). Det som drog i Kronogården var detta:

 
 
När andra bensinstationer byggde om till livsmedelshallar, så höll OK-macken stånd. Gör det själv-hall, verktyg och reservdelar i mängd. Så det blev många turer med cykel, moped, lätt MC och till sist bil.
 
 
Nu är det, vad jag förstått, lite mer kaotiskt. När jag flyttade ifrån Trollhättan hade invandringen börjat öka. Äh, invandringen hade alltid varit hög, förresten. Innan jag började skolan var det finnarna som flyttade in, sen italienare och jugoslaver. De fick jobb direkt på SAAB, och lägenhet i Sylte eller Kronogården. Men sen kom människor som inte såg ut som oss andra. En moské byggdes, och jag satt på fester bland mina gamla skolkamrater som fått lägenhet i Sylte och hörde dem tala om att någon borde tända på. Vilket även hände. En del gamla bekanta skaffade kängor, rakade huvudet och marscherade under hakkorset. Svårt att tänka sig att människor man lekt i sandlådan med blir nazister. Även svårt att tänka sig dem som monster.
 
Letar man efter Kronogårds-bilder hittar man även sådant här nuförtiden: 


Något jag, som inflyttad skåning med Ramels väg som del av rutten till jobbet, är rätt van vid.

Vad dagens inlägg ska handla om

Men, till saken. Det har hänt saker i Kronogården. En ung man som heter Anton har gått bärsärkagång och mördat människor. I samma ögonblick jag såg nyheten, såg jag även hur folk kastade sig över nyheten för att få sina käpphästar bekräftade. Högertroll sa att det nog måste vara en invandrare. Vänstertroll sa att det nog måste vara en rasist. Bägge var rörande eniga i att skulden för dådet fick delas av de som inte tyckte som en själv.

Jag har inte sett in i Antons huvud, och vet därför inte varför han gjorde som han gjorde. Det verkar fastslaget att han gillade nazismen, och ogillade invandrare till den grad att han ville ta med sig så många som möjligt i döden. Jag vet av egen erfarenhet att det finns organiserad nazism i Trollhättan. Om Anton var en del av detta, vet jag däremot inte. Inte heller nazi-experterna. Varför han själv ville dö vet jag inte heller.

Eftersom jag inte vet så mycket om Anton, ska jag lämna honom därhän. Istället vill jag gå in på de som använder honom som slagträ i debatten.

Några teser att smula sönder

Det är massinvandringens fel

En och annan på högerflanken har fört fram tesen att dåd som Antons, och alla dessa asylboenden som tänds på, är den förda politikens fel. Att de som tillåter tusentals människor att dagligen, okontrollerat, välla in över Öresundsbron har sått fröna till det våld som nu blossar upp.

Trams!

Som vi i batonghögern säger: land skall med lag byggas. Ni kanske har märkt, i några tidigare inlägg, att jag inte är särskilt förtjust i den hittills förda flyktingpolitiken, eller bristen därav? Att jag till och med tycker att vår välfärdsstat är på väg rakt ned i soptunnan, då den aldrig kommer att kunna bära tyngden av de som aldrig kommer kunna få ett jobb i de överutbildades rike? Förvisso, men det är ingen ursäkt för mig att ge mig ut med svärd på gatorna. I en demokrati så bemöter man en vansinnig politik med att agitera för en bättre politik, inte med ett vansinnesdåd. Inte med mord.

Anton är helt och hållet ansvarig för sina egna idiotier. De som applåderar hans dåd är nästan lika vansinniga de.

Det är Sverigedemokraternas fel

En och annan till vänster om Sverigedemokraterna hävdar nu att detta är Sverigedemokraternas fel. Att de genom att hetsa gentemot den generösa invandringspolitiken har gjort Anton så upphetsad att han därigenom hetsats att ta på sig StarWars-mask och svärd.

Trams!

Det Sverigedemokraterna gör när de agiterar för sin politik är inom demokratins ram. De ser en politik som de tycker är vansinnig, och pekar på ett alternativ. Helt enligt demokratins spelregler.

Det är högerns fel

En och annan till vänster om alliansen hävdar nu att detta är borgerliga debattörers och ledarsidors fel. Genom att inte unisont jubla över den rådande politiken, genom att påpeka problem (förlåt, utmaningar heter det), genom att föreslå alternativa vägar, så har de öppnat för hatet. Ayman Osman pekar till och med ut, med namn, följande borgerliga debattörer som mördare: Ivar Arpi, Per Gudmundsson, Jimmie Åkesson, Ebba Busch Thor (min partiledare!) och Rebecca Uvell.

Varpå Uvell flyger i taket och publicerar namn på varenda en som gillat Osmans inlägg. Vilket får vänstern att gå i taket.

(Jag tror jag vet varför Uvell gör vänstern så förbannad så ofta. Hon beter sig, i debatten, precis som en arg vänstermupp. Förutom att hon har lite bättre koll på fakta än de postmoderna identitetsvurmarna; jag har för mig att hon oftare har rätt än fel. Hon "outar" gladeligen svinaktigt beteende på Twitter och Facebook, hon anklagar friskt andra för omoral och dubbelmoral. Hon tar debatten, och tar ingen skit.

Jag tror vänstern helt enkelt är rätt ovan vid någon som inte pudlar vid första ögonkastet.)

Ursäkta den lilla utvikningen. Tillbaks till temat.

Trams!

Återigen: självklart skall den som anser att den förda politiken är fel kunna påpeka detta, och även föreslå vad som ska göras istället. Om vi ständigt, innan vi öppnar munnen, måste tänka på hur den kan påverka alla möjliga galningar, så kan till slut ingen säga någonting.

Några åtgärdsförslag att smula sönder

Närhelst det kommer förslag om att sätta stopp för det ena eller det andra, antingen genom regelrätta förbud i lagboken eller genom någon slags twitterdrev eller självcensur, så brukar jag fundera på vad som skulle hända om förslaget riktades gentemot andra grupper med liknande idéer. Eller om hur förbudet skulle funka den dag statsministern heter Jimmie Åkesson eller Jonas Sjöstedt. Och det förra verkar inte helt osannolikt så som invandringspolitiken missköts idag.

 Ideologisk fostran av undersåtarna

Att lägga på skolan diverse kringuppgifter som att servera frukost, lära barn hyfs och hut, hålla körkortsutbildning osv är populärt nuförtiden. Så fort våra ungdomar saknar något, så ska skolan fixa det. Det enda skolan inte ska göra är att hålla ordning i klassrummet, eller lära barnen läsa, räkna och skriva.
Det senaste påhittet är den däringa värdegrunden. Att alla barn skall fostras till goda, lydiga samhällsmedborgare med samma åsikter.

Jag tror det är helt fel väg att gå. Jag vill ha en nattväktarskola, där barnen lär sig det absolut nödvändigaste. Först när skolan lyckas med det uppdraget, kan skolan få ta på sig mer.

Tänk dessutom, ni som tycker en värdegrundsbildande skola är en bra idé: vilken utbildning tror ni era barn får när Jomshof tagit över skolministerposten?

Staten skall vara vår tjänare, inte vår herre. Det är vi enskilda människor som bestämmer vilka åsikter vi och våra barn ska ha, och som i allmänna val låter dessa få genomslag i staten. Inte tvärtom.

Förbjud den kritik som triggar våldet

Att förbjuda ledarsidorna på SvD, Expressen och GP att kritisera regeringens politik hoppas jag ni redan håller med om är heltokigt. Men visst, låt oss gå ett steg i den riktningen. Minns ni när hela vänstern malde på om att "något har gått sönder" inför valet? Ska vi förbjuda borgerliga ledarsidor att varna för vänsterregeringens politik, så får vi även förbjuda Aftonbladet att varna för högerregeringens politik. Aj då.

Förbjud hyllningar av mördare

 Men att förbjuda hathögerna att på nätet hylla mördaren Anton, då? Eller i alla fall hänga ut de som gör det på Twitter?

Först får vänstern rensa i eget bo. De är nämligen själva väldigt förtjusta i att hylla mördaren Anton - bara en annan Anton. Kolla in grabbarna nedan:



Bägge grabbarna ovanför hette också Anton. Anton Nilson. Gubben till höger är Amalthea-mannen, han som i ett politiskt terrordåd sprängde en båt och därmed mördade en av de som låg och sov i båten. Gubben till vänster är min morfar. Efter Amalthea-dådet bytte min morfar efternamn till Frendel, efter sin uppväxtort, Frenninge i södra Skåne, eftersom han inte ville ens tänka tanken att han skulle förväxlas med en "satans mördare". Min morfar växte sedan upp till att bli rektor i Askersund och läroboksförfattare.

Vem av dessa två tror ni att vänstern väljer att hedra? Jo, givetvis mördaren. Enligt Wikipedia hänger ett porträtt av Anton Nilson inne på LO. Nej, inte som nidbild, utan som hyllningsbild.

Så gå ni först, vänstern. Rensa ut alla som hyllar Anton, eller Che, eller Lenin. Håll rågången emot avgrundsvänstern.

Avrundning

Den som vill gräva en grop för extremister på andra sidan, faller lätt själv däri. Jag föreslår alla som vill lagstifta bort obekväma tankar och yttranden att läsa Kenan Maliks senaste sammanfattning. Ett litet citat:
"The government, in other words, is proposing to lock people up, not because they have committed a crime, or incited violence, but because they hold values the government abhors. And it insists that in order to defend democracy, free speech and tolerance, the government must restrict democracy, free speech and tolerance."


Låt oss inte falla i den fällan.