Hårresande resande

Dags att förfasa sig

Jag misstänker att många av er redan sett ett av de säkra vårtecknen: de irländska resande som kommer till Sverige och fulla av hjälpsamhet ser till att fixa till tak och asfaltera uppfarter - emellanåt innan de ens kommit sig för att be om lov. Efter sig lämnar de tacksamma villaägare som glatt viftar efter dem med högafflar och knutna nävar.

Även andra länder har problem med dessa klantverkare. Wales, till exempel, åtskiljs från Irland endast av lite vatten, över vilket det går färjelinjer. Nu senast var det ett gäng som beslöt sig för att "reclaima" ett grönområde i Rhiwbina, en liten förort till Cardiff.

 Ett fin-område, ungefär som Limhamn i Malmö. Varför myndigheterna var snabba att reagera. Jag misstänker att de har en del tidigare erfarenheter. Så här såg det till exempel ut efter en campinghelg på ön Ynys Môn (Ynys råkar händelsevis vara kymriska ordet för "ö"...):

I kommentarsfältet för den första artikeln jag länkade till uppstår en intressant, och något polariserad diskussion. Ena lägret anklagar det allmänna för att inte ha finansierat, byggt och underhållt tillräckligt med platser för resande att slå upp sina husvagnar på, medan det andra lägret kort och koncist kan sammanfattas med "Paddy, go home!". Med en och annan kärnfull svordom insprängd.

Innan jag går vidare, och prematurt landar i rasist-lägret eller godhets-lägret, låt oss ta en titt i Sverige. Svenska husbilsturister rasar i Skanörs hamn, över hur få parkeringsplatser som kommunen ordnat åt dem. En husbilsturist intervjuas. Jag vet inte riktigt var jag skall placera honom på intersektionalitetsskalan: tatueringarna tyder på white trash, attityden till andras egendom tyder på Stureplans-brats:

"Vi räknar in böterna i semesterkassan. Vi hyr ut huset hemma så någonstans jämnar det väl ut sig."

Ok. Så om kommunen bestämt att man inte får parkera på kommunens mark, så tar man bara böterna och parkerar lik förbannat. Låter som de svenska värderingarna inte är vad de varit. Eller så sker något märkligt med folks hjärna så fort de sätter sig i en husbil.

Dags att besinna sig

Vad bör samhällets ansvar vara för våra mobila medborgare: resandefolket i sina vagnar, sommarsemestrande husbilsägare, till och med de som kajkar omkring i flytande lyxbåtar eller halvtrasiga roddbåtar?

Eftersom jag är en sådan där normbrytare (inga är mer udda än konservativa gamla gubbar), så gillar jag att folk är olika. Alla skall inte behöva ha villa, Volvo och vovve. Vill några resa runt i landet, så varsågod. Liberala friheter innebär dock både att du får välja att åka runt i husbil om du så önskar, och att jag får välja att inte finansiera dina livsval.

Jag anser att det allmänna bör se till att det finns viss infrastruktur: vägar för bilarna att åka på, rastplatser där man kan parkera en stund eller kanske till och med övernatta.

Vill du däremot övernatta på en viss plats, men markägaren inte vill ha dig där, så är det markägarens vilja som gäller. Är det fullt på en viss plats, får du hitta en annan. Till exempel på en camping eller båthamn som tar betalt för att ta emot dig. Har du inte råd med camping? Då får du lägga tid och energi på att hitta en ledig rastplats, leta upp en ledig skogsglänta, eller vänta med att ge dig ut på vägarna tills du samlat ihop nog med pengar.

Hur kommer vi åt busarna?

De där typerna som ändå gör som de behagar, då? Jo, det finns en plan. Har ni undrat över varför irländarna åker ut till resten av Europa, när nu Irland är så trevligt på sommaren? Jo, på Irland finns det lagar som reglerar vildcampingen. De är väl värda att citera lite ur:

...it is a criminal offence for anyone to enter, occupy or bring anything onto privately-owned land or land owned by local authorities if that act is likely to:

• Substantially damage the land
• Substantially damage any amenity on the land or prevent any person from making reasonable use of that amenity
• Render the land or any amenity on it unsanitary or unsafe
• Substantially interfere with the land or an amenity on it.

 

If a landowner believes that someone is illegally occupying their land to the extent of committing one of the above offences, they should inform the Garda Síochána. The Garda Síochána are then empowered to visit the land, and if they find any person on the land, they can demand that the person gives them their name and address and that they leave the land and remove any objects under their control from the land. If the person refuses to comply with a Garda's directions, that person is liable to prosecution. A person who is convicted of one of these criminal trespass offences is liable to a class B fine or 1 month's imprisonment or both.

 

If a person does not co-operate with the Garda Síochána when asked to leave the land, any objects brought upon the land can be seized and stored by the Garda Síochána. These objects can be subsequently sold or disposed of by the Garda Síochána if the owner of the objects does not reply in writing to an official notice that the object has been seized within one month of receiving that notice. The person must also agree to pay the Garda Síochána for any reasonable expense incurred as a result of seizing and storing the object before being allowed to reclaim it.

 

Ord och inga visor. På Irland kan alltså den som ockuperar en äng få fordonen beslagtagna, och åka i finkan. Markägaren kan ringa polisen, som kommer på direkten, tar namnen på förövarna och kör iväg dem.

 

I Sverige är markägaren maktlös. Det är markägaren som måste identifiera de som ockuperar marken - varje individ - och kontakta kronofogden för avvisning. Den som inte har en tomt i centrala Malmö, där offentligheten kan se den växande misären, lär aldrig få någon hjälp av det offentliga. Då återstår en informell deal med Hells Angels avhysningsbyrå, och tusan vet om inte att hamna i tacksamhetsskuld till HA är att gå ur askan i elden.

 

Inte konstigt att de irländska asfaltstrykarna kommer hit om sommaren.

 

Det är dags för svenska myndigheter att göra ett studiebesök på Irland. Eller så får vi svenska medborgare helt enkelt flytta dit. Fastighetsmarknaden där är fortfarande rätt hyfsad. Eller vad sägs om en sån här kåk, med havsutsikt?

 

Ölen ryktas också vara drickbar. Det enda jobbiga blir att lära sig förstå den rotvälska de pratar där.