torsdag 22 juni 2017

A nice cup of tea


Jag gillar deckare. Framför allt gamla klassiska brittiska: Collins, Chesterton, Bentley, Christie osv. Något som förenar dem med dagens TV-mys i Midsomer är att oavsett vilka gruvliga yxmord som skett i familjen så räcker det med en liten nätt kopp te för att man skall må bra igen.


Jag gillar även att citera Orwell. Döm om min glädje när jag stöter på hans instruktioner för hur man brygger en kopp te. Något som gör mig uppbragd är att läsa att det efter kriget var te-ransonering. Hur i hela friden klarade sig britterna igenom det? En extraranson Marmite, måhända? Nåväl, här är tebryggning enligt George:
  1. Använd alltid te från Indien eller Ceylon (Sri Lanka, idag). Inget från Kina, det kan man inte ha mjölk i.
  2. Gör måttliga mängder, dvs i tekanna. Inga urnor eller kastruller. Tekannan skall vara av porslin eller lergods.
  3. Tekannan skall värmas i förväg. På spisen (inte så lätt på dagens induktionsspisar...) hellre än genom att fyllas med varmvatten.
  4. Te skall vara starkt - snåla inte med bladen. Om te är ransonerat, gör det hellre starkt och sällan än svagt och ofta.
  5. Tebladen ska rakt ner i kannan. Inga filter eller silar. Så får man ut mest ur bladen. Att svälja blad är bara nyttigt.
  6.  När vattnet kokar, bär tekannan till kastrullen, inte tvärtom. Vattnet skall koka medan det hälls upp; bäst resultat nås när kastrullen hålls över spisens gaslåga medan man häller.
  7. "Shaken, not stirred". Japp, Orwell föredrar att skaka tekannan så allt blandas. Röra runt kan man göra i nödfall. Undrar hur ofta han skvimpar ut hälften?
  8. Ha en bra temugg: cylindrisk och tjock, så den goa värmen bibehålls.
  9. Skumma av grädden från mjölken innan du använder mjölken till te. Bra att veta för er som köper icke-homogeniserad "gammeldags" mjölk.
  10. Häll i te före mjölk, inte tvärtom. En fråga som i England diskuterats lika intensivt som ifall det är bäst att hälla syran i vattnet eller tvärtom.
  11. Inget socker. Te med socker smakar bara sockervatten.


Jag kan inte säga att jag håller med George om allt ovan. Jag får hoppas Storebror inte ser mig när jag brygger mitt Kina-te i sil, utan mjölk. Och utan en tanke på ransonering.

måndag 19 juni 2017

Den politiska senapsgasen


Senapsgasen var inte odelat populär i första världskrigets skyttegravar. Förvisso hade den fördelar: en illaluktande brakare ivägsläppt i lä kunde medföra att den lede fi nedkämpades utan att man själv behövde sticka huvudet upp i kulspruteelden eller sticka bajonetten i någon Fritz eller Horst. Castle Wolfenstein är inte lika kul i verkligheten. Å andra sidan kunde vinden vända, varpå man själv låg och hostade upp lungorna. Medan de som beordrat attacken satt och pimplade en kall och torr sherry borta på staben.






Jag misstänker att vi håller på och öppnar en och annan surströmmingsburk åt oss själva, utan att tänka på att det är i det egna vardagsrummet vi sprider dofterna. Surströmming kan, vid rätt tillfälle och i rätt sällskap, vara riktigt trevligt, även för en skåning. Men ibland luktar den bara gammal spya.








Ta Morgan Johansson. Nu vill han att EU tvingar motsträviga polacker och ungrare att ta emot asylsökande. Inser han vilken port han då öppnar? EU sade nyss att de ville få Sverige att införa Euro. Då får även den här gamle EU-entusiasten säga att nog får vara nog - då går vi ur. Jag vill inte ta ansvar för grekernas köpfester; det vore lika klokt som om Spara och Slösa öppnade gemensamt bankkonto och delade på jobbet: Spara sätter in, Slösa tar ut.






Morgan har för övrigt glömt fråga de asylsökande. Tänk tanken att du är en iranier med afghanskt ursprung, som smugglat in dig i EU, med Sverige som tänkt slutmål. Du får reda på att du skall föras till ett läger i Ungern för vidare utredning. Du vet att lägret är spartanskt, till och med jämfört med en överfull Bert Karlsson-barack, och att ungrarna normalt ger avslag medan svenska migrationsverket glatt godtar den standardvals du repeterat in. Vad göra? Givetvis sätter du dig på första bästa tåg till Sverige. Till och med en tillvaro som illegalt svartarbetshjon i Sverige är bättre än att sparkas ut ur Ungern. Lägg därtill fri skolgång för barnen, och fri vård för hela familjen. Och ett regeringsparti som driver på för amnesti. Jag misstänker att få kommer att stanna i Ungern.














Nu när islamisterna implementerar "Religion of piece" här och var i Europa, samtidigt som andra tokar ger sig på moskébesökare, börjar ropen skalla. Inte om daghem åt alla, utan om enkelrum på Kumla för varje extremist. Som surkonservativ gubbe blir det då min plikt att bromsa, att påpeka att risken finns att dessa blanka vapen kan riktas mot oss själva.




Staten är inte alltid god, lärde vi ungmoderater oss på sjuttiotalet. Vad vi inte anade var att statens ämbetsverk skulle fyllas av identitetspolitiskt och postmodernt förvirrade galningar. Svenska Institutet. Våra museer. Alice Bah-Kuhnke. Om vi ger staten makten att spärra in och/eller tysta alla extremister - vem tror ni kommer sitta och bestämma vem som är extremist? Värdegrundsdemokratin är en yngling med ADHD och taskig impulskontroll. Ge den inte en laddad revolver.




Jag kan se framför mig hur Maria Sveland och Mattias Gardell får peka ut feminismkritiker som extremister. Jag kan se hur RFSL får peka ut de som inte genast hänger med på det senaste bokstavstillägget i HBTQWERTY som extremister. Jag kan se hur Ulf Bjereld i Broderskaparna (och sossarnas VU) får peka ut alla som inte älskar muslimska brödraskapet som extremister. Och så vidare. Vi konservativa kommer sitta löst.






Men finns det inget att göra, då? Skall vi i den liberala frihetens namn släppa in islamister hur som helst, och låta dem göra vad tusan de vill - för våra skattepengar? Nej då. Det finns skarpa förslag att lägga, förslag som med bättre precision drabbar de vi vill skall drabbas, samtidigt som risken att de vänds emot vanliga hederliga svenskar och invandrare (jajamän, det finns massor med konservativa, bakåtsträvande invandrare här i landet!) minimeras. Men det är ämnet för en annan dag. Idag vill jag bara som en gammaltestamentlig profet ställa mig upp i folkhavet, riva mig i skägget och varna för den breda vägen.

lördag 17 juni 2017

Ett tips till polisen

Peter Santesson skriver bra idag om Svenska Institutets blocklista. Där finns inte mycket att tillägga, även jag är förbryllad över att medierna har skrivit så lite om att en myndighet åsiktsregistrerat medborgare på ytterst lösa boliner. Häromåret när en annan myndighet registrerade familjemedlemmar till brottsbelastade romer, i syfte att komma åt klanbaserad brottslighet, blev det ett jävla liv.


Men är det inte väldigt fult att registrera kända brottslingars oskyldiga familjemedlemmar? Nej, jag tycker inte det. Mycket av vår nya brottslighet begås av klaner. Klaner som planerar brott tillsammans, klaner som skyddar andra klanmedlemmar, klaner som emellanåt pucklar på andra klaner. Skall man ha en chans att bekämpa detta måste man ha kännedom om vilka klanerna är, och vem som tillhör vilken klan. Vilket kräver att man för register. Det är inte lika lätt som en gång i USA, där det var uppenbart vilka respektive klaner busarna Marinetti, O'Rourke och Feng-Shui tillhörde.


Men även om det inte (enligt mig...) är fult att registrera oskyldiga, så är det olagligt. Och med tanke på hur snabbt regeringarna har agerat för att stävja IS-monsters sydliga värstingresor, ska vi kallt räkna med att det nog tar några decennier till innan politikerna utropar den magiska trollformeln "Vi har varit naiva" och genomför adekvat lagstiftning. Något måste göras dessförinnan.


Där ger mig Santesson en idé.




Det är dags för polisen att öppna ett twitterkonto, @SverigeSnuten (SS). Till detta konto kan sedan en blocklista fogas. På listan står en massa fejkkonton, skapade av polisen, som listar alla klaner och klanmedlemmar som polisen vill hålla koll på. Eftersom myndigheter och press verkar vara överens om att blocklistor är ofarliga är det bara att ge järnet.


Men om pressen får nys om att poliser sitter på tjänstedatorerna och lägger till folk i dessa register, då? Ingen fara. Polisen utser helt enkelt en privatperson till kurator var vecka, som via "anonyma" tips får reda på vilka som skall läggas till. För att nå samma ideologiska bredd som Sweden-kontot föreslår jag att kuratorskapet får alternera mellan redaktionerna på Nya Tider och Nordfront, med Chang Frick på Nyheter Idag insprängd emellanåt som borgerligt alibi.


Men - det här registret är ju publikt. Varnar vi inte bovarna då? Jovisst! Vilket har samma effekt som en blågul piketbil på torget, eller ett par patrullerande uniformsklädda biffar med kpist. Det sänder ett tydligt budskap: Farbror Blå ser dig. Och ställer du till med bråk, så kommer Farbror Blå på besök. Vi vet var du bor.


Eftersom blåljuspersonalens kommunikationssystem Rakel verkar vara en katastrof, kan @SverigeSnuten även användas för att få ut viktiga meddelanden till de av våra blå hjältar som kombinerar en kopp sumpig kokkaffe med en social uppdatering på något av landets internetfik. Hashtaggen #apajävel blir då en signal att raskt dra ner till "orten" med dragna batonger. Och så vidare.


Det här blir bra.

lördag 27 maj 2017

Vem tar vem?

Nu när moderaterna dyker neråt i väljartappets algbruna gyttjepöl med samma frenesi och enkelspårighet som min hundrackare dyker ned med nosen i en tikrumpa vädrar de politiska analytikerna morgonluft. Nog är det väl dags för en mittenregering!? Det vill säga det gamla vanliga, sossarna sitter på kuskbocken och styr mot socialismens Nirvana, medan C och/eller L puttar på där bak och gnäller om att det inte går fort nog.


Det dessa analytiker totalt missat är att de politiska partierna svängt lite sedan 70-talet. Centern är på inget vis centerinriktade. De är det mest "nyliberala" partiet, med en näringslivspolitik som är totalt motvänd sossarnas folkhemsdröm. Det lär inte bli lätt att få samsyn om LAS, A-kassa eller arbetsförmedlingens framtid.


Även Björklund skulle få det svårt. Hans parti är socialliberalt. Det betyder att där finns en halva socialister, och en halva liberaler. Risken är att han klyver sitt parti lika effektivt som Kinberg-Batra klyvt sitt om han går över till "the dark side". Ena halvan skulle likt en Carl Tham älska tanken på att visa att man är mer renläriga socialister än sossarna, medan andra halvan skulle förse sig med vitlök, vigvatten och silverkulor. Partiet är redan så litet att en klyvning kan göra att de framöver får ligga i diket och trängas med F!, MP och MED. Jodå, och kanske också med KD - vi gör en rätt blek figur för närvarande. Jag hoppas på lite mer Skyttedal i politiken framöver.


Låt mig därför lansera min egen mittenkandidat 2018:




Japp. Jimmie Åkesson. Mannen, myten, knätofsen.


Åkesson ligger stabilt placerad i politikens mittfåra. Nej, inte i invandringspolitiken. I invandringspolitiken är det Åkesson som ger oss visst hopp om att av SÄPO utpekade terrorister inte släpps vind för våg i Sverige. I invandringspolitiken är det Åkesson som kommer driva på för att de familjeåterföreningar som vi i KD vill ha kommer att ske i hemlandet. I övriga frågor sitter däremot SD med ett ben på var sida om staketet, för att därmed kunna locka missnöjda väljare både från S och M. De värnar om folkhemmet, och om friheten att få välja privata alternativ. Gråsossar, kanske man får kalla dem?


Risken finns förstås att Åkessons grabbar (och en och annan tös) kommer visa sig fullt så inkompetenta som en snabb titt på en del av deras kommunala företrädare kan få en att misstänka. Att de, likt sossen Urban Ahlin, bildligt talat kommer ägna fyra år åt att stå utanför en dörr med brallorna nere vid knäna och ropa "Knulla! Knulla för fan!" utan att bli insläppta av övriga politiker och en politiserad tjänstemannakår som hellre släpper in ett gäng marockanska gatugrabbar i rummet. Jag börjar dock känna att övriga partiernas handlingskraft föga överskrider den där halvrasistiska, debila white trash-mannen som allmänt anses utgöra SDs kärntrupp. (Ärligt talat: om det är så SD ser ut, hur lockande är det då att rösta på de som genom ett idogt motkampanjande sett till att SD nu är näst största parti!?)


Mitt förslag är, i vart fall: bilda en SD-regering! Låt denna regering söka stöd ömsom hos vänstern för höjda bidrag och A-kassor, ömsom hos högern för vinst, och därmed alternativ och egenmakt, i välfärden. Låt denna regering söka stöd hos båda sidor för ett starkt försvar, en upprätthållen gräns, strängare straff och hårdare batonger.


Justitieminister Björn Söder. Bara tanken får en politisk satirist att få ståpäls. Nästan lika kul som om Beatrice Ask hade haft posten.




Är du inte klok? De är ju nazister!
Utanför Arnstadt-sfären bör vi nog vara lite försiktiga med epiteten. Visa mig gärna var SD föreslår att vi skall utrota alla muslimer och göra lampskärmar av deras hudar. Visa mig var Kent Ekeroth sitter och myser med Grå Vargarna. Visa mig förslagen om att vi bör annektera Norge och Danmark för att få lite livsrum (det där sista var dock lite lockande, olja och Gammeldansk skulle sitta fint). De är förvisso varken miljöpartister, genusvetare eller kommunister. Det kan jag leva med. Sen är jag realpolitiker. Idag är invandring kombinerat med ett fredsskadat, identitetspolitiskt anfäktat låt gå-samhälle vårt primära problem. Om F! drog åt rätt håll i den frågan skulle jag till och med kunna lansera den manshatande folkmordsapologeten Gudrun Schyman, eller den rasistiska plagiatören Kawesa.


Men - de är ju jättehöger, så långt åt höger man kan komma innan avgrunden?
Nej. SD är inte konsekvent höger. De är emot EU och NATO, typiska vänsterattityder. I arbetsmarknadspolitiken kan man se hur de vill locka väljare ur båda läger:  "när det är ekonomiskt ansvarsfull bör skatten sänkas för vanligt folk" låter som mumma för oss konservativa, medan "I Sverige ska svenska regler gälla" lockar LO-knegare.


Men tänk på vilka stolliga förslag SD kommer klubba igenom!
Det roliga med en minoritetsregering är att den måste ha majoriteten med sig. Därmed beläggs SD med fotboja.
Sen kan vi ju fundera på hur vi har det idag. Kulturministern är bindgalen; hon håller på att slänga fina museisamlingar i närmsta container för att istället låta museerna fokusera på normkritik och postkolonialism. Gabriel Wikström är så förbudsglad och moralistisk att man kunde tro att det lyckats smyga in en folkpartist i regeringen. Radarparet Ygeman och Eliasson förbigår vi i välsignad tystnad.
Sveriges regering har, strax före Manchesterdådet, lyckats öppna gränsen så att vem som helst nu kan vandra in utan någon kontroll.


Någon rädsla för att dårarna kommer ta över dårhuset behöver vi inte ha. Det har redan hänt.


SD kan man väl inte lita på?
Förvisso är det inte osannolikt (japp, ett "British understatement") att en regering med SD i kommer kantas av nya saftiga järnrörsskandaler, "nasseuniform på drängkalas"-avslöjanden och allmän politisk tafflighet. Även om bunkergänget i mitten verkar vara drivna politiker, så kommer ett SD i 20%-storlek kräva inkallande av begåvningsreserverna och mer därtill för att fylla platserna (tips: om du vill bli riksdagsman, skriv ditt eget namn på en SD-valsedel i år). Det kommer bli lika roligt som när Miljöpartiets koftor och näbbstövlar marscherade in i riksdagen för första gången.
Tänk dock ett ögonblick på alternativen. Skall vi lita på den allians som först stadgade Decemberöverenskommelsen, för att några månader senare avblåsa den? Skall vi lita på de sossar som alltid behandlar väljarna som röstboskap? Jag är rädd för att SD inte är sämre samarbetspartner än några andra riksdagspartier. Och det, mina vänner, är inte menat som en hyllning till SD.


Nog fattar du väl att detta kommer gå åt h-e?
Jodå. Eftersom våra politiker har övergivit de stora liberala, konservativa och socialistiska tänkarna för att istället jaga likes från Pascalidou, Arnstadt och Sveland. Eftersom bara tanken på en mittenregering skulle få riksdagsmajoriteten att hala fram vuvuzelorna. Jag tvivlar på att SD kommer få en chans att förstöra landet. De kommer vi andra att göra helt på egen hand.

söndag 7 maj 2017

Ett viljelöst parti blir snart väljarlöst

Emellanåt är det lite ledsamt att vara kristdemokrat. I förra inlägget propagerade jag för en rak och tydlig flyktingpolitik, där staten skall ta ett minimalt ansvar och civilsamhället istället gå in med frivilliga insatser. Så att vi girigbukar kan fortsätta använda våra jobbskatteavdrag till nya platt-tv-apparater, medan medlemmarna i Allt åt Alla använder alla sina slantar åt att försörja nytillkomna asylanter.


Vad gör då mitt parti? De röstar ja till att migranter skall få gå klart gymnasieskolan innan de utvisas. Ytterligare en pull-faktor som ökar den dödliga strömmen över Medelhavet. Ytterligare en börda för den skola som går på knäna. Ytterligare ett steg åt fel håll ut i irrelevansens "under 4%"-träsk.


Skolan är idag en katastrof. Min förståndshandikappade moster, som jobbat på Samhall i hela sitt liv, kan diskutera matematik på en nivå som lämnar de flesta gymnasister på dagens naturvetarlinje oförstående. Så gick hon också i den gamla skolan, före Palmes, Mogårds och Perssons tid. Alla steg vi tar i skolpolitiken måste alltså vara i rätt riktning: bättre lärare, mer ordning och reda, mer fokus på elementa, mindre trams och bjäfs.


Men vi har ju råd? Nej, vi har inte råd! När de elever vi redan har får en halvdan utbildning och dåligt med stöd, då har vi inte råd att ta in ännu fler elever som behöver ännu mer stöd och drar ned tempot i klassen ännu mer.






Dock händer det fortfarande att vi kristdemokrater prickar rätt. När sammanbrottsregeringen röstar för att Israel inte har något med Jerusalem att göra, protesterar vi. Inte bara det. Vår man i Skåne, Tuve Skånberg, har även lagt en motion om att flytta Sveriges ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Ett djärvt drag som kanske till och med skulle leda till att vår utrikesminister blev välkommen i Israel igen?


Men vänta nu - är jag en sån där fanatisk Israelvän? Jo, det är jag nog. Det finns en del sådana i vårt parti:


Men det jag framför allt är, är en ovän till de stater som ligger runt omkring Israel. Länder där kristna kyrkor bränns ned. Länder där regimerna i statskontrollerade mediakanaler spyr ut hat.


Vad bör en svensk von oben- och distans-position gällande Jerusalem vara? Mitt förslag är att vi hanterar staden som ett barn, som slits mellan ett par oförsonliga föräldrar i en vårdnadstvist. Där gäller idag att standardmodellen är delad vårdnad. Skulle nog se intressant ut, att låta Jerusalem styras av Jordanien varannan vecka och Israel varannan. Dock gäller att försvårande av umgänge är något svensk rätt ser mycket snett på; då riskerar man förlora vårdnaden. Och där kan vi ta en snabb glutt på verkligheten:
  • Om araberna skulle få vårdnaden av Jerusalem, skulle staden snabbt bli Judenrein. Inga israeler skulle släppas över gränsen. I alla fall inte levande tillbaka.
  • Om israelerna får vårdnaden av Jerusalem, så kommer araber få bo kvar där. Förvisso inte utan krångel, förvisso inte utan vägspärrar för de som vill komma in dit från Gaza, Egypten eller annorstädes. Men skillnaden gentemot den omvända situationen är radikal.
Min slutsats: ge Israel ansvaret för Jerusalem. Några andra ansvarsfulla, kompetenta vårdare finns inte. Om nu inte Sverige vill ta ansvaret för att styra staden som tredje part. Det vore en bra skola för våra dialogpoliser - vore inte detta en ypperlig ny post för Eliasson? Jag tvivlar dock på att våra politiker önskar ta på sig ansvaret att skicka hem en bunt svenska soldater i likpåsar varje månad. Soldater skjutna av de vi skickar miljarder i bistånd till. Skjutna av terrorister vars familjer sedan avlönas med svenska biståndspengar. Det skulle bli lite väl magstarkt.


Jag misstänker att den kristdemokratiska Israel-linjen inte heller den kommer ge oss några röster i förorten. Detta har vi dock råd till. Även om det kostar. Bara vi slutar vela i övriga frågor.

måndag 1 maj 2017

Dags för KO

KO? Kristdemokratisk Offensiv. Partiet hänger på repen, och riskerar att åka ut ur riksdagen.


Sara Skyttedal har helt rätt i att partiet behöver bli tydligt i migrationspolitiken. Inte bara där, heller. I många frågor är partiet kluvet, mellan en fraktion som vill ha hårda tag, och en som vill att vi skall bli snällare. Tydligare än i meningsutbytena mellan Skyttedal och partikollegan - men knappast partivännen - Penilla Gunther blir det nog inte.


Jag tror vi får fokusera. Jag tror rätt fokus den här gången finns hos ungdomen - KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund. Sådana här slogans ger mig ståpäls:


Vet du bättre än politiker hur du ska leva ditt liv? Vi är övertygade om det. Politiker ska inte välja åt dig, politiker ska ge dig bra förutsättningar för att kunna ta tillvara på dina talanger och möjligheter.
Bryr du dig om dina medmänniskor? Vi tycker att verklig omtanke handlar om att människor hjälper varandra. Vi är trötta på att leva i ett samhälle där sossepolitiker försöker lura i oss att solidaritet är att vi betalar mer än halva vår lön i skatt. Solidariteten börjar hos dig, inte i riksdagen eller kommunhuset.
Det här klingar bra i mitt nyliberala hjärta. Staten skall vara liten och vass. Nattväktarstatens försvar, rättsväsende och polis skall fungera väl. Välfärdsstaten skall ge grundtrygghet, med möjlighet för medborgare att välja hur vi vill att barnomsorg, sjukvård och äldrevård skall utföras, och med en gemensam finansiering som inte ställer handikappade, pensionärer och allmänt oförnuftiga människor på bar backe.


Där staten retirerar, går det av oss kristdemokrater omhuldade civilsamhället in. Den som vill ha mer än grundtrygghet köper en privat försäkring. Den som vill ge en grupp de ömmar om en guldkant i livet skänker pengar eller tid till en hjälporganisation.


Men vänta nu - välgörenhet är väl fult? En återgång till fattigsverige? Nej, så funkar mycket redan idag. Se på våra barnsjukhus. Det offentliga ordnar sängplats och mediciner, sedan är det barncancerfonden och dylika organisationer som ser till att där finns gott om DVD:er, TV-spel, sjukhusclowner osv. Det offentliga ser till att man överlever, civilsamhället ser till att stötta kraften och viljan att överleva.


Vad vill då KDU?


Invandring: sluta bjuda in, börja integrera
  • Stopp för den fria invandringen via illegala vägar. Kvotsystem där vi bestämmer hur många, och vilka, som får komma in.
  • Hjälp på plats (ja, ja, vi vet var vi hörde det förslaget först...)
  • Avreglera bostadsmarknaden så att fler bostäder byggs
  • Förenkla anställanden genom lärlingsplatser och upprivet LAS
  • Björklundska medborgarskapstest
  • Omfamna västerländska värderingar och kulturarv, assimilera invandrarna så de känner sig som svenskar (herrejävlar, vi vet verkligen var vi hörde det förslaget först!)
En intressant blandning av C (avregleringar) och SD (assimilation). Men jag tror det är rätt väg att gå. Jag kan dock tänka mig att moderpartiet kan vara lite tveksam till tanken att lyftet över 4%-spärren skall gå via totalkonfrontation med LO.




Jämställdhet: lika möjligheter


KDU vill:
  • att det är du som skall bestämma, inte Kawesa. Att det är familjen som beslutar hur barnledighet, VAB-dagar och fotbolls- och ridträningar skall hanteras. Att vuxna människor är mogna att själva ta beslut.
  • slopa mycket av den ideologiska, och emellanåt plagierande, genusvetenskapen. Det tackar jag för - den påminner en gammal gubbe alldeles för mycket om den marxism-undervisning som genomsyrade alla östeuropeiska universitet, men sedan raskt försvann med de ryska gevärspiporna.
  • Bekämpa låga kvinnolöner i vården genom att öppna för mer marknad, och mer konkurrens.


Lag och ordning: ja, de vill ha lag och ordning!


  • Fokus på brottsoffren, inte vad förövarna upplevt tidigare i livet. Hårda straff för personbrott som misshandel, rån och våldtäkt.
  • Brottsförebyggande verksamhet är viktigt även för kristdemokrater. Vi vill dock inte ha fler fritidsgårdar, utan fler fungerande familjer och hemmaföräldrar (notera vår könsignorans...).
  • Hårdare, tidigare tag mot ungdomsbrottslingar. Man skall inte kunna råna ostraffat bara för att man är en fjortis.
  • Nolltolerans mot brott.
  • Kommunen skall in i polisorganisationen. Det ger lokal styrka, och lokalt ansvar som kan utmätas i nästa val.
  • Ta bort med straffrabatter och villkorlig frigivning, men förbättra samtidigt vård-delen av kriminalvården.
  • Utveckla EU-samarbetet: gemensamma register (Rom-register för brottslingar från den italienska  huvudstaden?), mer tull, utvisning av brottsliga EU-medborgare.


Skolan: frihet och kontroll
"Därmed krävs en skola med läraren som auktoritet och ordning och reda i klassrummet en ledstjärna."


Grammatiken lämnad därhän ger det citatet mig ånyo ståpäls.
"Genom en värdeorienterad skola skall värderingar och normer förmedlas och en känsla för vad som är rätt och vad som är fel skall tillskansas eleverna."
Nästa citat får genast pälsen att lägga sig. Givetvis anser jag det vara till gagn om alla Sveriges medborgare lärde sig goda kristdemokratiska värderingar. Dock har jag en stark misstanke att det de kommer få lära sig i dagens värdegrundsskola är HBTQ, radikalfeminism och socialism. Jag vill hellre kämpa för att få värderingar ut ur skolan, och kunskaper in.


En del guldkorn finnes:
  • Kommunerna ut ur skolan. Håller med, kommunerna har sällan varit särskilt engagerade och kunniga ägare. De har snarare agerat bolagsplundrare, och med hjälp av saftiga lokalhyror gjort sitt bästa att plocka ut skolpengen ur skolbudgeten. Tacka Gud för friskolorna!
  • Mer läxor vid ung ålder! Mera läsa, räkna, skriva!
  • Lärare skall ha auktoritet, och kunna ge kännbara sanktioner.
  • Betyg från första årskursen.
  • Stopp för betygsinflation.
  • Tillåt den hemundervisning som Alliansen förbjöd.
  • Även duktiga elever skall få utvecklas efter förmåga. Elevens förmåga.


EU: Ja, med förnuft


I striden mellan "somewheres" och "anywheres" hamnar jag solitt i anywhere-lägret. Jag har själv studerat utomlands i ungdomen, och har gott om släktingar i Tyskland och England. Jag ser fram emot när mina barn kan välja universitet i hela EU, med viss reservation för språksvårigheter i konstiga balkanländer och Danmark. Det skall bli spännande att välja pensioneringsland, med förvissning om att jag inte kommer behöva betala amerikanska nivåer på sjukförsäkringen.


Samtidigt ser jag gott om tokigheter i EU. Euron gick åt pipan. Den gemensamma flyktingpolitiken kan vi se oss i månen efter. Jordbrukspolitiken är åt pepparn fel. Byråkraternas maktbegär växer hela tiden.


Därför tilltalar KDUs EU-ambivalens mig.



Moderpartiet då?

Tycker inte de också som ovan? Nej, när jag läser partiets uttalanden låter det genast som om både V och F! har varit med och skrivit inläggen.


I invandringspolitiken märks det att falangerna inte är överens. Där pratas samtidigt om såväl vikten av öppenhet och asyl åt alla som om vikten av ordning och reda. Dags att bestämma sig!


I avsnittet om jämställdhet fokuseras på mäns våld, inte relationsvåld. De pratar om samhällets krav på kvinnor. Att vi idag inte har lika möjligheter. De punkterna kan Birgitta Olsson få ta över istället.


Lag och ordning ligger vi helt rätt på vad jag kan se.


I skolan säger sig partiet vilja fokusera på "kunskap, bildning och arbetsro" - men jag ser få förslag som syftar dit. Här behövs lite mer Björklundsk katederpolitik.


Såvitt jag tolkar partiets vaga EU-formuleringar är vi 100% positiva till EU. Där vill jag se en tillnyktring. Den man älskar, agar man. Den man börjar se som en kontrollfreak som är på väg att ta över ens liv spöar man skiten ur.

Summering

Jag vill rösta på KDU 2018. Synd att det inte går. Jag får nöja mig med att försöka driva opinion inom partiet för den "onda", kalla och hårda linjen, och sedan rösta på kandidater som står för den. En kådis ska inte vara sladdrig och vek, utan stolt peka rakt mot målet.

lördag 29 april 2017

Slöjeväckande

Häromdagen när jag skulle lämna grabben på skolan stötte jag på en sådan här:


En totalt heltäckande slöja, där springan i mitten var hopdragen så inte en glimt av ansiktet syntes. Värre än bilden, alltså. Inte på landsbygden i Afghanistan, utan på en bättre friskola i Lund. Lugnt lämnandes av barnen på skolan.


Folkpartisten inom mig ropade genast på förbud, medan miljöpartisten utbrast i ett rungande "Ahlan wa sahlan". Fast en rättrogen miljöpartist skulle väl halat fram fotbojan istället. Inte lätt att hänga med i svängarna.


Sen, när jag ser sådana här självstympningar, så vill jag införa obligatorisk niqab för vissa:


Det är inte lätt att vara mångkulturell idag. Som den aktuella debatten om damen som inte fick jobb på SAS när hon inte kunde jobba utan slöja visar. Vi har en del frågor att ta ställning till, frågor som visar vår inställning till viktiga principer som tolerans, jämställdhet och åsiktskorridorer. Principer som ofta klampar in på varandras områden och kräver svåra avväganden.




Ska vi ha religiösa särregler?

Nej. Som religiös fundamentalist vill jag inte ha det. Rättsväsendet skall vara som skatterna: enkla, förutsägbara och begripliga. Inte förgripliga. En religiös abortmotståndare skall styras av samma paragrafer som en homosexuell, en vit medelålders konservativ man av samma regler som en ung kolsvart genusfeminist. Vapenvägraren skall rannsakas enligt statuter som inte tar hänsyn till om samvetsnöden kommer från Jesus, Gandhi eller Sturmark.


Ska man (läs: kvinna) få ha slöja på jobbet?

Ja och nej. I min nattväktarstatliga idealvärld är detta inget problem. Arbetsgivare och arbetstagare kommer själva överens om detta. Det är fritt fram för arbetsgivare att sparka arbetstagare utan anledning. Det är fritt fram för arbetstagare att vägra lyda arbetsgivares påbud. Givetvis med följden att de blir av med jobbet. Denna idealvärld finns dock ej; i verkligheten har vi omfattande arbetslagar och A-kassor att ta hänsyn till.


Principen om arbetsgivarens rätt att styra arbetet väger tungt. Det är arbetsgivaren som tar den ekonomiska risken. Tänk tanken att en frisörsalong anställer en frisör som dyker upp i burka, och därmed får en kundkrets som består till 100% av fisförnäma konservativa tanter att gå upp i rök. Eller, omvänt, en halal-slaktare i Rosengård som får en kassörska som insisterar på att få sitta i en T-shirt med tryck från en RFSL-broschyr.


Samtidigt vill jag uppmana till tolerans och mångkultur. I Sverige är ofta åsiktskorridoren trång, samtidigt som den plötsligt ändrar riktning. Ena dagen är det jättefint med slöja, nästa dag är det förtryckets tecken.
  • Jag har inget emot en kvinnlig polis med slöja eller en manlig med turban. Det viktiga är att de klarat de hårda intagningsproven och vet hur man dompterar en ilsken mobb och hur man med batongen får ner ett par busar på marken.
  • Jag har inget emot sverigedemokratiska lärare. Det viktiga är hur bra de är på att hålla ordning, hur mycket de kan, och hur bra de är på att lära ut det de kan. Jag kan till och med stå ut med socialistiska lärare!


Ska barn få ha slöja?

Ja och nej. Som kristdemokrat är jag självfallet för familjens rätt att välja. Och alltså, eftersom omyndighet definitionsmässigt innebär att man inte har beslutanderätt, att föräldrarna väljer. Du har alltså som förälder rätt att bestämma om barnen inte ska få ha Che Guevara-tröja, om de skall täcka håret, osv.


Jag drar dock en gräns, lite oprincipiellt, vid niqab. Där anser jag en åldersgräns krävs. Kanske samma åldersgräns som vi idag sätter vid sexuellt umgänge?


Men är det inte oliberalt att förbjuda barn att ha niqab? De kanske vill själva? Jodå. Ungefär lika illiberalt som att förbjuda incest eller könsstympning. Min avvägning här, vad gäller niqab, är att risken för tvång från de vuxna är stor, och att skadan av att gå genom ungdomen med en skärm för ansiktet är tillräckligt stor att motivera förbudet. En sjal som täcker håret är däremot inte lika skadlig.




Ska slöjbärare få A-kassa?

Den som insisterar på att få jobba i burka lär stänga sig själv ute från en stor del av arbetsmarknaden; i alla fall den vita arbetsmarknaden. Vit avseende på skattemoral, inte hudfärg. Kan man då anses stå till arbetsmarknadens förfogande, vilket brukar vara ett krav för att få ersättning?


Här borde vi använda oss av försäkringsbranschens gängse verktyg. Trafikförsäkring får alla teckna, men ger du dig ut på en racingbana kommer du önska att du läst det finstilta i avtalet innan. Så varför inte differentiera premier och/eller utbetalningar på A-kassorna lite mer?


Låt mig sedan argumentera emot mig själv. Att människor som tar på sig en slöja, en liten hakkorsbindel eller går med i SD får svårt att få ett jobb beror främst på att andra människor är fördomsfulla emot dem. Skall man då få lida för att andra är förstockade? Det känns inte helt självklart att den lärare som tar ett förtroendeuppdrag i SD, och därmed gör sig fullständigt oanställbar, därmed skall förlora A-kassan.


Vill jag att slöjan ska "ta plats" i Sverige?

Synen av en niqab i min egen comfort zone var lite av en chock. Vanliga hederliga hucklen har jag inget emot, jag förbjuder hellre svastikor eller Che Guevara-tröjor. Jag är gammal nog att ha suttit i kyrkbänkar med gamla damer med sjal. Men vid den heltäckande, ansiktsdöljande klädseln går en gräns. Detta vill jag inte ha i Sverige.


Totalförbud, alltså? Nej. Det finns massor som en gammal konservativ stöt som jag inte vill ha i Sverige: kritiska vithetsstudier, särlagar för minoriteter, lössläppt sexualitet, hiphop, melodifestivalen, dokusåpor, "progressiv" uppfostran och utbildning. Jag vill dock inte förbjuda skiten. Jag vill argumentera emot den.


Det vi bör göra, istället för att förbjuda invandrande araber att bära heltäckande mundering, är att sluta upp med att använda våra skattemedel till att hålla välkomstgalor för och sedan försörja tiotusentals varje år. Om några enstaka råkar hitta till Sverige, och tar med sig seder som för oss ser väldigt udda ut, så är ingen större skada skedd. Det är när de kommer i stora skaror, såpass stora skaror att de sedan kan börja agera moralpoliser för de som kommit till Sverige för att slippa just dessa seder, som det blir problem.


Ett problem vi kan åtgärda vid källan.


Lite avslutande trams

Till de som anser att slöjan intet har att göra i Sverige ger jag följande lilla historielektion. Förvisso är damen klädd enligt italienskt mode, så lite osvenskt är det, men något Eurabia är det inte som förutspås.




Sen läste jag en kul artikel där Eli Göndör jämför kvinnor i slöja med kvinnor i högklackade skor. En intressant jämförelse. Vad fan - jämför jag påtvingade slöjor med kvinnors fria val!? Den aspekt jag ser som intressant i jämförelsen är hur "patriarkatet" ofta drivs av kvinnor. Som Göndör påpekar finns det i Sverige flickor som tar på sig slöja för att vara som mamma, precis som det finns flickor som tar på sig höga klackar. Helt frivilligt, utan elaka patriarker i bakgrunden. Barnen imiterar de vuxna. Sen kan man ju invända att rapporterna om män som kallat kvinnor som inte har högklackat för horor eller försökt våldta dem på våra asylboenden är rätt få.


Jag tror att det främst är kvinnorna själva som driver trenden att kvinnor skall vicka fram som fyllbultar i höga klackar och skada fötterna, för att därmed framhäva byst och rumpa.




Vi karlar, vi vill ha tillbaka artonhundratalsmodet:



söndag 23 april 2017

Mitt liv som folkpartist

Nej, jag är inte folkpartist. Men jag känner mig lite som så. Lite sådär socialliberalt kluven. Här har jag ägnat åren åt att lägga det ena mer tokradikala migrationsförslaget efter det andra, och så verkar det som om jag nu blir omsprungen av - Miljöpartiet!


Åsiktskorridoren i Sverige börjar likna en promenad med min Golden Retriever. Tvära kast mellan cykelvägens kanter, ett ivrigt sniffande under några sekunder på någon onämnbar brun hög, och sedan raskt vidare till andra sidan, varpå den som hänger i kopplets andra ända förväntas hänga med.


Efter att en lastbil med tillhörande passagerare förirrat sig på avvägar har plötsligt våra tyckare och politiker börjat klämma fram en massa skarpa förslag. Med undantag av magister Fridolin misstänker jag att de flesta förslagen är samma gamla förslag som de alltid har, men nu med nya skäl. De vill helt enkelt få igenom sina vanliga käpphästar, med terrorn som undanflykt.


När Sverige drabbas av utmaningar, hamnar lösningsförslagen ofta i någon av nedanstående kategorier:
  • "Cargo cult". En åtgärd som inte har något som helst med problemet att göra, så som homeopatisk medicinering eller försöken att åtgärda skolproblem med genusteori.
  • "Piss i Missisippi". En åtgärd som förvisso pekar i rätt riktning, men är löjligt otillräcklig. Som att åtgärda bostadsbristen med någon miljon i subventioner.
  • "Släcka med bensin". Att lösa bostadsbristen med mer socialism och centralplanering. Att låta Sveriges Unga Muslimer sköta integrationen. Att låta Mona Sahlin hantera offentliga medel.
  • "Tillsätta en utredning". Läs: begrava frågan till efter nästa val. Eller nästnästa. Allt i hopp om att omvärlden löser problemet medan vi står med huvudena i sanden. Så som vi länge hoppades att EU eller Khadaffi skulle stänga gränserna söderöver så vi själva slapp smutsa ned våra känsliga samveten.
  • "Önskekonserten". Känner man bara tillräckligt starkt för något, och upprepar "det måste gå" tillräckligt många gånger, så kommer det fixa sig av sig självt. Vanlig metod för politiker som vet att något måste göras, men att alla vettiga åtgärder kommer förkastas av väljarna. Har liksom kommunismen ännu inte funkat i verkligheten, men anses ändå som en fin och vacker tanke.
  • "Rasistjävel". Känner man att det är riktigt jobbigt att åtgärda ett problem går det alltid att skjuta budbäraren.


Vad har vi då fått för nya eller nygamla påhitt? Här kommer en lista, där det lämnas som övning till läsaren att känna igen kategorierna ovan.


Flödet in i och ut ur landet

Mängder med hårdare tag lanseras nu.


Ingen människa är illegal. Inte kvar i Sverige, i alla fall. Ut med packet! Alla verkar nu vara överens om att de som inte har laglig rätt att vistas i Sverige inte heller skall göra det. Däremot är det väldigt tunt med förslag på hur det ska gå till. Hittills har det inte hjälpt att be snällt.


Fotboja. Jag är imponerad av elasticiteten i Fridolins nacke. Han skulle nog kunna titta på Wimbledon-tennis i en månad utan att få ont. Både MP och mitt eget KD lanserar nu elektroniska fotbojor. Det känns dock som en symbolåtgärd som träffar fel. De som tänker gå under jorden plockar helt enkelt bort bojan och går under jorden. Möjligen kan det tänkas att någon som tvekar över hur de skall handla inte tar det drastiska steget att, efter att illegalt smugglat sig över halva jordklotet, trotsa en av den svenska statsmakten ditsatt boja. Eller inte. Mest lär det dock drabba de snälla och laglydiga som tänkt återvända, men får gå med en skavande fotboja fram tills att flyget lyfter.


Internering. SDs gossen Ruda har sedan länge föreslagit internering av alla asylsökande - alltså från den dagen man anländer i Sverige till dess att man antingen får tummen upp eller sitter på flyget hem. Ja, jag håller faktiskt med Kent Ekeroth. Enligt SvD saknar åtta av tio asylsökande ID.Det är rimligt, med tanke på landets och landets medborgares säkerhet, att människor som vi inte vet vilka de är, inte får röra sig fritt. Ett acceptabelt pris att betala för den som flytt en säker död. Samtidigt får vi arbeta på att rejält sänka handläggningstiderna. Bostadsstandarden på dessa förvar - om vi kan nyttja Grand Hotel eller flyktingläger av Jordanienstandard - ja, det lär bero på de där förkättrade volymerna.


REVA. S vill låta poliser undersöka arbetsplatser. SD vill ha mer kontroller inne i landet. Som liberalkonservativ är jag känslig för att ge staten för mycket makt, men det här kan jag acceptera. Kan vi skicka in "health inspectors" till våra krogar, med makt att bomma igen dem, så kan vi också skicka in King vid gränspolisen för att hitta slavkontrakt och illegala migranter.


Ingen amnesti. Idag kan man gömma sig i fyra år och ansöka på nytt, det vill M ta bort. Känns ohyggligt självklart, så borde det alltid ha varit. Det ska inte löna sig att missköta sig och bryta mot lagen.


Fler poliser vill C och L ha. Jag misstänker att det är en avledande manöver - de poliserna kommer alltid ges något annat att prioritera.


Avskaffa asylrätten, ta kvotflyktingar istället. Förvisso är asylrätten, som den ser ut idag, ett problem. Den säger att den som är stark och samvetsoöm nog att muta och bryta mot lagar för att ta sig in i Sverige (japp, det är olagligt att ta sig in här utan tillstånd) får hjälp, medan de andra får försmäkta i de flyktingläger vi inte längre har råd att sponsra eftersom vi lagt alla pengarna på unga män från Mellanöstern. Samtidigt vill jag inte helt ta bort asylrätten. Vi minns väl de kristna som stod vid Turkiets gräns och ville bli insläppta, med IS i ryggen? Vi vill väl hjälpa vårt finska broderfolk när den slemme ryssen anfaller? På något sätt får vi formulera en princip som garanterar lokal hjälp, samtidigt som asylshopping tvärsöver jordklotet förhindras.
Jag är också lite orolig över kvotflyktingvurmen. Efter att vi öppnat för kvotflyktingar och stängt för de andra: hur många minuter tror ni det tar för smugglarna att fatta det och istället muta de FN-tjänstemän som sköter uttaget av kvotflyktingar? Eller tillhör ni månne den där Pierre Schori-falangen som tror att FN är en omutlig välgörenhetsorganisation?




Integrationen här i Sverige

Avskaffa religiösa friskolor. Men för helvete. Våra katolska friskolor funkar idag bättre än snittskolan. Ville vi komma åt skolor som sjuder av ovetenskaplig genusvetenskap, subjektiv värdegrund, våldtäkter av minderåriga och annat osunt så är det de kommunala skolorna som skall förbjudas först. DDR-skolan verkar ha lyckats, mina liberala polare är nu allihopa en bunt socialister utan att de ens fattar det.


Bussning av skolbarn. En iskall vind från min barndom drar fram. En vind från den tid då kommunalpampen bestämde var dina och mina barn skulle gå i skola. Nej tack.


Avskaffa skolvalet. Se ovan.


Alla måste dela svenska värdegrunden. Jovars, det känns som ett rätt effektivt sätt att begränsa flyktinginvandringen. De länder folk flyr ifrån är just sådana länder där alla måste dela värdegrunden - annars. Men måste vi verkligen göra Sverige lika dåligt som Mellanöstern för att slippa invaderas av Mellanöstern? I mitt Sverige tolererar vi i alla fall olika.






Terrorismen

Registrera lastbilar, inte islamister. Påminner lite om tröjor som cirkulerade bland oss ungmoderater en gång i tiden: "registrera kommunister, inte vapen". Och analogt med det vill jag att det är islamisterna, nazisterna, de autonoma osv som vi registrerar. Inte gatstenar och lastbilar.


Det är nazismen som är problemet.


Förbjud extremism. Som yttrandefrihetsfundamentalist har jag hittills varit emot att förbjuda extremistiska organisationer och medlemsskap däri, men det här kan bli kul. En guldgruva för oss politiska satiriker. Tänk tanken att organisationer som inte delar vår värdegrund, medlemskap däri, och finansiering därav, är förbjudet. Först inför skranket borde då svenska staten bli - vi har ju finansierat mördarna i Hamas. Vänsterpartiet, som skickar pengar till "befrielserörelser", lär också få åka in i finkan. De sossar och miljöpartister som hänger med terrorister i Ship to Gaza-rörelsen lär få något värre än fotboja att oroa sig för. Halleluja!










Vad gör vi, då? Det finns inte en patentåtgärd. "There is no silver bullet", som vi programmerare brukar hävda. Däremot finns flera små åar som så småningom skulle kunna bli en rejäl bäck:


  • Stopp för asyl i Sverige. Detta eftersom vi inte har den politik och byråkrati på plats som behövs för att hantera ett stort inflöde. När ambulanser kan åka in i utanförskapsområden utan poliseskort, när organiserad brottslighet är under kontroll, när svenska pass inte säljer bättre än senaste Läckberg-thrillern, när skola, bostadsmarknad och jobbmarknad fungerar - då kan vi fundera på att släppa på kranen.
  • Kulturförvandling i polisen. Det måste bli viktigare att fånga in busar än att inte kalla dem "apadjävlar". Politiskt tillsatta dialogchefer måste bytas ut, på fler nivåer än längst upp.
  • Kulturförvandling i domstolarna. Straffskalorna måste användas.
  • Hårdare lagar, mer proaktivt stiftade. Det tog åratal att göra IS-charter olagligt.
  • Inget ID, inget insläpp. Det som funkar på Systemet skall även funka vid gränsen. Har du inget ID, så skall chansen att få gå fri i Sverige vara noll.
  • Internering innan beslut. Beslut om asyl skall fattas raskt, och under tiden sitter du inlåst. I säkerhet. Ensamkommande kvinnor skall inte riskera bli terroriserade av islamister.
  • Avvisade åker hem. Kan du inte avvisas; se Internering.
  • Rasprofilering! Reva-kontroller görs inte på SD:s årsmöte, utan på ställen där man kan förvänta sig att hitta illegala migranter. Lika självklart för mig att vi motorcyklister kan fastna i trafikkontroller när Hells Angels är på flykt, lika självklart känns det att polisen fokuserar på att kontrollera branscher och utseenden som är typiska för illegala migranter.
  • Anmälningsplikt! Självfallet skall alla samhällets grenar, såväl polis, skola som socialkontor, ha plikt att vid misstänkt lagbrott anmäla detta.
  • Inga pengar till brott. Staten skall kontrollera utbetalningar så att inte kriminella sätter i system att mjölka systemen för assistans, coacher osv. Så att de som faktiskt behöver pengarna får dem istället. Att ge skola eller bidrag till illegala migranter faller givetvis under denna punkt.
Under tiden vi inför punkterna ovan jobbar vi även med att få till en EU-gemensam asylpolitik. Liksom vi jobbar inom FN-systemet för världsfreden. Med ungefär samma hopp om framgång.




Så, kort summerat: jag vill ha in färre islamister i landet; volymer är på riktigt, och det finns ett svar på frågan "hur många konservativa gubbar med skägg (förutom mig...) tål landet?". Dock vill jag att de vi faktiskt släpper in, eller har släppt in, har samma rättigheter att yttra sig som alla andra. Även när deras åsikter inte är enligt värdegrunden.

lördag 15 april 2017

Vem vann?

I alla dessa eländes melodifestivalsrundor brukar frågan dyka upp: var det rätt låt som vann? Eftersom det just nu, tack och lov, är dödsäsong för falsksjungande fjantar så spekulerar hela landet istället över terrorismen. Vann terrorismen när en galen, ondsint Uzbek felparkerade i Åhlenshuset? Konsensus verkar vara att det var Sverige och Stockholmarna som vann, eftersom vi inte låtit knäcka oss av mördarens ränker och anslag.


Fel. Terroristerna vann. Terroristerna vann redan för flera år sedan. De vann, inte för att de var bättre, utan för att vi envisades med självmål efter självmål. Med våra egna journalister som de mest envisa bollsparkarna.


Sådana här bilder har ni väl sett i tidningarna? Och nickat gillande? Jo, visst är det upprörande att regimen i Eritrea sätter människor i finkan utan rättegång, bara för att de använder sig av vad som borde vara en självklar yttrandefrihet.


Vad vi inte sett i tidningarna är några "Je sui Lars Vilks"-bilder. Vilks är förvisso inte inspärrad av staten, utan tvärtom skyddad av svenska staten. Staten håller med SÄPO-skydd och flyttar runt Vilks på diverse anonyma platser runtom i landet. Efter att ha ritat en Muhammed-bild är han eftersökt av galna islamister, av samma snitt som den där som körde ihjäl folk i Stockholm häromdagen. Han har begått samma brott som de som blev ihjälkörda: han har inte rättat in sig i ledet och lytt de som inte gillar olika. Vilks försmäktar förvisso inte i en fängelsehåla, men han kan definitivt inte gå på stadens gator som en vanlig man. Med eller utan trenchcoat. Han är idag inte en fri man.


Hur är då svenska medias reaktion? Nej, inga "free Vilks"-upprop. Snarare tvärtom, vill de att Vilks skall hålla käften och inte häda. Han får skylla sig själv. Med andra ord: terroristerna har rätt, enligt svensk press. Vi skall böja oss för intoleransen.




Svenska tidningar har sedan flera år varit kliniskt fria från Muhammedbilder. Varför det? Enkelt. De är rädda för terroristerna. De vet, med Jyllandsposten som exempel, att den dag de publicerar en Muhammedbild blir de måltavlor. De måste skaffa larmbågar och kpist-beväpnade vakter i entrén. De får skaffa hemliga adresser och SÄPO-skydd, liksom den bespottade Vilks.


Det är OK att vara rädd. Det skulle jag också vara. Men erkänn då läget, kära journalister. Er förmåga att vara en garant för demokratin och det öppna samhället ligger nu på samma nivå som Kissie.


Terroristerna leder matchen.


Med kpisten och bomben som hot har de kuvat oss från att visa detta:


Det är dags för Sverige att komma in i matchen. Det är dags för Fantomens lag att gälla i stadsdjungeln: "En kvinna skall kunna gå på en stig i mörkret med fullt av juveler om halsen", eller hur det nu var. Och vi skall kunna publicera harmlösa satirteckningar utan att darra av rädsla för att få halsarna avskurna, IS style.


Då är vi på den vinnande sidan. Inte förr.

lördag 8 april 2017

F! har väl rätt?





Jag har en Golden Retriever. Som så många andra av den rasen har han avlats för att få en snövit päls:




Beowulf







Här är hundrackarn emot den vita snön - helt plötsligt är han gulbrun. Och alla kommentarer om att det beror på att jag inte badar honom ofta nog bemöts med ett nafs i skinkan.




Beowulf in the snow




Vad försöker jag komma till? Jo, madam Kawesas uttalanden häromdagen om vitheten. Att den Iranier som är kritvit i Iran blir mörkhyad vid passage genom Arlandas grindar. Hon har en liten poäng. I Iran är Iraniern top dog, och kan från sin position längst upp på gödselstacken fritt se ned på araber och negrer. Ja, vete tusan om de stolta ariska iranierna inte även ser ner på oss nordbor som varandes barbarer, som sprang omkring i djurhudar och jagade mammutar medan iraniernas civilisation blomstrade. I Sverige är det vi svenskar som styr, och iraniern som är pizzabagare. För visst är det väl uppenbart att mannen nedan är chanslös i Sverige?




Men inget konservativt inlägg kan väl sluta i att F! har rätt? Nej, lugn. Kawesa går vilse. Hon har hakat upp sig på den vita färgen.


Antagligen beror detta på att det kursmaterial hon läser på Södertörn kommer direkt från USAmerika. I USA finns en etablerad konfliktlinje mellan svarta och vita, lika etablerad som den episka striden mellan Darth Vader och rebellerna på barnens dagis. Allting där handlar om slavhandel, rasism och kolonialism. Eftersom svenska universitet ofta använder kursböcker, kurser och diskurser från USA, så blir resultatet därefter. Riktigt komiskt blir det när unga töser efter en introkurs i "gender and African studies" på Södertörn begår tidningsartiklar och skriver om den vite mannens börda, Sveriges skuld för den transatlantiska slavtrafiken och hur afroamerikaner är diskriminerade i Sverige.


De har fastnat i en teoretisk förklaringsmodell och använder den överallt. I manualen står att den vite mannen är skurken. Det innebär, med logik värdig en femåring, att varhelst man hittar en skurk, så måste denne ju då vara en vit man. (Alla hästar har fyra ben. Alltså är det där kreaturet med fyra ben som står och råmar i hagen en häst.) Jag misstänker att de i en analys av folkmordet i Rwanda raskt skulle hitta skäl att kalla den ena sidan vit. Antagligen anser de även att japaners vita hud är anledningen till att de förtryckt kineser och koreaner.


Det här påminner lite om marxisterna, som alltid applicerade sin standardmodell, klasskonflikten, på allting. Vilket kanske inte är så konstigt om man ser till hur många övervintrade marxister som häckar på våra universitet. Samma vargar, nya fällar. Och fällor.


Så, för att summera: våra akademiker behöver lyfta huvudena ut ur sina postmoderna kontexter och besöka verkligheten. Samt, efter observation av denna verklighet, leta efter de teorier som bäst förklarar verkligheten. Inte leta efter den verklighet som bäst passar deras a priori fastställda, av Marx eller Gud givna, teori.






Min analys av verkligheten:


Makt korrumperar. Den som har makt kommer tämligen snart använda den för att förtrycka andra, oavsett initial goda avsikter. Det är därför demokratier som USA satsar hårt på maktdelning. Det är därför det vore skönt med lite starkare motpoler mot politikermakten i Sverige.


I Sverige är det normalt vita som har makt, av den enkla anledningen att så gott som alla varit vita. I Afrika norr om Sahara har araberna makten, söderom har de som är allt annat än vita makten, och i Sahara regerar kamelerna. Grupperna vid makten växlar, och deras hudfärg likaså.


Jo, nog finns diskriminering i Sverige. Här skriver forskaren Joakim Ruist om det. Jag har dock en naggande misstanke, helt ouppbackad av statistik eftersom jag är en alldeles för lat jäkel för att leta upp den, att det blir svårt att hitta länder där utbölingar diskrimineras mindre än här. Vilket förvisso inte hindrar att det är välkommet att minska diskrimineringen. Närhelst F! vill arbeta emot diskriminering står jag gärna bredvid och applåderar. Den dag de har kontakt med verkligheten.

fredag 7 april 2017

Kådisarna står upp för Sverige

En sån här eländes dag, när någon satans mördare slagit till i Stockholm, vill jag i rent trots ägna åt trams istället för att diskutera situationens allvar. Förvisso lyckades vi Kristdemokrater i precis rätt tid slå till med att vi vill ha en himla massa nya poliser, vilket ju är helt rätt då polisen smälter utav bara den om man får tro våra vänner i miljöpartiet. Men det är inte det jag vill prata om. Jag vill prata om vår nya logga:


K

D



Varje rebuslösare med självaktning vet ju hur det skall utläsas:


D under K:et. Dunderkåt.


Det verkar som de sista sexualmoralisterna har lämnat KD nu. Förutom jag. Tur att jag har humor, och att den är stabilt rotad under bältet.


Låt oss nu hoppas att det här ger lika bra press som Liberalernas nya logga:

fredag 17 mars 2017

Alice i blunderlandet


Ni missade väl inte intervjun med Bah-Kuhnke häromdagen? Hon verkade ha noll koll på det där med återvändande islamistiska mördare. Jag undrar varför.

Kan det bero på sällskapet?



Eller kan det vara så att hon umgåtts lite för mycket med före detta
partikamraten Mehmet "meme" Kaplan?



I vart fall, så introducerar Bah-Kuhnke ett nytt, spännande sätt att se på det där med framgång och mätning av densamma. Umeå och Göteborg ses av henne som framstående inom avprogrammeringen av jihadister - trots att städerna själva påpekar att de ännu inte kunnat hantera en enda jihadist, på grund av den fullkomligt frånvarande samordning (tack för det, Mona Sahlin!) som gör att ingen talar om för kommunerna när galna mördare kommer hem.

Alltså: måttet på framgång idag är att man ingenting gjort. För då har man ju inte gjort något fel. Och eftersom det går åt helvete med det mesta nuförtiden, kommer man därmed först i ledet. Som den där stackarn som anmäler sig som frivillig i lumpen genom att alla andra tar ett steg bakåt.

Det här måttet kan vi glädja oss åt på många andra håll.

I Lund har vi landets mest framgångsrika anti-mobbningsprogram. Vi låter våldtäktsmännen gå kvar i skolan, utan att göra något. Fast tyvärr har ju en oförstående omvärld gjort att vi fick backa på det.

Bostadspolitiken, där inga strån lagts i kors de senaste decennierna, är en strålande framgång.

Fram tills nu har migrationsverkets brist på utredningar och åldersbestämningar varit en dundrande succé. Vi får väl hoppas att våra aktivistbyråkrater stoppar testerna.



Låt oss dock inte döma vår demokratiminister för hårt. Jag har hört ryktas att häromveckan, när kollegan Ygeman gnällde över att hans rikspolischef inte ville genomdriva sossarnas nya hårda batongpolitik, Bah-Kuhnke lovade att höra sig för med lite gamla kontakter från sitt tidigare arbetsliv. Och det gav resultat!

Snart har vi Sveriges nye brottsbekämpare på plats:



söndag 12 mars 2017

Stickan har en plan


I Expressen målar den gamle gråsossen Stig-Björn Ljunggren upp två vägar för moderaterna. Antingen bilda ett konservativt block med SD, eller ett "betongblock" med S. Men i vart fall sluta jamsa och bestämma sig. Artikeln är välskriven, rolig och läsvärd. Jag antar att Ljunggrens förslag, dock outsagt, är att det är med S M bör slå påsarna ihop. S&M. Låter bra. Riktigt normkritiskt.

Blir det så, då? Innan valet: nej. Partierna är alltför upplåsta i sina allianser, och alltför vana vid sina riskminimeringsstrategier. De flesta partier idag är som våra vägkrogar: för att minimera risken att stöta bort någon har de tagit bort allt som på något sätt kan ge en distinkt smak. Därmed tilltalar de idag ingen. Att helt plötsligt locka med nya ovana smaker riskerar stöta bort de få stackare som ännu hänger kvar.

Jag ser framför mig en valkampanj där de rödgröna, alliansen och SD alla tre kommer göra sitt bästa att verka trovärdiga i viktiga frågor: brottsbekämpning, rättsväsende, invandring, skola, vård. De kommer göra sitt bästa att med vackra ord beskriva ett engagemang som får ena halvan av väljarna, de som gillar batongpolitik, att rösta på dem. Samtidigt kommer de göra sitt bästa att inte föra fram konkreta förslag som kan få den andra halvan av väljarna, de som ömmar för de som av samhället drivits till brott, att i avsky vända sig bort från partierna. Ett valår fullt av trams och flum, alltså.

Resultatet? Några småpartier kanske åker ut, något stolleparti kanske kommer in, men dagens landskap lär stå fast: tre block, alla utan egen majoritet.

I det läget kommer Löfven självfallet sitta kvar. S är ett maktparti, som anser sig ha arvsrätt till regeringsposterna. De kommer aldrig gå därifrån utan att vara nödda och tvingade. Eftersom vi har negativ parlamentarism, krävs att mer än hälften av riksdagen aktivt röstar nej till att regeringen Löfven skall fortsätta. Låt oss anta att Alliansen och SD här gör gemensam sak och röstar ut regeringen.

Nästa steg blir talmansrundan. Här blir det spännande. Nu är valet över, alla har sina mandat, och därmed frihet att räcka väljarna lång näsa, ta ut en annan riktning och hoppas att fyra år räcker för att visa att det val man gjorde var bra för Sverige.

Hur gör talmannen i ett läge när alla konstellationer verkar vara minoriteter? Även här gäller negativ parlamentarism: talmannens förslag går igenom försåvitt en majoritet inte röstar nej.

Antag nu att talmannen, efter att ha pratat med AKB som mumlat något om att hon nu är Jimmies bästis, lägger fram förslag på en M+SD-regering, eventuellt även med ett KD strax över 4%. Vi har fortfarande inte nått majoritetsregering. Vad händer när det blir dags för omröstning? Jag misstänker att pressen från pressen och diverse kändisar blir stor på det parti som inte röstar emot en SD-regering, speciellt som opinionsundersökningarna pekar på att statsministerkandidaten är Åkesson snarare än Kinberg-Batra. Min gissning är att talmannen inte skulle få igenom sitt förslag.

Antag istället att talmannen får signaler om att Löfven och Kinberg-Batra nu är polare, och lägger fram ett S+M-förslag. Genast skulle pressen bli en helt annan. Plötsligt skulle den som inte släpper igenom denna konstellation bli någon som står i vägen för en stark regering som behövs för att mota krisen. Jag kan mycket väl tänka mig att SD röstar för, eller i alla fall inte röstar emot, en sådan regering, så länge den står för mindre invandring (gällande S+M-linje), lag och ordning (gammal M-fråga, dock glömd och gömd de senaste 10 åren), mer bidrag (S paradgren) och stärkt försvar (M+S, i alla fall symboliskt och vid högtidstalen).


Slutsats: jag bedömer en S+M-regering mycket mer sannolik än en M+SD-regering. Helt beroende på övriga partiers vilja att släppa igenom respektive variant.

När regeringen är på plats kommer tredje hindret: budgeten. Återigen: med vissa politikområden på plats kommer nog inte SD larma för mycket.

Efter budgeten är det klassisk kohandel som gäller. En minoritetsregering måste i varje fråga söka stöd från något/några partier. Vore jag oppositionsparti skulle jag då insistera på den gamla klassiska "you scratch my back, I scratch yours". Det vill säga: jag röstar på ert förslag bara om ni sedan röstar på mitt. Vilket gör att regeringen får navigera klokt mellan Skilla och Karybdis.


Vad skall då en sådan regering göra, och vad har den för chanser att genomföra den? Historiskt har S visat en förmåga att kunna ta i med hårdhandskarna och vidta åtgärder som går helt på tvärsan med deras ideologiska förtrupper. Någon som minns Göran Persson och Ingvar Carlsson? Sen finns där tyvärr nuförtiden en hel del Mona Sahlin-typer: halvkriminella fuskare vars största eller enda förmåga är ett välsmort munläder. Dagens moderater har jag dålig koll på, trots att jag innan jag blev kristdemokrat varit moderat i decennier. De verkar mest vara färglösa politruker; ingen Gösta Bohman ibland dem.

De centrala frågorna är:
  • Invandring. Vi måste dämpa inflödet till alla våra problem tills dess vi fått dem under kontroll. Ingvar Carlsson tog en gång i tiden Luciabeslutet. Denna regering skulle kunna ta beslut om att, som man så gärna vill, "gå före" inom EU genom att nu ensidigt besluta om en asylpolitik baserad på flyktingkvoter. Det borde finnas möjlighet för S+M att komma överens.
  • Allmänhetens säkerhet. Bovarna håller inte bara på och skjuter ihjäl varandra, eller terroriserar underklassen i förorterna. De ger sig även på oss andra. Vi är vana vid att höra om hur Ericssonanställda kidnappas och rånas när de reser ner till skurkstater och jobbar. När det nu händer i Sverige har det gått för långt.
    Jag är rädd för att S+M kommer få svårt att enas om en effektiv politik. De politiskt tillsatta syltryggarna i ledningsskikten måste bytas ut - det lär bli smärtsamt för S. Hårdare straff känns heller inte helt naturligt för en sosse. Jag är allvarligt rädd för att offentliga uttalanden om att "det här är inte okej" är vad vi har att vänta oss under fyra år till. Om nu inte busarna blir modiga nog att börja råna riksdagsledamöter.
  • Landets säkerhet. Putin har vaknat ur idet, och moderaterna lyckades lägga försvaret i malpåse senast de regerade.
    Sossarna har börjat prata värnplikt, båda partierna pratar om (symboliska...) utökningar av försvarsbudgeten. Att gå upp till 2% (eller 4-5...) av budgeten är nog bara att drömma om. Nato lär inte diskuteras, vem vågar föreslå ett närmande till en allians som styrs av Trump?
  • Bostäder, jobb, skola, vård, skatter? Visst, viktiga frågor, men här tror jag att låsningen mellan S och M är total. Därför kommer absolut inget att hända. Och så länge vi får de övriga punkterna under kontroll så "är det okej".

Det här låter lite negativt. En berättelse om två stela gamla partier, båda så rädda för förändring att de står bredvid och ser landet raseras. Låt mig därför måla upp en alternativ bild. En bild där en ny "underbar natt", en period av förhandlingar mellan kloka representanter för partierna, leder till att gammalt bråte och mög rensas ut och enkla, i efterhand självklara regler sätts i deras ställe. Jag har inte gett upp hoppet om ett sådant förlopp. Några kloka människor måste väl finnas kvar i partierna?

Några ledstjärnor för det arbetet:
  • Sverige är värt att försvara. Mål, budget och materiel ges till försvaret för att åstadkomma att den som försöker plocka Gotland inte gör det utan förluster. Även om vi inte går med i Nato, skall Sverige bli en eftertraktad partner. Donald Trump skall stå i USA och säga "Look at Sweden now. Sweden! They know how to grab Putin by the pussy!"
  • Staten står upp för dig. Oavsett om du bor i Södermalm, Kiruna eller Järva. Alla som vistas i Sverige har samma rätt till polisskydd, vittnesskydd och rättsväsende. Oavsett om du har anor till vikingarna eller just kommit över Öresundsbron. Oavsett om din hy är ljus eller mörk, om du ber till värdegrunden eller Allah. Inga ytor skall lämnas åt gängen. Omedelbart efter valet görs skyndsamma utredningar av problemen - inga utmaningar här - och åtgärder sjösätts. Varför slutar våra poliser? Dålig lön, för korta batonger, meningslösheten med att se buset utsläppt samma dag de fångats in? Fixa det! Är cheferna inkompetenta? Fixa kompetenta chefer! Anlita ett finskt bemanningsbolag om ni bara hittar värdegrundsmarinerade chefer i Sverige. Fråga alla de länder vi skickar u-hjälp till ifall de har lite poliser som behöver en "busman's holiday" (japp, Malmö är nog ändå lugnare än många afrikanska storstäder).
  • Ingen är illegal. Det vill säga: ingen som är illegal får förbli på svensk mark. Vi skall ha en migrationspolitik som är human och hanterbar. Ifall vi inte kan ha bägge, är det det förra som får vika - att göra motsatsen vore tyvärr inte humant mot oss som redan är här. Den som enligt denna politik befunnits inte ha rätt att vara i Sverige skall inte vara i Sverige. Istället för "det här borde fixas"-uttalanden skall förhandlingarna här leda fram till konkreta åtgärder för att åstadkomma en nollvision: inga illegala flyktingar på fri fot. Vill inte ursprungsländerna ta emot de vi behöver utvisa? Okej, synd, då får vi fixa förvaringsplatser: fängelser, häkten, läger i skogen, läger i Libyen, vad som nu skall till.

Det är dags för lite allvar och jävlar anamma i politiken.

lördag 11 mars 2017

Enskilt ansvar och kollektiva skyldigheter


Som man är jag förstås duktig på att hålla mer än en sak i huvudet samtidigt. Som de här två, till exempel:

Spoiler för den som inte hänger med på en referens lika långsökt som HippHipps melodikryss: Häromdagen lade "pastakungen" Paolo Roberto ut ett klipp på sociala medier, med en text i stil med "Boobs prove that men can think of more than one thing at a time". Varpå Gudrun Schyman och grabbarna ovan, Filip & Fredrik, blir upprörda över sexismen. "Boob" betyder inte bara det Roberto åsyftade, utan även "klydderöv", vilket är skånska för "klantarsle". Vilket genast leder till bilden ovan. Jag är glad att jag bara ser på dansk TV, vilket inneburit att jag sluppit se dessa grabbar.

Men det var inte det jag tänkte prata om idag. Inte heller om dualismen mellan ifall de partiklar som bygger upp vår verklighet är vågor (vilket de ser ut att vara när man skickar dem genom två spalter) eller partiklar (vilket de ser ut att vara när man observerar ljuskvanta). Ett filosofiskt huvudbry som sätter myror i brallan på våra fysiker än idag. Om det nu inte är så att det är de kvinnliga kollegerna som rör om i myrstacken förstås.

Nej, jag tänkte röra till det lite i frågan om personligt ansvar. Det där som våra politiker aldrig tar.


Som batonghöger och Bohmanmoderat (eller vågar man till och med säga Thatcher-moderat?) är jag förstås en stor förkämpe för individens rätt, och individens ansvar. Gör man något bra, skall man få njuta frukterna av det. Gör man något dåligt, skall man få pisk. "Do the crime, do the time" - och ingen halvtidsfrigivning.

Samhällsandan, får vi konstatera, har varit emot mig. Sedan 68 har mantrat istället varit det omvända. Gör du något bra, så kommer staten och tar det ifrån dig. Minns ni Pomperipossa? 102% skatt måste vara socialismens Utopia. Gör du något dåligt, å andra sidan, så är det egentligen samhällets fel, och det är synd om dig. Mer synd om dig än brottsoffren, som antagligen provocerade dig med sin kapitalistiska rikedom. Försåvitt du inte är en osolidarisk skattesmitare, förstås.

Sen, plötsligt, vänder det:

På ett sätt tycker jag lite synd om den stackars rektorn i Lund. Jag funderar lite över vad han varit med om i barndomen, i god polischefsstil. Han har nog fortfarande inte fattat vad sjutton som hände. Förra året gjorde han en noggrann identitetspolitisk och gammelsocialistisk analys av läget när två gossar våldtagit en flicka på toaletten. Han kom fram till att två förövare trumfar ett offer, eller att två rasifierade trumfar en svenne, eller hur han nu resonerade. Resultatet blev i alla fall att gossarna fick gå kvar (strunta nu för ett ögonblick i det totalt vansinniga i att gossarna efter en våldtäktsdom får fortsätta röra sig i det fria) på skolan, men inte flickan. Vilket tjänstemän och politiker nickade åt och tyckte att det var gott. Man såg även noga till att inte informera föräldrar till barn på skolan. Det man inte vet har man inte ont av.

Sen skriver Ann Heberlein ett inlägg om detta, tidningarna hakar på, och vips så är rektorn utan jobb. Dock inte de politiker som fram tills ett par veckor sedan tyckte hanteringen var finemang; de tar sitt ansvar genom att säga att "vi tar ansvar". Och sitter kvar.

Jag kan tänka mig att det är många skolledare tvärs över landet som nu sitter och biter på naglarna och väntar på att deras lokalblaska skall upptäcka några mobbare som de låtit gå kvar på skolan.

Personligen blir jag lite orolig. Jag har själv barn som går i skola i Lund. Vilka ännu oupptäckta galningar går i deras klasser? Skall man behöva begära ut belastningsregister för hela klassen innan man släpper in sin lilla gosse på morgonen?



Så släpper vi dagens uppbyggliga anekdot, och går åter till den generella diskussionen. Var står jag, egentligen, i valet mellan individuellt och kollektivt ansvar? Jag får erkänna att jag där inte är 100% batongfantast.

Ja, vi måste utkräva personligt ansvar. Onda gärningar måste bestraffas. För att undvika att folk istället tar personlig hämnd. För att få kriminella ur cirkulation - den som sitter på kåken kan inte gå runt och hota folk. För att avskräcka från brott. Oavsett vilka dystra förhållanden du eller jag växt upp i skall vi veta att det svider i skinnet om vi skadar andra människor.

Ja, hur samhället är organiserat påverkar brottsligheten. Antag till exempel - rent hypotetiskt - att vi plockar in ett stort antal invandrare från kulturellt väldigt annorlunda länder, och att vi:
  • genom en aktiv bostadspolitik ser till att de blir hopträngda i miljonprogramsområden.
  • genom en aktiv arbetsmarknadspolitik ser till att de inte har någon vit arbetsmarknad.
  • genom en aktiv skolpolitik ser till att deras skolor är kaotiska djungler där ingen kan lära sig något och alla förblir okunniga.
  • genom aktivt skapande av en dialogiserad och demoraliserad poliskår ser till att brott, om det inte alltid lönar sig, så i alla fall aldrig har några nämnvärda negativa konsekvenser.
  • genom en frånvarande polismakt lär kollektivet att det är de kriminella som har makten lokalt, och att den som vittnar är död.
Ja, vad tror vi att resultatet blir?


Alltså: båda sidor har rätt samtidigt. Och båda sidorna har misskötts å det grövsta.


Låt mig börja med det kollektiva. Här har Sverige lämnat människor i sticket.
Ni har väl läst "flugornas herre"? En roman om hur barn som lämnas ensamma på en ö blir precis så jävliga som människor är utan civilisationens polityr. Samma sak händer när polisen drar sig ur olika stadsdelar för att det är för jobbigt att vara där. Djungelns lag tar över. De starka tar för sig.

Frågar vi de butiksägare i förorten som får sina butiker uppbrutna och bilar nedbrända så är det inte mer fritidsgårdar eller dialogpoliser de vill ha. De vill ha busarna bakom lås och bom.

Låt oss ge dem det.

En skola utan våldtäktsmän låter också som en bra idé. Kanske man till och med kan önska sig en skola med ordning och reda? Jag upprepar mitt gamla förslag: utnyttja kompetensen hos våra nyinvandrade, som inte marinerats i flumpedagogik sedan dagisåren. Anställ några nyanlända afghanska bergskrigare, skicka efter några Enfield-gevär hemifrån via postorder, och låt dem patrullera skolkorridorerna. Eller varför inte lyssna på Margaret Thatcher?

Jag misstänker att de här damerna skulle få tyst i klassen även på våra värstingar:




Samtidigt med att vi får de kollektiva förutsättningarna för ett rimligt liv på plats, måste det personliga ansvaret betonas. Lämpliga belöningar och bestraffningar måste fram.

Statliga bidrag och skatter skall inte se till att den som ägnar dagen åt att sitta på ett café och klaga på kvinnors klädval har samma ekonomiska standard som den som utbildar sig och jobbar. Det måste löna sig att vara strävsam. Vårt omhändertagande gör i längden inte gott.

Kriminalitet måste stävjas. Poliser på gator och torg, gärna poliser mer effektiva än Kling och Klang.

Den som begår brott emot privatpersoner (rån, misshandel, hot mot vittnen osv) skall plockas ut ur sin miljö. Liksom de våldtagande gossarna är det inte de kriminella som ska vara kvar. Som vår store ledare Reinfeldt sa en gång så är Sverige fullt av tomma fält och skogar. Nog finns väl någon gammal övergiven gruvby i Bergslagen dit de kan omplaceras?

Långa straff för yrkeskriminella. Istället för dagens straffrabatter och mängdrabatter, se till att öka på strafftiden lite extra för de som har många förseelser när de kommer inför domaren. Förvisso, vänstern har rätt, det längre straffet kommer inte att rehabilitera brottslingen. Det kommer dock göra att brottslingens offer slipper utsättas för brottslingen under många års tid. Något som nog är rätt skönt.


måndag 6 mars 2017

De ständigt oppositionella


Det är nyttigt att läsa Orwell. Vi konservativa har väl allihop läst 1984 och Animal Farm, hans svavelosande vidgörelser med kommunisterna? Läser man hans övriga verk inser man att han dock inte är liberalkonservativ, utan en glödande socialist. Inte mellanmjölkssocialist som svenska socialdemokrater heller, utan en socialist som med glädje likt Daniel Suhonen ser folket ta till en Kalashnikov för att ta makten. Ibland har han saftigt fel också, som när han under 40-talet påpekar att kommuniststaterna i alla fall visat att de är bättre på att skapa välstånd än kapitalismen.

För det mesta är det kul att läsa Orwell. Idag läste jag en essä han skrivit om Rudyard Kipling, det brittiska imperiets hovpoet. Man skulle kunna tro att Orwell, som efter en tid som kolonialtjänsteman innerligt avskydde imperiet, tog tillfället att ordentligt platta till Kipling. Tvärtom, i Chestertons anda vände han på steken och hyllade (med vissa reservationer) Kipling som varandes en betydligt mer människokännande och realistisk författare än alla de anemiska innepoeter som under Orwells tid såg ned på Kipling.

Ett citat ur essän griper tag i mig och plingar till, med min samtid som klangbotten:
"The ruling power is always faced with the question, In such and such circumstances, what would you DO?, whereas the opposition is not obliged to take responsibility or make any real decisions."

Här syns en tydlig dissonans mellan vår och Orwells tid. En gång i tiden ansträngde sig den svenska statsmakten att vara förutseende. Man hade ett utredningsväsende som kunde utreda möjliga framtida trender: vilka länder som ville invadera, vilka nya industrier och tekniker som Sverige skulle haka på. Man hade politiker som hade "Sverige främst" som paroll, och agerade proaktivt.

Idag? Idag har vi strutspolitiker, vars enda förmåga till förutseende är att sticka huvudet i sanden innan utmaningarna slår till. Vi har genompolitiserat byråkratin och utredningsväsendet, så att de i bästa fall ger de resultat vi frågar efter, och i värsta fall lägger ett lager identitetspolitik och världsfrånvändhet ovanpå.

Några exempel:

Ordning och reda i trafiken, förväntar vi oss i Sverige. Med nollvision för dödsolyckor står vi ut med dyra årliga kontrollbesiktningar som rensar ut farliga fordon, och svåra och dyra körkortsprov som rensar ut farliga förare. För vissa. I Malmö skattas att var tionde bil ägs av en målvakt. Bilar där förarna glatt kan strunta i besiktning, skatt och försäkring. Lägg till det att invandrare utan körkort under ett par års tid kan hävda att de "tappat" eller glömt körkortet utan att polisen kan göra något. Resultat: du åker i Malmö-trafiken med livet som insats.
Om detta har talats i 10-20 år. Då och då görs tafatta insatser. Häromdagen läste jag om "stora insatser". En bil om dagen, när det finns tiotusentals bilar att plocka. Herrejösses. Västgötaklimax?
En stat värd namnet skulle omedelbart få stopp på detta. En metod jag kommer att tänka på:
Bildresultat för bounty hunter 
Privatisera! Skicka ut hårdhudade bounty hunters på gatorna, med pumphagelgevär och rätt att klampa. Plocka in förare av bilarna, och ge dem straff väl så hårda som för grovt rattfylleri, dvs upp till två år. Samt givetvis utvisning för utländska medborgare.

Oppositionen kan få gnälla om inhumanitet osv. Den som har glädjen att ha makten över riket har även ansvaret för att säkerställa nattväktarstatens fundamenta.


Ordning och reda på gator och torg, förväntar vi oss i Sverige. Nyligen läste vi om hur knarkande illegala invandrare tagit över stadsbilden i Uppsala och tjänar ihop drogpengarna med rån och/eller avsugningar. Här är en artikel från 2015 om liknande problem. Även Nordstan i Göteborg har liknande problem.
Någon som hört något om några åtgärder ännu?

En stat värd namnet skulle omedelbart få stopp på detta. Den som vistas illegalt i Sverige skall, definitionsmässigt, inte vistas här. Alltså är det hopsamling och internering som gäller. Internering tills dess internerna frivilligt återvänder hem.

Den som har makten, måste också ta besluten.


Tystnad, ordning och reda på folkbiblioteken förväntar vi oss i Sverige. Istället får vi kalabalik och auktoriteter som anser det gagneligt att "utmana tysthetsnormen".

Lösningen känns uppenbar. En biffig vakt som resolut slänger ut de som missköter sig. Bibliotekarieutbildningen får utökas med ämnen som aikido och svärdsfäktning.


Ordning och reda på akuten, förväntar vi oss i Sverige. Istället får vi upplopp och kaos. Och väldigt lite händer, förutom att akuterna låser dörrarna.

Jag anser att de som har makten måste agera kraftfullt. Till exempel genom att genomdriva lagstiftning som ser till att en mobb som samlas vid akuten - eller, än värre, går in och röjer - kan plockas in och hållas borta från samhället tills de lärt sig att inte upprepa beteendet.


Ordning och reda i skolan, förväntar vi oss i Sverige. Vi vet vad vi har istället. Ett utförslut i Pisa-undersökningarna som skulle få varje svensk skolungdom att tjuta av glädje i pulkabackarna. Dessvärre inte lika roligt i skolbänken. Lärare saknar för det mesta fullständigt de maktmedel som krävs för att få tyst i klassen.
Jag är dock rädd för att skolpolitiken inte är strutspolitik. Istället är det en fullt medveten politik som förts under decennier. En politik som syftar till att radera ut gammal kunskap från döda vita män, och ersätta det med värdegrund och samhällsfostran.

Vilket betyder att vi behöver nya styrande, som styr bort från isbergen och ut på öppet vatten igen.


Ordning och reda i försvaret, förväntar vi oss i Sverige. En svensk tiger, och det svenska stålet biter. Istället har vi nu en spillra till försvarsmakt som väl ens knappt hade stått emot det svenska 50-talets hemvärn. Närhelst Putin får lust till en datja på Gotland kan han bara gå in och plocka den. Trump har varit rätt tydlig med att hans varma vänskapsband till den svenska feministregeringen inte räcker som skäl för att han ska hålla oss om ryggen.

Makten borde ha lite självbevarelsedrift. Visst, det kan bli tungt att bli omvald 2018 om man får slopa alla vallöften och skära i existerande åtaganden för att försvaret skall ha några procent mer av BNP. Men om Putin kommer blir det inga fler val. Inga fria val, i alla fall.




Vad gör då de som har makten? Vad gör de åt alla dessa "utmaningar"?

Jo,  de springer runt som fårskallarna ovan och skjuter sig själva i foten.


Är jag negativ och icke-konstruktiv nu? Icke. Dags att se allt från den positiva sidan. Vi har nu över ett år på oss att leta upp ett parti som vill regera. Ett parti som ser rätt problem, och vägrar kalla dem utmaningar. Ett parti avser genomdriva lösningar på problemen - lösningar som jag blankt struntar i är populistiska eller "enkla".  Som ni som gjort lumpen säkert vet, är det värre för ett befäl att avstå från beslut än att ta fel beslut.

Nu ska vi bara få dem att ställa upp i det svenska valet också:


Eller så får vi övertyga KDU att registrera sig som ett separat parti.