tisdag 12 december 2017

Di rälia rasisterna

Den onda rasismen i min lilla skånska by har nu blivit förstasidesnyhet. Vadan, har någon heilat? Har någon försökt bränna ned en synagoga? Har någon bytt ut rondellhunden i rondellen utanför byn mot en judesugga? Har det flyttat in några sossar från Malmö?

Nej, någon stackars bybo råkade, vid ett infomöte om kommande flyktingbostäder, offentligt lufta sin oro inför de så småningom anländande flyktingarna:
"- Jag vill inte ha någon på min dörr, då åker de ut! Finns det någon säkerhet? Vågar man släppa iväg flickorna utan att de utsätts för våldtäkter och sexuella övergrepp?"
Detta citat får Sydsvenskans pappersupplaga att inleda med ingressen:
"Efter ett rasistiskt utspel från en av åhörarna kunde kommunens öppna informationsmöte om planerna för de nya lägenheterna fortsätta i ett sansat tonläge."

Till nätupplagan verkar dock dagpersonalen ha tagit ett litet snack med sina jurister och insett att det kanske inte är så klokt att kalla någon rasist, strax intill ett fotografi, förvisso bakifrån, av den utpekade. Då heter det istället:
"Efter ett starkt ifrågasättande från en av åhörarna kunde kommunens öppna informationsmöte om planerna för de nya lägenheterna fortsätta i ett sansat tonläge."
Rektor invänder att skolan har full koll på läget och kan garantera barnens trygghet, liksom Behrang Kianzad kan hon det här. Tillåt min oro att inte vara stillad - detta är samma rektor och samma skola vi var tvungna att flytta vår grabb ifrån då det höll på att gå åt häcklefjäll. Blir det problem lär de nog lösa det på samma sätt som Stefan Löfven löser problem, genom att kraftfullt uttrycka att det inte är okej.


Förvisso finns det slemma rasister i byn. För några år sedan bodde här en mörkhyad barnfamilj. Efter att ungdomliga ligister kastat ägg på huset och haft sig flyttade barnfamiljen. Nog är vi väl överens om att dessa ligister borde fått sig en tids trevlig semestervistelse på ett ungdomshem i inre Norrland som belöning?

Förvisso kommer rasisterna att med emfas motsätta sig byggen av flyktingboenden i byn. Antagligen kommer flera av dem vara såpass smarta att de inte går ut under vajande hakkorsbaner och skanderar "Inga negrer på våra gator", utan hittar mer insmickrande invändningar, som att det blir synd om de stackars flyktingarna som ska behöva bo så långt från Malmös caféer.

Men, innebär det att alla protester emot flyktingbostäder därmed är rasism? Nej. Kommunister kommer alltid att vara emot privat ägande. Det innebär inte att alla som har något emot en friskola eller en privatisering är kommunister.


Låt oss börja med sakfrågan. Vår lilla by är som en viss liten by i Gallien, en fridens oas omgiven av ockuperat territorium. Malmös no go-zoner och Landskrona ligger inte långt bort. Den danska synden lockar våra ungdomar i Köpenhamn. Hemmavid är vi förvisso lite fattigare och lite mer korkade än de fina familjerna i Lund, och har vår beskärda del av missbrukare och slynglar som hänger i centrum och ställer till med bus, men det är "våra" busar. Vi har dessutom lokalpolis som kan hålla dem under tummen om de blir för besvärliga. (Här misstänker jag att eventuella läsare från Norrland gnuggar sig i ögonen, en liten by som har en polisstation - det har väl knappt ens residensstäderna i Norrland nuförtiden?). Vi har, likt Obelix, kunnat sitta i lugn och ro på vår skånska ljugarbänk, knacka oss med ett finger i huvudet och säga "de är tokiga, araberna". Jag har i lugn och ro kunnat gå ut med hunden i mörka parker utan att behöva oroa mig för mer än att stöta på en bjäbbig tax.


Nu skall hundratalet nya bostäder byggas, strax intill det område i byn där det byggts som mest de senaste åren, ett område där de som inte har råd med fantasipriserna i Lund fått lägga sin framtid i pant på att köpa en liten sockerbit till lägenhet eller radhus. Femtio av dessa bostäder har vikts till de flyktingar som Lund fått sig tilldelade.


Finns det några rimliga farhågor för detta scenario? Låt oss fundera på några möjliga framtidsvyer:


Vi får femtio unga ensamstående män. Då skulle jag bli rejält orolig. Orolig för att dessa män saknar fritidsgård och börjar dra runt på byn i gäng. Orolig för att byns unga flickor hamnar i kläm mellan sexuella frustrationer och kulturkrockar - Mellanösterns kvinnosyn är, som Mona Sahlin nog skulle uttryckt det, härligt osvensk. Jag skulle också bli smått orolig för att gå ut med hunden på kvällen, eller gå ned till centrum för att hämta en kvällspizza. Om sen de unga männen får kontakt med de tungt kriminella element som finns i Malmös förorter en halvtimmes bussresa bort blir det riktigt spännande. Dock är nog inte detta scenario så troligt; jag tvivlar på att alla femtio bostäderna är dimensionerade för ensamhushåll.

Vi får femtio barnfamiljer. Massor med barn i skolan; barn som behöver massor med resurser för att komma in i den svenska skolan. Barn som inte skolats i genusdagis, barn som har antisemitismen med sig, om inte i blodet, så väl i kulturen. När mitt barn behövde extra resurser fanns de inte - vad är oddsen för att de här barnen kommer ges det stöd och den hjälp som behövs för att de skall komma ifatt? Jag ser framför mig hur köerna till friskolorna runtom i trakten kommer öka rejält, när "white flight"-mekanismerna kommer igång.


Är jag för negativ nu? Måhända. Mycket gott kan säkert komma av detta. Lunds kommun hjälps beta av sin flyktingplaceringskvot. Invandrartanter kan ställa upp stånd i vårt urtrista 70-talscentrum och sälja afrikanskt konsthantverk och mustiga grytor. Kanske de konservativa invandrarna visar  oss urballade svennar hur riktig konservativ barnuppfostran ska gå till, så deras ungar sitter som tysta små lamm i skolan. Företagsamma afghaner startar butiker och hantverkerier i de tomma centrumlokalerna. Ni har säkert en del idéer också, förutom kamelcentrum och getvallning.

Men jag är inte frikyrkopastor eller politiker, en sån som måste se möjligheter i allt innan, utmaningar i allt efteråt, och möjligen erkänna viss naivitet när kraschen är fullkomlig. Jag är ingenjör. Tränad i att alltid leta upp risker i projekt, och sedan finna vägar att i förväg ha en plan utifall det skiter sig - vilket det alltid kommer göra, på något sätt. Jag är helt enkelt en sån där som skaffar försäkring innan det brinner. Som bygger en brandstation utifall att.


Det som oroar mig med detta flyktingboende är att de som bestämmer häromkring inte är ingenjörer. Att de inte funderar igenom risker och problem, och ser till att avsätta de resurser som krävs för att mota Olle i grind.

  • Om det visar sig bli en massa bråk mellan svenska och invandrade skolelever, kommer skolan då resolut att kvarsätta eller hemskicka bråkiga elever, och snabbt sätta in ett par biffiga vuxna som kan ge de som inte följer muntliga tillsägelser ett par rapp på knogarna? Eller räknar man glatt med att skolans digra värdegrundsdokument vaccinerar oss mot allt sånt?
  • Om det visar sig att vi råkat få hit ett antal skolbarn som inte kan svenska, kommer man då omedelbums sätta dem i en svenskundervisningsklass, eller kommer de få gå bredvid i klasserna och inte fatta något tills de blivit så stora att de flyttar till gymnasiet och skolan blir av med dem? Låt mig gissa...
  • Om det blir problem med trakasserier av vuxna - beslöjade kvinnor eller bikiniklädda kvinnor eller både och - har polisen förberett med resurser?

Det är detta som oroar mig. Inte att det kommer en klump utlänningar till min lilla by, utan att det svenska samhällets funktioner och funktionärer totalt saknar förmåga att styra in de nyanlända till en bra integration. Varpå det blir som i Rosengård, Skäggetorp, Kronogården, Vivalla och så vidare: Flugornas herre.


söndag 5 november 2017

Bus eller godis?

Senaste nyheterna från Lunds universitet gör mig lite orolig. Min äldste grabb kommer antagligen söka sig dit nästa år. Vad kommer möta honom?


Den här genusvetenskapen som verkar tränga in i allt som fukt i ett EPA-tält under en svensk campingsemester - är den något att ha? Är den bus eller godis?

Nu häromdagen hörde jag att kurslitteraturen skall kvoteras, så att minst 40% måste vara skriven av kvinnor. Något som får min konservativa sida att få spatt. Visst är det väl relevans och kvalitet som skall avgöra? Eller skall vi börja kvotera in så att det är 40% kvinnliga skribenter i kursen i inledande korankunskap? Målet 40% manliga skribenter i kursen i genusvetenskap lär också bli svårt att uppfylla. Jag börjar inför mitt inre se GestapoGenus-kommissarier i svarta rockar och hatt klampa runt bland universitetets salar och beordra nackskott på ej tillräckligt renrasiga föreläsare.

Företeelsen är inte heller ny. Minns ni den här damen?

Tiina Rosenberg. Genusvetare, som en gång i forntiden var verksam i Lund. "Det utgick ett påbud från kejsar Rosenberg att hela världen skulle genuscertifieras...", eller i alla fall Lunds universitet. Det är väl frukterna av den draksådden vi ser idag.

Man skall vara försiktig med att dra paralleller från dagens Sverige till trettiotalets Tyskland eller efterkrigstidens öststater. Här får jag dock svårt att undvika en hänvisning till den kvävande intellektuella universitetsmiljön på fel sida (den östra, alltså, ifall jag råkar ha Lindeborg eller Ohly bland läsarna) av järnridån. En miljö där allt skulle Marxism-certifieras. I öst gjordes detta eftersom den som protesterade omhändertogs av statsmakten och skickades till Sibirien. Här är det medborgarna själva som glatt och ivrigt snöper sig själva. Ynkligt!


Dags att vända på myntet. Finns det inte goda anledningar att lyfta fram av tidigare, patriarkala generationer glömda kvinnliga tänkare? Jodå. Som exempel, låt oss visa dessa två döda vita män (nej, jag har inte börjat kvotera än):


Han till vänster är Johann Sebastian Bach. Under sin livstid inte oreserverat hyllad, han var lite gammaldags och barockig, hängde inte med i modesvängarna. Han till höger är Felix Mendelssohn-Bartholdy. En man som i sin ungdom var mycket i ropet, och som gjorde sitt för att få till en rejäl Bach-revival som stått sig ända in i våra dagar; Bach hyllas nu som ett av de stora musikaliska genierna. Även Mendelssohn kunde vara värd en revival idag. Eller varför inte hans syster:


Som gammal orgeltrampare blir jag heller inte ledsen om det svenska stjärnskottet Elfrida Andrée får mer uppmärksamhet och speltid:



Vad försöker jag säga här? Jo, att genusvetarna på Lunds universitet har en del grundläggande poänger. Vår förståelse av historia är inte statisk, utan bör ständigt omvärderas. Nya rön hittas, gamla rön återanalyseras, och kunskapsfronten flyttas. Flyttningen skall dock göras på vetenskapliga grunder, inte för att passa dagens politiska mål och ideologier. Den som vill hävda att vikingar hyllade Allah bör lägga fram konkreta bevis, inte falsarier.

Om vi skruvar tiden bakåt sisådär hundra år, kan vi vara överens med feminister och socialister att det inte var en merit att vara vare sig fattig eller fittbärare och önska tillgång till högre studier. Snarare var det ett närmast oöverstigligt hinder.  Dessutom drev tidens normer och sociala konventioner - ett annat namn för strukturer - kvinnor att ta hand om familjen medan gubben kunde leka kulturman. Därav ett visst underskott av skapande kvinnor, och även ett måttligt intresse från den tidens Virtanens och Timells att uppskatta och sprida resultaten från de få kvinnor som mot alla odds lyckades.


Vi bör alltså ständigt vara kritiska mot gällande kanon, konsensus och tidigare omdömen. Vi bör aktivt leta efter nya Bach och Andree. Vi bör leta efter högkvalitativa röster som dolts av tidigare generationers fördomar.

Vi bör däremot inte leta efter  sådant som passar dagens fördomar. Kvoter om hälften kvinnor, i en kurs som handlar om tiden före kvinnorörelserna, lär vara lika lätt att uppfylla som en kvot av hälften marxistiska författare, i en kurs som handlar om tiden före Marx födelse. Även om det nog går att hitta en del gamla författare som skrev i Bröderna Marx anda.

Den dag någon ger mig bakläxa på att jag har för få kvinnor i litteraturlistan vet jag dock vad jag ska plocka fram:



För det var nog knappast tanken med kvotering att konservativa röster skulle ges plats. Jag vet, Golda Meir var socialist, men jag har svårt att se någon som retar gallfeber mer på dagens identitetsvänster än den som sa "Peace will come when the arabs love their children more than they hate us".

tisdag 26 september 2017

Sexualkonservatismens återkomst

Den där trigamisten i Nacka har i alla fall haft en god sak med sig: han har vitaliserat det svenska kulturlivet. Från att idka fittpyssel och performancekonst har vi nu alla blivit limerick-smidare. Här kommer mitt bidrag:
En ståndaktig man uti Nacka
från tre fruar ej nöddes backa
För massor av mus
i tre fina hus
han hade kommunen att tacka
Ja, jag vet, han fick inga hus utan fick "bara" nyttja tre bostadsrätter - men försök ni att göra rim på bostadsrätt. "Från köp av bostadsrätt, gjorde kommunen reträtt" - nej, det svänger inte, katten.


Mannen med kvinnotycke har verkligen rört upp moralisterna. Jag blir lite förvånad. Bakom varje buske hoppar en liberal fram och uttrycker sin motvilja mot månggiftet. Från "all kärlek är fin kärlek" till "sådär gör vi inte i Sverige" på en nanosekund. Vad klagar ni för, ni har ju fått precis vad ni vill?

Att jag blir upprörd är förståeligt. Jag är konservativ och fundamentalist. I min kyrka är giftermålet en institution för släktets fortlevnad och barnafostran. En oupplöslig förening mellan två personer. En man och en kvinna, närmare bestämt. Och våga inte knysta om "kukbärare".

Men ni!? Ni vill ju ha ett giftermål som är ungefär lika solitt och långlivat som en McDonalds-leksak. Ett giftermål som kan upplösas i en handvändning, hur många gånger som helst. Stjärnfamilj är för er något fint. Så vad gnäller ni om?

Tänk tanken att denne muslimske hedersman varit en upplyst, modern, västinriktad man. Först gifter han sig med en kvinna, skaffar några barn, skiljer sig och gifter om sig, doppar veken några gånger till, och så vidare. Vem vet, han kanske till och med är sambo med mödrarna istället för att vara gift. Vad händer när denne liberale föregångare får asyl i Sverige? Givetvis får han förenas med alla sina barn. Barnen får sedan ta hit sina mödrar, alla måste de bo någonstans, och vips så är vi i precis samma läge som innan.

Men vad tusan säger jag? Jämställer jag patriarkala halvtvångsgifta barnbrudar med ursvenska frejdiga swingerpar? Nej, men vad jag säger är att lagstiftaren inte kan ha en ordning för bra förhållanden och en annan för dåliga. Eller skall vi förbjuda vanliga hederliga äktenskap mellan man och kvinna för att det kommer en massa araber med patriarkala äktenskap in i landet? Samma argument borde gälla där.

Men är jag riktigt klok? Står jag här och argumenterar för att vi skall tillåta muslimska polygama förhållanden? Nej. Jag vill att äktenskapet skall vara av den gamla, traditionella formen. Jag har mängder med konservativa argument att hala fram för det. Jag förstår bara inte varför ni nu plötsligt vill "ogiltigförklara andras kärlek".

Vårt stora problem, som behöver lösas, är inte att vi släpper in en och annan bigamist. Problemet är att vi släpper in alldeles för många överhuvud taget, ger dem livstids kravlös försörjning och bostad, och överlåter åt denne man att hantera integrationsträning och rättsskipning i "orten":


Det är klart, i valet mellan Ali Khan och Eliasson är det inte självklart att den senare går segrande. Men, vad som behövs är:

Håll gränsen. Börjar jag bli tjatig?

Håll i batongen. Dags att mynta parollen "ingen ska vara illegal". Inte på fri fot, i alla fall. Kriminella gatugäng skall förpassas inom lås och bom, tills dess de frivilligt lämnar landet. Polisens våldsmonopol skall upprätthållas på varje kvadratmeter svensk mark. Vad sägs om att köra nästa Aurora-övning i Angered?

Håll i plånboken. Staffanstorps inlogering av flyktingar verkar rimlig. Till och med Galenskaparna håller med:

Påver logi och eget försörjningsansvar är tydlig signalpolitik. Även våra vänner i Miljöpartiet borde följa denna linje; då får vi ju råd att ta emot så många fler. Att inte så många kommer vilja komma hit om vi har sämre villkor än Tyskland behöver vi inte nämna.

söndag 17 september 2017

Dags att förbjuda tiggandet?

Vad säger du gubbe, dags att sätta in polisen mot den gamla rumänska/bulgariska damen utanför ICA?

Nej.

Va, nej!? Är du skörbjuggsliberal öppna hjärtan-moderat?

Njoo. Jag tycker ju faktiskt att öppna gränser är en väldigt bra vision. Att medelsvensson kan åka på bilsemester runtom i Europa utan visum eller köande vid gränskontroller är också till och med en väldigt bra praktik. Min ungdoms köande längtar jag inte efter att få tillbaka.

Men - vill du verkligen ha tiggare här?

Nej. Men allt jag ogillar bör inte förbjudas. Mitt motstånd mot tiggarförbud grundar sig på att jag tror det idag kostar mer än det lönar sig. Tiggerskan utanför Ica stör mig inte. Om vi skall förbjuda henne, så måste vi också avsätta de polisiära resurserna (på vanlig hederlig svenska: anställa fler poliser) att gå runt till landets Ica-butiker för att haffa tiggarna och eskortera ut dem från Sverige. Motfråga: hur väl räcker polisens resurser idag till att haffa och utvisa illegala marockanska yrkeskriminella? För att inte tala om den viktiga uppgiften att återta svenskt territorium i förorten. Idag får polisen lägga våldtäktsanmälningar från 12-åriga flickor på hyllan för att de har för många lagar att upprätthålla.

Men usch och fy! Ställer du grupp mot grupp!?

Jajamen! Politik är att vilja ... eh ... vela .... nä ... välja!

Nu är du väl ändå lite väl populistisk i ditt sökande efter enkla lösningar? Om vi inte förbjuder tiggeriet, får vi ju istället alternativa uppgifter för våra poliser: att tömma ockuperade landsortsvillor på alternativboende, att tömma tätortsnära skogsdungar på friluftsintresserade turister - ofta i kamerablixtarnas sken störda av sjövilda motdemonstranter. Blir inte det en ännu tyngre black om polisens fot? Låt oss heller inte glömma saneringskostnaderna. Tänk även på de privatpersoner som drabbas.

Hörrudu, här är det du som frågar och jag som brer ut mig. Men du har en poäng. Den som föreslår en åtgärd - eller brist på åtgärd - bör även framlägga en plan för de alternativkostnader som uppstår. Vi som älskar friskolor bör vara de första att gå till storms mot betygsinflationen. Vi som hyllar privata vårdgivare bör hata dåliga upphandlingar och halvdana konkurrensutsättningar.

Om vi inte tar kostnaden att stoppa tiggeriet vid ICA-butiken, så får vi alternativkostnader. Vi får läger i parker och på ödetomter. Vi får folk som sover i bilen och skiter i buskaget invid. Vi får kostnader för att tömma lägren, och kostnader för att rensa upp skräp och avföring. Polisen kommer få utreda de brott som uppstår när ilskna svenskar tar lagen i egna händer. Vi får ta kostnaden för den prostitution och de småbrott som följer i tiggeriets spår.

Du har rätt, helt enkelt.

Aha, så nu fattar du att det är dags för ett förbud?

Nej, jag envisas. Polisiära resurser är alltför dyrbara att använda till att jaga tiggare i våra köpcentra. Dock har jag en del förslag, en del mer allvarligt menade än andra, på hur alternativkostnaderna kan sänkas:

  • Stäng gränsen. Japp, dra ner brallorna på den fria rörligheten. Eller nja, en halvmesyr. Givetvis vill jag att mina tyska kusinbarn skall kunna åka upp och kanotsemestra i Dalsland som tidigare, och att svenskar ska kunna åka på skidresa till Alperna snabbt och smärtfritt. Men vi stänger gränsen för de som inte har nog med pengar att betala för hotellvistelse.
  • Mer resurser till tullen. Det lär behövas när gränsen stängs.
  • Notera vem som passerar gränsen. Påträffas de efter tre månader i Sverige, utan försörjning, blir det straffarbete på en av staten anvisad lokal. Den lagen finns nämligen redan, och skall därmed upprätthållas av polisen. Eller tas bort.
  • Tillåt markägare att avhysa människor själva. Idag måste kronofogde identifiera och varsko alla ockupanter, vilket är omöjligt. Låt istället markägaren göra det själv, med det våld som nöden kräver.
  • Sälj jakträttigheter till rika tyskar, som kan komma hit och skjuta sig en ockupant. Samla även in ockupantbajs på burk och sälj till tyskarna; det har ju funkat bra med älgarna.
  • Tillåt butiksägare att freda sina entréer, eller bjuda in tiggare, efter behag.
  • Förbjud tiggeri, men lägg ut jobbet att avhysa tiggare från offentliga lokaler till Sverigedemokraterna. Jag gissar att de tar sig an detta jobb "pro bono". Folkrörelse-Sveriges pånyttfödelse.
  • Kategorisera tiggeri som ett arbete. Skapa 3-åriga universitetslinjer som krävs för att bli legitimerad tiggare. Skapa kollektivavtal, och skicka Handels på alla som inte följer reglerna. Kräv F-skattesedel och skicka Skatteverket på den som inte betalar skatt. Finns ingen industrigren så livskraftig att inte myndighets-Sverige kan ta död på den.
  • Renovera polisen. Börja med Eliasson, och dra sedan upp nivåerna under honom med roten. Ut med chefer vars främsta merit är att man prioriterat genus, dialog och respekt gentemot kriminella apajävlar. In med hårda tag.
Men det där är ju bara trams. Ska vi ge upp?

Nej. Vi måste dock prioritera. Ett svårt ord, som inte betyder "vi gör allt samtidigt" eller "det bara måste gå". Först får vi få polisen på banan och skurkarna på kåken. Vi ser till att våldtäkt av barn är ett brott som utreds av polisen. Sen kan vi ge oss på tiggeriets alternativkostnader. Och om det visar sig att ett tiggeriförbud är den rimligaste vägen att få bukt med dessa, ja, då är även jag okej med ett förbud.

Vi bör dock betänka att vi redan har förbud mot inbrottsligor, vägpirater och asfaltskojande resande. Jag har en vag misstanke om att en mindre porös gräns är den mest verksamma medicinen.

Då får vi genast börja fundera över alternativkostnaderna för tillkorkade gränspassager. Att vi semesterfirare raskt transporteras bak till det 70-tal där vi satt i långa köer och väntade vid europeiska gränspassager är en sak. Men även nyttotrafiken, lastbil och tåg, kommer drabbas.

I vart fall är en öppen debatt och redovisning av kostnader och vinster vägen framåt. Inte att sjukdoms- eller rasiststämpla de som tycker olika.

lördag 16 september 2017

Det är bögsvinens fel!

Har ni undrat varför vissa blir homosexuella, och andra inte? Det har diskuterats en hel del hur det kommer sig. En del anser att den sexuella läggningen är medfödd och omöjligt att ändra på, medan andra tycker det är dags för oss Svenssons att komma i kontakt med vår inre flata. Nu har det dock slutgiltigt avgjorts. En imam i Malmö har rett ut det. Det är helt enkelt genom att äta homosexuella grisar, svin, som vi människor får i oss homosexuella dragningar. Nu vet ni! Det här måste ju stämma - nu förstår vi också hur imamerna kan hävda att det inte finns några homosexuella i arabvärlden; där äter ju ingen bacon.

Dags att bli allvarlig. Jodå, en skolklass på besök i en moské fick där höra en del kränkande påståenden från en imam (en del påståenden kommer från artikel i Sydsvenskan, som dock inte länkas till då den ligger bakom betalvägg):

  • Den som inte ber fem gånger om dagen blir straffad av Gud.
  • Muslimer äter inte grisar då de (grisarna, alltså) är homosexuella och äter sina egna barn.
Skolans rektor har med häpnad reagerat och agerat, och stoppar nu alla vidare besök, då moskén inte svarar emot skolans värdegrund.

Gott så. För de flesta sekulära svenskar slutar det där. Jag har dock en massa frågor och funderingar surrande runt i huvudet:

Men vad tusan väntar de sig?

Vad tror egentligen den här rektorn, som skickat skolklasser till moskén, om Islam? Fredens religion? Att Allah älskar alla barnen?

Sisådär 99.99999999% av världens muslimer tror att det som Muhammed anses ha emottagit, och andra nedskrivit korrekt, är Guds ofelbara ord. Det som står i Koranen "is da shit". Även 99.99999% av muslimerna tror att de nedtecknade traditioner om Muhammeds leverne skall styra hur man lever här på jorden. En stor majoritet tror även på att de Koran-utläggningar som genom århundradena gjorts av kloka teologer är bra rättesnören.

Lagt kort ligger, liksom. Man ändrar inte på Koranen hur som helst.

Så vad tusan tror de kommer predikas när de besöker en svensk moské? Vänsterflum som i den ockuperade svenska kyrkan?

Anfäkta och anamma, det är väl för höge farao en självklarhet att i en moské predikas att:
  • Mannen är familjens överhuvud
  • Vill mannen ha sex, skall hustrun släppa till.
  • Kvinnan tige i församlingen (jag tror Paulus går hem även i Islam).
  • Islams fem pelare skall följas, annars går det åt helvete. Bokstavligen - Koranen har många och målande beskrivningar av hur de otrogna brinner i helvetet. Beskrivningar som muslimen tror på. En av de fem pelarna är just att be de föreskrivna bönerna - varje dag.
  • Homosexualitet nej tack
  • Sex före äktenskapet? Glöm det.
  • Du skall vara givmild och hjälpsam emot de fattiga (japp, det är Islam tydligt med!)
  • Det är Gud som bestämmer. Koranen gäller.
Jag kan dock i och för sig förstå varför rektorn trodde att den här moskén var annorlunda. Det var nämligen hos Ahmadiyya-moskén barnen var på besök. Ahmadiyya är en liten udda indisk gren av Islam, som liksom Margot Wallström fått araberna i Shia och Sunni att enas i sitt hat. Eftersom andra muslimer hatar och dödar Ahmadiyya, har de fått rykte om sig att vara fredliga, snälla och reko.

När nu dessa helyllemuslimer visar sig faktiskt vara religiösa - vad kan vi då säga om de andra samfunden?


Men stämmer det imamen säger, då?

Dags att fundera på om imamen kanske har rätt. Är de kränkande saker han sade ändå korrekta?

Är grisar homosexuella? Tja, homorörelsen har jobbat hårt med att berätta för oss svenskar att homosexualitet är något helt naturligt, som förekommer flitigt i naturen. Har de alltså fel?

Äter grisar sina barn? Jajamen.

Straffar Gud den som inte ber? Jodå, enligt Islam. Och nu var ju skolklassen på besök hos en muslim, så vad tusan trodde de att han skulle svara?

Är det okej att säga så, då?

De här kränkningarna - hur farliga är de? Jag anser att det farligaste här är att vi blir så kränkta. Jag vill att muslimer skall härdas till den härligt hädelsefulla västvärlden, genom att vi tapetserar sådana här bilder i det offentliga rummet:
Men om vi börjar yla om värdegrund så fort någon säger något vi inte håller med om, vad sätter vi då för exempel? Vad ger vi för budskap till muslimer om vi talar om för dem att de absolut inte får säga att homosex är synd? Säger vi inte just att muslimerna inte får häda?

Är det verkligen enligt Islam?

Tidningsartikeln har en kul passus, där en muslimsk flicka i klassen intervjuas. Hon är upprörd, säger att så som imamen säger är det ju inte alls; många muslimer ber inte, till exempel.
Låt mig tvivla. Bönen är som sagt en av de fem pelarna. Förvisso kan jag tänka mig att det finns muslimer som skippar bönen ibland, men de är väl medvetna om att de syndar därigenom.

Jag gissar att flickan är "muslim" i samma mening som svenskar som går till julbön och gifter sig i kyrkan är "kristna". Det vill säga inte alls.

Att vara muslim (eller kristen...) och anse att påbuden från ovan inte är så viktiga, är ungefär som att vara miljöpartist och anse att en Thailandsresa väl inte kan vara så farligt.

Får man inte tycka olika?

Jag tycker skolans "värdegrund" skall vara att lära barnen läsa, räkna och skriva, samt se till att mina fina gossar och de andra ungjävlarna håller klaffen under tiden. Den ideologiska skolningen får föräldrarna sköta.

I ett mångkulturellt samhälle får vi acceptera att stöta på människor som tycker att det vi är, och det vi gör, är fy, fel, äckligt, "kräkas i munnen", och så vidare. Det rikemansbarn som besöker Folkets Hus lär kunna mötas av budskap om hur fel det är med girighet och inkomstklyftor. Homosexuella som hälsar på hos moskén lär få hör att de använder fel hål. Köttätare på besök hos veganrörelsen lär inte strykas medhårs. Heterosexuella flickor på F!-besök lär få veta att de förråder systerskapet om de har heterosex. Och så vidare.

Det är bättre att barnen konfronteras med mångkulturen än att de kapslas in i en värdekulturell filterbubbla. Tänk den dag stackars Tindra tar studenten och får ett jobb i Grums. Kulturkollisionen blir total, när hon inser att folk i gemen där faktiskt använder ordet "neger" som en neutral beteckning för mörkhyade människor.

Några avskedspresenter

Imamen behöver bli mer integerad, och ta del av den västerländska kulturen. Vad passar bättre än lite Tom Robinson?



Rektorn behöver inse att det finns människor som inte delar hennes åsikter.


Sen kan jag ju bara inte avhålla mig från Muhammed-teckningar...

söndag 10 september 2017

Landsförrädarna

Nej, kära Sverigevänner, det är inte Sjuklövern i allmänhet eller Fredrik Reinfeldt i synnerhet jag tänker tala om idag. Jag håller inte med om att den som för en politik som jag tycker är tokig nödvändigtvis är landsförrädare. Jag tror inte Reinfeldt avsåg föra landet in i kaos genom att öppna sitt hjärta. Jag tror faktiskt inte ens att han avsåg att, i enlighet med sin ungdomsförsyndelse till bok om det sovande folket, avskaffa det svenska välfärdssamhället. Jag tror att han helt enkelt tänkte i enlighet med de "Nya moderaternas" strategi: anamma dagens samhälle (utåt, alltså) och fokusera på en punkt att ändra. När sedan den är klar, välj nästa. De små stegens tyranni, alltså. I den andan fixade Reinfeldt en med tidsandan (refugees welcome, Ahlan wa Sahlan, nån som minns det?) väl överensstämmande migrationspolitik ihop med miljöpartiet, för att slippa krig på den fronten, väl medveten om att länderna i söder höll gränsen åt oss. Vilket de sedan inte gjorde, med känt resultat.

Nej, kära försvarsvänner, det är inte heller den regering som via Transportstyrelsen skänkt bort hemliga uppgifter till främmande makt jag tänker tala om. Jag är rädd att de helt enkelt inte fattade vad de gjorde; att de i det stora hela inte fattade vilka uppgifter som var på väg bort. En inkompetens som förvisso gör att de omedelbart borde bli en före detta regering, men som inte är skäl att ställa dem inför exekutionspatrull.

Jag tänker inte heller ödsla många ord på Jan Guillou, även om det är bevisat att han är KGB-agent och Sovjet-kollaboratör.


Nej, idag skall jag prata om våra så kallade fredsvänner. Fredsvänner som var gång lyckas bli upphetsade över de fredsälskande västländernas övningar i hur man står emot ryssens anstormning, men på något sätt aldrig lyckas nås av nyheten att ryssarna övar invasion i vårt närområde.

Redan i min ungdom på 70-talet var dessa filurer igång. Envetet marscherade de emot västliga kärnvapen och militära samarbeten, medan sovjetiska missiler aldrig orsakade någon som helst protest. Även Olof Palme var igång och kampanjade för ett kärnvapenfritt Europa, en rak kopia av Kremls linje. Och jodå, ryssarna var rätt bra på att finansiera och infiltrera fredsrörelserna.

Var Palme en landsförrädare, då (och där miste jag alla socialdemokratiska läsare...)? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte Palme var Sovjet-agent - däremot finns nog många andra politiker som inte vill att arkiven öppnas. Jag ser flera alternativa förklaringar.

  • Palme kan ha trott att det var viktigare att få bort kärnvapnen än att försvara Europa; bättre röd än död, liksom. Då får jag i och för sig fråga varför han inte lyfte ett finger för att få bort de sovjetiska vapnen. 
  • Palme kan ha ansett att det var i Sveriges intressen att stryka Sovjet medhårs, på samma sätt som socialdemokratin var helt emot de baltiska staternas frigörelse. 
  • Kanske han bara ville hålla sin egen vänsterflygel nöjd med förslag han visste aldrig skulle genomföras, så som S idag gör med vinstbegränsningar i välfärden? 
Hade han levt idag, hade vi kunnat fråga honom. Eftersom det inte går, ska jag vara lite försiktig att ta äran av en död man, när alternativa förklaringar existerar. Pierre Schori, däremot...

Så, käre fredsvän, om du nu tänkt dig ut för att demonstrera emot Aurora: du är en av två saker. Antingen en omedveten nyttig idiot, eller en svensk som agerar emot svenska säkerhetsintressen. Välj själv. Eller välj att protestera emot den ryska aggressionen istället.


George Orwell (ständigt denne Orwell, som Åke Holmberg hade sagt) var inte särskilt snäll emot pacifisterna i de skrifter han publicerade under andra världskriget. Några korta citat kommer här.

Lite allmänt om våra intellektuella tredje vägen-typer som hittar lika mycket fel hos öst och väst:
"...intellectuals who are so fond of balancing democracy against totalitarianism and "proving" that one is as bad as the other are simply frivolous people who have never been shoved..."

Några ord om neutralitet, Sverige ej nämnt men säkert heller ej glömt:
"For there is no such thing as neutrality in war; in practice one must help one side or the other." 
 Vems ärenden pacifisten går:
"Objectively the pacifist is pro-Nazi."
Ett par citat om hur pacifism är en inställning som bara den som skyddas av någon annan kan anse sig ha råd med:
"Pacifism is only a considerable force in places where people feel themselves very safe"
"To abjure violence it is necessary to have no experience of it."
Här kommer han ut som NRA-anhängare:
"...the advantages of arming the population outweigh the danger of putting weapons into the wrong hands."
Ett tänkvärt citat för de inom vänstern som är anti-nazister:
"National Socialism is a form of Socialism, is emphatically revolutionary, does crush the porperty owner just as surely as it crushes the worker."
Till sist är det värt att påpeka att Orwell inte är något ofelbart orakel. Så här tyckte han om kapitalismen:
"It is not certain that Socialism is in all ways superior to capitalism, but it is certain that, unlike capitalism, it can solve the problems of production and consumption." 

onsdag 6 september 2017

De förbjudna orden

Ända sedan min ungdom har det funnits ett starkt inslag av ordmagi i amerikansk och svensk debatt. Så fort vi hittar en företeelse vi ogillar, så räcker det att byta namn på den för att den skall försvinna. Om städerskans jobb är tungt och slitsamt, byt namn till lokalvårdare. Om amerikanska indianer har det för jävligt på reservaten, kalla dem "native americans". Och så vidare. Nick Cohen har tidigare skrivit om varför detta är en riktigt dålig idé. Efter ett tag fattar vi att lokalvårdaren inte heller har det så bra, och så får det ordet bannlysas, och så vidare. Det tar aldrig slut.

Nu senast är det Tomas Bodström som råkat illa ut, när det kommit ut bilder på hur den nye landshövdingen poserat på bild som indianhövding, med fjäderskrud på huvudet. Kulturell appropriering! Jag får hålla med konservative skribenten Hakelius, att det är dags att sluta ta knäppgökarna på allvar.

I Wales hittar jag en liknande historia. Vid en parad i en liten ort, en sån där parad där man drar små vagnar och klär ut sig till något knasigt, hade ett gäng gjort en hyllning till det jamaicanska bobsled-team som skildrats i Disney-filmen "Cool Runnings": de gjorde en vagn i form av en bobsled, och klädde ut sig till jamaicaner: rasta-peruker, jamaica-färgade kläder - och blackface. Då tog det hus i helvete, det är ju ren rasism att måla huden svart. Eller hur? Polisen undersöker nu om det är dags att fängsla förövarna.

Jag tycker reaktionen från Devon Harris, en av de ursprungliga slädåkarna från den verkliga olympiaden, är betydligt vettigare. Han blir smickrad och glad, för att människor i Wales fortfarande minns och hyllar hans prestation.


Risken är dock att knäppgökarna kommer ta över. I USA verkar knäppgökarna redan ha tagit över universiteten helt. Läs till exempel denna lista över mikroagressioner som universitet i USA använder sig av. Uttryck som skall raderas ut från campus med lagens långa arm. Uttryck som kan få dig avstängd från utbildningen om du envisas. För er svenska vänsterprogressiva identitetskrigare kan det vara av intresse att märka att påståendet "det finns inga raser" är med på listan, en åsikt som i svenska innekretsar raskt orsakar uteslutning om man inte omfamnar den; ni får alltså genomgå en ideologisk omskolningskurs innan ni åker till USA om ni inte skall bli stämplade som slemma rasister. Det är sannerligen inte lätt att tycka rätt!

Det är inte bara i USA universiteten håller på med sådana dumheter, även anrika universitet i Storbritannien är anfrätta. Universitetsledningar och studentkårer jobbar hårt med "no-platforming" av "hate speech", där definitionen av hat är att ha en avvikande åsikt. Vi får hoppas att vi slipper dylikt i Sverige.

Jag håller med Stephen Fry:



lördag 2 september 2017

De stängda dörrarnas politik

Nu när moderaterna väljer ny partiledare verkar det viktigaste vara hur emfatisk den kommande partiledaren kommer vara med att smälla igen dörren för SD. Som om SD var ett Jehovas Vittne eller Sector Alarm-säljare som knackat på och ville tala för sina varor. Jag anser att moderaterna härmed utmärker sig som särpräglat korkade förhandlare. Om det bara finns S att förhandla med, vad har S för anledning att sänka sina utgångsbud?

Låt oss göra antagandet att SD lyckas sno ytterligare några procent väljare från S och M, och att vi därför hamnar i tre ungefär jämnstora block efter valet. Ja, låt oss till och med göra det osannolika antagandet att allianspartierna lyckats komma överens om en gemensam politik. Att centerns öppna gränser jämkats med moderaternas stängningar; att centerns nej till den svenska modellen jämkats med moderaternas ja till den svenska modellen.

Om alliansen blir det största blocket, är det inte omöjligt att talmannen går till alliansen och ber dem bilda regering. Då gäller det för alliansen att se till att inte bägge de andra blocken aktivt röstar emot. Sossarna kommer förstås göra det, så då återstår det att få Jimmie Åkesson att lägga ned sina röster eller rösta för en alliansregering. Hur går nu det till, när man inte får förhandla med SD? Låt oss tänka oss följande scen:

Ulf går med tunga, dröjande steg  bort mot dörren under den blågula flaggan, under vars tröskel (dörrens...) Ultima Thules taktfasta dunka-dunka läcker ut. Efter lite tvekan knackar han försiktigt på dörren. Musiken dämpas, istället hörs det oregelbundna ljudet av varpastenars fall på marken som hållit Ali Esbati i rummet under vaken på nätterna. Jimmie öppnar.
- Hej, Jimmie! Ska vi leka?
- Jomen visst, Uffe, kom in! Får det vara lite mjöd? Vi ska bara se till att få ut Kent först, så det inte händer någon olycka.
- Njae - har du en slurk konjak och en cigarr, måhända? Min partisekreterare låter mig bara dricka folköl bland folk. Den konservativa parti-stofilens avskräckande effekt på väljarna, du vet?
- Jajamen, jag fattar precis, du skulle se Paulas min när hon hörde att Mattias gjort om jordkällaren i Småland till surdegshotell. Våra hårdrockande kärnväljare skulle säkert ta det lugnt, minns Robert Halford, men de som kommit över från S och M är lite fina i kanten...

Efter lite dricka och rökverk kommer så småningom herrarna till saken.
- Jo du, Jimmie, det är så att vi i alliansen vill bilda regering. Jag får ju inte förhandla, men tänkte bara kolla så att det inte blir några överraskningar i plenisalen nästa vecka. Efter fyra missade omröstningar blir det ju nyval...
- Ja du, Uffe, det beror väl på. Vilka av mina hjärtefrågor får jag igenom som tack för att jag släpper fram er?
- Nej, nej, jag får inte förhandla. Jag vill bara veta om ni släpper fram mig och Annie!
- Är du go, eller? Ingenting är gratis. Här i politiken kohandlar vi. Låt mig vara sjysst och lägga öppningsbudet: Noll asylinvandring, noll arbetskraftsinvandring, koncentrationsläger för marockanska gatubarn, "ut ur fängelset-kort" till Kent och Björn, samt storsatsning på folkdans i förorten. Vad sägs?
- "Jag får inte förhandla!!! La-la-la-bingooo!" Uffe börjar sjunga: "Jag trivs bäst med öppna gränser, ut i världen vill jag booo..."

Låt oss vara barmhärtiga och lämna samtalet där, det blir bara värre därefter.

Det är naivt av alliansen, eller S, att förvänta sig att ett i valet stärkt SD kommer agera röstkompani på samma sätt som det lilla fyraprocentiga kommunistpartiet. Om de inte får prata med SD, är risken att de kommer märka den hårda vägen att deras omröstningar går i stöpet och nyvalsrisken kryper närmare. Varpå S och alliansen får komma överens inbördes, vilket inte heller blir lätt - och cementerar SD som det enda oppositionspartiet i riksdagen.


Hur får man då med SD på sin sida, om man inte får prata med dem? Eftersom man har ett begränsat antal chanser att bilda regering, så är det säkraste sättet att helt enkelt på sin egen kammare fundera ut en politik som är så SD-vänlig att SD garanterat kommer rösta på den. Eftersom man inte får ge bud till SD, och pruta och förhandla sig fram till en kompromiss, måste man slå till med en gång med "an offer you can't refuse". Det vill säga: en politik som är stenhårt invandringsrestriktiv. Är det det som de som ogillar SD vill uppnå?

Om man nu förhandlar med SD, då? Ett givet resultat är att man då måste ge med sig lite, och låta SD få igenom lite av sina profilfrågor. Här kommer då den SD-ovänliga falangens kritik och får lite relevans. Inte kan man väl låta ett parti vars enda frågor är att äta små invandrarspädbarn och heila i takt få igenom dessa frågor? I det läget är det dags att vända sig bort från Arnstadt och titta på verkligheten istället. Vad vill SD, enligt SD?

  • Invandring: Kraftigt minskad invandring, jomenvisst. Gästarbetare. Tillfälliga tillstånd.
  • Arbetsmarknad: mer A-kassa, obligatorisk A-kassa, mindre EU-jobbare i Sverige
  • Ekonomi: lägre skatter för småföretagare
  • Energi: Ja till kärnkraft.
  • EU: Inga turkar i EU, inget EMU. Stäng gränserna.
  • Familjen: Frivillig sambeskattning, höjda bidrag.
  • Försvaret: Högre anslag, säkra försvarsindustrin.
  • Kriminalitet: Skärpta straff, krossa maffian
  • Kultur: Kulturkanon, satsa på svensk kultur.
  • Landsbygd: Mer infrastruktur, satsa på svensk mat.
  • Sjukvård: Rätt till heltid, bättre högkostnadsskydd.
  • Skola: Ordning och reda, skärpt kontroll av friskolor, förstatligande.
  • Äldrevård: Högre pensioner, bättre mat på hemmen.
Jag ser åtskilligt här ovan som kan attrahera/repellera både sossar och moderater, och som inte bär spåret av nazistiska influenser. Även om förvisso även Hitler gillade att bygga motorvägar.


Om jag fick förhandla med Åkesson skulle jag gå in i förhandlingarna med en preliminärförhandlad Allians-förklaring som inte var riktigt så vass som jag ville. Till exempel skulle den ha en slö invandringskompromiss mellan C och M som var en riktig halvmesyr. Under mycket gnäll och skrik skulle jag sedan låta Åkesson vässa detta till ett rejält invandringsstopp - mot att jag fick igenom några av mina egna profilfrågor. På områdena Energi, Försvaret, Kriminalitet, Skola borde det vara lätt att komma överens - vi drar åt samma håll. Förvisso älskar jag friskolor, men jag älskar ordning och reda och god kontroll ännu mer - vi får inte vara naiva. Frivillig sambeskattning borde KD jubla över, om de finns kvar 2018.

Sen skulle jag ha en allvarlig diskussion med Jimmie om utgifter och intäkter. Han har massor med förslag som innebär högre utgifter, men bara ett som sänker utgifterna. Hans förslag om mer A-kassa ger dessutom lägre intäkter. Jag tror inte att ett rejält vrid på invandringskranen kommer ge så mycket pengar som han tror. De som har kommit hit kommer bli kvar ett bra tag - och lyckas vi internera dem så ökar bara omhändertagandekostnaderna, när marockanerna går och rånar och misshandlar folk vid Uppsala central är det ju "bara" medborgarnas plånböcker och kroppar som drabbas. Vi kommer i decennier framöver få reservera rejäla poster för sjukvård, socialbidrag och polisverksamhet för vårt nya etniska prekariat.

Därför kommer en eventuell alliansbudget med min prägel 2018 innehålla en del beska utgiftsminskningar. Gissningsvis är vi överens om att MUCF skall läggas ned. Kanske vi kan enas om att ge Public Service samma betalmetod som Netflix. Då kanske Åkesson står ut med att Folkdansens Vänner får finansiera sin verksamhet själva.


Slutsats, efter detta långrandiga svammel: det bästa sättet att maximera SDs inflytande över politiken är att försöka stänga dörren för dem. Dörren lär inte vilja förbli stängd. Den kommer slås upp rakt i näsan på den som stänger den.

tisdag 29 augusti 2017

Tio små negerpojkar





Japp, så hette boken, till och med det svenska exemplar jag har hemma från 1990. Christie hade en viss fäbless för att döpa sina böcker efter barnramsor. Mer nutida versioner av boken heter, för att inte bli utrensade av våra bibliotekarier, "And then there were none".


Varför tar jag upp detta? Jo, tanken går osökt till den boken när jag läser det senaste om Transportstyrelse-gate. Ännu en har fått gå. Snart är det bara Löfven kvar på den där vindpinade ön där folk dör en efter en. Varpå Göran Persson hoppar fram bakom en lönndörr och påpekar att det är han som har haft ihjäl alla för att få makten en gång till.


Mitt förtroende för regeringen Löfven är borta. Här finns tre möjligheter:
  1. Löfven är en inkompetent organisatör, som har noll koll på ministrar och anställda. Riksdagen bör omgående kicka ut honom och se till att talmannen letar upp en kompetent kandidat.
  2. Löfven ljuger, han har hela tiden vetat om skandalen. Han är därmed precis lika skyldig som alla andra som fått misstroendevotumshot emot sig. Riksdagen bör omgående kicka ut honom och se till att talmannen letar upp en kompetent kandidat.
  3. 1 och 2 ovan gäller samtidigt. Riksdagen bör omgående ... ja, jag tror ni fattar vid det här laget.
Till ovanstående kan läggas att alla inblandade i regeringen gjort sitt bästa att detta inte skall komma till folkets kännedom. Gjort sitt bästa att tiga, och endast erkänt när de överbevisats. Påminner mig lite om Bill Clinton: "I did not have sex...", eller Richard Nixon.


Oavsett det som sägs ovan om vem som vetat vad när, så kvarstår att ett antal centralt placerade personer i regeringskansliet har haft kännedom om protokollförda lagbrott gällande rikets säkerhet och inte tyckt det varit så allvarligt. Denna förvaltningens och regeringsmaktens kollaps är nog för att inte bara regeringen, utan en stor del av ledarskikten i våra statliga institutioner, skall bytas ut.




Så lite försvar. Finns det förmildrande omständigheter om man rotar lite? Ja, faktiskt. Jag jobbar i det privata näringslivet, med att utveckla produkter som kan ha ihjäl folk om vi utvecklare skulle klanta oss. Där har jag noterat en oroväckande tendens hos de som rapporterar saker uppåt att sila bort oroande information. Ingen projektledare vill rapportera uppåt att det går dåligt - då är risken att man blir utbytt, får börja ge dagliga statusrapporter, eller får in en troubleshooter som går ivägen för alla. Så om ingenjören på botten rapporterar att det inte finns en chans i helvete att tidplanen håller, kommer det på nästa nivå bytas ut mot något flum om "utmaningar", och på nivån däröver visas som en glad, grön gubbe. Eller så används "ser inte skogen för bara träd"-taktiken: man skriver en 50-sidig PowerPoint-rapport fylld med kryptiska siffror och diagram, och lägger någonstans i ena hörnet in en liten fotnot om att allt inte står väl till. Jag kan tänka mig att rapporter från Transportstyrelsen in till politikerna såg ut på det viset. Det vore väldigt intressant att läsa rapporterna...


Å andra sidan: vid sidan av jobbet läser jag just nu en universitetskurs i säker programvara. Säker som i "safety", att inte ta död på folk, inte "security", att inte lämna viktiga dokument till Serbien, men i alla fall. Där pekas tydligt på vikten av en kultur och organisation som främjar säkerhet, och som kan stå emot när någon ser en möjlighet att tjäna några kronor på en genväg. Ansvaret för att en sådan kultur och organisation finns faller på högsta ledningen. Just det. Stefan Löfven.


Du är rökt, Löfven. För min del.




Blir vi av med Löfven, då? Herr Åkesson verkar i alla fall tydlig med att det inte är okej att Löfven sitter kvar. Förtroendet är borta. Vilket överensstämmer med min åsikt. Och nej, jag tänker inte ändra min åsikt bara för att den råkar delas av en Sverigedemokrat.


När väl Åkesson väcker sitt misstroende är det mindre klart vad Lalliansen gör. De har verkligen lyckats slänga bort varenda trumfkort. Under tre års tid har de inte bara suttit bredvid och tittat på, de har inte gjort skuggan av en förberedelse inför att ta över. Ingen gemensam budget (tack L och C). Ingen gemensam politik. Går Löfven är de helt oförberedda. Jag misstänker att rädslan för att faktiskt få ansvar för landet kommer göra att flera allianspartier röstar med Löfven.




Om Löfven ryker, då? Vad gör talmannen? Mitt tips är att han direkt ger uppdraget att bilda ny regering till Stefan Löfven! Eftersom DÖ nu är död (förutom i Alliansens hjärnor) har Löfven mer spelrum. Här är några alternativ:
  1. Vänsterregering återigen. Skall bli spännande att se om riksdagen går med på det förslaget.
  2. Ren S-regering. Löfven ber Ygeman leta upp ett av de där säkra rummen, och förhandlar i smyg med Åkesson. Nya programförklaringen blir restriktiv invandringspolitik och klassisk S-märkt bidragspolitik. Som av en slump råkar SD rösta ja. Några månader senare blir en Sverigedemokrat landshövding.
  3. Löfven flörtar med C+L, och misslyckas, ungefär som 2014.
  4. Löfven flörtar med C+L och lyckas. Annie och Jan får ministerposter, men 2018 drar deras borgerliga väljare högerut.
  5. Löfven pratar med hela Alliansen. Eftersom Alliansen inte ens kan enas med sig själva, drar förhandlingarna ut i oändlighet. Inte ens facklige mästerförhandlare Löfven klarar biffen.
Misslyckas Löfven, kan bollen rulla över på Alliansens planhalva. Då är det dags för AKB att slå näven i bordet. Att lägga fram en färdig plan för Alliansen: Centern får liberalisera näringsdepartementet, Liberalerna får skolan, KD socialfrågorna, och Moderaterna stoppar invandringen, kickar Eliasson och sitter på pengarna i finansdepartementet. Budgeten får tillräckligt många köttben för att locka SD, och därefter hoppar vi mellan S och SD i var fråga. Till det egna partiet ställer sedan AKB frågan: vill ni verkligen avskeda statsministern?


Dock misstänker jag att AKB inte är den typ av person som hoppar fram i rampljuset och slår näven i bordet.

söndag 27 augusti 2017

Den heliga kyrkobyggnaden

Jag läser nu i tidningen att polisen häromdagen sprang in i en svensk kyrka mitt i högmässan och med batongerna i högsta hugg släpade ut församlingen mitt i nattvarden för att söka efter den som parkerat fel på kyrkbacken utanför. Givetvis är kyrkoledningen upprörd!

Nej, så var det förstås inte. Brottet var lite allvarligare än så; det var gränspolisen som letade efter familjer som befann sig illegalt i landet. Det var heller ingen kyrka som rusades in i, utan ett vandrarhem.


Vilket inte hindrar oss från att diskutera principen. Är det rimligt att religiösa rum, eller sammankomster med religiösa deltagare, har särregler för polisiära ingrepp? Eftersom jag är religiös, fundamentalistisk och konservativ gissar ni förstås vartåt det lutar? Just det:

Sekulära och religiösa skall lyda under samma lagar och regler.

Detta eftersom vi har en sekulär stat, där alla skall behandlas lika. Gränsdragningar kommer bli svåra ifall (vissa?) religiösa skall särbehandlas. Tänk till exempel tanken att några lokala IS-drängar ritar "Moské" ovanför entrén till den källarlokal där de lagrar vapen och tillverkar bomber - skall polisen inte längre få göra tillslag där?

Min konservativa ådra skulle kunna säga till mig att århundraden av kristna traditioner i Sverige kan ge kristna kyrkor, speciellt vackra och stämningsfulla kyrkor, ett litet företräde. Men vad jag minns var Gustaf Vasa inte särskilt hänsynsfull när han tömde kyrkor på skatter och stängde kloster. Kan bli lite vanskligt att hänvisa till traditionen.


Nej, tvärtom måste polisen bli mer på hugget. Det finns en (officiell eller inofficiell?) policy idag att polisen inte ska stå och vänta utanför skolorna för att hugga barn som vistas illegalt i landet, eller gå in på sjukhusen och hämta illegala som får vård. Det tycker jag är tokigt. Samhället skall uppträda med ett ansikte. Får man inte vara i landet så ska alla delar av staten - polis, socialtjänst, skolor, vårdinrättningar - samarbeta och dra åt samma håll. Alltså dags att avskaffa skolgång för de som inte får vara i landet. Alltså dags för socialtjänst och sjukvård att ha anmälningsplikt vid misstanke om lagbrott, på samma sätt som de bör anmäla när de misstänker partnermisshandel. Det skall vara svårt att vara brottsling i Sverige.

Men - barns rätt till skolgång, då? Japp, de i Sverige illegalt varandes barnen har rätt till skolgång. I hemlandet, dit det är vår moraliska plikt att skyndsamt förpassa dem så de inte halkar efter så mycket. Att bara låta dem sitta här i limbo gagnar ingen. Den dag de slutligen skickas hem, till vad nytta är då en svensk värdegrunds- och genusutbildning när alla dina kompisar redan lärt sig rabbla Koranen utantill?

Men - rätten till akut vård, då? Japp, akut sjuka har rätt till akut vård. Till och med de där typerna som hotar vårdpersonalen. Men efter att du blivit hoplappad står konstaplarna och väntar på dig.

Men varför slår inte polisen till vid demonstrationen på Medborgarplatsen i Stockholm där afghaner protesterar mot att skickas hem? Enkelt. I somras besökte jag mina föräldrar på Västkusten. En dag fick jag för mig att ösa deras eka, vilket var ett tungt jobb med ett litet öskar. Ifall öskaret hade ersatts med en sil, så hade jag hållit på än idag. Sådan lär nog polisens situation vara där: om de plockar in ett gäng afghaner, så ser rätten till att de släpps ut några timmar senare. Till slut lär sig polisen att inte ösa båten med sil. Den dag omhändertagna sätts i förvar tills dess utvisning kan genomföras kan nog polisen kavla upp ärmarna och börja jobba.

lördag 26 augusti 2017

AKB, AKB!

Är det bara jag som tänker på de här skånska pågarna när jag hör Anna Kinberg Batra?


Förvisso är kanske inte "tre cylindrar och oljelukt" rätt beskrivning av AKB, men den där känslan av att hon inte riktigt räckt till, ungefär som en stackars tvåtakts DKW som skall kämpa mot Volvo och Mercedes, har infunnit sig hos mig.

Vad har då varit problemet med AKB och moderaterna de senaste åren?

Liksom många andra har jag varit lite förundrad över vem som kom på tanken att det var en god idé att göra AKB till partiledare. Jag har hört att hon var en rasande duktig organisatör i bakgrunden, men det gör inte nödvändigtvis en bra frontfigur. Förvisso pratas det mycket om att arbetskraften kommer robotiseras framöver, men varför börja i toppen? Hubotten, kallades hon. Hon var i början oerhört stel, och lyckades aldrig komma ifrån rapandet av talepunkter. Något som får mig att likna henne vid dockan Woody i Toy Story. Drar man i snöret på AKBs stövel så kommer talepunkterna utsprutande från en inbyggd bandspelare: "There's a snake in my boot!". Dock har hon mjukats upp och blivit mer spontan på senare tid. En del hävdar att det är träning, jag tror att det beror på vad hon haft att säga. Jag tror att AKB, som varit med redan på den tiden stockholmare ansågs smartare än lantisar, är en hederlig gammelmoderat som hatar LAS, älskar låga skatter, och tycker den fria rörligheten bör reserveras överklassen. Alltså tog det oerhört emot för henne att rapa upp de nymoderata flosklerna om lyckan med kollektivavtal osv., och när politiken av verkligheten baxades högerut blev det lättare och friare för henne att tala. Ungefär som om jag efter Putins invasion skulle tvingas hylla realsocialismen...

Den moderata politiken har ställt till det för AKB. Moderaterna skaffade sig under Reinfeldt-tiden Groucho Marx som chefsideolog: "Jag har mina principer. Och gillar ni inte dem, så har jag andra." Vilket väljarna så småningom insåg. Vem vill rösta på en viljelös vindflöjel som kastas omkull av första bästa opinionsvind?

Moderaterna har med stor tydlighet under tre år visat att man inte vill ha regeringsmakten. Det är lika sannolikt att jag röstar på dem som att jag införskaffar en kastrerad avelstjur.

De interna moderata catfighter och falangbråk som andra rapporterat om har jag ingen insikt i, och hoppar därmed över.

Vad bör moderaterna göra?

PJ Anders Linder skriver om att moderaterna slutade vara liberalkonservativa. Jag håller med. Det är dags att återerövra både liberalismen och konservatismen. Varpå det är dags att definiera de begreppen.

Liberalism har med frihet att göra. Friheten för folk att göra och tycka som de vill. Det är sålunda liberalt att tillåta HBTQ-folket att förverkliga sig själva utan hot, hat eller tvång till likriktning under kärnfamiljens fanor. Det är även liberalt att tillåta konservativa att välja kärnfamilj, hemmafru, hemskolning, religiös uppfostran av barn (gäller även islam...) eller vad för gammaldags griller som nu sitter i våra huvuden. Den där Birgitta Ohlsson-liberalismen där alla skall fösas in i samma moderna fålla är ingen socialliberalism, utan liberalsocialism.

Konservatism har med försiktighet att göra. Att inte omedelbart hoppa på allt nytt, och att se värdet i traditioner och gamla seder. Att öppna alla gränser, och sedan insistera på att de förblir öppna när problemen för länge sedan omöjligt kan benämnas utmaningar - det är inte konservativt.

Dags att spränga åsiktskorridoren

I ett liberalkonservativt parti måste det vara högre i tak än i dagens moderater. Se till exempel på hur Elisabeth Svantessons bakgrund i Livets Ord tas upp som ett problem - i ett konservativt parti borde det istället vara en tillgång. Självfallet skall i Moderaterna abortmotståndare kunna samsas med de som vill ha fri abort fram till barnens myndighetsdag. Självfallet skall man kunna sjunga hemmamammans och -pappans lov och vilja avskaffa dagis, eller vilja ha obligatorisk förskola från ett halvår innan födseln. Självfallet skall de som anser homosex är synd kunna samsas med de som frekventerar bastuklubbar.

Dessvärre är det inte så idag, och jag är rädd för att det inte kommer bli så heller; Moderaterna är livrädda för att få dreven emot sig. När TV ordnar debatter om abort så går de idag till SD snarare än Moderaterna.

Dags för ny profilfråga

Arbetslinjen funkade bra 2010. Väljarna såg att sossarna hade blivit "bidragspartiet". Alliansen visade efter valet att det gick att sänka skatterna rejält, men ändå få in mer i skatteintäkter. Dock kändes budskapet inte lika häftigt 2014. Vad skall de hitta på den här gången då?

Som jag var inne på ovan är SD idag det stora, utpräglat konservativa partiet. Måhända finns det inte plats för två konservativa partier i ett land där alla sedan 70-talet gått i en indoktrinerande socialistisk enhetsskola. Dags att satsa på liberalismen. Mitt förslag: Välfärdslinjen

Svensken vill ha trygghet. Dessvärre levererar inte staten trygghet idag: skolan sjunker, polisen har retirerat in i fikarummen, statsförvaltningen krackelerar. Det är dags för samma omtag som för arbetslinjen. Här har Moderaterna en uppgift som SD har svårt att fylla, då SD är ett statskramande mittenparti som är precis lika glada i höga bidrag som sossarna.

Jag vill att Moderaterna lanserar välfärdslinjen som "back to basics". Staten har tagit på sig för mycket strunt, och måste nu gå tillbaka till kärnverksamheten. Som Volvo, som under P-Gs tid sysslade med all möjlig skit men nu bygger bilar igen.

  • Lägg ned eller kraftbanta ett antal perifera statliga verk. Ingen osthyvel, skär istället ett rejält hugg där det känns minst.
  • Låt vuxna människor betala sina egna fritidsintressen. Inte en offentlig krona till våra föreningar och intresseorganisationer.
  • Återupprätta de statliga tjänstemännens yrkesstolthet. Sparka ut alla partimärkta ledare från verken, och anställ yrkeskunnigt folk. Se till att raskt återinföra tjänstemanna-ansvaret.
  • De där två procenten i anslag till militären var en bra början. Sen ett Nato-medlemskap på det.
  • Skolan skall lära ut kunskap, inte värderingar. Återinför katedern. Ut med grupparbetena.
  • En rejäl reboot av rättsväsendet, med en hel fungerande kedja: polisen haffar busen, domstolarna dömer till hårda straff, fängelse eller interneringsläger (t. ex. för sådana som inte kan utvisas) ser till att brottslingarna inte är ute bland vanligt folk.
För lite inspiration kan Moderaterna titta på sossen Westerholms fiktiva regeringsförklaring.

tisdag 22 augusti 2017

Bra jobbat, polisen!

Bloggaren iotakt är gramse på vår polis. Den demonstration för att stoppa tillbakaskickandet av afghanskättade iranier till Afghanistan som haft tillstånd för dagtida demonstration, och ändå glatt demonstrerat vidare på nätterna utan att polisen bryr sig, har nu fått förlängt tillstånd.

Ett konstigt sätt att belöna överträdelser, kan tänka. Men jag tror att polisen, likt Egon Olsen, har en plan. Polisen kommer se till att demonstrationen permanentas. Man kommer se till att Stockholms Stad sätter in bajamajor. Man kommer se till att Allt åt Alla och Svenska Kyrkan sätter upp soppkök. Sen, när alla är rotade, sätter polisen upp ett staket runt om och ställer upp vakter. Vips, så har vi ordnat ett litet koncentrationsläger där vi kan sätta alla afghaner och marockaner som senare REVA-aktioner och uppstädningar vid Uppsala Central fångar i nätet. Närhelst ett nytt trupptransportfartyg landar i hamnen med destination söderöver kan vi leda ut några hundra ur hägnet.

Efter ett tag, när kylan sätter in, kan vi förvänta oss att en del av de inneboende kommer finna de svenska återresebidragen intressanta.

Om afghanerna trots allt härdar ut - en del kanske är köldtåliga bergsbor - så får vi be UNHCR om hjälp att permanenta och bemanna lägret. Ett läger som blir en bra illustration för huvudstadens befolkning om följderna av en migrationspolitik med mer hjärta än hjärna.

Tack, polisen. Nu får vi bara hoppas Eliasson inte hinner sätta en pinne i hjulet.

lördag 19 augusti 2017

Vad säger Islam?

Nu när våra Euromuslimer slagit till med nya förbrödringsprojekt i Spanien och Finland, tänkte jag att det kan vara dags att diskutera Islam. I mitt flöde dyker ofta två bilder av Islam upp:




Handhjärtat, "Religion of Peace", är en bild. Islam som motsvarigheten till Jesu budskap om att vända andra kinden till.








Den ondskefulle islamisten, som med svärdet eller Kalashnikoven i hand vill underkuva oss västerlänningar är den andra bilden.






Vilken bild är rätt? En sån himla tur att ni har mig att tillgå för expertis. Jag har nämligen ägnat sommaren åt en inledande kurs i islamologi. En kurs jag kan rekommendera alla som vill veta lite mer om de där muselmanerna. Eftersom ingen är så uppfylld av sin egen förträfflighet och expertis som den som just fått ett litet grand av kunskap, så spricker jag nu av längtan att få dela med mig av min vishet.


Tittar man i Koranen, ser man raskt indikationer och kontraindikationer på bägge bilderna. Koranen är en rätt osammanhängande skrift, där olika uppenbarelser från Muhammed klippts in. Ej i kronologisk ordning, utan i ordning från den största Suran till den minsta. I en vers talas om "Inget tvång i religionen", i andra verser talas om att ha ihjäl de otrogna. Emellanåt ändrar eller modifierar Gud i en ny uppenbarelse de påbud han gett i en tidigare uppenbarelse.


Även andra källor än Koranen är viktiga för muslimer. Berättelser om Muhammeds och hans tidiga efterföljares liv och leverne läses flitigt och används som rättesnören för dagens muslimer. Ungefär på samma sätt som kristna frågar sig "what would Jesus do?" och sossar undrar hur Olof Palme hade reagerat på afghanska demonstranter på Medborgarplatsen. Dock bör betonas att olika inriktningar lägger olika vikt vid dessa traditioner - det finns muslimer som likt Luther säger "Koranen allena". Här ett ett exempel, där muslimska feminister argumenterar för att Koranen tillåter en friare klädedräkt än de traditionella patriarkerna.






Egentligen borde rubriken på inlägget vara "vad säger Muslimerna", snarare än "vad säger Islam". Detta eftersom det är vad uttolkarna får ut av texterna som är det väsentliga; inte vad som står i texterna. Här är några intressanta generaliseringar och talespunkter jag fick med mig från kursen:
  • Muslimer är gudfruktiga. De tror faktiskt på det där, alla timmar på dygnet. Det är här Alice Teodorescu hamnar fel i sin i övrigt utmärkta text i GP: "Religionstillhörigheten, särskilt när det kommer till islam, har i alltför stor utsträckning gjorts synonym med en människas hela identitet." Tyvärr, Teodorescu. Islam är en muslims identitet. Gud är A och O. Medel-muslimen går inte till moskén två timmar i veckan, för att sen gå på stadens gator och supa, knulla runt och svära som en vanlig man.
  • Muslimer är fundamentalister. Koranen är inte bara Guds oförvrängda ord, boken i sig är helig. Det finns regler för hur man måste andligen rena sig innan man rör vid texten. Otrogna får inte röra texten; möjligen får de röra pärmarna. Intressanta diskussioner förs huruvida man får titta på Koranen online på samma mobiltelefon som man använder till att spana på internetporr.
  • Åsiktskorridorens väktare i Sverige har en hel del att lära av arabvärlden. Teologer som föreslår nya sätt att tolka Koranen borde ha goda chanser att vinna Darwin Awards; det brukar vara inte bara ett sätt att omedelbart döda sin karriär, utan även sig själv om man inte hinner fly till västvärlden snabbt nog.
  • Inte alla muslimer. Självfallet finns det moderata muslimer, framförallt i randområden som Balkan. I mellanöstern lär dock de vara lika talrika, och lika måna om att tala om för omvärlden vilka de är, som kvinnopräst- eller gaymotståndarna i Svenska Kyrkan. Det finns även gott om människor i Sverige från de muslimska länderna som inte gör de dagliga fem bönerna, inte följer vad Koranen säger, men ändå kallar sig muslimer. Det gör inte jag, av samma anledning som jag inte kallar de som ärvt en frimärkssamling för filatelister.


Fundamentalistiska bokstavstolkare, alltså. Gick det en rysning längs ryggraden på er? Här kommer en intressant vändning: få är så ivriga på att tolka och vränga Koranen som fundamentalisterna. De mest mekaniskt bokstavstroende är väl fårskallarna i handhjärta- och jihadlägren som plockar enstaka verser för att bevisa sina på förhand bestämda teser. Den muslimske fundamentalisten vet att Koranen inte alltid är lätt att förstå, och att det krävs långa och tunga studier för att rätt tolka budskapet.


Den som vill få ut något ur Koranen har en del verktyg:
  • Abrogation - nytt ersätter gammalt. Muhammed började karriären i Mecka, där han gjorde sitt bästa för att få med kristna och judar i sin skara. Därmed uttrycker han sig tämligen kamratligt emot dessa. Han lyckas dock inte särskilt väl, han får fly till Medina där han samlar en ny supporterskara och börjar kriga mot Mecka. Han börjar även fördriva och massakrera judar, varpå oförsonligheten ökar. Muslimska teologer försöker därför ordna verserna kronologiskt. När en tidig och en sen vers säger olika saker, är det den senare som gäller. Jämför den som vill kritisera vänsterpartiets partiprogram - är det utgåvan från tiden de hyllade Stalin och Hitler som gäller, eller årets version?
  • Tidsbundenhet. Riktar sig en vers till Muhammeds tid och plats, eller till alla muslimer? Muhammed skrev ned en massa regler för hur hans samfund skulle uppföra sig. En del teologer anser att dessa regler gällde den tiden. En del av dessa teologer har raskt avrättats.
  • Hadither. Genom århundradena har en massa fan fiction skrivits runt Koranen. Nån teolog hävdar att en vers saknas i Koranen, nån annan teolog att en vers skulle åka ut. På så vis kan man förändra budskapet lite.


Finner vi då stöd för att Islam är fredens religion? Nja. En tämligen spridd värdegrund bland världens muslimer är att Muhammed och hans tidiga efterföljare var goa gubbar, som uppförde sig som riktiga muslimer ska. Vi vet att Muhammed och hans efterföljare med svärdet i hand spridde Islam genom erövringar. Imperialism, ockupation och kolonisation brukar väl sådant kallas? Slavägare var de också, för att anknyta till de aktuella statyrivningarna i USA. Samtidigt får vi vara lite försiktiga med vår identitetspolitiska iver att se gårdagen med dagens glasögon. Alla betedde sig på det viset på 600-talet. Det var djungelns lag som gällde. Den dag USA tröttnar på att vara världspolis får vi se hur kul det är att ha Kina eller Ryssland som granne, om vi är för slöa för att fråga tibetanerna eller ukrainarna idag. Frågan kvarstår dock: hur många muslimska ledare och folk, utanför IS krets, ser den muslimska historiska imperialismen som något idag eftersträvansvärt? Jag misstänker att åsikterna är delade.




Dags att återgå till de inledande terrorattackerna. Är muslimer bara taffliga bilförare, eller kör de över folk för att det står så i Koranen? Jag misstänker att Islam idag har samma förmåga att dra flugor till sockerbiten som kommunismen hade för några decennier sedan. Böcker som talar om ödesbestämda lyckoriken, gloriösa fälttåg, fjärran belöningar samt identifierar grupper av människor som Untermenschen (Judar, Kulaker, Kuffar, ...) som det är rätt och moraliskt att ge sig på har en stor lockelse på unga rotlösa människor på jakt efter en mening med livet - eller döden. Människor som vill ha en ursäkt att härja och röva kommer hitta den. Idag funkar Islam bra för det.




Kan vi få en modern, Euroislamsk tolkning av Koranen? Det blir nog svårt. Religionens auktoriteter sitter i länder som Egypten, Saudiarabien och Iran. De är inte HBTQ-certifierade, och lär inte bli det. De som för fram en tolkning där Guds rena och klara ord, förmedlat via Muhammed, sätts under en sekulär värdegrund baserad på jämställdhet och HBTQ, kommer tvingas bryta med nästan hela muslimska världen ungefär lika tvärt som Luther gjorde med påven. De lär nog bli lika hatade som Ahmadiyya-rörelsen, och sedda som avfälliga kättare. Och behandlade därefter. Jag tror inte att de flyktingströmmar som nu kommer från konservativa länder i Mellanöstern är inriktade på att helt klippa alla förbindelser med hemländerna. Vilket de skulle få göra. I Mellanöstern ser de inte mellan fingrarna på kättare.


Se till exempel på vad som hände Mahmoud Mohammed Taha, en ingenjör och korankännare. Han lade fram en idé om omvänd abrogation; att det var Mecka-verserna som gällde framför de senare Medina-verserna. För det blev han huvudet kortare. En avrättning som skedde 1985 i Sudan, inte 1685.


Låt oss även kasta ett öga på den liberala moské som öppnat i Berlin. En moské, i hela Europa. En moské där män och kvinnor sitter och ber tillsammans, och där den kvinnliga imamen får hundratals hatbrev om dagen. Jag hoppas att liknande institutioner kan växa och frodas i väst, men tvivlar på att de kommer få något inflytande i arabvärlden. Den arabiska våren känns fjärran.




Tyvärr får vi nog finna oss i att det inte sitter en liten svensk inuti varje utlänning och väntar på att få hoppa ut när de nåtts av vår upplysning.

måndag 14 augusti 2017

Dags att avsluta den israeliska ockupationen?

Nu när diplomatins gossen Ruda, Margot Wallström, fått upp spåret på en ny olöslig konflikt att medla i, mellan The Donald och Kim, finns hopp om nya tag i Israel-Palestina-frågan.


Jag börjar landa i att en förhandlingslösning är utesluten. Så här ser palestinerna på hur det gått med deras land:

Den enstatslösning Palestinierna efterfrågar ser vi här uppvisad av en sosse-bimbo från Skåne (nu var jag snäll, när jag utgick från att hon inte medvetet gör reklam för folkmord):




Judarnas bild av sig själva, å andra sidan, är nog mer åt detta hållet:


Utsikterna till en bra förhandlingslösning är inte goda, inte bara för att parterna står långt ifrån varandra. Jag har svårt att se vem eller vad Israel skall förhandla med. Palestinierna har inga demokratiskt valda representanter. Hamas är galna terrorister som vill driva judarna ut i havet. Abbas styre är svårt korrupt. Sen är palestinierna så indoktrinerade av judehat att jag tvivlar på att den ledare som faktiskt går med på en rimlig kompromiss kommer få folket med sig.




Vad göra, då, om man inte vill att Israel för all framtid skall ockupera Västbanken och ta emot raketer från Gaza? En lösning som jag sett föras fram lite här och där är att Israel ger tusan i förhandlingar, och istället ensidigt sätter ned foten och bestämmer var skåpet ska stå. Låt oss fundera på det lite.


Bakgrunden till ockupationen är Sexdagarskriget 1967, där arabstaterna fick rejält med pisk. Israel tog både Sinaihalvön och Gaza från Egypten, den förra senare återlämnad, och Västbanken från Jordanien. Ett "normalt" tillvägagångssätt här hade varit att Israel vid en fredsförhandling inlemmat hela eller delar av dessa territorier med Israel, och att de araber som bodde där hade fått flytta till de länder som förlorade territorierna. Se till exempel på hur det efter andra världskriget gick med Finland, som tappade Karelen, och Tyskland, som fick ta emot många tyskar från omgivande länder. Men konflikter mellan Israel och arabländerna är inte normala. Eftersom de senare inte kunde erkänna Israels existens, kunde de heller inte fredsförhandla. Så kriget fortsatte, under stillestånd, och så även ockupationen. Jordanien frånsade sig även sina anspråk på Västbanken - så till vilket land skulle Israel kunna sparka ut palestinierna, om de fick för sig att göra det?


Det Israel kan göra är att ge palestinierna en egen stat på Västbanken. Eller, för att vara mer precis: delar av Västbanken. Andra delar behåller Israel för sig själva, och fortsätter bygga bosättningar i. Med segrarens rätt att bestämma gränserna. Och en saftig mur däremellan. Sedan drar sig Israel tillbaka på sin sida av muren, och överlämnar den militära och civila kontrollen av Palestina till FN. Lämpligen till svensk FN-trupp, eftersom vi ju alltid vet precis hur alla Mellanösterns problem skall lösas.


Men - Palestina kan inte klara sig utan israeliska vatten- och matleveranser?! Inga problem - dessa kan säkert upprätthållas så länge marknadsmässig betalning erläggs. Kanske lite pengar kan slussas om från avlöning av terrorister?


Men - alla de palestinier som sedan förra årtusendet suttit i flyktingläger, och under tiden bildat familj och blivit många gånger fler, och väntat på att få återvända till Israel? Ja, dessa palestinier är välkomna att återvända till Palestina närhelst staten Palestina anser sig redo att ta emot dem. Palestinier är Palestinas problem, inte Israels. Liksom tyskar var Tysklands problem, inte Polens. Finns inte plats i Palestina? Då är det dags att be andra arabländer om hjälp. Dock misstänker jag att hjälpen kommer låta vänta på sig - palestinier är inte direkt populära i arabvärlden, förutom som schackpjäser emot Israel.


Men - det kommer ju bli totalt kaos?! Jo, där ligger nog det stora problemet. Den stora anledningen till varför detta aldrig kommer komma till stånd. Israelerna vet att en palestinsk stat skulle implodera minuten efter att den bildats, med Hamas, PLO, ISIS och alla andra goa gubbar i full kamp om makten. Med svenska dialogsoldater som enda skydd. Och så ondskefulla är inte israelerna att de medvetet sätter igång ett sådant folkmördande inbördeskrig.




Jaha, så nu har jag kommit fram till att inget kommer hända. Dags för Margot Wallström att spotta i händerna och försöka igen! Jag har ett förslag. Ni vet väl hur Sverige ser ut?



Just det, oändligt med öppna fält och skogar. Hur mycket plats som helst. Så här kommer förslaget:


Vi skänker Jämtland, 50 000 kvadratkilometer av skog och sjö, till det palestinska folket. Ungefär tio gånger så stort som Västbanken, så här får alla palestinier plats. Här kan de, i sann nybyggaranda, svedja sig fält och bygga timmerkojor. Blir det riktigt fattigt kan de i värsta fall ta en tur till närmsta ICA-butik i Sverige och sätta sig med en mugg - det verkar ju funka bra för Rumänien. Problem med judar lär de inte få framöver, då vi snart jagat ut de sista judarna ur Malmö.


Som extra lök på laxen låter vi Nya Palestina få förmånen att ta hand om alla flyktingar som kommer till Sverige men inte kan skickas tillbaka. Pionjärstaten kan behöva starka, unga män som inte är rädda att spotta i nävarna och ta i. Det krävs mycket muskelkraft att hugga ned skog och röja sten från fälten. Ifall de unga männen hellre vill stanna i Sverige, tror jag säkert Hamas lärt sig hur man motiverar befolkningen.


Det här kan väl ingen ha någon invändning emot? Att ha fredliga palestinier inpå knuten är ju något vi tycker Israel borde kunna ha, utan murar och raketförsvar. Så låt oss nu dra en lans för världsfreden!

söndag 13 augusti 2017

Dags för val!

Inte riksdagsval riktigt än, men väl kyrkoval. Ett val där de politiska partierna spänner musklerna och övar inför bataljen 2018.


Transportstyrelseskandalen lärde oss att de politiska partierna är på god väg att fullständigt förstöra den svenska ämbetskulturen. En kultur som är en av ryggraderna i den kultur som vissa anser bara innehåller midsommar och såna där töntiga saker. En kultur som går tillbaks till Oxenstiernas reformer på 1600-talet. Istället för kompetenta tjänstemän har sossarna i decennier satt in sina lydiga, havliga medlöpare. När regeringsformen gjordes om 1974 skulle det inte finnas någon gräns för politikernas makt; eftersom sossarna var av Gud satta att regera för evigt vore det trist om stela byråkrater skulle kunna bromsa den politik som är att vilja. Därför har Sverige till exempel ingen författningsdomstol, vilket gör det lite lustigt för oss att kritisera polackerna för att vilja göra deras författningsdomstol mer följsam gentemot den politiska makten.


Och jodå, borgerliga politiker är medansvariga. Under Gösta Bohmans (prisat vare hans namn) tid kämpade moderater för att få en vettig författning, och för att statliga toppjobb skulle tillsättas med kompetens snarare än partibok som grund; under Bildts tid jublade vi när EU-medlemsskapet innebar att vi äntligen kunde överklaga solklara fall av statligt maktmissbruk till EU-domstolen; och under Reinfeldt blev vi också mygelsossar. Ni minns väl skandalen på Riksrevisionen, av alla myndigheter!




Vad har då detta mygel med kyrkovalet att göra? Massor. Politikerna försöker göra samma sak med kyrkan som med myndigheterna (präster brukar hälften sarkastiskt, hälften uppgivet kalla svenska kyrkan för "salighetsverket"): ta över kontrollen genom att sätta sina egna stövelslickare på alla höga poster, och ändra uppdraget från kärnverksamhet till miljö, genus och andra aktuella frågor. Vilket får till effekt att en biskop tackar Stefan Löfven för ett gott arbete i Transportstyrelseskandalen (!!!), en präst anser att Israel ägnar sig åt pinkwashing (man kan då undra vad det Palestina samma präst vurmar för ägnar sig åt i HBTQ-frågor...), och att ärkebiskop och kansli ägnar massor med energi åt miljö, genus och att välkomna Islam, medan Gud och Jesus verkar få klara sig själva.




Det är dags att kasta ut månglarna ur templet. Kyrkoledningen skulle säkert tolka den parollen som en uppmaning att ställa sig bakom Ilmar Reepalus vårdvinstförbudsförslag. Jag tycker istället det är dags att kasta ut politikerna ur kyrkoledningen. Är du medlem? Gå och rösta! Gå och rösta, men inte på något politiskt parti. Partigängare har inte i kyrkan att göra, där skall det sitta religiösa tokar, som jag, och flumma till det om hur många änglar som får plats på ett knappnålshuvud.


Valsedlar som det är dödskallemärke på inför valet: Sossarna, Centerpartiet, Borgerligt alternativ, FiSK (Fria Liberaler i Svenska Kyrkan), Kristdemokrater i Svenska Kyrkan, Miljöpartister i Svenska Kyrkan, Sverigedemokratern, Vänstern i Svenska Kyrkan.


Varför får då dessa grupper Fantomens onda märke? Partier som ställer upp (S, C) är ett otyg. Deras kyrkoprogram fastställs av den sekulära partiledningen.


Partierna som heter något liknande, men är formellt fristående från moderpartiet, då? Jag är rädd för att den där friheten inte är mer än formell. Någon som tror att "Vänstern i Svenska Kyrkan" kommer gå emot Jonas Sjöstedt?


Sverigedemokraterna, då? Vore inte en SD-röst en fet spark i nyllet på de etablerade politikerna? Nej. I riksdagsvalet, måhända, men inte här. Jag har inte sett något i SDs kyrkoprogram som tyder på att de vill ha en fri och religiös kyrka som är en finne i röven på politikerna. De vill ha en fin konservativ konsertsal där man kan ha stämningsfulla bröllop, dop och begravningar. Gud och Jesus bryr de sig inte om.




Kvar finns de religiösa partierna. Jag tänker inte tala om för dig vilken du skall rösta på; du avgör själv vad du vill kyrkans framtid skall vara. Min beskrivning nedan är måhända inte helt ofärgad av att jag själv är medlem i Frimodig Kyrka.


Öppen Kyrka (ÖKA)satsar på:
  • Gud
  • Tolka bibeln för vår tid
  • Mänskligare flyktingpolitik
  • Homoäktenskap
  • Kvinnliga präster och biskopar
  • Kyrkan skall vara en aktiv röst i politiken
  • Dagens direktval är bra
Politiskt Obundna i Svenska Kyrkan (POSK) satsar på:
  • Gud och Jesus
  • Församlingarna skall ta emot migranter och flyktingar
  • Kämpa för internationellt bistånd (betalat av staten)
  • Kyrkan skall driva skolor och ålderdomshem
  • Låt den teologiska mångfalden finnas - bredda åsiktskorridoren
  • Ja till homoäktenskap - men även ja till att de som inte vill viga homosexuella är välkomna som präster
  • Kyrkomusik och körsång 
  • Kyrkan ska prata teologi, inte politik
  • Ut med partierna ur Svenska Kyrkan. Direktvalen ska bort.
Frimodig Kyrka (FK) satsar på:
  • Gud och Jesus. Trohet till Bibeln.
  • Församlingarna skall ta emot migranter och flyktingar.
  • Mission
  • Äktenskap är mellan en man och en kvinna. Kyrkan bör avsäga sig vigselrätten, enligt tysk modell.
  • Kyrkan ska ha plats för både kvinnliga präster och motståndare till detta.
  • Kyrkomusik
  • Ut med partierna ur Svenska Kyrkan. Direktvalen ska bort.


Tre finfina program, eller hur? Vad bör man då tänka på i dagens stora frågor?


Flyktingpolitik. Jodå, aktuellt här liksom i riksdagsvalet. Jag misstänker att de flesta läsare liksom jag anser att gränsen bör stängas, repatrieringen ökas, och bidragen minskas. Solklar indikation på en SD-röst? Nej, nu är det dags att skilja på vad som till kejsaren och till Gud hör. Gränser och utvisningar avgörs i riksdagsvalet 2018. En kristen kyrka har krav på sig, från Bibeln, att se till sin nästa. Jag tycker det är helt rätt att göra som FK och POSK föreslår: att i praktiskt församlingsarbete välkomna de som staten släpper in. Öka verkar vilja lägga sig i kejsarens domäner och öppna gränserna. Att propagera för ökat bistånd kan också vara rätt; och vill vi inte alla att hjälpen skall ske på plats? Dock tycker jag att det är dags för kyrkan att bli mer radikal. Till exempel kan alla de som jobbar på kyrkans kansli med biståndspolitikslobbying avskedas och deras löner skänkas till UNHCR. Som en liten början. Put your money where your mouth is.


Tolerans och åsiktskorridor. Även i kyrkliga katedraler är det emellanåt så lågt i tak att man får huka sig. Alla partier har vackra högtidsord om hur viktigt de tycker det är att få tycka olika. Praktiken varierar däremot. Till exempel var det många som gick från POSK till FK när POSK inte längre tillät kvinnoprästmotståndare att vara med i POSK. Men är det då inte rätt att slänga ut mörkermännen? Nej. För det första är de inte bara män, det finns även kvinnliga kvinnoprästmotståndawre. Men framför allt så skall olika teologiska åsikter kunna rymmas samtidigt i kyrkan. Fortsätter utrensningarna blir det bara en sekt kvar. Det skall vara okej att tycka olika. Det som inte är okej är att mobba de som tycker annorlunda. Den som följt den inte helt med kyrkans ledning medhållande prästen Helena Edlunds öden och äventyr inser att det idag är de "toleranta" och vidsynta som står för den värsta trångsyntheten och mobbingen i kyrkan idag.


Politik och religion. Att islams sammanblandning av religion och politik inte är en lyckad idé kan vi väl hålla med om? Dags då att rensa ut politikerna ur kristendomen. Kvar för dig att fundera på är om det görs genom att införa indirekta val, såsom i fackföreningarna, eller genom att snällt be politikerna att hålla tassarna från de pengar och den påverkansplattform som kyrkan utgör.


Hur styra en församling? Kanske inte en fråga en utomstående är så intresserad av. Den är dock av stor vikt för de som arbetar i kyrkan. Idag är det delvis delat styre, ungefär som i Miljöpartiet. Kyrkorådet anställer och avskedar, och tar hand om fastigheter och annat värdsligt. Prästen sköter det teologiska. Så är det tänkt, i alla fall. Ofta är inte kyrkoråd och präst överens om uppdelningen, och fajter som får Grannfejden att verka idyllisk finns lite här och var. Utköpen haglar. Fundera gärna, som överkurs, lite på hur du tycker församlingen bör vara organiserad, hur mycket ansvar som bör ligga centralt på stiftet, jämför med partiernas program och gör ett initierat val. Knegarna i den lokala kyrkan tackar och välsignar dig.




För den som tycker alla dessa partier låter kass föreslår jag en egentillverkad röstsedel på det parti den nu pensionerade prästen Dag Sandahl hittade på: Sado-Masochister i Svenska Kyrkan (SMiSK). Inte helt fel - man måste nog vara lite av någondera för att stå ut med att vara kvar i Svenska Kyrkan.