måndag 14 augusti 2017

Dags att avsluta den israeliska ockupationen?

Nu när diplomatins gossen Ruda, Margot Wallström, fått upp spåret på en ny olöslig konflikt att medla i, mellan The Donald och Kim, finns hopp om nya tag i Israel-Palestina-frågan.


Jag börjar landa i att en förhandlingslösning är utesluten. Så här ser palestinerna på hur det gått med deras land:

Den enstatslösning Palestinierna efterfrågar ser vi här uppvisad av en sosse-bimbo från Skåne (nu var jag snäll, när jag utgick från att hon inte medvetet gör reklam för folkmord):




Judarnas bild av sig själva, å andra sidan, är nog mer åt detta hållet:


Utsikterna till en bra förhandlingslösning är inte goda, inte bara för att parterna står långt ifrån varandra. Jag har svårt att se vem eller vad Israel skall förhandla med. Palestinierna har inga demokratiskt valda representanter. Hamas är galna terrorister som vill driva judarna ut i havet. Abbas styre är svårt korrupt. Sen är palestinierna så indoktrinerade av judehat att jag tvivlar på att den ledare som faktiskt går med på en rimlig kompromiss kommer få folket med sig.




Vad göra, då, om man inte vill att Israel för all framtid skall ockupera Västbanken och ta emot raketer från Gaza? En lösning som jag sett föras fram lite här och där är att Israel ger tusan i förhandlingar, och istället ensidigt sätter ned foten och bestämmer var skåpet ska stå. Låt oss fundera på det lite.


Bakgrunden till ockupationen är Sexdagarskriget 1967, där arabstaterna fick rejält med pisk. Israel tog både Sinaihalvön och Gaza från Egypten, den förra senare återlämnad, och Västbanken från Jordanien. Ett "normalt" tillvägagångssätt här hade varit att Israel vid en fredsförhandling inlemmat hela eller delar av dessa territorier med Israel, och att de araber som bodde där hade fått flytta till de länder som förlorade territorierna. Se till exempel på hur det efter andra världskriget gick med Finland, som tappade Karelen, och Tyskland, som fick ta emot många tyskar från omgivande länder. Men konflikter mellan Israel och arabländerna är inte normala. Eftersom de senare inte kunde erkänna Israels existens, kunde de heller inte fredsförhandla. Så kriget fortsatte, under stillestånd, och så även ockupationen. Jordanien frånsade sig även sina anspråk på Västbanken - så till vilket land skulle Israel kunna sparka ut palestinierna, om de fick för sig att göra det?


Det Israel kan göra är att ge palestinierna en egen stat på Västbanken. Eller, för att vara mer precis: delar av Västbanken. Andra delar behåller Israel för sig själva, och fortsätter bygga bosättningar i. Med segrarens rätt att bestämma gränserna. Och en saftig mur däremellan. Sedan drar sig Israel tillbaka på sin sida av muren, och överlämnar den militära och civila kontrollen av Palestina till FN. Lämpligen till svensk FN-trupp, eftersom vi ju alltid vet precis hur alla Mellanösterns problem skall lösas.


Men - Palestina kan inte klara sig utan israeliska vatten- och matleveranser?! Inga problem - dessa kan säkert upprätthållas så länge marknadsmässig betalning erläggs. Kanske lite pengar kan slussas om från avlöning av terrorister?


Men - alla de palestinier som sedan förra årtusendet suttit i flyktingläger, och under tiden bildat familj och blivit många gånger fler, och väntat på att få återvända till Israel? Ja, dessa palestinier är välkomna att återvända till Palestina närhelst staten Palestina anser sig redo att ta emot dem. Palestinier är Palestinas problem, inte Israels. Liksom tyskar var Tysklands problem, inte Polens. Finns inte plats i Palestina? Då är det dags att be andra arabländer om hjälp. Dock misstänker jag att hjälpen kommer låta vänta på sig - palestinier är inte direkt populära i arabvärlden, förutom som schackpjäser emot Israel.


Men - det kommer ju bli totalt kaos?! Jo, där ligger nog det stora problemet. Den stora anledningen till varför detta aldrig kommer komma till stånd. Israelerna vet att en palestinsk stat skulle implodera minuten efter att den bildats, med Hamas, PLO, ISIS och alla andra goa gubbar i full kamp om makten. Med svenska dialogsoldater som enda skydd. Och så ondskefulla är inte israelerna att de medvetet sätter igång ett sådant folkmördande inbördeskrig.




Jaha, så nu har jag kommit fram till att inget kommer hända. Dags för Margot Wallström att spotta i händerna och försöka igen! Jag har ett förslag. Ni vet väl hur Sverige ser ut?



Just det, oändligt med öppna fält och skogar. Hur mycket plats som helst. Så här kommer förslaget:


Vi skänker Jämtland, 50 000 kvadratkilometer av skog och sjö, till det palestinska folket. Ungefär tio gånger så stort som Västbanken, så här får alla palestinier plats. Här kan de, i sann nybyggaranda, svedja sig fält och bygga timmerkojor. Blir det riktigt fattigt kan de i värsta fall ta en tur till närmsta ICA-butik i Sverige och sätta sig med en mugg - det verkar ju funka bra för Rumänien. Problem med judar lär de inte få framöver, då vi snart jagat ut de sista judarna ur Malmö.


Som extra lök på laxen låter vi Nya Palestina få förmånen att ta hand om alla flyktingar som kommer till Sverige men inte kan skickas tillbaka. Pionjärstaten kan behöva starka, unga män som inte är rädda att spotta i nävarna och ta i. Det krävs mycket muskelkraft att hugga ned skog och röja sten från fälten. Ifall de unga männen hellre vill stanna i Sverige, tror jag säkert Hamas lärt sig hur man motiverar befolkningen.


Det här kan väl ingen ha någon invändning emot? Att ha fredliga palestinier inpå knuten är ju något vi tycker Israel borde kunna ha, utan murar och raketförsvar. Så låt oss nu dra en lans för världsfreden!

söndag 13 augusti 2017

Dags för val!

Inte riksdagsval riktigt än, men väl kyrkoval. Ett val där de politiska partierna spänner musklerna och övar inför bataljen 2018.


Transportstyrelseskandalen lärde oss att de politiska partierna är på god väg att fullständigt förstöra den svenska ämbetskulturen. En kultur som är en av ryggraderna i den kultur som vissa anser bara innehåller midsommar och såna där töntiga saker. En kultur som går tillbaks till Oxenstiernas reformer på 1600-talet. Istället för kompetenta tjänstemän har sossarna i decennier satt in sina lydiga, havliga medlöpare. När regeringsformen gjordes om 1974 skulle det inte finnas någon gräns för politikernas makt; eftersom sossarna var av Gud satta att regera för evigt vore det trist om stela byråkrater skulle kunna bromsa den politik som är att vilja. Därför har Sverige till exempel ingen författningsdomstol, vilket gör det lite lustigt för oss att kritisera polackerna för att vilja göra deras författningsdomstol mer följsam gentemot den politiska makten.


Och jodå, borgerliga politiker är medansvariga. Under Gösta Bohmans (prisat vare hans namn) tid kämpade moderater för att få en vettig författning, och för att statliga toppjobb skulle tillsättas med kompetens snarare än partibok som grund; under Bildts tid jublade vi när EU-medlemsskapet innebar att vi äntligen kunde överklaga solklara fall av statligt maktmissbruk till EU-domstolen; och under Reinfeldt blev vi också mygelsossar. Ni minns väl skandalen på Riksrevisionen, av alla myndigheter!




Vad har då detta mygel med kyrkovalet att göra? Massor. Politikerna försöker göra samma sak med kyrkan som med myndigheterna (präster brukar hälften sarkastiskt, hälften uppgivet kalla svenska kyrkan för "salighetsverket"): ta över kontrollen genom att sätta sina egna stövelslickare på alla höga poster, och ändra uppdraget från kärnverksamhet till miljö, genus och andra aktuella frågor. Vilket får till effekt att en biskop tackar Stefan Löfven för ett gott arbete i Transportstyrelseskandalen (!!!), en präst anser att Israel ägnar sig åt pinkwashing (man kan då undra vad det Palestina samma präst vurmar för ägnar sig åt i HBTQ-frågor...), och att ärkebiskop och kansli ägnar massor med energi åt miljö, genus och att välkomna Islam, medan Gud och Jesus verkar få klara sig själva.




Det är dags att kasta ut månglarna ur templet. Kyrkoledningen skulle säkert tolka den parollen som en uppmaning att ställa sig bakom Ilmar Reepalus vårdvinstförbudsförslag. Jag tycker istället det är dags att kasta ut politikerna ur kyrkoledningen. Är du medlem? Gå och rösta! Gå och rösta, men inte på något politiskt parti. Partigängare har inte i kyrkan att göra, där skall det sitta religiösa tokar, som jag, och flumma till det om hur många änglar som får plats på ett knappnålshuvud.


Valsedlar som det är dödskallemärke på inför valet: Sossarna, Centerpartiet, Borgerligt alternativ, FiSK (Fria Liberaler i Svenska Kyrkan), Kristdemokrater i Svenska Kyrkan, Miljöpartister i Svenska Kyrkan, Sverigedemokratern, Vänstern i Svenska Kyrkan.


Varför får då dessa grupper Fantomens onda märke? Partier som ställer upp (S, C) är ett otyg. Deras kyrkoprogram fastställs av den sekulära partiledningen.


Partierna som heter något liknande, men är formellt fristående från moderpartiet, då? Jag är rädd för att den där friheten inte är mer än formell. Någon som tror att "Vänstern i Svenska Kyrkan" kommer gå emot Jonas Sjöstedt?


Sverigedemokraterna, då? Vore inte en SD-röst en fet spark i nyllet på de etablerade politikerna? Nej. I riksdagsvalet, måhända, men inte här. Jag har inte sett något i SDs kyrkoprogram som tyder på att de vill ha en fri och religiös kyrka som är en finne i röven på politikerna. De vill ha en fin konservativ konsertsal där man kan ha stämningsfulla bröllop, dop och begravningar. Gud och Jesus bryr de sig inte om.




Kvar finns de religiösa partierna. Jag tänker inte tala om för dig vilken du skall rösta på; du avgör själv vad du vill kyrkans framtid skall vara. Min beskrivning nedan är måhända inte helt ofärgad av att jag själv är medlem i Frimodig Kyrka.


Öppen Kyrka (ÖKA)satsar på:
  • Gud
  • Tolka bibeln för vår tid
  • Mänskligare flyktingpolitik
  • Homoäktenskap
  • Kvinnliga präster och biskopar
  • Kyrkan skall vara en aktiv röst i politiken
  • Dagens direktval är bra
Politiskt Obundna i Svenska Kyrkan (POSK) satsar på:
  • Gud och Jesus
  • Församlingarna skall ta emot migranter och flyktingar
  • Kämpa för internationellt bistånd (betalat av staten)
  • Kyrkan skall driva skolor och ålderdomshem
  • Låt den teologiska mångfalden finnas - bredda åsiktskorridoren
  • Ja till homoäktenskap - men även ja till att de som inte vill viga homosexuella är välkomna som präster
  • Kyrkomusik och körsång 
  • Kyrkan ska prata teologi, inte politik
  • Ut med partierna ur Svenska Kyrkan. Direktvalen ska bort.
Frimodig Kyrka (FK) satsar på:
  • Gud och Jesus. Trohet till Bibeln.
  • Församlingarna skall ta emot migranter och flyktingar.
  • Mission
  • Äktenskap är mellan en man och en kvinna. Kyrkan bör avsäga sig vigselrätten, enligt tysk modell.
  • Kyrkan ska ha plats för både kvinnliga präster och motståndare till detta.
  • Kyrkomusik
  • Ut med partierna ur Svenska Kyrkan. Direktvalen ska bort.


Tre finfina program, eller hur? Vad bör man då tänka på i dagens stora frågor?


Flyktingpolitik. Jodå, aktuellt här liksom i riksdagsvalet. Jag misstänker att de flesta läsare liksom jag anser att gränsen bör stängas, repatrieringen ökas, och bidragen minskas. Solklar indikation på en SD-röst? Nej, nu är det dags att skilja på vad som till kejsaren och till Gud hör. Gränser och utvisningar avgörs i riksdagsvalet 2018. En kristen kyrka har krav på sig, från Bibeln, att se till sin nästa. Jag tycker det är helt rätt att göra som FK och POSK föreslår: att i praktiskt församlingsarbete välkomna de som staten släpper in. Öka verkar vilja lägga sig i kejsarens domäner och öppna gränserna. Att propagera för ökat bistånd kan också vara rätt; och vill vi inte alla att hjälpen skall ske på plats? Dock tycker jag att det är dags för kyrkan att bli mer radikal. Till exempel kan alla de som jobbar på kyrkans kansli med biståndspolitikslobbying avskedas och deras löner skänkas till UNHCR. Som en liten början. Put your money where your mouth is.


Tolerans och åsiktskorridor. Även i kyrkliga katedraler är det emellanåt så lågt i tak att man får huka sig. Alla partier har vackra högtidsord om hur viktigt de tycker det är att få tycka olika. Praktiken varierar däremot. Till exempel var det många som gick från POSK till FK när POSK inte längre tillät kvinnoprästmotståndare att vara med i POSK. Men är det då inte rätt att slänga ut mörkermännen? Nej. För det första är de inte bara män, det finns även kvinnliga kvinnoprästmotståndawre. Men framför allt så skall olika teologiska åsikter kunna rymmas samtidigt i kyrkan. Fortsätter utrensningarna blir det bara en sekt kvar. Det skall vara okej att tycka olika. Det som inte är okej är att mobba de som tycker annorlunda. Den som följt den inte helt med kyrkans ledning medhållande prästen Helena Edlunds öden och äventyr inser att det idag är de "toleranta" och vidsynta som står för den värsta trångsyntheten och mobbingen i kyrkan idag.


Politik och religion. Att islams sammanblandning av religion och politik inte är en lyckad idé kan vi väl hålla med om? Dags då att rensa ut politikerna ur kristendomen. Kvar för dig att fundera på är om det görs genom att införa indirekta val, såsom i fackföreningarna, eller genom att snällt be politikerna att hålla tassarna från de pengar och den påverkansplattform som kyrkan utgör.


Hur styra en församling? Kanske inte en fråga en utomstående är så intresserad av. Den är dock av stor vikt för de som arbetar i kyrkan. Idag är det delvis delat styre, ungefär som i Miljöpartiet. Kyrkorådet anställer och avskedar, och tar hand om fastigheter och annat värdsligt. Prästen sköter det teologiska. Så är det tänkt, i alla fall. Ofta är inte kyrkoråd och präst överens om uppdelningen, och fajter som får Grannfejden att verka idyllisk finns lite här och var. Utköpen haglar. Fundera gärna, som överkurs, lite på hur du tycker församlingen bör vara organiserad, hur mycket ansvar som bör ligga centralt på stiftet, jämför med partiernas program och gör ett initierat val. Knegarna i den lokala kyrkan tackar och välsignar dig.




För den som tycker alla dessa partier låter kass föreslår jag en egentillverkad röstsedel på det parti den nu pensionerade prästen Dag Sandahl hittade på: Sado-Masochister i Svenska Kyrkan (SMiSK). Inte helt fel - man måste nog vara lite av någondera för att stå ut med att vara kvar i Svenska Kyrkan.

lördag 5 augusti 2017

Pride and prejudice


Knappt har Pride-veckan börjat så har en kristdemokrat trampat i klaveret, genom att kalla det som försiggår där för perverst. Till viss del får vi väl ge honom rätt - att köra MC utan hjälm är ett saftigt brott emot svensk värdegrund. Jag hoppas gay-polisen var på plats och kunde styra upp det.






Föga förvånande har kristdemokraten fått en del mothugg. Mothugg som jag faktiskt tänker ignorera, för att istället landa i en i ämnet närliggande artikel från Ann Heberlein i Sydsvenskan. Där talar hon sig varm för homosexuellas rätt att slippa smyga i garderoben. En rätt jag helhjärtat står upp för. Ett inledande citat skaver dock i mig:
"Det går inte att tvinga någon att ändra attityd, men det går att fordra av alla som lever i Sverige att de ska följa svensk lag och respektera varandra och varandras val."
Att avkräva andra respekt, det trodde jag var förunnat halvkriminella ungdomsgäng, inte något som kulturskribenter ägnade sig åt. Det verkar dock väldigt vanligt i den vänstervridna HBTQ-rörelsen.


Den sekulära staten bygger inte på respekt. Den bygger på att staten inte skall styra över våra sinnen. Vill du dogga i parken, klä barnen i slöja eller skicka dem till Unga Örnar, leva i kärnfamilj eller tillbe Vishnu så är du fri att göra det. Samtidigt är det fritt fram för övriga samhällsmedborgare att avsky, driva med och förlöjliga dina käpphästar hur mycket de önskar.




Det här är vi religiösa rätt vana vid. Vi kräver sällan att andra skall visa respekt för påvens hattar.






Tur det, eftersom vi också har svårt att hålla oss för skratt ibland. Även muslimerna håller på att lära sig att det är fritt fram att skämta med Muhammed i Sverige:
Eller nej, eftersom alla våra journalister darrar i knäna av rädsla att bli halshuggna och därmed inte vågar publicera några satirteckningar så lär de sig inte det. Men de borde.


Samma sak gäller bögarna. De har full frihet att utöva vad de önskar. Och vi andra har full frihet att hylla eller håna det.


Respekt är något vi som individer själva väljer att ge eller inte ge andra. Inte något som krävs av oss.




Skall bögarna få paradera i Pride-parad, då? Jag säger förstås ja, liksom jag säger ja till Jesus-manifestationer, kommunister och nazister. Däremot säger Ann Heberlein nej. Ann Heberlein??!! Jodå. Titta på den här gamla artikeln: Efter att en islamist haft ihjäl folk i Köpenhamn, lägger Heberlein skulden på Lars Vilks provokationer. Vilks borde alltså hållt käft så att inte de stackars efterblivna muslimerna, som inte kan förväntas bete sig som vuxna människor, blir provocerade och har ihjäl folk.


Kan det sägas tydligare? Bögjävlarna bör alltså ge tusan i provocerande Pride-parader, för annars kan det komma en upphetsad Pingst-pastor och meja ned folk med automatvapen. Enligt Heberlein.


Som religiös extremist tycker jag att bögarna skall gå i Pride-parad. Den som promenerar, syndar icke!


Det är nyttigt att häda. Speciellt mot den rådande värdegrunden. Kanske dags för mig att gå med i paraden, med ett plakat som hyllar kärnfamiljen och sex inom äktenskapet...

lördag 29 juli 2017

Dags för nya kvastar

Det verkar inte som om de som är satta att vakta våra politiker och tjänstemän riktigt räcker till för uppgiften. Vad göra?


Jag tycker det är dags att inrätta ett nytt statligt verk. Jovisst, en ovanligt korkad idé, det är färre verk vi behöver. Detta skall dock inte vara ett verk som sprutar ur sig en massa förslag som kostar pengar att förverkliga. Det skall vara ett verk som granskar andra verk. Som kollar ifall de andra har rent mjöl i påsen. Som larmar direkt till både statschefen och Nyheter Idag.


Hur skall då detta verk byggas upp? Varken Säpo eller dagens riksrevision verkar ju vara särskilt hungriga vakthundar? Jag går till den stora världslitteraturen. Chestertons deckarfilur Fader Brown tar ofta hjälp av den före detta mästerskurken Flambeau. I SF-författaren Harrisons (Harry, inte Dick) böcker om stålråttan består den hemliga organisation som bekämpar ärkeskurkarna av måttligt reformerade bovar.


Det krävs alltså en tjuv för att fånga en tjuv. En inavlad fifflare för att veta vad en inavlad fifflare kan komma på.


Japp. Jag vet precis vem som ska leda detta verk. The bitch is back!



torsdag 27 juli 2017

Vad jag inte fattar

Ja, jag vet. Efter den rubriken borde ett oändligt långt inlägg följa. Jag misstänker dock att ingen orkar läsa historien om alla mina kunskapsbrister, så jag nöjer mig med en sak.


Följ med bakåt i historien, till 2010. Ett gäng islamister sitter i Stockholm och kuckilurar, och kommer fram till att det vore jätteskönt att få skära halsen av några otrogna. Sagt och gjort, de planerar lite, skaffar lite vapen, och sätter sig i en bil söderöver, med avsikt att inta den danska avisen Jyllands-posten och sedan börja dekapitera Muhammedteckningspublicerande journalister. Tack och lov har dessa Allahs änglar avlyssnats av svensk polis, och arresteras av dansk polis innan dådet.


Nu går vi tillbaks till bara ett par år tillbaks i tiden. Säpo får reda på att Transportstyrelsen är på väg att lägga ut statshemligheter till allmän beskådan. Vad gör Säpo? De skriver ett memo där de "avråder" Transportstyrelsen från att sätta sina planer i verket.


Men vad i helvete? Anfäkta och anamma, sötvattenspirater, plattfötter! Har hela säkerhetspolisen bemannats av dialogpoliser och blomsterhattar? När Säpo får reda på en sådan här sak förväntar jag mig att en svart folkabuss skall stanna utanför Transportstyrelsen. Fyra biffiga gubbar traskar in och sätter tyghuvor över Transportstyrelsens GD och styrelse, slänger in dem bak i bilen och kör iväg till ett hemligt bergrum någonstans i Sverige. Där får sedan stackarna sitta och waterboardas, få naglarna utdragna, lyssna på melodifestivalen dygnet runt, batongknullas i röven och vad man nu brukar göra med de som hotar rikets säkerhet, tills de utfärdar kontraorder. Därefter avrättas de raskt, gjuts in i betong och glöms i någon av skärgårdens vikar. Till sist skickas en bandinspelning av förhören till Löfvens säkerhetskommitté, för att i våra politiker inpränta vikten av att upprätthålla rikets säkerhet, ihop med en varning att nästa gång inkompetenta, inavlade brorsöner och -döttrar utses till säkerhetskritiska poster är det kommittén som kommer få besök.


Eller är det jag som sett på för mycket amerikanska thrillers? Jag tycker bara det är helknasigt att polisen, även om det här är säkerhetspolisen, när de får information om solklara och allvarliga lagbrott, bara skickar ett snällt brev. Är det sannolikt att polisen skulle skickat ett SMS till islamisterna: "Tjena grabbar, skulle ni kunna låta bli att ha ihjäl alla på Jyllands-posten? Snälla?". Eller att Säpo förr i tiden hade skickat ett memo till Stig Bergling och undra om han inte skulle kunna lägga tillbaka de där papprena han, förstås av ren glömska, råkat få med sig i portföljen?


Nej, jag förstår inte.

lördag 22 juli 2017

Bröderna Marx





De lyste upp min ungdom, bröderna Marx. Den amorale Groucho, den knipsluge Chico, och den harpspelande tossingen Harpo. Vid sällsynta tillfällen vände svensk TV blicken bort från hur alla är glada och får äta sig mätta på det Maoistiska kollektivjordbruket, eller hur kapitalismens ondska tvingar de stackars östtyskarna att meja ned sina flyende medborgare i ryggen, och sände en Marx-film. Tokroliga upptåg och galna ideer trängdes med olidliga smörsångare och musikaliska muntrationer.


Dagens Marx-bröder är förvisso lika tokiga, men inte lika roliga. Ni har väl sett den senaste filmen, "A day at the Transportstyrelsen"? Jag har inte riktigt fattat vem som är vem i filmen, men Löfven får i alla fall rollen som den stumme Harpo.


Vems är felet? Mycket skuld faller förvisso på vår nuvarande (i alla fall sitter de, tyvärr, kvar när jag skriver detta) regering. Att ha fått reda på att viktiga data är ute på vift, inte göra något under över ett års tid, och nu under galgen tillsätta en ny chef som säger att våra data förhoppningsvis kommer säkras någon gång under hösten - kan man bli mer inkompetent? Det är väl bara att dra ur sladden till datorerna, plocka fram kartoteken från arkiven och ta smällen.


Sjöstedt och andra kommunister vill lägga felet på den onda marknaden och de likaså onda privata företagen. Jag skulle här vilja visa några av hans tweets i frågan, men han har tydligen blockat mig. Trots att jag, mig veterligen, inte står på SIs blocklista. Jag har väl citerat Orwell lite för ofta.


Är det då så att privata företag per definition läcker statshemligheter som såll? Jag har själv jobbat som konsult åt ett svenskt, privat företag i försvarsbranschen. Självfallet gjordes säkerhetsprövning innan jag fick ens sätta lilltån innanför taggtrådsstängslet. Viktiga data låg på datorer som hade ett separat säkert nätverk, utan internetkontakt.


Dock var företaget väldigt vänliga. De såg till att vi fick umgås med gosiga husdjur i hangarerna:



 Där fanns även snälla dialogvakter som såg till att hjälpa demonstranter från svenska freds och polska tavelförsäljare tillrätta.
 OBS: bilderna ovan är endast en illustration, som det brukar stå i reklamen. Av uppenbara skäl tog jag inga bilder när jag var på besök.




För att fördela skuldbördan vill jag börja för länge sedan, i min ungdom. På den tiden som sossarna prenumererade på makten. Då de trodde att de för evigt skulle vara regeringsparti, såg de till att få igenom konstitutioner som avsiktligt inte skulle lägga några trista konstitutionella spärrar ivägen för politikernas makt. De såg också till att, varje gång någon post skulle tillsättas, tillsätta den med en sosse. Det funkade bra, ur statens synvinkel, så länge sossarna var ett stort parti med många vettiga medlemmar som hade bildning och förnuft. Av det tio kompetenta kandidaterna tillsatte man en av sossarna. De enda som gnällde var vi i högern som var intresserade av demokrati och rättvisa. Med tiden blev det dock sämre, när sossarna krympte, och de som var medlemmar mest var ungdomsförbundsbroilers. I ungdomsförbunden lär man sig detta:
  • Fuska med medlemsantalen
  • Smida ränker och hugga varandra i ryggen
  • Spelet är allt, verkligheten är ointressant
Ingen bra plantskola för verkschefer och tjänstemän. Med sådant chefsmaterial, är det konstigt att vi nu har östasiatiska muséer som ser identitetspolitik som kärnverksamheten och slänger de dammiga samlingarna gjorda av döda vita snubbar på tippen? Att Svenska Institutet ser det som sin uppgift att blocka alla till höger om KPML(r)? Att transportstyrelsen skiter i om deras hemliga uppgifter kan ses av hela världen - "ingen spion är illegal"?


Alliansen då - är det deras fel? Det var ju tydligen de som startade den här upphandlingen av outsourcing av IT-data. Ja och nej.

Att outsourca IT-data är inte fel. Nyligen var jag anställd på en amerikansk halvledartillverkare; Intel. De har en del jättehemliga grejor. Data jag aldrig hade en chans att se. Jag fick skriva på ett papper om att jag blev skadeståndsansvarig fullt ut ifall jag skulle röja något - då talar vi inte om sjuttiotusen svenska spänn. Deras teknik är även lite halvmilitär och därför belagd med rejäla exportrestriktioner. Om hemliga data hade läckt till vårt testlabb i Rumänien hade Intels högsta chefer fått besök av ett gäng ilskna, biffiga militära typer som hade eskorterat dem till Guantanamo för lite water boarding-sessioner.


Och vet ni vad? Intel, under tiden jag jobbade där, lade ut sin dokumentation på Google Docs. Nej, vi använde inte våra privata konton. Intel gjorde givetvis en affär med Google, där man noga kom överens om var i världen servrarna stod, vem som hade åtkomst, och hur filer krypterades. Och de där jättehemliga filerna som jag inte fick se lades naturligtvis inte ut där. Så där som Transportstyrelsen självfallet borde gjort.


Så alliansen gjorde inte fel som drog igång en outsourcing. Hur kunde de veta att den chef som S-regeringen senare skulle tillsätta var till den milda grad inkompetent i genomförandet? Vad alliansen däremot har gjort fel är att aldrig på allvar gå till storms mot den socialdemokratiska utnämningskorruptionen. Under min tid som ungmoderat på 70-talet talade vi mycket om hur vi skulle slänga ut alla sossepolitruker och sätta dit riktiga ämbetsmän istället. Och sen kommer Reinfeldt-regeringen, har möjligheten, och fortsätter glatt utnämna stolpskott som Eliasson. Mycket prat, lite verkstad. Makt korrumperar. Eller längtan efter landshövdingeposter.




Vad bör göras, då?


Alliansen bör ta fäste på en sak: läckan måste åtgärdas. Data skall säkras nu, inte i höst. Om inte data säkrats på måndag, skall regeringen fällas på tisdag. Tar inte alliansen tag i detta omedelbums är de medskyldiga.


Horhuset måste rensas. Inkompetenta politruker måste väck. (Japp, det verkar som Kent Ekeroth är en av landets klokaste statsvetare. Vilket inte är en eloge till Kent utan en hurril till våra statsvetare.) Eftersom det verkar vara omöjligt att bli av med inkompetenta chefer i svensk förvaltning, föreslår jag att vi inrättar ett nytt verk: Postmoderna verket, förkortat Postverket. De får i uppgift att problematisera och kontextualisera och kritiskt utvärdera varje åtgärd som de andra verken utför. Notera att de skall granska, inte göra något. Där sätter vi alla oduglingar på ett servicehem där de kan knyppla och sjunga allsång utan att göra någon skada. Under tiden tillsätter vi kompetenta chefer, utan partibok, och ger nya direktiv. Inga genus-satsningar. Inga HBTQ-certifieringar. Inga schamankurser. Bara trist kärnverksamhet. Tre ackord, tre minuter, raka rör. Det funkar alltid.



Vem skall vi tro kan göra denna utrensning?
  • Ghostbusters? Klart bästa alternativet, om det inte vore för den lilla detaljen att de inte existerar i verkligheten.
  • Sossarna? Jag skäms lite över att jag tidigare sagt jag kan fundera på att lägga en röst på S 2018, eftersom de i alla fall har chans att vara statsbärande. Skratta gärna åt mig, det förtjänar jag. De är problemet, inte lösningen.
  • Alliansen? Den som hyllar rättviseförmedlingen, en förening med syfte att sätta sina kommunistpolare på fina poster, är en del av problemet. Alliansen behöver byta företrädare.
  • Voldemort, eller partiet även känt som Sverigedemokraterna? Ett oprövat kort. Vad händer om Åkesson blir statsminister - kommer han börja sätta trogna SD-medlemmar som chefer?
  • Medborgerlig samling? Deras partiprogram är en härlig promenad i nostalgins ljuva lunder, då de verkat kopierat det rakt av från ungmoderaternas program från när jag var ung. Dock har jag ungefär samma invändning här som för Ghostbusters. 
Vad skall jag göra? Jag kör två spår. Dels fortsätter jag gnälla här, i hopp om att det skall göra någon skillnad. Sen är det också dags att ha en bakdörr. Jag uppmanar mina barn att antingen studera utomlands, eller skaffa sig svenska examina med internationell gångbarhet. Att doktorera i Selma Lagerlöfs inställning till transfobi känns inte som en bra framtidsplan. Sedan spanar jag lite slött efter vilka länder som kan erbjuda en god miljö för en surkonservativ pensionär. En tillvaro i en svenskkoloni med golfspelande bankdirektörer har jag redan strukit från listan. Där skall gärna vara kallt, ruggigt och finnas gott om mörk öl och whisky.


Oj då. Här fann jag plötsligt en anledning att avsluta lite positivt. Positivt om EU! EU ger oss domstolar vi kan överklaga till när staten tar våra mänskliga rättigheter ifrån oss. EU ger oss möjlighet att skicka iväg barnen till universitetsstudier varhelst i Europa, emellanåt till och med utan att vi behöver betala en extra omgång studieavgifter. Vi kan även slå oss ned som pensionärer och njuta av värdlandets sjukvård som fullvärdiga EU-migranter. Halleluja! Så som läget är i Sverige är det skönt med lite Fuck Off-kapital.

söndag 16 juli 2017

Vad gör vi med islamisterna, då?

Häromdagen påpekade jag att det inte är någon bra idé att förbjuda åsikter. Går vi längs den vägen kommer det snart vara förbjudet att kritisera feminism. Samtidigt som sossarnas och miljöpartisternas extremistkompisar får undantag i lagen. Vad gör vi då - problemet lär inte lösa sig självt. Så här?




Nej, fromma förhoppningar och böner lär inte hjälpa. Skarpa åtgärder krävs. Implementerade skarpa åtgärder, inte löst prat om dem.


Jag ser det muslima, och därmed islamistiska, inflödet i landet som när man gör majonnäs. Några droppar udda åsikter är bara bra, det utmanar vår trista åsiktskorridor, men öser man på en deciliter på en gång skär det sig. När de första muslimerna anlände till Södertälje fick de redigt med stryk av de kristna som nyss hade flytt från Islam; nu när muslimerna är i majoritet blir det tvärtom. Problemet idag i Sverige är alltså inte att vi har muslimska åsikter i landet, det är att vi har för stor koncentration av muslimer i vissa områden. Detta åtgärdas lämpligen genom att inte släppa in fler förrän oljan blandats in i såsen ordentligt.


Vad som ger denna sås ytterligare en bismak är den allmänna brottsligheten i landet. Vissa områden styrs mer av kriminella och islamister än av polisen. Inte ens genusvetarnas propåer når dit ut. Det gör grogrunden för extremism ännu starkare, och alienationen från samhället ännu lättare.


Både islamism och allmän kriminalitet måste alltså bekämpas.




Första åtgärd: följ Torbjörn Fälldins råd, håll gränsen. Alla som reser in till Sverige skall kontrolleras, förlåt kära Öresundspendlare, och de som inte ska in skickas tillbaka med vändande tåg och ett tips till danska polisen för vidarebefordran söderut. Vi måste ha kontroll på inflödet så den svarta, laglösa sektorn inte växer. Vi får också säga upp våra asylåtaganden. Totalstopp, alltså. För magstarkt för dig? En kompromiss kan vara att Sverige lägger sig på den nivå konventionerna talar om - Sverige har ju ensidigt infört en massa ömmande skäl. Försvinner dessa, försvinner mycket.


Vi till höger får också rannsaka vårt stöd till fri arbetskraftsinvandring. Visst, det var stolligt när restaurangfacket skulle godkänna import av kinesiska kockar till kineskrogar, och vägrade ge tillstånd för att det fanns arbetslösa Domus-kockar i landet - den som beställer en friterad bläckfisk och får en seg och torr fläskfilé black & white har rätt att bli mer än sötsur. Å andra sidan är dagens sweatshops där importerade diskare sover i samvetslösa restaurangägares källarskrubbar också fel. Vi får ta ett steg bakåt, och forma en mer hållbar modell.






Andra åtgärd: återta territoriet. Som vi hört i diskussionerna om vilka stater Sverige skall erkänna så är det första kravet på en stat att den behärskar sitt eget territorium. Det är dags att återta de områden där polisen har svårt för att verka. I ett läge där ingen vågar bygga en polisstation finns en given åtgärd: placera ett jägarförband där, med order att besvara stenkastning med verkanseld och hot mot felklädda kvinnor med en instruktiv omgång kompanistryk. Vi måste visa att i Sverige bestämmer staten.


Va, militär mot befolkningen, Ådalen för fan!!! Jodå. Vi hade inget problem att skicka vår armé till Afghanistan för att skydda civilbefolkningen. Nu när den Afghanska civilbefolkningen flyttat hit, så får vi upprepa behandlingen. Vi bestämmer. Inte lokale imamen eller knarkhandlaren.




Tredje åtgärd: effektiv brottsbekämpning. Idag går minderåriga brottslingar utan straff, och vuxna får straffrabatt. Det vill jag ändra på. För det första skall brottslingar plockas bort från närmiljön. Det skall inte vara möjligt att begå en gruppvåldtäkt, bli befunnen skyldig, och strax därefter gå runt bland kompisarna och skryta om det. Förvisso är det hårt att straffa barn, men det är ännu hårdare för det barn som ser sin gärningsman gå fri. Några snabba förslag:
  • Tvångsförvar (visst, fängelse, men det är inte bara vänstern som kan hitta på förskönande eufemismer) av minderåriga. Samt möjlighet att omlokalisera dem från Rosengård och Kronogården till Arvidsjaur.
  • Straffen skall vara lika progressiva som skatteskalorna. Idag ger tio brott samma straff som ett brott; jag vill att det skall vara mer än 10 ggr hårdare. Yrkeskriminella skall inte släppas ut.
  • Stenhårda straff för personbrott och illegala vapen. Ertappas du med en pistol på stan skall du inte vara hemma förrän nästa decennium. Låt däremot våra älgjägare fortsätta panga på, Helge klarar ju sig i varje avsnitt.
  • Tätt samarbete med polis i före detta IS-områden. Givetvis skall SÄPO skicka ned personakter på våra pursvenska IS-grabbar och -tjejer, och raskt utlämna dem till förhör vid förfrågan. Inte vill vi väl bli som det Argentina som efter andra världskriget blev en tillflykt för nazister? 


Fjärde åtgärd: skapa en väg ut. När vi spärrat karriärvägarna knarkhandlare och moralpolis, får vi ha något annat att erbjuda. Skolorna är idag en katastrof - vem f-n vill anställa någon som gått i en förortsskola? Jag förordar en stenhård segregering, en uppdelning i två skolsystem (något gärna resten av landet kan ta efter...):
  • En elitskola där tystnad, flit och ordning råder. En skola där man lär sig läsa och räkna, och att tala Svenska och Engelska, samt kanske även lite Tyska, Franska, Arabiska, Japanska eller vad som faller de talangfulla eleverna på läppen. En skola där värdegrunden är att man gör som lärarna säger, och i övrigt kan få tro på Jesus, Allah eller Marx, såväl Karl som Groucho, bäst man vill.
  • En skola för de som behöver knyta framtida kontakter, så man har en bruscha som "håller rygg" när man böjer sig fram efter tvålen i fängelseduschen. En skola där de som inte kan föra sig i elitskolan raskt hamnar.




Någon chans att något av detta blir verklighet?


Gränsen tror jag inte dagens politiker fixar. Vi vår hoppas att det kör ihop sig så riktigt ordentligt i Italien och Spanien att EU fixar det åt oss - eller att EU så totalt bryter samman i frågan att italienarna kör sitt eget lopp.


Polis och rättsväsende ser jag som förlorat. Femtio års sossefiering och gärningsmansdaltande försvinner inte över en natt. Jag funderar som bäst på vilken klan jag skall svära trohet.


Skolan, däremot: vi har ju redan ett segregerat skolsystem. Det går utmärkt, redan idag, för den som bor bredvid en skitskola att söka sig in till de fina skolorna i de fina områdena. Ge järnet!

söndag 9 juli 2017

Går det lika bra med engelska?








En gång i tiden var Sven Melander rolig. Här i kock-tagen med den klassiska repliken "det går lika bra med selleri".


Häromdagen gick före detta moderaten Sven Otto Littorin ut på facebook med ett litet påpekande om att öppna gränser till länder med outbildad eller lågutbildad befolkning och kravlös välfärd till alla nog inte går så bra ihop i längden. Han fick raskt svar av Pernilla Ström, som kontrade med att syrier, som huvuddelen av migrantströmmen består av, är mer högutbildade än svenskar. Att problemet, som hon sett när hon följt med sin syriska väninna till arbetsförmedlingen, är att svenska byråkratin fullständigt saknar förmåga att ta tillvara invandrarnas kompetens. Varför skall syrier avkrävas perfekt svenska när de kan kommunicera på engelska? Varpå Ström raskt får ett par snabba länkar till SCB-statistik på att syrier inte är huvuddelen av migrantströmmen och att de inte är särskilt välutbildade, varpå skiten träffar fläkten. Och rasistanklagelserna.


Ur detta debacle kan en liasom dra litta slutsatser, som vi västgoter uttrycker det:
  • Att strida om ifall det är 30% eller 50% syrier i inflödet är att tvista om påvens skägg. Det väsentliga är de volymer (japp, jag sade "volymer", stena mig då...) som kommer och den logistik som krävs för mottagning och injämkning i samhället.
  • Vuxna människor idag beter sig lika illa på nätet som vi hormonstinna ynglingar gjorde på Heta Linjen en gång i tiden. Och jag pratar inte om lågutbildade troll som sitter i mammas källare, utan välutbildade människor med offentliga uppdrag. Hur i hela friden kan de förvänta sig bättre beteende av "pöbeln"?
  • Faktaresistens och fejknyheter är inget som enbart är Trump eller Putin förunnat. Ström säger rakt ut att hennes anekdot om en väninna (får man gissa att chansen att ett styrelseproffs syriska vän kommer från den syriska eliten snarare än från rännstenen är stor?) bör väga starkare än SCB-statistik, styrkt av statistik från våra grannländer. 
  • Jodå, visst är arbetsförmedlingen bottenlöst usel på att ta hand om de akademiker, hitresta eller infödda, som söker jobb eller utbildning. Lägg ned skiten!
Men dagens fokus är på det där med språk. Behöver vi verkligen kräva perfekt svenska när vi skall anställa en invandrare (eller, för den delen, en infödd svensk...)? Går det, på Sven Melanderskt vis, lika bra med engelska?


Som internationalist, anglofil, "anywhere"-ist och förälder till engelsktalande barn borde jag väl tycka att engelska är finfint. Men icke. Nu känner jag att det är dags, såsom även stolt nationalist och Sverigevän, att stå upp för det svenska språkets överlevnad. Svenskan är inte akut hotad idag, men kan bli.


Under det senaste året har jag läst kymriska på universitetet - en rätt så ödmjukande aktivitet för en medelålders gubbe med taskigt närminne.


Kymriska? Japp, det där språket med världens längsta ortsnamn. Språket talas av några hundratusen i Wales, och är hårt trängt av engelskan. För ett par generationer sedan arbetade staten aktivt för att utrota språket, så som vi svear gjorde med samiskan i norr och danskan i söder; den som talade sitt modersmål i skolan fick smisk av läraren. Det har ändrats nu, det finns kymrisktalande skolor och staten kämpar för att fler skall lära sig språket; målet idag är att nå upp till en miljon.


Kampen är svår och tung. Inflyttade engelsmän förstår inte varför de skall sätta sina barn i skolor där de lär sig ett språk som talas av så få, när de kunde lära sig något nyttigt som latin eller klingon istället. Försvinnande få utlänningar gör sig besväret att lära sig språket inför turistbesök eller inflyttning, det funkar ju lika bra med engelska. Här finns ett intressant undantag.


Risken finns att vi går samma väg som kymriskan; blir ett språk som används av enstaka kufar i folkdräkt. Bättre agera nu än att senare stå och mässa "vi har varit naiva" i kör.


Så, när bör svenskan gälla?
  • Vi svenskar är inte så bra på engelska som vi tror; antagligen inte heller syrierna. I vissa arbeten finns, eller bör finnas, krav på begriplighet. Sjukvården, till exempel. Vid läkarbesök och sjukhusronder skall svåra och känsliga saker diskuteras. Försök själv att beskriva en udda klåda i könsorganen på skoltyska eller -franska. Det är viktigt att vårdpersonal och patient förstår varandra, vilket kräver ett gemensamt språk. Det språket, i Sverige, är svenska.
  • Vid kontakter med myndigheter skall vi kunna kräva att alltid få kommunicera på klar och redig svenska. Liksom medborgare i Wales kan kräva att få tala och skriva kymriska gentemot myndigheter, vilket skapat en god arbetsmarknad för de som kan språket.
Omvänt, när går det lika bra med engelska?
  • I det internationellt inriktade näringslivet funkar det redan bra idag. På dt stora företag jag jobbat på har vi haft kineser, pakistanier, japaner och polacker som talar allt från ingen svenska till riktigt bra. Alla möten är på engelska; ofta sitter kollegor från kontoren i Kina, Tyskland och USA uppkopplade via telefon. Alla mail skrivs på engelska, eftersom de ofta vidarebefordras över hela världen. Även om vi skulle ha svårt att delta i en diskussion om en Shakespeare-sonett på engelska så klarar vi att förstå ingenjörs-pidgin.
  • I vissa enkla jobb borde engelska kunna räcka till. Städning, till exempel. Förutsatt att de som städaren skall kommunicera med (arbetsledning, kollegor, ...) klarar engelskan. Vi är som sagt inte så bra här i Sverige som vi tror.
  • Högskolevärlden. Mycket skrivs på engelska redan.
  • Myndighetskontakter, återigen. Jag kan tänka mig att det allmänna tillhandahåller websidor och telefonlinjer med svensk och svengelsk inriktning. Och inga andra språk. Om du nu inte kan varken svenska eller engelska, då? Då får du fixa tolk. På egen bekostnad. Eller köra franskt teckenspråk.


Beth dych chi'n meddwl?

söndag 2 juli 2017

Kamikazepiloterna





Som ni ser här ovan fick förre KDU-ordföranden och KDs framtidshopp, Sara Skyttedal, pröva på att åka med på bönpallen på ett Gripen-plan. Detta verkar ha inspirerat min partiordförande. Konservativ och bakåtblickande som hon är, fick hon kontakt med en vänlig japan som bjöd in henne att följa med på en tur att i ett Zero-plan ta en mycket nära titt på ett amerikanskt hangarfartyg.


Eller hur skall man annars tolka denna artikel, där Ebba Busch-Thor argumenterar för att fler flyktingar bör få stanna. Flyktingar som inte har skäl att stanna, men som skall få stanna ändå, därför att. Ett effektivt sätt att driva ut oss konservativa ur partiet.


KD missar här sina kärnvärden. KD vill ha ett starkt civilsamhälle och en liten stat (fast det där sista verkar det vara si och så med i en viss falang, de vill visst både ha kakan och äta den). Staten bör då ta hand om rikets, dvs svenskarnas, gemensamma kaka och lämna resten åt folket. Vill du att en afghan skall få skolgång och bidrag? No problem - du har full förfoganderätt över ditt eget bankkonto. Skicka pengarna till lämplig biståndsorganisation så är det klart.


Förvisso tror jag att jag förstår vad Busch-Thor gör. Liksom Jan Björklund har hon en stark världsförbättrarfalang som hon måste ta hänsyn till, till exempel genom att skriva sådana här artiklar. En artikel är inte ett skarpt förslag. Det är dock en tydlig signal, och signalpolitiken måste idag, när de kriminella utanförskapsområdenas och IS-mördarnas antal växer, vara den exakt motsatta.


Jag fick nu i helgen ett inbetalningskort till KD-medlemsskap. Nej, tyvärr. Hade jag velat ha en velig å ena sidan/å andra sidan-politik hade jag blivit folkpartist. Jag och KD får gå skilda vägar nu. Om inte Ebba lyckas drämma till med ett "verklighetens folk"-tal i Almedalen och sedan omsätta detta i ett skarpt valmanifest.




Samtidigt läser jag hos Anybody om hur SD går framåt och de andra partierna inte får tummen ur. Det här citatet känns bara alltför sannolikt:
"Det vill säga .. oavsett vilket val jag än gör riskerar jag att förlora och få Stefan Löfven som statsminister i fyra år till."
Det verkar bara bli svårare att hitta ett val 2018 som leder landet åt rätt håll. När inte ens riksdagens mest konservativa parti kan formulera en tydlig strategi, vem skall man då lita på?




Min pre-Almedalen-profetia om 2018 är att KD och MP kommer åka ur riksdagen, och L med ett nödrop hänga sig kvar. S och SD karvar upp Alliansen mellan sig och hamnar på sisådär 25% var, och får alltså majoritet tillsammans. M fortsätter nedåt i allmän otydlighet till 15%, och blir ungefär lika stora som C.


Talmannen kommer ge Stefan Löfven i uppdrag att bilda regering. Lövfen satsar på en ren S-regering. Löfven förhandlar givetvis inte med SD, öppet vill säga, men på något vis dyker det ändå upp en S-märkt invandringspolitik som är såpass mycket bättre än alliansens alternativ att Jimmie väljer att stödja Steffe. Jimmie inser det lönlösa i att försöka stödja en allians där Annie och Jan (eller, Gud förbjude, Birgitta!) stretar för ökad invandring, samtidigt som Anna är emot. Regeringsmakten är fixad. Vad Alliansen hittar på bryr sig ingen om.


I det dagliga regerandet växlar sedan S mellan att låta SD "passivt" stödja S-förslag, och att förhandla med andra partier. Jag avundas inte Löfven dessa förhandlingar. Dock borde det bli bättre än när V och MP är motparterna.




Vad skall då jag rösta på, för att vrida läget åt rätt håll? Jag ser ett par akuta problem med landet idag, som har med för stora utgifter och för små intäkter att göra:
  • Invandringen, förstås. Invandringen fyller på med outbildade och reaktionära (alltså för konservativa för mig till och med) människor i våra katastrofområden. Lösning: tvärstopp för invandringen tills dess att vi har fått bukt med kriminalitet, bostadsbrist och arbetslöshet.
  • Statens lyxrenoveringar. Staten ser inte om sitt hus. Istället för att dränera grunden och täta taket läggs pengarna på snygga Teppanyaki-hällar, trädgårdsgrillar och robotgräsklippare. Lösning: lägg pengarna på nattväktarstaten, och låt övriga sektorer få pengar ifall det blir något över.
Sen finns lite annat smått och gott:
  • Skolan är en katastrof. Kunskap och disciplin måste återigen bli honnörsord. Flumpedagogiken ska bort. Uppdraget att fostra goda ungsocialister ska bort.
  • Bostadssektorn måste bli friare och mer konkurrensutsatt.
  • De aktivistiska ämbetsmännen måste bort. Rensa friskt på chefs- och ämbetsmannanivå. Lägg ned verk som är alltför kontaminerade. Återinför tjänsteansvaret.


Var hittar jag politiker som står för detta? Gösta Bohmans moderater är borta; dagens generation verkar bestå av värdegrundsmarinerade entrister från F!. Sossarna är skadade av identitetspolitik, ja vad sjutton, de skadades redan av 68-vågen. SD vet man var man har i invandringsfrågan, men är de ett skvatt intresserade av att trimma fettkanterna från välfärdsstaten?


Jag får plocka fram ficklampa och förstoringsglas och ge mig ut och leta.



torsdag 22 juni 2017

A nice cup of tea


Jag gillar deckare. Framför allt gamla klassiska brittiska: Collins, Chesterton, Bentley, Christie osv. Något som förenar dem med dagens TV-mys i Midsomer är att oavsett vilka gruvliga yxmord som skett i familjen så räcker det med en liten nätt kopp te för att man skall må bra igen.


Jag gillar även att citera Orwell. Döm om min glädje när jag stöter på hans instruktioner för hur man brygger en kopp te. Något som gör mig uppbragd är att läsa att det efter kriget var te-ransonering. Hur i hela friden klarade sig britterna igenom det? En extraranson Marmite, måhända? Nåväl, här är tebryggning enligt George:
  1. Använd alltid te från Indien eller Ceylon (Sri Lanka, idag). Inget från Kina, det kan man inte ha mjölk i.
  2. Gör måttliga mängder, dvs i tekanna. Inga urnor eller kastruller. Tekannan skall vara av porslin eller lergods.
  3. Tekannan skall värmas i förväg. På spisen (inte så lätt på dagens induktionsspisar...) hellre än genom att fyllas med varmvatten.
  4. Te skall vara starkt - snåla inte med bladen. Om te är ransonerat, gör det hellre starkt och sällan än svagt och ofta.
  5. Tebladen ska rakt ner i kannan. Inga filter eller silar. Så får man ut mest ur bladen. Att svälja blad är bara nyttigt.
  6.  När vattnet kokar, bär tekannan till kastrullen, inte tvärtom. Vattnet skall koka medan det hälls upp; bäst resultat nås när kastrullen hålls över spisens gaslåga medan man häller.
  7. "Shaken, not stirred". Japp, Orwell föredrar att skaka tekannan så allt blandas. Röra runt kan man göra i nödfall. Undrar hur ofta han skvimpar ut hälften?
  8. Ha en bra temugg: cylindrisk och tjock, så den goa värmen bibehålls.
  9. Skumma av grädden från mjölken innan du använder mjölken till te. Bra att veta för er som köper icke-homogeniserad "gammeldags" mjölk.
  10. Häll i te före mjölk, inte tvärtom. En fråga som i England diskuterats lika intensivt som ifall det är bäst att hälla syran i vattnet eller tvärtom.
  11. Inget socker. Te med socker smakar bara sockervatten.


Jag kan inte säga att jag håller med George om allt ovan. Jag får hoppas Storebror inte ser mig när jag brygger mitt Kina-te i sil, utan mjölk. Och utan en tanke på ransonering.

måndag 19 juni 2017

Den politiska senapsgasen


Senapsgasen var inte odelat populär i första världskrigets skyttegravar. Förvisso hade den fördelar: en illaluktande brakare ivägsläppt i lä kunde medföra att den lede fi nedkämpades utan att man själv behövde sticka huvudet upp i kulspruteelden eller sticka bajonetten i någon Fritz eller Horst. Castle Wolfenstein är inte lika kul i verkligheten. Å andra sidan kunde vinden vända, varpå man själv låg och hostade upp lungorna. Medan de som beordrat attacken satt och pimplade en kall och torr sherry borta på staben.






Jag misstänker att vi håller på och öppnar en och annan surströmmingsburk åt oss själva, utan att tänka på att det är i det egna vardagsrummet vi sprider dofterna. Surströmming kan, vid rätt tillfälle och i rätt sällskap, vara riktigt trevligt, även för en skåning. Men ibland luktar den bara gammal spya.








Ta Morgan Johansson. Nu vill han att EU tvingar motsträviga polacker och ungrare att ta emot asylsökande. Inser han vilken port han då öppnar? EU sade nyss att de ville få Sverige att införa Euro. Då får även den här gamle EU-entusiasten säga att nog får vara nog - då går vi ur. Jag vill inte ta ansvar för grekernas köpfester; det vore lika klokt som om Spara och Slösa öppnade gemensamt bankkonto och delade på jobbet: Spara sätter in, Slösa tar ut.






Morgan har för övrigt glömt fråga de asylsökande. Tänk tanken att du är en iranier med afghanskt ursprung, som smugglat in dig i EU, med Sverige som tänkt slutmål. Du får reda på att du skall föras till ett läger i Ungern för vidare utredning. Du vet att lägret är spartanskt, till och med jämfört med en överfull Bert Karlsson-barack, och att ungrarna normalt ger avslag medan svenska migrationsverket glatt godtar den standardvals du repeterat in. Vad göra? Givetvis sätter du dig på första bästa tåg till Sverige. Till och med en tillvaro som illegalt svartarbetshjon i Sverige är bättre än att sparkas ut ur Ungern. Lägg därtill fri skolgång för barnen, och fri vård för hela familjen. Och ett regeringsparti som driver på för amnesti. Jag misstänker att få kommer att stanna i Ungern.














Nu när islamisterna implementerar "Religion of piece" här och var i Europa, samtidigt som andra tokar ger sig på moskébesökare, börjar ropen skalla. Inte om daghem åt alla, utan om enkelrum på Kumla för varje extremist. Som surkonservativ gubbe blir det då min plikt att bromsa, att påpeka att risken finns att dessa blanka vapen kan riktas mot oss själva.




Staten är inte alltid god, lärde vi ungmoderater oss på sjuttiotalet. Vad vi inte anade var att statens ämbetsverk skulle fyllas av identitetspolitiskt och postmodernt förvirrade galningar. Svenska Institutet. Våra museer. Alice Bah-Kuhnke. Om vi ger staten makten att spärra in och/eller tysta alla extremister - vem tror ni kommer sitta och bestämma vem som är extremist? Värdegrundsdemokratin är en yngling med ADHD och taskig impulskontroll. Ge den inte en laddad revolver.




Jag kan se framför mig hur Maria Sveland och Mattias Gardell får peka ut feminismkritiker som extremister. Jag kan se hur RFSL får peka ut de som inte genast hänger med på det senaste bokstavstillägget i HBTQWERTY som extremister. Jag kan se hur Ulf Bjereld i Broderskaparna (och sossarnas VU) får peka ut alla som inte älskar muslimska brödraskapet som extremister. Och så vidare. Vi konservativa kommer sitta löst.






Men finns det inget att göra, då? Skall vi i den liberala frihetens namn släppa in islamister hur som helst, och låta dem göra vad tusan de vill - för våra skattepengar? Nej då. Det finns skarpa förslag att lägga, förslag som med bättre precision drabbar de vi vill skall drabbas, samtidigt som risken att de vänds emot vanliga hederliga svenskar och invandrare (jajamän, det finns massor med konservativa, bakåtsträvande invandrare här i landet!) minimeras. Men det är ämnet för en annan dag. Idag vill jag bara som en gammaltestamentlig profet ställa mig upp i folkhavet, riva mig i skägget och varna för den breda vägen.

lördag 17 juni 2017

Ett tips till polisen

Peter Santesson skriver bra idag om Svenska Institutets blocklista. Där finns inte mycket att tillägga, även jag är förbryllad över att medierna har skrivit så lite om att en myndighet åsiktsregistrerat medborgare på ytterst lösa boliner. Häromåret när en annan myndighet registrerade familjemedlemmar till brottsbelastade romer, i syfte att komma åt klanbaserad brottslighet, blev det ett jävla liv.


Men är det inte väldigt fult att registrera kända brottslingars oskyldiga familjemedlemmar? Nej, jag tycker inte det. Mycket av vår nya brottslighet begås av klaner. Klaner som planerar brott tillsammans, klaner som skyddar andra klanmedlemmar, klaner som emellanåt pucklar på andra klaner. Skall man ha en chans att bekämpa detta måste man ha kännedom om vilka klanerna är, och vem som tillhör vilken klan. Vilket kräver att man för register. Det är inte lika lätt som en gång i USA, där det var uppenbart vilka respektive klaner busarna Marinetti, O'Rourke och Feng-Shui tillhörde.


Men även om det inte (enligt mig...) är fult att registrera oskyldiga, så är det olagligt. Och med tanke på hur snabbt regeringarna har agerat för att stävja IS-monsters sydliga värstingresor, ska vi kallt räkna med att det nog tar några decennier till innan politikerna utropar den magiska trollformeln "Vi har varit naiva" och genomför adekvat lagstiftning. Något måste göras dessförinnan.


Där ger mig Santesson en idé.




Det är dags för polisen att öppna ett twitterkonto, @SverigeSnuten (SS). Till detta konto kan sedan en blocklista fogas. På listan står en massa fejkkonton, skapade av polisen, som listar alla klaner och klanmedlemmar som polisen vill hålla koll på. Eftersom myndigheter och press verkar vara överens om att blocklistor är ofarliga är det bara att ge järnet.


Men om pressen får nys om att poliser sitter på tjänstedatorerna och lägger till folk i dessa register, då? Ingen fara. Polisen utser helt enkelt en privatperson till kurator var vecka, som via "anonyma" tips får reda på vilka som skall läggas till. För att nå samma ideologiska bredd som Sweden-kontot föreslår jag att kuratorskapet får alternera mellan redaktionerna på Nya Tider och Nordfront, med Chang Frick på Nyheter Idag insprängd emellanåt som borgerligt alibi.


Men - det här registret är ju publikt. Varnar vi inte bovarna då? Jovisst! Vilket har samma effekt som en blågul piketbil på torget, eller ett par patrullerande uniformsklädda biffar med kpist. Det sänder ett tydligt budskap: Farbror Blå ser dig. Och ställer du till med bråk, så kommer Farbror Blå på besök. Vi vet var du bor.


Eftersom blåljuspersonalens kommunikationssystem Rakel verkar vara en katastrof, kan @SverigeSnuten även användas för att få ut viktiga meddelanden till de av våra blå hjältar som kombinerar en kopp sumpig kokkaffe med en social uppdatering på något av landets internetfik. Hashtaggen #apajävel blir då en signal att raskt dra ner till "orten" med dragna batonger. Och så vidare.


Det här blir bra.

lördag 27 maj 2017

Vem tar vem?

Nu när moderaterna dyker neråt i väljartappets algbruna gyttjepöl med samma frenesi och enkelspårighet som min hundrackare dyker ned med nosen i en tikrumpa vädrar de politiska analytikerna morgonluft. Nog är det väl dags för en mittenregering!? Det vill säga det gamla vanliga, sossarna sitter på kuskbocken och styr mot socialismens Nirvana, medan C och/eller L puttar på där bak och gnäller om att det inte går fort nog.


Det dessa analytiker totalt missat är att de politiska partierna svängt lite sedan 70-talet. Centern är på inget vis centerinriktade. De är det mest "nyliberala" partiet, med en näringslivspolitik som är totalt motvänd sossarnas folkhemsdröm. Det lär inte bli lätt att få samsyn om LAS, A-kassa eller arbetsförmedlingens framtid.


Även Björklund skulle få det svårt. Hans parti är socialliberalt. Det betyder att där finns en halva socialister, och en halva liberaler. Risken är att han klyver sitt parti lika effektivt som Kinberg-Batra klyvt sitt om han går över till "the dark side". Ena halvan skulle likt en Carl Tham älska tanken på att visa att man är mer renläriga socialister än sossarna, medan andra halvan skulle förse sig med vitlök, vigvatten och silverkulor. Partiet är redan så litet att en klyvning kan göra att de framöver får ligga i diket och trängas med F!, MP och MED. Jodå, och kanske också med KD - vi gör en rätt blek figur för närvarande. Jag hoppas på lite mer Skyttedal i politiken framöver.


Låt mig därför lansera min egen mittenkandidat 2018:




Japp. Jimmie Åkesson. Mannen, myten, knätofsen.


Åkesson ligger stabilt placerad i politikens mittfåra. Nej, inte i invandringspolitiken. I invandringspolitiken är det Åkesson som ger oss visst hopp om att av SÄPO utpekade terrorister inte släpps vind för våg i Sverige. I invandringspolitiken är det Åkesson som kommer driva på för att de familjeåterföreningar som vi i KD vill ha kommer att ske i hemlandet. I övriga frågor sitter däremot SD med ett ben på var sida om staketet, för att därmed kunna locka missnöjda väljare både från S och M. De värnar om folkhemmet, och om friheten att få välja privata alternativ. Gråsossar, kanske man får kalla dem?


Risken finns förstås att Åkessons grabbar (och en och annan tös) kommer visa sig fullt så inkompetenta som en snabb titt på en del av deras kommunala företrädare kan få en att misstänka. Att de, likt sossen Urban Ahlin, bildligt talat kommer ägna fyra år åt att stå utanför en dörr med brallorna nere vid knäna och ropa "Knulla! Knulla för fan!" utan att bli insläppta av övriga politiker och en politiserad tjänstemannakår som hellre släpper in ett gäng marockanska gatugrabbar i rummet. Jag börjar dock känna att övriga partiernas handlingskraft föga överskrider den där halvrasistiska, debila white trash-mannen som allmänt anses utgöra SDs kärntrupp. (Ärligt talat: om det är så SD ser ut, hur lockande är det då att rösta på de som genom ett idogt motkampanjande sett till att SD nu är näst största parti!?)


Mitt förslag är, i vart fall: bilda en SD-regering! Låt denna regering söka stöd ömsom hos vänstern för höjda bidrag och A-kassor, ömsom hos högern för vinst, och därmed alternativ och egenmakt, i välfärden. Låt denna regering söka stöd hos båda sidor för ett starkt försvar, en upprätthållen gräns, strängare straff och hårdare batonger.


Justitieminister Björn Söder. Bara tanken får en politisk satirist att få ståpäls. Nästan lika kul som om Beatrice Ask hade haft posten.




Är du inte klok? De är ju nazister!
Utanför Arnstadt-sfären bör vi nog vara lite försiktiga med epiteten. Visa mig gärna var SD föreslår att vi skall utrota alla muslimer och göra lampskärmar av deras hudar. Visa mig var Kent Ekeroth sitter och myser med Grå Vargarna. Visa mig förslagen om att vi bör annektera Norge och Danmark för att få lite livsrum (det där sista var dock lite lockande, olja och Gammeldansk skulle sitta fint). De är förvisso varken miljöpartister, genusvetare eller kommunister. Det kan jag leva med. Sen är jag realpolitiker. Idag är invandring kombinerat med ett fredsskadat, identitetspolitiskt anfäktat låt gå-samhälle vårt primära problem. Om F! drog åt rätt håll i den frågan skulle jag till och med kunna lansera den manshatande folkmordsapologeten Gudrun Schyman, eller den rasistiska plagiatören Kawesa.


Men - de är ju jättehöger, så långt åt höger man kan komma innan avgrunden?
Nej. SD är inte konsekvent höger. De är emot EU och NATO, typiska vänsterattityder. I arbetsmarknadspolitiken kan man se hur de vill locka väljare ur båda läger:  "när det är ekonomiskt ansvarsfull bör skatten sänkas för vanligt folk" låter som mumma för oss konservativa, medan "I Sverige ska svenska regler gälla" lockar LO-knegare.


Men tänk på vilka stolliga förslag SD kommer klubba igenom!
Det roliga med en minoritetsregering är att den måste ha majoriteten med sig. Därmed beläggs SD med fotboja.
Sen kan vi ju fundera på hur vi har det idag. Kulturministern är bindgalen; hon håller på att slänga fina museisamlingar i närmsta container för att istället låta museerna fokusera på normkritik och postkolonialism. Gabriel Wikström är så förbudsglad och moralistisk att man kunde tro att det lyckats smyga in en folkpartist i regeringen. Radarparet Ygeman och Eliasson förbigår vi i välsignad tystnad.
Sveriges regering har, strax före Manchesterdådet, lyckats öppna gränsen så att vem som helst nu kan vandra in utan någon kontroll.


Någon rädsla för att dårarna kommer ta över dårhuset behöver vi inte ha. Det har redan hänt.


SD kan man väl inte lita på?
Förvisso är det inte osannolikt (japp, ett "British understatement") att en regering med SD i kommer kantas av nya saftiga järnrörsskandaler, "nasseuniform på drängkalas"-avslöjanden och allmän politisk tafflighet. Även om bunkergänget i mitten verkar vara drivna politiker, så kommer ett SD i 20%-storlek kräva inkallande av begåvningsreserverna och mer därtill för att fylla platserna (tips: om du vill bli riksdagsman, skriv ditt eget namn på en SD-valsedel i år). Det kommer bli lika roligt som när Miljöpartiets koftor och näbbstövlar marscherade in i riksdagen för första gången.
Tänk dock ett ögonblick på alternativen. Skall vi lita på den allians som först stadgade Decemberöverenskommelsen, för att några månader senare avblåsa den? Skall vi lita på de sossar som alltid behandlar väljarna som röstboskap? Jag är rädd för att SD inte är sämre samarbetspartner än några andra riksdagspartier. Och det, mina vänner, är inte menat som en hyllning till SD.


Nog fattar du väl att detta kommer gå åt h-e?
Jodå. Eftersom våra politiker har övergivit de stora liberala, konservativa och socialistiska tänkarna för att istället jaga likes från Pascalidou, Arnstadt och Sveland. Eftersom bara tanken på en mittenregering skulle få riksdagsmajoriteten att hala fram vuvuzelorna. Jag tvivlar på att SD kommer få en chans att förstöra landet. De kommer vi andra att göra helt på egen hand.

söndag 7 maj 2017

Ett viljelöst parti blir snart väljarlöst

Emellanåt är det lite ledsamt att vara kristdemokrat. I förra inlägget propagerade jag för en rak och tydlig flyktingpolitik, där staten skall ta ett minimalt ansvar och civilsamhället istället gå in med frivilliga insatser. Så att vi girigbukar kan fortsätta använda våra jobbskatteavdrag till nya platt-tv-apparater, medan medlemmarna i Allt åt Alla använder alla sina slantar åt att försörja nytillkomna asylanter.


Vad gör då mitt parti? De röstar ja till att migranter skall få gå klart gymnasieskolan innan de utvisas. Ytterligare en pull-faktor som ökar den dödliga strömmen över Medelhavet. Ytterligare en börda för den skola som går på knäna. Ytterligare ett steg åt fel håll ut i irrelevansens "under 4%"-träsk.


Skolan är idag en katastrof. Min förståndshandikappade moster, som jobbat på Samhall i hela sitt liv, kan diskutera matematik på en nivå som lämnar de flesta gymnasister på dagens naturvetarlinje oförstående. Så gick hon också i den gamla skolan, före Palmes, Mogårds och Perssons tid. Alla steg vi tar i skolpolitiken måste alltså vara i rätt riktning: bättre lärare, mer ordning och reda, mer fokus på elementa, mindre trams och bjäfs.


Men vi har ju råd? Nej, vi har inte råd! När de elever vi redan har får en halvdan utbildning och dåligt med stöd, då har vi inte råd att ta in ännu fler elever som behöver ännu mer stöd och drar ned tempot i klassen ännu mer.






Dock händer det fortfarande att vi kristdemokrater prickar rätt. När sammanbrottsregeringen röstar för att Israel inte har något med Jerusalem att göra, protesterar vi. Inte bara det. Vår man i Skåne, Tuve Skånberg, har även lagt en motion om att flytta Sveriges ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Ett djärvt drag som kanske till och med skulle leda till att vår utrikesminister blev välkommen i Israel igen?


Men vänta nu - är jag en sån där fanatisk Israelvän? Jo, det är jag nog. Det finns en del sådana i vårt parti:


Men det jag framför allt är, är en ovän till de stater som ligger runt omkring Israel. Länder där kristna kyrkor bränns ned. Länder där regimerna i statskontrollerade mediakanaler spyr ut hat.


Vad bör en svensk von oben- och distans-position gällande Jerusalem vara? Mitt förslag är att vi hanterar staden som ett barn, som slits mellan ett par oförsonliga föräldrar i en vårdnadstvist. Där gäller idag att standardmodellen är delad vårdnad. Skulle nog se intressant ut, att låta Jerusalem styras av Jordanien varannan vecka och Israel varannan. Dock gäller att försvårande av umgänge är något svensk rätt ser mycket snett på; då riskerar man förlora vårdnaden. Och där kan vi ta en snabb glutt på verkligheten:
  • Om araberna skulle få vårdnaden av Jerusalem, skulle staden snabbt bli Judenrein. Inga israeler skulle släppas över gränsen. I alla fall inte levande tillbaka.
  • Om israelerna får vårdnaden av Jerusalem, så kommer araber få bo kvar där. Förvisso inte utan krångel, förvisso inte utan vägspärrar för de som vill komma in dit från Gaza, Egypten eller annorstädes. Men skillnaden gentemot den omvända situationen är radikal.
Min slutsats: ge Israel ansvaret för Jerusalem. Några andra ansvarsfulla, kompetenta vårdare finns inte. Om nu inte Sverige vill ta ansvaret för att styra staden som tredje part. Det vore en bra skola för våra dialogpoliser - vore inte detta en ypperlig ny post för Eliasson? Jag tvivlar dock på att våra politiker önskar ta på sig ansvaret att skicka hem en bunt svenska soldater i likpåsar varje månad. Soldater skjutna av de vi skickar miljarder i bistånd till. Skjutna av terrorister vars familjer sedan avlönas med svenska biståndspengar. Det skulle bli lite väl magstarkt.


Jag misstänker att den kristdemokratiska Israel-linjen inte heller den kommer ge oss några röster i förorten. Detta har vi dock råd till. Även om det kostar. Bara vi slutar vela i övriga frågor.

måndag 1 maj 2017

Dags för KO

KO? Kristdemokratisk Offensiv. Partiet hänger på repen, och riskerar att åka ut ur riksdagen.


Sara Skyttedal har helt rätt i att partiet behöver bli tydligt i migrationspolitiken. Inte bara där, heller. I många frågor är partiet kluvet, mellan en fraktion som vill ha hårda tag, och en som vill att vi skall bli snällare. Tydligare än i meningsutbytena mellan Skyttedal och partikollegan - men knappast partivännen - Penilla Gunther blir det nog inte.


Jag tror vi får fokusera. Jag tror rätt fokus den här gången finns hos ungdomen - KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund. Sådana här slogans ger mig ståpäls:


Vet du bättre än politiker hur du ska leva ditt liv? Vi är övertygade om det. Politiker ska inte välja åt dig, politiker ska ge dig bra förutsättningar för att kunna ta tillvara på dina talanger och möjligheter.
Bryr du dig om dina medmänniskor? Vi tycker att verklig omtanke handlar om att människor hjälper varandra. Vi är trötta på att leva i ett samhälle där sossepolitiker försöker lura i oss att solidaritet är att vi betalar mer än halva vår lön i skatt. Solidariteten börjar hos dig, inte i riksdagen eller kommunhuset.
Det här klingar bra i mitt nyliberala hjärta. Staten skall vara liten och vass. Nattväktarstatens försvar, rättsväsende och polis skall fungera väl. Välfärdsstaten skall ge grundtrygghet, med möjlighet för medborgare att välja hur vi vill att barnomsorg, sjukvård och äldrevård skall utföras, och med en gemensam finansiering som inte ställer handikappade, pensionärer och allmänt oförnuftiga människor på bar backe.


Där staten retirerar, går det av oss kristdemokrater omhuldade civilsamhället in. Den som vill ha mer än grundtrygghet köper en privat försäkring. Den som vill ge en grupp de ömmar om en guldkant i livet skänker pengar eller tid till en hjälporganisation.


Men vänta nu - välgörenhet är väl fult? En återgång till fattigsverige? Nej, så funkar mycket redan idag. Se på våra barnsjukhus. Det offentliga ordnar sängplats och mediciner, sedan är det barncancerfonden och dylika organisationer som ser till att där finns gott om DVD:er, TV-spel, sjukhusclowner osv. Det offentliga ser till att man överlever, civilsamhället ser till att stötta kraften och viljan att överleva.


Vad vill då KDU?


Invandring: sluta bjuda in, börja integrera
  • Stopp för den fria invandringen via illegala vägar. Kvotsystem där vi bestämmer hur många, och vilka, som får komma in.
  • Hjälp på plats (ja, ja, vi vet var vi hörde det förslaget först...)
  • Avreglera bostadsmarknaden så att fler bostäder byggs
  • Förenkla anställanden genom lärlingsplatser och upprivet LAS
  • Björklundska medborgarskapstest
  • Omfamna västerländska värderingar och kulturarv, assimilera invandrarna så de känner sig som svenskar (herrejävlar, vi vet verkligen var vi hörde det förslaget först!)
En intressant blandning av C (avregleringar) och SD (assimilation). Men jag tror det är rätt väg att gå. Jag kan dock tänka mig att moderpartiet kan vara lite tveksam till tanken att lyftet över 4%-spärren skall gå via totalkonfrontation med LO.




Jämställdhet: lika möjligheter


KDU vill:
  • att det är du som skall bestämma, inte Kawesa. Att det är familjen som beslutar hur barnledighet, VAB-dagar och fotbolls- och ridträningar skall hanteras. Att vuxna människor är mogna att själva ta beslut.
  • slopa mycket av den ideologiska, och emellanåt plagierande, genusvetenskapen. Det tackar jag för - den påminner en gammal gubbe alldeles för mycket om den marxism-undervisning som genomsyrade alla östeuropeiska universitet, men sedan raskt försvann med de ryska gevärspiporna.
  • Bekämpa låga kvinnolöner i vården genom att öppna för mer marknad, och mer konkurrens.


Lag och ordning: ja, de vill ha lag och ordning!


  • Fokus på brottsoffren, inte vad förövarna upplevt tidigare i livet. Hårda straff för personbrott som misshandel, rån och våldtäkt.
  • Brottsförebyggande verksamhet är viktigt även för kristdemokrater. Vi vill dock inte ha fler fritidsgårdar, utan fler fungerande familjer och hemmaföräldrar (notera vår könsignorans...).
  • Hårdare, tidigare tag mot ungdomsbrottslingar. Man skall inte kunna råna ostraffat bara för att man är en fjortis.
  • Nolltolerans mot brott.
  • Kommunen skall in i polisorganisationen. Det ger lokal styrka, och lokalt ansvar som kan utmätas i nästa val.
  • Ta bort med straffrabatter och villkorlig frigivning, men förbättra samtidigt vård-delen av kriminalvården.
  • Utveckla EU-samarbetet: gemensamma register (Rom-register för brottslingar från den italienska  huvudstaden?), mer tull, utvisning av brottsliga EU-medborgare.


Skolan: frihet och kontroll
"Därmed krävs en skola med läraren som auktoritet och ordning och reda i klassrummet en ledstjärna."


Grammatiken lämnad därhän ger det citatet mig ånyo ståpäls.
"Genom en värdeorienterad skola skall värderingar och normer förmedlas och en känsla för vad som är rätt och vad som är fel skall tillskansas eleverna."
Nästa citat får genast pälsen att lägga sig. Givetvis anser jag det vara till gagn om alla Sveriges medborgare lärde sig goda kristdemokratiska värderingar. Dock har jag en stark misstanke att det de kommer få lära sig i dagens värdegrundsskola är HBTQ, radikalfeminism och socialism. Jag vill hellre kämpa för att få värderingar ut ur skolan, och kunskaper in.


En del guldkorn finnes:
  • Kommunerna ut ur skolan. Håller med, kommunerna har sällan varit särskilt engagerade och kunniga ägare. De har snarare agerat bolagsplundrare, och med hjälp av saftiga lokalhyror gjort sitt bästa att plocka ut skolpengen ur skolbudgeten. Tacka Gud för friskolorna!
  • Mer läxor vid ung ålder! Mera läsa, räkna, skriva!
  • Lärare skall ha auktoritet, och kunna ge kännbara sanktioner.
  • Betyg från första årskursen.
  • Stopp för betygsinflation.
  • Tillåt den hemundervisning som Alliansen förbjöd.
  • Även duktiga elever skall få utvecklas efter förmåga. Elevens förmåga.


EU: Ja, med förnuft


I striden mellan "somewheres" och "anywheres" hamnar jag solitt i anywhere-lägret. Jag har själv studerat utomlands i ungdomen, och har gott om släktingar i Tyskland och England. Jag ser fram emot när mina barn kan välja universitet i hela EU, med viss reservation för språksvårigheter i konstiga balkanländer och Danmark. Det skall bli spännande att välja pensioneringsland, med förvissning om att jag inte kommer behöva betala amerikanska nivåer på sjukförsäkringen.


Samtidigt ser jag gott om tokigheter i EU. Euron gick åt pipan. Den gemensamma flyktingpolitiken kan vi se oss i månen efter. Jordbrukspolitiken är åt pepparn fel. Byråkraternas maktbegär växer hela tiden.


Därför tilltalar KDUs EU-ambivalens mig.



Moderpartiet då?

Tycker inte de också som ovan? Nej, när jag läser partiets uttalanden låter det genast som om både V och F! har varit med och skrivit inläggen.


I invandringspolitiken märks det att falangerna inte är överens. Där pratas samtidigt om såväl vikten av öppenhet och asyl åt alla som om vikten av ordning och reda. Dags att bestämma sig!


I avsnittet om jämställdhet fokuseras på mäns våld, inte relationsvåld. De pratar om samhällets krav på kvinnor. Att vi idag inte har lika möjligheter. De punkterna kan Birgitta Olsson få ta över istället.


Lag och ordning ligger vi helt rätt på vad jag kan se.


I skolan säger sig partiet vilja fokusera på "kunskap, bildning och arbetsro" - men jag ser få förslag som syftar dit. Här behövs lite mer Björklundsk katederpolitik.


Såvitt jag tolkar partiets vaga EU-formuleringar är vi 100% positiva till EU. Där vill jag se en tillnyktring. Den man älskar, agar man. Den man börjar se som en kontrollfreak som är på väg att ta över ens liv spöar man skiten ur.

Summering

Jag vill rösta på KDU 2018. Synd att det inte går. Jag får nöja mig med att försöka driva opinion inom partiet för den "onda", kalla och hårda linjen, och sedan rösta på kandidater som står för den. En kådis ska inte vara sladdrig och vek, utan stolt peka rakt mot målet.

lördag 29 april 2017

Slöjeväckande

Häromdagen när jag skulle lämna grabben på skolan stötte jag på en sådan här:


En totalt heltäckande slöja, där springan i mitten var hopdragen så inte en glimt av ansiktet syntes. Värre än bilden, alltså. Inte på landsbygden i Afghanistan, utan på en bättre friskola i Lund. Lugnt lämnandes av barnen på skolan.


Folkpartisten inom mig ropade genast på förbud, medan miljöpartisten utbrast i ett rungande "Ahlan wa sahlan". Fast en rättrogen miljöpartist skulle väl halat fram fotbojan istället. Inte lätt att hänga med i svängarna.


Sen, när jag ser sådana här självstympningar, så vill jag införa obligatorisk niqab för vissa:


Det är inte lätt att vara mångkulturell idag. Som den aktuella debatten om damen som inte fick jobb på SAS när hon inte kunde jobba utan slöja visar. Vi har en del frågor att ta ställning till, frågor som visar vår inställning till viktiga principer som tolerans, jämställdhet och åsiktskorridorer. Principer som ofta klampar in på varandras områden och kräver svåra avväganden.




Ska vi ha religiösa särregler?

Nej. Som religiös fundamentalist vill jag inte ha det. Rättsväsendet skall vara som skatterna: enkla, förutsägbara och begripliga. Inte förgripliga. En religiös abortmotståndare skall styras av samma paragrafer som en homosexuell, en vit medelålders konservativ man av samma regler som en ung kolsvart genusfeminist. Vapenvägraren skall rannsakas enligt statuter som inte tar hänsyn till om samvetsnöden kommer från Jesus, Gandhi eller Sturmark.


Ska man (läs: kvinna) få ha slöja på jobbet?

Ja och nej. I min nattväktarstatliga idealvärld är detta inget problem. Arbetsgivare och arbetstagare kommer själva överens om detta. Det är fritt fram för arbetsgivare att sparka arbetstagare utan anledning. Det är fritt fram för arbetstagare att vägra lyda arbetsgivares påbud. Givetvis med följden att de blir av med jobbet. Denna idealvärld finns dock ej; i verkligheten har vi omfattande arbetslagar och A-kassor att ta hänsyn till.


Principen om arbetsgivarens rätt att styra arbetet väger tungt. Det är arbetsgivaren som tar den ekonomiska risken. Tänk tanken att en frisörsalong anställer en frisör som dyker upp i burka, och därmed får en kundkrets som består till 100% av fisförnäma konservativa tanter att gå upp i rök. Eller, omvänt, en halal-slaktare i Rosengård som får en kassörska som insisterar på att få sitta i en T-shirt med tryck från en RFSL-broschyr.


Samtidigt vill jag uppmana till tolerans och mångkultur. I Sverige är ofta åsiktskorridoren trång, samtidigt som den plötsligt ändrar riktning. Ena dagen är det jättefint med slöja, nästa dag är det förtryckets tecken.
  • Jag har inget emot en kvinnlig polis med slöja eller en manlig med turban. Det viktiga är att de klarat de hårda intagningsproven och vet hur man dompterar en ilsken mobb och hur man med batongen får ner ett par busar på marken.
  • Jag har inget emot sverigedemokratiska lärare. Det viktiga är hur bra de är på att hålla ordning, hur mycket de kan, och hur bra de är på att lära ut det de kan. Jag kan till och med stå ut med socialistiska lärare!


Ska barn få ha slöja?

Ja och nej. Som kristdemokrat är jag självfallet för familjens rätt att välja. Och alltså, eftersom omyndighet definitionsmässigt innebär att man inte har beslutanderätt, att föräldrarna väljer. Du har alltså som förälder rätt att bestämma om barnen inte ska få ha Che Guevara-tröja, om de skall täcka håret, osv.


Jag drar dock en gräns, lite oprincipiellt, vid niqab. Där anser jag en åldersgräns krävs. Kanske samma åldersgräns som vi idag sätter vid sexuellt umgänge?


Men är det inte oliberalt att förbjuda barn att ha niqab? De kanske vill själva? Jodå. Ungefär lika illiberalt som att förbjuda incest eller könsstympning. Min avvägning här, vad gäller niqab, är att risken för tvång från de vuxna är stor, och att skadan av att gå genom ungdomen med en skärm för ansiktet är tillräckligt stor att motivera förbudet. En sjal som täcker håret är däremot inte lika skadlig.




Ska slöjbärare få A-kassa?

Den som insisterar på att få jobba i burka lär stänga sig själv ute från en stor del av arbetsmarknaden; i alla fall den vita arbetsmarknaden. Vit avseende på skattemoral, inte hudfärg. Kan man då anses stå till arbetsmarknadens förfogande, vilket brukar vara ett krav för att få ersättning?


Här borde vi använda oss av försäkringsbranschens gängse verktyg. Trafikförsäkring får alla teckna, men ger du dig ut på en racingbana kommer du önska att du läst det finstilta i avtalet innan. Så varför inte differentiera premier och/eller utbetalningar på A-kassorna lite mer?


Låt mig sedan argumentera emot mig själv. Att människor som tar på sig en slöja, en liten hakkorsbindel eller går med i SD får svårt att få ett jobb beror främst på att andra människor är fördomsfulla emot dem. Skall man då få lida för att andra är förstockade? Det känns inte helt självklart att den lärare som tar ett förtroendeuppdrag i SD, och därmed gör sig fullständigt oanställbar, därmed skall förlora A-kassan.


Vill jag att slöjan ska "ta plats" i Sverige?

Synen av en niqab i min egen comfort zone var lite av en chock. Vanliga hederliga hucklen har jag inget emot, jag förbjuder hellre svastikor eller Che Guevara-tröjor. Jag är gammal nog att ha suttit i kyrkbänkar med gamla damer med sjal. Men vid den heltäckande, ansiktsdöljande klädseln går en gräns. Detta vill jag inte ha i Sverige.


Totalförbud, alltså? Nej. Det finns massor som en gammal konservativ stöt som jag inte vill ha i Sverige: kritiska vithetsstudier, särlagar för minoriteter, lössläppt sexualitet, hiphop, melodifestivalen, dokusåpor, "progressiv" uppfostran och utbildning. Jag vill dock inte förbjuda skiten. Jag vill argumentera emot den.


Det vi bör göra, istället för att förbjuda invandrande araber att bära heltäckande mundering, är att sluta upp med att använda våra skattemedel till att hålla välkomstgalor för och sedan försörja tiotusentals varje år. Om några enstaka råkar hitta till Sverige, och tar med sig seder som för oss ser väldigt udda ut, så är ingen större skada skedd. Det är när de kommer i stora skaror, såpass stora skaror att de sedan kan börja agera moralpoliser för de som kommit till Sverige för att slippa just dessa seder, som det blir problem.


Ett problem vi kan åtgärda vid källan.


Lite avslutande trams

Till de som anser att slöjan intet har att göra i Sverige ger jag följande lilla historielektion. Förvisso är damen klädd enligt italienskt mode, så lite osvenskt är det, men något Eurabia är det inte som förutspås.




Sen läste jag en kul artikel där Eli Göndör jämför kvinnor i slöja med kvinnor i högklackade skor. En intressant jämförelse. Vad fan - jämför jag påtvingade slöjor med kvinnors fria val!? Den aspekt jag ser som intressant i jämförelsen är hur "patriarkatet" ofta drivs av kvinnor. Som Göndör påpekar finns det i Sverige flickor som tar på sig slöja för att vara som mamma, precis som det finns flickor som tar på sig höga klackar. Helt frivilligt, utan elaka patriarker i bakgrunden. Barnen imiterar de vuxna. Sen kan man ju invända att rapporterna om män som kallat kvinnor som inte har högklackat för horor eller försökt våldta dem på våra asylboenden är rätt få.


Jag tror att det främst är kvinnorna själva som driver trenden att kvinnor skall vicka fram som fyllbultar i höga klackar och skada fötterna, för att därmed framhäva byst och rumpa.




Vi karlar, vi vill ha tillbaka artonhundratalsmodet: