Slem och skola

En liten lägesbild

Sydsvenskan har uppmärksammat att det går vilt till i Malmös skolor. Inget nytt i sig, här är en artikel från ett år sedan om hur 6-åringar (!) blir sexuellt trakasserade. Det var nog för 10-15 år sedan som jag läste en artikel av en författare som var chockad när hon hoppat in som vikarierande lärare i Malmö och drabbats av de friska normbrytare som härjade där. Och intet har gjorts sedan dess. Mantrat från min ungdom på 70-talet ligger fast: det är synd om mobbarna, de har det svårt hemma; duktiga elever skall vara extralärare åt de mindre duktiga, straff hjälper ingen. Det enda som hänt är att det tydligen är många, många fler som har det svårt hemma nu.

Erik Skogstad, en hoppets röst i skoldebatten, skriver om detta i Expressen. Hans recept är att stänga av och polisanmäla eleverna. Första halvan, avstängningen, håller jag helt med om. Vad gäller polisanmälan är jag mindre optimistisk, i ett läge där vår poliskår lägger våldtäkter av barn på hög på grund av överbelastning lär nog eleverna ifråga ha hunnit lämna skolåldern innan anmälan behandlas.

Även Ann Heberlein tar upp skolsituationen. Heberlein förtjänar en rejäl skopa beröm, för att tidigare ha offentliggjort att en skolgosse av oklar härkomst och ålder fick gå kvar på en skola efter att ha begått en våldtäkt - vilket därmed tvingade den våldtagna flickan att gå hemma. En inte helt okontroversiell artikel att skriva i ett samhällsklimat där förövaren ses som offret. I artikeln om dagens skolsituation fångar även Heberlein den totala journalistiska inkompetensen hos Sydsvenskans medarbetare. Inga detaljer ges till läsaren som kan förklara varför läget är som det är. Är det överklass-slynglar som relegerats från Lundsberg som beter sig så här? Har medelklass-barnen tittat på för mycket Expedition Robinson? Inga som helst följdfrågor ställs till de som intervjuas. Inga skötsamma barn intervjuas om vilket helvete de har - till skillnad från lärarna är de ju så illa tvingade att gå till klassen; uteblir de kommer, i alla fall i teorin, ett par stadiga konstaplar förbi hemmet och hämtar dem.

Där Heberlein brister är i åtgärdspaketet. Hon föreslår att eleverna skall få betyg i uppträdande. Snälla nån. I vilken utsträckning kommer de elever som idag kommer och går som de har lust till och fullständigt skiter i om de får betyg överhuvudtaget att oroa sig för ett taskigt ordningsbetyg? Ordningsbetyg kan dessutom vara låga av många anledningar, där en inte ovanlig sådan är att man inte hade samma åsikt som läraren om genusteori, Sverigedemokrater eller realsocialismens förträfflighet.

Jag hoppas innerligt att Moderaternas kommande skolpolitik har mer löd i dojan än så här.


Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse skriver om hur hårda ord banar väg för våld. Här får jag lite #metoo-känsla. Känslan av hur högt och lågt blandas i en enda röra. I #metoo buntas vanlig hederlig raggning ihop med solklara övergrepp, och justisen mäts ut utan rättegång. Något som fått både Catherine Deneuve i Frankrike och Margaret Atwood i Kanada att protestera. Här gör Leijnse något liknande. Hon för fram tesen att en stor orsak till de stökiga eleverna är deras föräldrar. Om föräldrarna talar illa om skolan, vad får då deras barn för attityd? Om föräldrarna talar illa om kvinnor och kvinnors rätt att ta plats och vara auktoriteter, vad får då deras barn för attityd till den svenska, tämligen kvinnodominerade skolan? Föräldrar som ringer och hotar att spöa upp rektor, vad för sorts förebilder är de? Jag håller med Leijnse om tesen: sådana föräldrar är inte en del av lösningen.

Dock blandar Leijnse ihop äpplen och päron. Hon blir också upprörd över föräldrar som hotar med att gå till Skolinspektionen, hotar med att byta skola och därmed beröva skolan barnets skolpeng. Men för helvete. Skolinspektionen finns till för att inspektera skolor och påpeka missförhållanden. Skolpengen finns till just för att vi föräldrar skall ha "fuck off"-kapital och inte vara beroende av kommunalpampars och skolbyråkraters nycker. När vårt barn for illa, på dagis och på mellanstadiet, så inte tusan nöjde vi oss med att hota med anmälning och flytt. Nej, vi anmälde till alla instanser vi bara kunde hitta, och när det inte gav resultat fort nog så flyttade vi på gossen. Vilket är vår rätt. Och plikt.

Att okynnesanmäla en rektor eller lärare för att de inte följer alla mina nycker är däremot fel. Men tack och lov har inte skolinspektionen samma tendens som Facebook och Twitter att stänga av folk automatiskt efter en anmälan. Därför borde skolpersonal, om de vet med sig att de har lagen och rätten på sin sida, kunna ta sådana anmälningar med en klackspark.

Kan man förresten lita på att våra myndigheter håller tummen i ögat på problemskolor? Det verkar inte så. Se ett citat från den här artikeln om skolinspektioner i Malmö 2016:

De fyra skolor som inte fått anmärkningar på något alls, är Rosengårdsskolan, Nydalaskolan, Örtagårdsskolan och Kryddgårdsskolan.
– Elever kan uppfatta att det är stökigt på lektionerna, men vi kan se att skolan jobbar med det på ett jättebra sätt och inte kan göra så mycket mer än man gör för tillfället. Då skriver vi inget föreläggande, säger Anna Sandell.

Fullkomligt vansinnigt. När jag är ute och äter på restaurang, så är jag intresserad av att inte bli matförgiftad. Jag förutsätter att hälsoinspektören har en absolut ribba för vad som är acceptabelt, och inte låter "Basil the rat" springa omkring fritt i köket med ursäkten att Manuel nog gör vad han kan för att fånga råttan. "Stök" skall åtgärdas. Om skolan inte är kapabel att åtgärda stöket, skall skolan stängas.

Problemens orsaker

Nu borde det vara dags för mig att lista mina förslag på åtgärder, tuffa och verksamma åtgärder. Men för att hitta rätt åtgärder måste vi först hitta orsakerna till problemen.

• Invandring. Vi har idag en rejäl mängd "barn" som bara låtsats vara barn, utan att någon vågat kontrollera det, som gått ihop med riktiga barn. Vi har barn med måttlig tidigare skolgång och mycket måttliga grepp om svenska språket, som skall in i vanliga klasser. Vi har barn med kaotiska och trångbodda hemförhållanden, förhållanden som vi byggde bort för femtio år sedan men som vi nu fått igen. Vi har på kort tid fått in så många barn, att skolan har rena kapacitetsproblem.
• Normlösa. En liten ort i Östergötland, men också en bra beteckning på de som styr i skolvärlden. Tystnadsnormen, ordningsnormen, inlärningsnormen - allt sådant är fult och förtryckande. Detta är grundproblemet - invandringen är bara en extra börda på ett sjunkande skepp.

Lösningar

Vad gör vi då åt allt detta? Låt mig sätta mig i en Dan Eliassonsk sits och tänka på de stackars förövarna. De kastas in i svenska skolklasser utan några som helst förutsättningar att klara skolgången. Den som inget fattar av lektionen kommer snabbt hitta på något annat att göra istället. Det skall vi försöka förebygga.

Men låt oss hoppa tillbaka ett snäpp först. På kort sikt skall vi försäkra oss om att vi som bryr oss om våra barns skolgång har kvar "fuck off"-kapitalet. Att vi har den lagliga rätten att byta till en annan skola. Samt möjligheten. Där brister det ofta; de få skolor som satsar på ordning-och-reda har gigantiska köer. Hemskolning lyckades "liberalerna" förbjuda. Återstår då den närodlade, småskaliga varianten: att via ett föräldrakooperativ starta egna skolor. Skolor som förvisso är tvungna att på papperet följa svensk läroplan och värdegrund, men som kan fokusera på ordning, katederundervisning och nivågruppering. En skola där vi självfallet välkomnar skötsamma invandrarbarn som hemifrån lärt sig respekt för äldre (och gnuggar händerna över den extra skolpengstilldelningen). En skola där vi glatt anställer icke behöriga lärare med ämneskunskaper. Samt anställer ett par resoluta herrar och/eller damer som tar hand om de elever som faller utanför mallen:

På längre sikt skall vi skapa en skola där vi inte är tvungna att slåss för en plats i livbåtarna. Här är några tankar:

• Inga sparvar i tranedansen. För att en elev skall få sätta foten i svensk skola krävs känd identitet, hälsoundersökning, full vaccinering. Oavsett om du kommer från Sudan, Florida eller Klockrike. Borde för övrigt vara kvar för att bli insläppt i landet överhuvudtaget. 25-åriga IS-terrorister göre sig icke besvär.
• Fågel, fisk eller mittemellan. De som anländer till Sverige skall få rätt nivå på utbildningen. För att komma in i en svensk klass skall krävas tillräckligt med svenskkunskaper för att kunna följa utbildningen, och tillräckliga ämneskunskaper. Innan dess får de gå i speciella förberedelseskolor. Precis som svenska ungdomar med drömmar om att komma in på Musikhögskolan får gå på folkhögskolor tills de klarat av inträdesproven.
• Svenska eller ej? Här är jag lite osäker. Jodå, de som fått PUT skall läras svenska, ingen pardon. Men den som fått ett tillfälligt uppehållstillstånd och skall tillbaks till hemlandet när situationen där stabiliserats? Å ena sidan borde de vara bäst betjänta av utbildning i hemlandets språk och seder, å andra sidan tenderar situationerna i "shithole countries" att stabiliseras i just att läget är skit, varpå vistelsen här blir på obestämd tid.

Hur vi skall fixa svenska skolan i allmänhet, invandringsfrågan obeaktad, har jag pratat om så mycket tidigare att jag ska låta bli att upprepa det här.

Är då ingenting bra i skolan?  Jodå. Jag upplever att vanliga svenska skolor är betydligt bättre på att stävja våld och mobbning än de var i min ungdom. Kanske för att hela attityden i det fredliga svenska samhället under den tiden varit att våld och mobbning är mindre och mindre acceptabelt. Kanske för att vi så hårt betonat att vi skall vara snälla emot varandra. Vilket gör oss helt oförberedda när vi nu får en ny generation elever som är vana vid våld som konfliktlösande metod, och ger blanka f-n i vad lärarna säger.

Det är dags för Herkules att börja rensa i stallet.