söndag 1 april 2018

Aprilskämtens Nemesis

Jag tror det är på väg utför för aprilskämten. Det går inte längre att avgöra vad som är skämt och allvar. Försök själva:

Aprilskämt 1

Det är tungt för oss hackers. Förlästa på klassiska agentromaner från kalla kriget, som de om OSS 177 och James Bond, har vi suttit i våra källare och lärt oss datainträngandets svåra konst, boostade av mammas kramar och varma choklad, i hopp om att så småningom några kurviga ryska agentbrudar skulle komma och förföra våra kunskaper ifrån oss. Ett par lådor vodka och kaviar hade inte heller suttit fel. Nu har dock marknaden helt förstörts, det blir inte ens en tub Kalles kaviar från Putin. När Transportstyrelsen betalar för att skicka rikets hemligheter österut, då går botten ur agentmarknaden. Någon borde skicka LO på dem.

Vad gör vi då, när vi befinns överflödiga på arbetsmarknaden? Vi skapar våra egna jobb. Får vi inte betalt för att plocka ut saker från statens låsta rum, så får vi väl göra tvärtom: plantera information. Därför lade vi, lagom till månadsskiftet, in den här broschyren i de statliga koffertarna:

Ett alldeles för uppenbart aprilskämt, kan tyckas. Då känner ni inte Sverige. I vilket annat land som helst hade Säpo, när de upptäckte att Transportstyrelsen helt avsiktligt röjde statshemligheter, satt in sina 00-agenter för att ställa upp alla som kände till det hela mot en vägg och arkebusera dem för förräderi, och sedan sprängt servrarna, oavsett vilket land de befann sig i. Men inte i Sverige. Där ber Säpo artigt Transportstyrelsen att tänka en gång till. Därför är det helt rimligt att socialen snällt ber gamla patriarkala gubbar att inte våldföra sig på sina barnbrudar.

Aprilskämt 2


I Sydsvenskan läser vi att Skånes regionala tåg, Pågatågen, nu skall genus- och HBTQ-certifieras. Ett antal åtgärder aviseras:
  • Påga-tåg kan det ju för tusan inte heta. "Kroppar i rörelse"-tåg kanske?
  • Många av tågen är döpta efter män, förlåt, snoppbärare. Fler kvinnor.
  • Många av de män tågen är döpta efter levde på en tid då moralen var annorlunda än idag; de uppfyller inte värdegrunden. Fler HBTQ-certifierade. Svårigheten i att hitta några kändisar som både tror att könet är en social konstruktion och att man är född trans gör dock att tågen lär bli såväl namn- som könlösa.
  • Tågen skall byta färg, bli rosa, blå och regnbågsfärgade. De regnbågsfärgade tågen körs framför allt i konservativa delar av länet (konstigt nog nämns inte Rosengårds station...), för att uppfostra den obildade pöbeln.
  • Tågens avlånga form och ovana att åka in och ur tunnlar hela tiden ger helt fel associationer. Tågvagnarna bör istället ges formen av öppna, välkomnande mandelmusslor. Att vagnarna blir så breda att två tåg inte kan mötas längre, att det blir jämrans kallt och blött på vintern, och att vagnarna kommer behöva dras uppför och nedför Hallandsås med miljövänliga hästar och tvångskommenderade, internerade konservativa vita män, det är smärre besvär som man, förlåt, en, får ta i kampen mot patriarkatet.

Analys

Nej, det är inte lätt att veta vad som är skämt och vad som är allvar.

  • Att de som styr Sverige i årtionden går ut med budskapet "det finns ingen speciell hederskultur i Mellanöstern" och rasistanklagar alla som inte håller med - skämt eller allvar? 
  • Att regeringen säljer ut statshemligheter och oppositionen snällt låter regeringen sitta kvar då oppositionen är rädd för att behöva regera - skämt eller allvar? 
  • Att ledningen för våra statliga muséer ägnar sig åt identitetspolitik och HBTQ, samtidigt som man kasserar sina samlingar - skämt eller allvar?
Vet ni vad jag tror? Jag tror att den där Sydsvenskan-artikeln var ett aprilskämt. Samtidigt tror jag att det nu sitter ett väldigt upprört "Sekretariat för genusplogning och stationsmaktsordning" och inser att deras dyrt framtagna kampanj för att genus- och HBTQ-certifiera kollektivtrafiken nu måste slängas i papperskorgen då den inte kommer tas på allvar. Det är få knasigheter som inte hålls för dagsens sanning av inkompetenta fanatiker. Tyvärr sitter dessa fanatiker idag ofta i en ställning där de kan besluta vad det allmänna skall satsa våra pengar på.

En gryende vår

Kommen så här långt var jag beredd att ge upp. Hur fasen skall man kunna skriva satir, när verkligheten slår en på fingrarna var gång? Ungefär lika hopplöst som att vara socialdemokratisk partigängare och försöka hänga med ping-pong-utspelen. Juholts popcornmaskin är hopplöst akterseglad. Sen såg jag ljuset:

Det blir nog ett valår i år också. Med massor med slemmigt valfläsk och klavertramp i "We shall overcome"-klass.

Ett scenario jag hyser stort hopp om är dansen kring Jimmie Åkesson. Både alliansen och den rödgröna röran vet att de, för att inte hamna i ett gatlopp i tidningar och på twitter, likt kyrkvärden i Vilhelm Mobergs Utvandrarna är tvungna att på dagtid offentligt förbanna Åkesson, för att sedan på kvällen komma slinkande med pengarna i ena handen och kuken i den andra. De informella kontakter som tas, och sätten på vilka de tas, kommer nog ge stoff åt en hyllmeter agentromaner. 
  • Tunnlar mellan riksdagsgruppernas högkvarter och Åkessons, likt de tunnlar Kennedy sades ha grävt för att smuggla in Marilyn Monroe, lär underminera grunden till riksdagshuset och få det att sjunka ner i marken.
  • Anställda på de politiska staberna i alla läger kommer stå i ett parkeringsgarage i Gamla Stan och mumla hemligheter till Chang Frick, som sedermera vinner Guldspaden.
  • Plötsligt kommer vänsterpartister bli väldigt mer intresserade av att dela kopiator med sverigedemokrater - och gå på kurser i buktaleri.
  • På samma sätt som kastare och mottagare i baseboll har en mängd kreativa gester för att komma överens om hur nästa boll ska kastas, kommer vi få se Löfven och Kristersson gestikulera som arga italienare i riksdagens kammare, när de försöker förmedla till Åkesson vad de har för förhandlingsbud utan att synas förhandla.
  • Allt fler riksdagsledamöter kommer börja äta lunch i parken utanför riksdagshuset. Av en slump glömmer man en brun påse kvar, som snabbt plockas upp av den av en ren händelse bredvidsittande Kent Ekeroth, som blivit anställd som lunchare på heltid via ett ungerskt bemanningsbolag.
Som i de flesta agentromaner går dock det mesta av ovanstående åt pipan, emellanåt i roande former värdiga Tom Sharpe. Gudrun Schyman råkar av misstag få Björklunds invit om tätt samarbete om våldet och beger sig till Jannes rum i full S&M-utstyrsel, där det visar sig att han redan är i full färd med att lära Annie Lööf vad som händer om man är en olydig skolflicka. Och så vidare.

Till sist blir det en ensam anti-hjälte som får stiga fram.

Vår man på Island ordnar så att öst, väst och mittemellan kan mötas vid en "slumpmässig" stop-over mellan Arlanda och USA, varpå allt ordnar sig till det bästa.

3 kommentarer:

  1. Mycket träffande på alla håll och kanter. Dina associationer fick mig att skratta högt - flera gånger. Tack för det.
    /m v h Törnrosa

    SvaraRadera
  2. Hej.

    Glad påsk, och tack för flera goda skratt!

    Själv har jag roat mig med att följa kamrat Frigolit:s Ungerska anabasis.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frödings version är bäst!

      Radera